Domstenen kallas den, därifrån lär kronofogden ha läst upp dödsdomarna före avrättningen och därifrån kunde jag berätta historien om Döden i skogen. Bild: Peter Klingsell
Det var en glåmig söndag och de döda låg som markerade åsar i det uttorkade kärret. Det doftade vårmylla i skogen och ingen visste riktigt att döden var så nära där de bodde, alldeles bakom bullerplanket. De döda som svävar i Limbo - helvetets förgård med vitsippor i gläntan och tussilago i syd. Snart är hela gravplatsen lindblomsgrön och en och annan fågel kanske vågar sjunga även där, där som de döda skuldfyllda och avrättade vilar. Nej, nej, nej - skrek de och skriket finns kvar i stenarna, i vinden - nej snälla!
Så många människor har inte samlats här sedan sista avrättningen. Bild: Peter Klingsell
"Döden i skogen - Live" i söndags när jag besökte Almare Stäkets Hembygdsförening och ett 50-60 tal medlemmar som lockats ut till ett av hembygdens otäckaste minnen, häradets avrättningsplats.
Troligtvis var det första gången, sedan 1864 då Adolf Åberg avrättades för mordet på procentarkärringen Sofia Gustavsson på Nyboda Gård, som det samlats så mycket folk här. Då kom det enligt ögonvittnen närmare 3000 och det var en fruktansvärd avrättning som alla avrättningar.
Gravsök, steglingsgropar, asklager, lämningar efter bränningar, döden finns i varje andetag. Bild Peter Klingsell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar