Många släktforskare har stött på avrättade och bödlar bland de sina när de grävt djupt i historiska släktled. Det kan upplvas som chockerande, men mest nog överraskande för i svenska historieböcker står det knappast något alls om den mörka tid som var Sverige. Ingenstans står om 1734 års lag som var den svenska sharian - den mosaiska lagen som dömde efter öga för öga och tand för and.
Det står om att 300 häxor brändes till döds i häxprocessen. Nä, det är inte sant. Det finns bara två dokumenterade levandebränningar i Svensk historia. Kvinnorna halshäggs före bränningen. Visst är det i övrigt förfärligt att detta fick ske. Vad som inte står i historieböckerna var att under samma tid halshöggs och brändes 900 män dömda för tidelag!
Igår hade jag en stor grupp släktforskare från Sollentuna släktforskarförening ute vid Steks färjas afrättsplats, den om vilken Schiller skriver när han kliver av färjan och ser två män avrättade, styckade och uppsatta på sammantaget tio stegel: Et förskräckligt spektakel.
Där, från den stora domstenen, fick jag berätta en timme om vilka som mötte den förfärligaste av dödar i skogen, avrättningsdöden. Jag har namnen och jag har deras historier, jag har idens känsla och tanke och med oss i gruppen om 25 släktforskare fanns två slagrutemän som kunde bekräfta de gravar jag pekade ut, en Adolf Åberg, en Lindström som tog sitt 14 dagar gamla barn avdaga med yxa och rakkniv, mördaren Starck och många fler. De ligger där stympade och svävar i Limbo.
Flera av de samlade tyckte platsen var så otäck att obehaget gav dem lindrig andnöd. För så är det, platsens ande lever kvar.
Ikväll pratar jag mat för Östgötaflickorna och lanthushållslärare!
Kolla min nya bok här, längst ner där det också framgår att "Järnspisar, hackakorv och tabberas" och "Döden i skogen" kommer som pocket i höst!
1 kommentar:
Ja, när man gräver i arkiven hittar man både ett och annat... Vad som förvånar mig är att somliga släktingar tycker att det är skamligt att ha avrättade i släkten, trots att det nu gått över tvåhundra år. Det är ett laddat ämne, och definitivt inte bortglömt...
Nu får du säkert en herrans massa fanbrev och det ena med det andra, men jag ska ändå be att få tacka för läsningen (Döden i skogen)! Jag använder mig av din bok ibland när jag står ord mot ord med dödsstraffsförespråkare. För jag tycker att respekten för mänskligt liv har börjat dala, och det är farligt. När slutar man vara en människa? När blir man bara ett stycke kött som SKA dö?
Ha en trevlig dag. Jag hade ingen aning om att du höll på med recept och sånt också. Kanske testar rabarber med grädde, för mer avancerad är jag tyvärr inte...
Skicka en kommentar