Korv i långa banor och grynkorv med lång smak

Rolf Eriksson med sin älskade grynkorv. Vi köpte två kilo. Fullständig njutning!

 Idag var det andra dagen som korvfestivalen begicks på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Packat med folk och trevliga möten precis som förutsågs långt innan.

Annars var det mesta sig likt, där stod Gudruns och Sibylla (sistnämnda med överraskande bra grejer för att vara storbruk) tillsammans med andra större aktörer och så några mindre, men ändå ”fabriker”.

Jag saknar många av hantverkarna, de där små fåmanscharkarna som gör uppstickarkorv av utvalda råvaror, de som kämpar som fan för att synas och komma ut med sina ofta utmärkta korvar. Som Rolf Eriksson på grynkorv.se i Skara, men han var på plats...och tog plats!

.

Den där grynkorven har en mildhet och kryddning intill perfektion, den smälter i munnen och har en trevligt fettma så att den fyller ut alla munhålans vinklar och vrår, en lysande korv från vårt förflutna som framkallas för oss i ett sken av igenkänning och...ja, faktiskt lycksalighet!

Jodå, nästan som hemma,Björks var självklart på plats - en av våra favoritcharkar hemma i Färila.
Här med den egna forbondekorven som jag i och för sig tröttnat på vid det här lager men som sä-
kert kan locka många till att handla. 

Förvisso är det här ingen liten tillverkare som sliter för att synas, tillverkar ett 60-tal andra charkprodukter i Skara och fem ton grynkorv till grynkorvens dag den tredje torsdagen i oktober, men samtidigt en kulturens försvarare som är värd en omfattande hyllningstext.

Slås av fäblessen hos många korvtillverkare att hemfalla åt choritzo, habanero, cheddar och andra skarpa och märkliga smaksättare till sina korvar. För att inte tala om korv med chili så het att det bara blir löjligt, vad är de för fel på fänkål, isterband, hackekorv, potatiskorv och fläskkorv? Hittade ett isterband, en sorgligt slank sak, som tyvärr inte smakade annat än kemisk syra och noll rök.

Annat lustifikt var björnkorv tillsammans med andra norrländska produkter som torkad ren och Björks forbondekorv. Första gången August smakade björn - "varför ska man äta det här", kommenterade han efteråt!

Bullens Pilsnerkorv hemma, med riktigt mos och fransk senap och med det rätta ospruckna "knäppet"

Så rundar vi ett hörn och där fördes Bullens Pilsnerkorv upp till himmelsk höjd med tryffeltoppning eller löjromstoppning. Utöver grynkorv är Bullens pilsnerkorv Augusts favorit. Vi tog varsin med tryffel, så ”jäla” gott MEN, August konstaterar att hans korv var överkokt och skinnsprucken och därför inte hade ”rätta knäppet” när man bet i den så upplevandet var inte bra, tyvärr. Konstaterar alltså att även själva tuggmotståndet är rätt viktigt för helheten när man äter korv.

Jag skriver som jag gjorde förra året, tror jag. Efterlyser mer hantverk, mer experiment, vågade kryddningar, småproducenter, mindre öl och sprit.