Thaimat på Gotland i grillkiosk vid stenbrott

Ofta när vi är ute på semester och bilpromenerar i 90-120 får jag ställa mig på bromsen efter hustruns och ungarnas skrik: Thaimat!
Det händer oftare och oftare.
Vi tog en tur upp mot Slite och hade väl egentligen tänkt oss en lunch vid ett riktigt gotlandsbord, ett sådant Nisse Sundberg serverade på sin tid på Hemse Hotel - han den störste av gotländska matambassadörer någonsin.
Sådana bord är så sällsynta att man ninte längre orkar fara runt och leta. I den oorganiserade annonstidningen Gotlandsguiden finns ingenting om det som formar en kultur - maten! Inget annat änannonser från de som gör försök till efterapningar av Stureplanskäk, afterbeach och så den rika men dyra cafékulturen.
Vi ramlar in i Slite centrum och då kommer det - det välbekanta skriket från baksätet: Thaimat!.
Det visar sig inte vara bättre den här gången än en grillkiosk vid en bensinmack.
Vi parkerar och går in. Doften skvallrar inte om thaikäk - snaraare om pommes och överstekta hamburgare.
På väggen står de mest traditionella thairätterna uppradade med bilder.


Jag överraskar Daa i luckan genom att fråga på thai om de inte skiulle kunna göra en somtam "preo wan, pet mak mak". Hon skiner upp som en sol och svarar att det tror hon visst at hon kan men att jag får hålla till godo med en somtam på morötter för någon papaya har de inte fått tag i.
Ibland får vi en sådan stark längtan efter den ohyggligt heta maten och nu satte vi oss ner i en hamburgerätande hop och hela bordet blev fullt med thaimat på papperstallrikar och ut far en av tjejerna och på thaivis säger: "Jag kan ta hand om bäbisen så ni får äta och det är de stora leendena och det heta köket och vi är skitglada och det pulserar i tandköttet av den sköna chilin.
Silururtidens magar grävs ur och blir till cement i nutidens betongprojekt. I cementnutidens byggnader slår 500 miljoner år av hjärtan i tid och finns ett nermalt silururtidsöga som vakar