fredag 10 augusti 2007

Holmhällar ÄR unikt...och lammsmäcka skitgott!


Vi kom överens om att det var 17 år sedan sist - på Holmhällar på Gotland.
Det är en av de mest unika platserna på Gotland - ja i hela Sverige. Ett gytter av rum och lägenheter, stugor och bungalows utspridda i den fina sanden med en liten doftande backtimjan som enda bindemedel.
"Som ni söp och åt", sa Eva i luckan och skrattade åt minnet.
Vi var ett helt gäng konstnärer från hela landet som kom samman för att hugga kalksten i Sundre stenbrott. Vi satt där hela dagarna i stendammet med våra skulpturer i blåsten och kompressorskränet, smattret från krysshammare, inlindande i ansiktsmasker och halsdukar och med vaddjackor för kylan - helt meditativt - vipassana
Luncherna åt vi på Majstregården som Eva drev på den tiden innan hon flyttade till Holmhällar och Calle Hansén. Och det gick åt såar av öl och stadig mat innan vi tog ett långpass till vid det gudomligt vackra brottet på höjden och med vinden och synen från havet.
Kvällar och nätter var vi på Holmhällar och åt i den fantastiska pensionatsmatsalen, färgsatt av min trätobroder och konstnärsklubbsvän Curt Ullberger, i rosa och pistage.
Här utanör på Ön utsattes en läkekunnig kvinna, en örtgumma, för ett vattenprov en gång i tiden. Prästen rodde ut med källingen och kastade i henne efter att ha bundit ihop hennes fötter och bakbundit hennes händer. Om källingen hade klarat sig hade hon varit en häxa och dömts till döden. Självfallet var hon oskyldig och drunknade. Den prästen är inte den ende prästen i svensk historia som har blod på sina händer och ännu har ingen ursäkt hörts från den svenska kyrkan! Läs mer i min bok "Döden i skogen"

Nu åkte vi dit hela familjen, småungarna, jag och Rodjana. Vi skulle äta lunch och tog en promenad ner mot stranden och fiskeläget. Det är svidande vackert, så djädra vackert att målarkursens elever som gick omkring och bar på stafflier inte kunde bestämma sig.
En stor konstmålare jag känner och som jag intervjuade berättade att han målade utåt havet i Stockholms skärgård, men när han kom till Gotland blev det för vackert så han vände sig inåt landskapet istället - havet blev som en liten prick.

Hemligheten bakom calle Hanséns lammsmäckor är rejält med senapsfrön. Jag har läst många recept och det snålas som om de vore skitdyra som saffran. Och i jesse namn - mortla dem inte då försvinner sexet i i tuggan.
Ta två rejäla gårdagsskivor vitt bröd och häll över 2 dl fet mjölk. Släng i ett halvkilot lammfärs och kör runt med en rejäl träslev - grov traditionsrik mat ska behandlas hårt. Späd färsen med ett stort ägg och låt det hela ta en liten paus.
Hacke en stor gul lök mycket fint och hetta upp en järnpanna. Bryn löken mjuk i smör och låt svalna. Om man vill kan man ta en tesked senapsfrön och poppa samtidigt i pannan, det ger en skönt brynt nötig smak åt smäckan.
Pressa ner fyra vitlöksklyftor i smeten och rör i en dryg tesked senapsfrön tillsammans med den avsvalnade löken. Just före stekning så skär ner ett knippe fint plockad persilja. Forma biffar opch stek på ganska riklig värme till en början ör att få en fin yta. Lägg på bläck och stek färdigt i ugnen 225 grader 9 minuter. Kolla så att de inte blir o-rosa.
Servera med en rödvinssky och kokt potatis.
Sitt gärna i värmen utanför luckan på Holmhällar och njut.
I Stugorna vilade fiskarena upp sig mellan varven och renoverade redskap. Här saltades både fisk och sälar. Visste ni att den klubbade kutens spcäk var alldeles utmärkt att steka pannkakor i?

2 kommentarer:

Kinna sa...

Härlig resa ni har gjort! Extra roligt att läsa eftersom vi själva varit på Gotland i sommar.

Har du lust att maila mig? Jag vill gärna ha din mailadress och den verkar inte ligga på din sajt. Tack!

Louise sa...

Åh Holmhällar är verkligen fantastiskt, äter alltid hallon och saltlakrisremmar där i solen!