Det djävliga mordet i När

Häromdagen åkte vi till När - Urgotland! Socknarna När, Lau och Burs är för Gotland som Isaan är för Thailand.
Jag ville ställa mig framför den väldiga prästgården i När och känna vibbarna ur historien.
Nu vet jag inte när just den här prästgården byggdes, men anden på platsen är densamma. Det är ett 1700 talshus, kanske byggd under senare delen av århundradet, kanske nybyggt när Lisken Andersdotter tog tjänst där på 1720 talet som piga. Hon skulle dö den hemskaste av dödar - avrättningsdöden.
Lisken stod nära kyrkan och prästen. Det är i prästgården i När på östra Gotland, som hon föder sitt barn. Hon gör det när allt folket är i kyrkan. Kanske de undrade var Lisken var den dagen, det var ju så viktigt att komma till mässan. Kanske prästen visste?
Lisken hade gjort sitt bästa för att dölja sin graviditet. Kanske för att skydda fadren. Skydda sig själv. Oäktenskapliga barn var detsamma som döden. (senare i 1734 års lagtext)

Lisken tar sitt barn som är dött och gömmer undan det, stackars Lisken. När hon får tillfälle ska hon ta hand om barnet för hon brydde sig uppenbarligen, hon ville nog inte det här. Bara några dagar senare kom tillfället hon väntat på – folk är borta och det är skymning och hon tar sitt lilla döda barn i ett knyte och springer iväg till kyrkogården som ligger alldeles nära. Där finns ett område där alla fattiga grävs ner – det kallades allmogevarvet. Där grävdes de som inte hade familjegravar och pengar för detta ner ytligt för att snabbt förmultna och kunna ge plats åt andra kommande gravar. Där tar Lisken en spade och gräver. kanske hon säger något till sitt lilla barn när hon lägger knytet i jorden, kanske hon improviserar en begravningssakt och gör så gott hon kan för att viga barnet till en evig vila, sov gott Du lilla.
Allt uppdagas, det som kunde gått så bra, gick inte alls bra. Någon hade kanske sett henne sitta med det lilla barnet för sitt farväl där i skymningen vid den vita kyrkan. Någon kanske hade förstått att Lisken varit gravid, sett spår efter födseln i prästgården – kanske prästen själv? Var han barnafadern? Det ingen vågade ens tänka ej mindre yppa.
Den första augusti låg Lisken på knä på ”Södra Ting” i Visby. Massor med människor hade samlats. Nu bad hon bönerna till sig själv. Var det kanske prästen i När som följde henne till avlivningen, förberedde henne för döden? Barnafadern? Kan det vara så djävligt?
Läs mer i boken "Döden i skogen"