Torrkött är stapelvara hos oss

Ibland hittar jag bra högrev i fattighyllan, vi kallar den för det, hyllan med varor som stått kvar för länge och närmat sig sista försäljningsdatum. Den hugger vi snabbt som attan och ofta till halva priset. Befriar den direkt vid hemkomst från allt plastemballage och ställer på en tallrik i kylan. Skivar så småningom upp köttet i tunna skivor och lägger dem att marinera i en blandning av fisksås, ostronsås, mortlade korianderfrö och soja. Räcker över dagen, men gärna över natten också,

Lägger ut köttet på papper och så in i ugnen på 80 grader varmluft torkade, men inte spröda.

Ät med kaoniew.

 

Rostar torkad thaichili - det är rena helvetet

 

Jag behöver svartrostad het thaichili till en nam prig bun, det vill säga rostat chili som mortlas och blandas med limejuice och fisksås till en dip för kaoniew det vill säga ångkokt skogsris "sticky rice" eller kladdris som vi säger till vardags.

Vet att jag är superkänslig för chiliångor och försöker öppna korsdrag och fläktar, fönster och dörrar. Det hjälper föga när det börjar knäppa i torra stekpannan och de röda chilifrukterna börjar svärtna. Halssvedan blir påtaglig, näsan täpps igen och bihålorna svullnar, ögonen rinner. Men nöden har ingen... . Rostningen är ett måste och matlagning blir ett slags lidandets lusta. Vet hur hettan är ett måste med sältan och syran till riset och till maten (pak chi 'mortlade korianderfrön' och fisksås där köttet får marinera och sedan semitorka i ugn på svag varmluft och sedan hastigt stekt i olja) Vet hur det smakar där jag lider under rostningen. Ser fram mot middagen om söndag med den ilskna rostade chilisåsen till riset.

Mer om att torka kött

Här lite annat det här passar till.

Det här är också gott med rostad chili

Här är en sötare variant på rostad chili, nam prig pau

Pla Kapong - fisk i burk - en bomb alltid i kylen!

Mannerström ska ha sagt att "man alltid ska ha en gubbröra i kylen". 

Hemma hos oss har vi så gott som alltid en Pla Kapong. En thailändsk "nödröra", skulle jag villa kalla det. Den är het, saltig, syrlig,  umamig, "fiskig" och har massor av konsistenser. 

Vi äter den inte sällan bara på en svensk rågmacka, en rejäl hög - eller som middag med kaoniew.

Det här behöver du:

3 platta burkar makrill i tomatsås (pla kapong betyder översatt "Fisk i burk")

1 medelstor gul lök

2 vårlökar hackade (eller fyra centimeter purjo)

4 stora vitlöksklyftor som är finhackade

saften från en halv lime

3 torkade och hårt rostade thaichili

1 dryg msk fisksås (nam pla)

1/2 msk Healthy boy soja

Gör så här:

Lägg markillen i en bunke tillsammans med alla ingredienser, mosa och rör, smaka av och tillsätt eventuellt mer fisksås eller lime. Låt mogna någon timme eller två före servering.

En genväg till kaoniew finns här.

Glöm inte bort att söka andra thairätter genom att söka i sökrutan längst upp till vänster. Exemepl på sökord: Thai, Thailand, hetta, ris, soja, fisksås, phuket, eller specifika råvaror, ananas, kokosmjölk, chili, bläckfisk etc

Hetta i middagen och kaoniew som bas

Rostar torkad chili i torr panna

Jag är inte så förtjust i maten som serveras på thairestauranger.  Anpassade i sälta, hetta, syra och de smaker som ska sticka ut och rulla runt i munnen. Ofta spetsat med monosodaglutamat som ger en metallisk känsla i munnen och rätterna är också utdrygade med råvaror som inte hör hemma i en thairätt (industriskurna "wok-grönsaker" mest innehållande en av världens mest besprutade grönt; paprika)

Köttsallad med lök, vitlök, fisksås, salladskål, skivad 

entrecote, fisksås, chili och palmsocker

Hemma äter vi bättre, trots att jag inte är någon "thaikock", så menar jag mig ändå veta en hel del och ha en ganska så fördjupad kunskap i ämnet.

Kycklingvingar bakade i ugn efter att ha marinerats några timmar

Jo jag tar genvägar också, som för några dagar sedan då jag körde "kladdriset" i micron istället för att ånga det efter alla konstens regler.

Somtam på morot och kålrot

Annars håller jag mig till den thailändska smakpaletten. Nam prigbun att doppa riset i

Meat curtains, Kött, Kött, Kött. Torkat blir smaken i kvadrat.

I Thailand torkas det i vinden. Allt möjligt. Fisk, musslor, bläckfisk, kött, grönsaker, frukt. Främst för bevarandet, alltså torkandets konservering. Bifördelen är att smaken intensifieras åtskilligt.

Därför låter jag ofta ugnen känna som en ria för tunnt skivat kött som fått marinera över natten. Att sedan ätas med kaoniew och chili i fisksås och lime.

Så fick det bli att ätas till middag igår.

Marinerade köttet i några matskedar fisksås, en skvätt soja, mortlad chilli, svartpeppar och gula senapsfrön. Torkades 80 grader med ugnsluckan på glänt (ja jag vet det blir ju inte som av solen utan mer lite tillagat). tills köttet i alla fall fortfarande är mjukt men inte rått.

Trerätters? Ja huvudsaken är att det är gott

Vi hemfaller allt oftare till trerätters här hemma. Det är gott, det är roande och det är lite längre sittning vid bordet, inte dumt alls. Igår en sittning medan snusångorna låg som dimman över Lützen i köket (?)

Började med klassiska vindolmar, grekisk hemlagad yogurt och perfekt stekta padrones.

Så upptäckte vi att riset var slut hemma, det som skulle gå till stroggen på falukorv. Blötlade istället kaoniew, det asiatiska skogsriset som kräver en massa i tillagningen som blötläggning en dag, tvättning, ångkokning etc. Genvägen är att blötlägga i en timme, skölja ordentligt och sedan köra i mikron på högsta effekt med en halv centimeter vatten som täcker riset. Kör fyra minuter, rör om och kör fyra minuter till. Behövs mer vatten så häll över lite och kör fyra minuter till. Riset ska vara fast och väldigt kladdigt, smaka och se till att det inte finns någon kärna kvar - i så fall kör några minuter till, sedan klart!

Så blev det en het korv Stroganoff. Man gör den som man vill, jag brukar mjuksteka lök, strimla falukorven och låta koka med när löken mjuknat och då tillsammans med en söndersmulad torkad chili, stuvas sedan med chilisås och lite grädde. Och jo, det gick utmärkt att servera med kladdris.

Så var vi i grossen och ögonen föll på Jelly. Men då kör vi. Gjorde gelé på körsbär och så serverade med frysta körsbär och vaniljglass, läskigt gott (om man gillar daller)

Ren-bitoks med rödcurrygryta på bladgrönt och kaoniew

Jag gör nerslag i lite thailändskt då och nu. Tog mig före att rosta en hög med redan torkade chilisar. Fläkten på och korsdrag!

Lade i blöt kaoniew bara en timme innan tillagning. (för dig som alltid undrat över den alldeles speciella och långsamma tillagningen med blötläggning och ångkokning, följ med här för det finns faktiskt en alldeles utmärkt genväg!)

Så det perfekta draget, cross over. Renfärsbiffar eller snarare renbitoks, försiktigt kryddade för att inte förstöra den fina köttsmaken och så långsamt stekta.

Mortlade sex sprödrostade chilifrukter och rörde ner saften från en halv lime och några matskedar nampla till en ”nam prig poon” .(Uttalas nammprickbunn) Konsistensen ska vara lite smågrötig av chili. 

I den här röran ska sedan ”kladdriset” doppas efter att ha formats till små ”järpar” i handen, doppa och ät!

Javisst ja, riset.

Skölj det ordentligt i flera omgångar. Häll över vatten så det precis täcker och i en mikrotålig bunke. Kör på högsta effekt i sju minuter. Ta ut och rör om. Känns riset torrt? Häll på lite mer vatten. Mikra igen i sex minuter – men kolla så att riset inte körs torrt – nu närmar det sig. Förmodligen finns en liten kärna kvar i riskornen – det ska det inte vara. Häll över lite mer vatten om det behövs och kör i fyra minuter till – nu ska det vara klart.

Under tiden lagade jag till en lagomhet röd curry på bladgrönt, färsk lök och massor av vitlök.

Gör så här; skär ordentligt med bladgrönt, färsk spenat, mangold i mängd. Hacka grovt en tre fyra färska lökar och tio vitlöksklyftor. Hetta upp en gryta med tre matskedar olja och bryn 50 gram röd currypasta. Rör i fyra msk cocosgrädde (översta stelnade vita i en nyöppnad cocosmjölksburk) och vält ner lök och vitlök. Rör hela tiden tills allt är omslutet av sås och curry. 

Häll i resten av cocosmjölken i kastrullen och låt koka upp under omröring, doften är förförisk och betydligt hetare än med grön currypasta, vassare men samtidigt mer aromatisk, lyfter smaken av det bladgröna. 

Vält ner det bladgröna hacket och lägg på ett lock och sätt ner värmen, låt puttra ett tag. Hade ett knippe grön sparris, skar i tvåcentimetersbitar och välte ner alldeles mot slutet i grytan. Smaka av för att se att det absolut inte är tuggmotstånd i vare sig mangoldens huvudnerv eller i lökbitarna. Salta med några matskedar nampla (fisksås).

Ja nu kommer det här inte någon direkt tillagningsordning, men jag hade redan mina renbitoks i ugnen på 65 graders varmhållning (nåja i den mån det går) när jag började med riset. Då var de förstekta på båda sidor till dess vätska började sippra ut på ovansidan (blod).

Blötte tre msk skorpmjöl i en dryg dl havregrädde, la så småningom till två ägg och lite mer havregrädde, vispade till en jämn smet och hällde över den finmalda renfärsen, gav 20 varv på svartpepparkvarnen och några teskedar salt, rörde till en smet formbar med kallvattenhänder.

Rullade färsen till små bullar och plattade ut till fem centimeters diameter. Höll igång två pannor samtidigt och medan dessa stekte plattade jag biffar av glatta livet och lade på sköljd tallrik. Det hela går på ett kick. Lade på bleck och in i ugnen för att stilla sig långsamt.

Ja sådär jag, varsågod

Tag en biff med fingrarna jämte en rejäl klick ris, doppa i chiliröran, mumsa i sig och ta några skedar bladgrön rödcurry till, en middag som heter duga!

Thailändskt till middag efter skymning vid Edsåns utlopp

Det här var en gammal Vikingaled förr, idag en av de viktigaste lekplatserna för Asp. Edsån går ut i Edssjön alldeles nära där vi bor, bara några åkrar och hagar bort och så norra stambanan som skär som ett piskrapp genom naturen och som gör omvägen till sjön så att vi gärna tar bilen för att parkera och göra kvällspromenaden ut på udden.

Efter åtskilliga vandringar i skogarna på jakt efter den brutala döden (för boken "Döden i skogen") har jag blivit ganska bra på att se lämningar. Här ute var det märkligt. Man liksom känner att "här har det hänt nåt". Omfattande terasseringar, stensättningar, kullrasade murar, några slags husgrunder, kanske begravningsplats. Går in på RAÄ kartor över fornlämningar och visst, här har varit ett förträffligt liv under tusenvis av år, bronsålder, kristen vikingatid, medeltid. Återkommer om detta.

Efter en sådan där praktfull högtrycksskymning gick vi hem och åt thailändskt i betydelsen vitlöksstekt färskt fett fläsk, pal kapong i betydelsen "fisk i burk" vilket exakt är markrill i tomatsås med gul lök skuren i "båtar", fisksås och chilli, kokta kvartade ägg med dill och så kaoniew, skogsvuxet kladdris.

De blir så att man sitter hur länge som helst och äter, pratar, jämför, kladdar ihop riset till hönsäggsstora bitar och doppar i het nam prig bun, en blandning av torkad, rostad, krossad chilli med limejuice och fisksås, I samma tugga en bit fett fläsk och lite dill. I nästa tugga ris, makrill och ägg med dill.

Då blir det som att man nästan försover sig morgonen efter.

Nödmat, mat och ris - det förbjudna men ack så goda

Allt annat är mat, men ris, det är ris. Potatis och andra rotsaker är nödmat, kött, insekter är mat på riktigt, allt enlig Damrong Tayanin, mannen jag intervjuade för en god del år sedan och som är bördig Kammu från gränstrakterna mellan Burma, Thailand, Kina och Laos.

För länge sedan följde han med Kristina Lindell hem till Lunds Universitet och blev sittande där med ett gigantiskt livsverk, att skapa en ordbok på kammu, ett ljudspråk utan skriftspråk.

Jag var väl mest intresserad av vad kammuer äter, hur de firar sina fester och vilken uppfattning de har om mat eftersom jag inbillar mig att jag då ganska enkelt kan avgöra vilken slags människa det är som äter maten. 

Ost däremot behöver jag inte motstå...om jag följer
mitt motionsschema förstås!

Vi började med begreppet mat, för allt är inte mat i den världen. Mat är sådant som kött av olika slag, inklusive orm, kwai (vattenbuffel), gris och köttiga djur vi inte har namn för i väst. Mat är också olika matiga eller vätskefyllda insekter. 

Potatis - jodå det finns sådant i Sydostasien (Kina är den största producenten av potatis i världen), räknas inte som mat utan benämns "nödmat".

Jag frågade om riset och fick en lyrisk beskrivning om hur ris vare sig räknades som mat eller nödmat, ris var ris helt enkelt och stod utanför allt som det viktigaste och då inte vilket ris som helst då kammuer är ett skogsfolk och odlar ris utan vattensjuka åkrar på brända ytor i regnskogen. Ett ris som odlas med 18 års växtföljd och som man på thai kallar kaoniew och som vi översätter med kladdris efter engelskans  "Sticky rise".

Då kan man undra varför jag läger till en våffla med gubbröra? Jo för det
första at det tillhör det saknade, för det andra för att kombon är märklig, men god och
för det tredje för frasigheten och sältans skull.

Allt detta skriver jag efter att ha hittat en bild från över en månad sedan på en congee, en slags thailändsk risgröt som kryddas med chili, fisksås och soja och som gärna äts till frukost (eller närhelst)
Den här congeen sörjer jag lite nu sedan jag gått ifrån allt vad kolhydrater heter. Congee utgör nu synderna eller det som bekräftar regeln. (Man kan ju alltit skjuta i sig några extra enheter insulin om man ska hänge sig = ge sig hän, om man är gotlänning kan man få för sig att man ska gå och hänga sig.) Jag får nöja mig med mat och undvika både nödmat och ris.

Allt om hur man gör congee med alla dess variationer hittar Du här

Kåt på thai, en studie i ส้มตำ

Jo jag skrev så i en rubrik en gång för några år sedan och syftade naturligtvis på thaimat i original, (hur kan detta missuppfattas?) maten med hetta och massor av sälta och smak. Aldrig förr har jag fått så många besökare på bloggen som timmarna efter att denna rubrik publicerats.

Jag lockar fram det inlägget från december 2007 för där inkapslat ligger väldigt mycket kunskap om den thailändska keramikmorteln och maten som kommer ur den.

En av de två ägarna till JP Thai i Vallentuna
Johnny Gustafsson

Så här är det nämligen att jag och Lovisa åkte till Vallentuna häromdagen i akt och mening att köpa oss en thailändsk lermortel då den förra jag köpte för 16 år sedan naturligt gick åt mammahållet när vi flyttade isär för ett drygt år sedan. (läs gärna blogginlägget om en god mortelhustru). I Vallentuna hamnar jag ibland i min taxi. Av en händelse hittade jag JPThai bakom centrum. En trivsam och innehållsrik thaiaffär med det mesta man kan behöva och till hyfsade priser. Tyvärr verkar jag ensam kund där de flesta gånger jag varit där. Affären är värd en större kundkrets.

I stället för somtam och kaoniew igår blev det
nudelsoppa på färska udonnudlar och
med bläckfisk jag
redan hade i frysen

Fick också en sådan stark längtan efter en het somtam ส้มตำ och till detta krävs förutom malakao (omogen papaya), lime, torkade räkor, chili, vitlök, jordnötter, tomater, socker, fisksås. Och så ska den serveras med kaoniew tycker jag. 

Nu har vi alla ingredienser hemma och morteln står transportdiskad och klar, i morgon fredag ger vi begreppet fredagsmys ett riktigt ansikte bortanför räffelchips.

Laab moo på broskben

Det är klart att vi har skrivit om Laab tidigare och den som är en flitig läsare av bloggen förstår att vi har en viss fäbless för detta anrättande. Som den här tillexempel på fisk och som den här på fläskfärs i sällskap av sockerkorv och sathaa (stora underbara trädbönor med mycket karaktäristik smak). Laab på höns gillar vi också liksom laab på kokt kycklinglever.

En riktigt god laab lagas, som ikväll, på broskben. Dela dem i små stycken och confitera dem i ankfett (det där är inte thai, men det blir djävligt gott för att tala klartext), tillsätt lite korianderfrö när broskbenen tagits upp så att köttet knappt hänger med. Dela en näve väl sköljd och avrunnen mynta och blanda med fläsket om det så är i form av broskben eller stekt färs, fiskrester, kokt hönslever eller höns. Smaka av med limejuice, torkade chilifrukter, fint skivad vitlök, hackad eller strimlad rödlök, smaka av med fisksås för sältans skull, purjolök är inte nödvändigt, men av förklarliga skäl använder vi det idag.

Det här är fredagsmat när den är som bäst - för den del i familjen, som inte går på så lågt glykemiskt index som jag själv åts det kaoniew till och jag fick en riktig thaiomelett på massor av ägg.

Tjejfest på Hersby Hembygdsgård

Lovisa fyllde 10 i december - hur kul är det att fylla år då, mellan första och andra advent. Hon beslutade själv att hålla på kalaset till sommaren och den är nu. Sagt och gjort föreslog hon en utefest och jag föreslog inbjudande Hersby hembygdsgård i Sollentuna - är själv en teämligen ny ordförande för de omkring 1300 anhängarna till hembygdsföreningen och en sannerligen arbetande och "devoted" styrelse. Så fick det bli.



Rodjana ångade kaoniew och stekte grillspett på kyckling. Så packade vi gurka och morötter i stavar, kakor, vindruvor i små plastburkar. Sålunda portionsförpackat fick vi vår vär Yilmas som har enhel kedja med thaikrogar att ha vänligen att komma förbi med ett gäng genomskinliga plastbagar - en bag till varje tjej som kommer på kalaset. Lysande enkelt och inte mindre inbjudande gott för det.



På Hersby regerar föreningens värdinna och värd Tullemor och Torsten. De servade självuppoffrande med långbord med duk. Utan dem hade hembygdsgården inte varit vad den är idag med alla sina välbevarade föremål och möblerade hus. Senare ställde de upp och berättade för de 15 tjejerna om hembygdsgården och dess innehåll.



För att få tjejerna att röra på benen efter middagen ordnade jag en liten kombinerad frågesport typ; det finns två klockar på Hersby, den ena en vällingklocka, spring iväg och hitta den andra. Först att hämta en rövkrok vinner. Hitta humlestören. Stallet är ett hus byggt av vedklampar, var då? Det finns en visthusbod poå Hersby och så ett annat mörkt och kallt ställe där man förvarade mat, vad är det och ligger var då? Vid varje "station" fanns det tillf'älle att berätta om husens historia och tiden de är hämtade från.

Lyckat tycker i alla fall jag som pappa och tjejerna verkade mätta och nöjda och kunskapssprängda.

Hellre Sala än MacDonalds på vägen

Den senaste tidens undersökande journalistik måste väl i alla fall något påverkat MacDonalds.

I helgen reste jag två turer till Sala - Rodjana och barnen var där några dagar hos syster Mam och hennes Hasse - trista vägen att köra själv, speciellt som att en god vän ringde och hade sett mig köra förbi Norrviken på väg ut till E18. Tänkte att "kör jag Gamla Sollentunavägen så kommer jag att förstå att jag ska köra Stäketvägen ut" - men vi pratade och pratade och när vi lade på luren hade jag passerad Knivsta på E4 - alltså fick det bli Uppsala och över Järlåsa (där man till för några år sedan producerade allt svenskt behov av Pucko).

Eftersom jag nu tog den vägen fanns det heller ingen drive in MacDonalds att ta till för att fylla magen.

Bordet var dukat när jag kom fram - hungrig? Absolut - borde väl räknat ut att bordet skulle vara dukat!
Fram ställs heta äggnudlar, kaoniew, friterade kycklinglevrar och somtam sältat med pla-ra. Det nordostthailändska fisksåsalternativet är den saltröra som bäst kan jämföras med den romerska och därmed världens äldst bevarade smak; Garum.

Lokalt i Thailand är det hemkörd Pla-ra som orsakar en och annan vådlig sjukdom. Slarvigt fermenterat på dåliga råvaror ger alltifrån angrepp från livsfarliga parasiter, maskar och bakterier - visst folk dör av pla-ra.

Nej, vi utsätter oss inte för den risken, trots den underbara smaken - sedan lång tid tillbaka är jag noga med att säga ifrån att jag inte vill ha den jästa fisksmeten i anrättningarna.

Nu är vi dock smakförlösta - pla-ra har kommit som pastöriserad. Därför kunde vi njuta av en råhet somtam med pla-ra, och då smakar den som den ska smaka.

En fullständigt livsfarlig sysselsättning - att fritera kycklinglever - i alla fall om man glömmer att ta bord den tunna fina hinnan som omsluter levrarna, gör det och marinera med fisksås, gurkmeja och vitlök, fritera sidan i fritös med lock för säkerhetsskull - lite stänk är det värt för smaken och njutningen är fullständig speciellt med kaoniew och Nam prig Pau

Man kanske ska tillägga att det här var en somtam på svensk kålrot vars namn på franska förr var "chou de Siam". (följ länken och läs mer. Och den som vill läsa allt om somtam och bland annat får läsa om hur man sältar sin somtam med jästa risfältskrabbor följer länken här

Söndagslunch - original Isaan

Ibland blir vi oerhört sugna på de där originalsmakerna, de torkade räkorna, den fermenterade räkpastan, den råa strukturen i maten, det varma kladdiga riset och det marinerade och hårdgrillade köttet.
Somtam gjorde vi på råa bönor "toua", chilli, tomat, vitlök och kryddad med "kapi" som alltså är den fermeterade räkpastan som har en mycket speciell smak och som jag tror man alltid har ett förhållande till.



Att vi hade lite entrecote i frysen var väl mest tur och att vi tog ut den för att tina redan igår gjorde saken bara bättre - nu marinerades strimlor av köttet med fisksås, korianderfrö, vitlök och yakitorisås. Grillades sedan på hög värme och så åt vi det som fingermat med kaoniew, ångkokat stärkelserikt kladdris.

August i hatten - kaoniewkorg på huvudet - men glad ändå

Kladdriskorgen håller riset fuktigt och varmt och ger kaoniew en liten knappt märkbar, men behaglig röksmak.
Igår kväll var det syrade thailändska isterband, saigrog till det mäktiga riset som kräver ett stänk av fisksås och Narog - den aromatiska "kan-inte-klara-mig-utan-kryddan" vars namn närmast kan uttydas som "helvetet". Vid ingången till templen står ofta en port ”Sawaan” och en port ”Narog”, den första är himmel och den andra är helvete. Helveteschillin är kryddad med torkade fiskar som krossats tillsammans med chilli och tamarind och är inte alls något helvete snarare en riktig himmelskrydda (finns att köpa i asienaffären Nam prig Narog)
Hursom igår fick Augustpôjken fatt i den nyss avtagna huvan till kaoniewkorgen som fortfarande var härligt varm. Vips en kockmössa i virkad bambu.
Saigrog, syrad fläskkorv i Thailand

Isaansoppa med dill och kaoniew med namprig boon

En av mina favoriter på soppfronten (så kan man egentligen inte uttrycka sig) är den thailändska aromatiska Aom som serverades oss igår till middag. Receptet hittar Du här. Tillsammans med Nam prig poon (eller "bon" som det uttalas och med kaoniew (klicka på länken och Du får lära Dig allt om hur man tillagar thailändskt kladdris) och torkad högrev (ngua tod) som marinerats med fisksås och friterats med korianderfrö och vitpeppar är måltiden mer än komplett - hett, syrligt, salt, allt i ett, väldigt komplext.

Ostron och Boeuf bourgignon - fredagsnjutning

Men det är väl klart - varför inte?.
Är det fredag och veckan är slut så får det finnas utrymme till vardagsnjutning.
Inte för att vi ständigt försöker unna oss - bara att få luta sig tillbaka och låta smakerna hantera (styra) oss är så levnadsavgörande och nödvändigt viktigt.
Alltså serverades oss ostron till förrätt på vår traditionella fredagslunch på Edsbacka Bistro i Sollentuna. Friska, inte för söta belonostron på is.
Jag föredrar ostron helt naturell eller möjligtvis, om det ska vara nödvändigt, så som jag åt dem med Gordon Ramseys kökschef Sameer Taneja på turné i norska Vadsø, med några korn granatäpple.




En alldeles utmärkt Boeuf bourgignon ställdes fram i all sin limmighet och med precis lagom röksmak från fläsket och exakt syra från lökarna. Inspirerad springer vi nu och köper högsta högreven för helgens äventyr och då blir det nog thai med hårt vitlöksfriterat kött och kaoniew med prig bun

Återkommer om det!

Thailändsk soppa på svenskodlade grönsaker

Det blev en dag i solen. Alla bondbönor i stora landet skördades och blasten skars i småbitar och fick gå tillbaka innan grepen fick göra sitt.
Nästa år blir det en liten örtträdgård här. I den gamla är det på tok för trångt, vare sig vinruta, isop eller åbrodd får plats, den franska dragonen och salvian måste också få utrymme och då får mina alla slags olika timjan breda ut sig bäst de vill. Börjar omflyttningen redan i morgon så att växtligheten hinner rota sig på de nya platserna innan vintern.
Det är redan höst och nu spritar vi bondbönor och samlar frö till nästa år. Och vi skördar fortfarande stort utan att det syns att det är taget. Har fortfarande mycket bondbönor att ta hand om.Middagen idag var en lysande het soppa på det mesta från landet plus kantareller från skogen och kryddad med bland annat korianderpilört. En av de bästa odlingssoppor jag smakat, men så var det Rodjana som "rattat" den med thailändsk hetta och svenska grönsaker. Hårdstekt sidfläsk med vitlök till och sticky rice, "kaoniew".
Bilden till höger är från en "suddigare" måltid med köttbullar i gräddsås, rödbetsröra och dillkokt Anja.

Haverrot och palsternacka

Det här är slutet på skördesäsongen om man bortser för övervintande kryddörter som finns där ständigt och som förser oss med smaker vintern genom och som kryddprimörer från vårkanten.
Haverroten blev inte den odlingssucce som jag tänkte mig. Satte en stor mängd frö förra våren, men grobarheten var 1 på 10. Taskiga frön alltså. TRill i år har jag fått tag på riktigt bra utsäde och så har jag djupgrävd jord.
Det gäller för alla mina rotsaker. Persiljeroten, haverroten och palsternackan liksom mina blåa morötter.
IOdlingsbäddarna är luckra och perfekt arrangerade. Sår i veckan utöver de haverrötter jag satt på förgroning under glas tillsammans med brysselkål och palmkål.



Hämtade hem en hel hink med det sista av palsternackor. En del illa åtgångna av nematoder och några med skador. Det får man accdeptera om man skördar det sista så här sent. I mars och april var de perfekta. Nu blir det en hel del att skära bort, men det som är kvar ska får gå sockersött i ugnen 110 grader tills de är mjuka. Goda att göra ett mos av eller äta som de är.,
Just nu vankas thaimat i köket Kaoniew och marinerad fläsk som hårdsteks och så nam prig bon, söndagsmat.

Sista haverroten från landet

Rostad chili till prig bon och mikrat kladdris till köpegrillad kyckling

"Vad är det som luktar så gott"? frågade Alma när vi gick in i trapphuset hemma hos oss.
Så gick vi uppför trapporna och hon fortsatte,; "Undrar vilken familj det är som lagar så god mat?"
Så var det vår. Inifrån lägenheten och ut spred sig den där djupa doften av chilirost, den som har toner från jord, nötter, olja, säd och peppar. Över chilidoften låg en köpegrillhöna som sprättats upp i ryggen och som låg uppfläkt under grillgallret för en extra duvning.



I mikron kördes blötlagt kladdris, kaoniew.
Chilin har våra vänner haft med sig från nordvästra Thailand från gränsen till Burma, Pai. Ettrigt härliga soltorkade chilifrukter som nu rostats torra i panna och sedan körs i mortel tills det håller samma kornstorlek som ett mycket grovmalet kaffe.
Så blev den middag som doftade ut till gatan. Nam prigbon (recept om Du följer länken) som är en msk nyrostad chili med två urvridna klyftor lime och några msk fisksås tillhopa att doppa klimpar av kladdris i och ätas med bitar av den rostade kycklingen.