Efter åtskilliga vandringar i skogarna på jakt efter den brutala döden (för boken "Döden i skogen") har jag blivit ganska bra på att se lämningar. Här ute var det märkligt. Man liksom känner att "här har det hänt nåt". Omfattande terasseringar, stensättningar, kullrasade murar, några slags husgrunder, kanske begravningsplats. Går in på RAÄ kartor över fornlämningar och visst, här har varit ett förträffligt liv under tusenvis av år, bronsålder, kristen vikingatid, medeltid. Återkommer om detta.
Efter en sådan där praktfull högtrycksskymning gick vi hem och åt thailändskt i betydelsen vitlöksstekt färskt fett fläsk, pal kapong i betydelsen "fisk i burk" vilket exakt är markrill i tomatsås med gul lök skuren i "båtar", fisksås och chilli, kokta kvartade ägg med dill och så kaoniew, skogsvuxet kladdris.
De blir så att man sitter hur länge som helst och äter, pratar, jämför, kladdar ihop riset till hönsäggsstora bitar och doppar i het nam prig bun, en blandning av torkad, rostad, krossad chilli med limejuice och fisksås, I samma tugga en bit fett fläsk och lite dill. I nästa tugga ris, makrill och ägg med dill.
Då blir det som att man nästan försover sig morgonen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar