Lite smått och gott och sådant som ligger för omedelbar hantering.

 

Vi åkte runt Dalarna och besökte Anders Ståhl i Leksand. Efter frukostering på Wilmars i Los hade vi inte liksom tid att äta under hela dagen så på hemväg vid tre passerade vi Alfta, men hittade inget näringsställe som passade oss, men mellan Alfta och Edsbyn mitt ute i tjottaheiti dök plötsligt upp skyltar med Schwedens bästa Schnitzel i stort stil. 

Tvärnit - detta udda i skogen måste undersökas och en Schnitzel sitter ju alltid rätt. Sagt och gjort. Skålsjögården fick besök och vi laddade med deras grönsaksbuffé som var två olika sorters finskuren kålsallad och gott som tusan. K valde höga och timjanstinna pannbiffar och jag vågade mig på en schnitzel med brunsås?!?!? en så kallad Skogshuggarscnitzel. Inte den bästa schnitzel jag ätit men hyfsad och jag blev proppmätt och Ks pannbiffar var helt lysande.

Tyckte skogshuggarmat var passande mitt ute i skogen i det bastant byggda timmerrestaurangen med lackerade stockar och natur och djurbilder på väggarna signerade Hilding Mickelsson!

Hemma noterade jag blåklockorna mot norrväggen, 

snygga kontraster i färg.

På bordet i veckan: Janssons bröd I Ljusdal och 

sotarrökt fläsk från Björks i Färila

Gör det, fejka strömming och gör av med squashen. Rimma, panera och stek

Rökt renstek från Björks, pålägg som säger till

Så här på sommaren håller vi maten enkel, äter lite när vi är hungriga, typ thaistyle. Men idag åker woken fram med muurikkan. det blir stekta nudlar med räkor och kyckling i grön curry och så får vi besök.

Allt är förberett.

Älskar mat med hetta, indisk dalsoppa till exempel. Förra veckan en

rejäl sats som räckte flera dagar att ha som liten het förrätt

Ett litet blogginlägg över sådana bilder som legat kvar och skvalpat och över veckan som varit.

Lååång läsning om Färila i allmänhet och Parkköket i synnerhet

Det är här som jag menar att det är värt att stanna

Har hittat ett nytt ställe att stanna på efter vägen. alla de där vägkrogarna med hastiga hopkok och favoriträtter, snabba kolhydrater och storkökstillagat. Man blir lite trött.

I åtta år har vi bilat kanske två gånger i månaden, våra 33.5 mil till norra Hälsingland. Hela tiden bestämmer vi oss för att hitta något hyfsat matställe, men går bet.

En tur tog vi en fantastisk omväg på några mil ner till Bergmans Fisk. 

Första gången helt lyckat och det var en vettig idé att inte hetsköra den gången utan värt att ta omvägen. Andra gången blev det en katastrof med en hovmästare som inte hade gått kursen att vara bemötande. Sedan det tillfället håller vi oss borta.  Det verkade som om de inte ville ha oss som gäster. Går inte in närmare på händelsen, men vi åkte därifrån utan att äta! och nu hörde jag att i kärnkraftshetsens namn ska ett av de nya kärnkraftsverken anläggas där vid Saltharsfjärden  - Norrsundet om borgligheten får sin vilja igenom.

Ute vid E4:an vid avtagsvägen mot Norrsundet ligger ett komiskt Restaställe som kallas Hakkegård (Rasta) uppfört i någon slags vikingastil. Där brukade vi stanna och äta tillsammans med busslaster av folk. Vi har egentligen inte stannat för maten utan mest för att vi då kört lite drygt halvvägs och att det är ett bra rastställe för hunden. För några resor sedan åkte jag själv och drog i mig en pytt som jag ångrade den kommande natten - ja den som har fantasier förstår - inte kul då med torrdass i nattmörkret och kallt som fan!. Stannar aldrig där igen.

Ett annat Rastaställe ligger några mil norrut från Hakkegård i Tönnebro. Ett jätteställe där all mat utom stekt salt sill med löksås smakar likadant.

Sentomsider har vi fastnat för ett ställe som alls inte går under namnet vägkrog. Två senaste hemresorna har vi ätit där, alltså precis tio minuter efter avfärd på hemväg, proppmätta och roade av den goda maten har vi kört direkt hem till Sollentuna.

Parkköket ligger i Färila. Tidigare ett ställe som blandade friskt av thaimat och svensk husmanskost. Nu har nya ägare tagit över.

Parkköket ligger vid idrottsplatsen i genomfartsorten Färila. En ytterst vältrafikerad led mot Sveg, Åre, Östersund och vidare upp till backar och fjäll. i både Sverige och Norge. Här passerar folk med takboxar på bilarna utan att förstå vilken liten oas Parkköket är, stor parkering, trevligt bemötande, bra med plats och alldeles fantastiskt vällagad mat.

Skriver att Färila är en genomfartsort. det är 40 km i timmen genom byn och här finns en hel del som borde attrahera till ett stopp och bensträckning.  Delins ICA med egen charktillverkning och försäljning av bland annat Färilakorven - en slags Falukorv som inte uppfyller kraven på namnskyddet men som går åt som smör i solsken (typ sex ton korv i veckan till skogsfolk, skidturister och jägare.) Jag själv föredrar Björks traditionella Falukorv, lite grövre, lite mer rökt, ligger still i pannan utan att skåla sig, en falukorv så som den gamle Melker i Falun en gång kom på att göra den efter modell av bergsmännen från Tyskland som jobbade med att göra charkprodukter av oxköttet som gick åt när hudarna dragits av djuren för att bli rep till korgarna i gruvan. 

Men alltså, lockande godsaker!

Björks är en oas av charkuterier. Man blir liksom lite ruinerad för man vill ha det mesta och handlar på sig, inte bara korv. I disken hittar vi bacon som varmrökts och går att ha råa på mackan eller som stekt som en engelsk frukost med deras frysta potatiskakor. Baconet säljs skivad och metervis jämte rimmat sidfläsk. Blodpuddingen är nog en av de bästa som går att få på marknaden. Syltan smälter i munnen och deras amerikafläsk (rimmad sugga) att lägga hårdstekt jämte flottet på en kolbulle är sensationellt bra. Jag skulle kunna lägga ut hela sortimentet som exklusivt och gott som deras leverpastej, deras rökta kött, deras handknådade kroppkakor (utan All spice tack och lov, kryddpeppar) och forbondekorven, en syrlig rökt ganska torr och grov sak som enligt sägen forbönderna hade med sig att själva äta och även försälja på transporterna av varor genom Färila och vidare upp mot Norge. Testa också deras alldeles utmärkta varmkorvar, sjud varma i en snabb buljong med lagerblad, lite rödlök, salt och svartpepparkorn.

Björks i Färila har varit ett familjeföretag sedan 1905, men gick för en tid sedan upp i Gårdssällskapet och blev därmed ännu vassare och med fortsatt lokal familjestyrning. Värt att stanna vid!

I Färila är det gångavstånd mellan Björks och Dellins, tänk att det finns två storproducerande charkuterier på ett så litet ställe.

Borde hyllas av alla smakfantaster! Man blir bara lycklig

Däremellan stannar vi gärna på Kakfén. Ett vänligt ställe, kanske vänligast i hela Hälsingland med bakverk som inte ser så värst ut, men som smäller i käften. Bakelser med hemkokt sylt, katalaner som är lite sneda men med en smak man minns hela veckan. Bästa fiket helt enkelt. Och då får man inte glömma semmeltiden. Här serveras semlan, om man vill, med varm mjölk i djup tallrik. Landets bästa semla!!! sett till den traditionella.

Finns inget bättre än att under semmeltid landa med en klassisk

servering på Kakfén i Färila!

Men så ska jag prata om vad det här inlägget egentligen ska handla om: Parkköket. 

Börja här!

När det gamla stället, med en blandning av thaimat och svensk husmanskost gick omkull/tröttnade/fick stänga/hade för stora ambitioner???? tog den Färilakock som som långt tidigare drivit gamla Gästgiveriet över, med övertygelsen om att göra matstället lönsamt igen. Anna Näslund driver Parkköket tillsammans med sin bror Michael Särlin och de verkar ha lyckats, först med miljön med sittgrupper, skärmar, kaffehörna med tidningar i den annars bullriga  samlingslokalen bredvid Färila IP. 

Vid sidan om miljön så är det självfallet maten som ska vara ett vinnande koncept. Gedigna hemkok och stort fokus på husmanskost som verkligen går hem bland lokalbefolkningen och så torde vara även för den som är på genomresa Alltså, det är så jäkla genomtänkt att man blir alldeles glad eller vad sägs om veckomenyerna med Falukorv och stuvade makaroner,  raggmunk med fläsk, spagetti med köttfärssås,  rotmos md fläsklägg, köttbullar i gräddsås,  alla dagar i veckan serveras vegetariska alternativ som hemlagade grönsakbiffar, vegetarisk paj, kikärtsbiffar och så vidare.  Menyerna publiceras veckovis på nätet.

Salladsbordet är innovativt och en resa i smaker med inläggningar och "syrningar", bönor, rotsaker, sötstekt kall vitkål (!) krispig sallad, olika smaksättningar på röror. Roligast var här om dagen då det serverades skolmatssås till den sprödbakade torsken. Självfallet frågade vi vad i hela friden det är och fick det glada svaret att det är exakt den sås som serverades förr till torsk i skolmatsalen på Färila skola och som alla tyckte var så god!

Gör så här, passa på att ta en bensträckare vid Parkköket på väg upp genom landet - förmodligen kommer ingen att ångra sig. Förresten, ta en rejäl bensträckare i Färila och gå runt efter maten. 

Och passande nog blommar vårt äppelträd i Hovra

När säger jag att en målning är klar? Jo, när den slutar snacka med mig!

Loing från bron medströms, pastell på papper ca 60 x 45 cm

Morgonens intensiva gnetande i ateljén fortsätter ett tag till med samma landskap för ögonen, samma slags yta för den är viktig, det över bron till vänster medströms. 

Nu lite lunch, hastiga hopkok av det jag hittar i affären, linser, fläsk, sallad, senap. Sedan tillbaka efter en timmes bokläsning. Ganska kallt idag.

Ett av de jobbigaste besluten är att lämna en bild, säga att den är klar. 

Hur kan jag vara säker på det? Svåra beslut och ibland kan jag bara sitta hur länge som helst och bara stirra, glo mot staffliet i en slags vånda. Kämpigt.

"Det är ju egentligen inget att dividera om", säger jag till mig själv. Att jag aldrig lär mig utan hela tiden fastnar i vedervärdiga beslut som egentligen inte alls är så komplicerade.

Bara några linjer till, tänker jag och minns Björne Selder som nästan var färdig med en sten till skulptur, vackert svävande former, så tunt att man inte tror att det är sten, en vinge. Så tydlig och så klar. "Bara några tag med hammaren. Så blev det sten igen".

Man får liksom inte vara feg. Jag måste alltså få fortsätta om det går fel, vilket det ofta gör, få fortsätta för att ta tillbaka uttrycket. Bilden lever ett slags eget liv och det ska fan vara motstånd. Ibland fortsätter jag ändå som en idiot. det är inte långt mellan en färdig bild och att rasera hela bildbygget. Klokskap och dårskap. Ibland känns det som att jag tvingar bildhelvetet dit jag vill. Så kommer jag till det där magiska att bilden inte längre utmanar, inte längre snackar tillbaka. det är som att vi är överens, sådärja, Nu är den klar.

Stranden på andra sidan Pastell på papper ca 60 x 45

Går upp till lägenheten och reder mig en kopp presskaffe, ett bröd från Benoît och försjunker i Jan Mårtenssons Häxan som utspelar sig här på Chevillon och i Grez. Lättläst underhållning med uthärdlig spänning. Jag gillar inte spännande saker, inte fotboll, inte friidrott, inte spännande filmer, inte drama annat än som teater och opera. Jag får i mig tillräckligt med spänning genom mina bilder för man vet aldrig hur de slutar.

(Snart ska jag berätta om mina stora inköp av hårspray)

Augusts rejäla onsdagsmiddag

När August lagar mat blir det ibland otroligt elegant och annars rejält och ibland både ock!

Idag falukorv från Björks i Färila, en liten bratwurst med kummin och vitlök, några skivor salt fläsk från Delins och så gammaldags stuvade makaroner. Gott!

Måndagspannkaka med fläsk och svamp på en onsdag

Pannkaka i ugn är en enkel vardagsrätt speciellt om den får det där lite extra som rimmat fläsk från Delins i Färila och ostronskivling. Fläsket och svampen får brynas lätt i smör i en stekpanna. Pannkakssmeten mår bra av att göras några timmar innan den ska användas.

Klar att bakas

Mät upp fyra dl vetemjöl och rör ut i en halvliter mjölk, vispa jämt. Vispa i sex ägg, ett i sänder. Salta med en halv tsk salt. Vispa i ytterligare sex dl mjölk den fetaste som går att få tag i. Låt vila.

Ställ en långpanna i ugnen och värm till 220 grader. När plåten är het släng i en 50 g smör och låt brynas lätt. Ta ut plåten och häll i smeten efter omrörning. Fördela ostronskivling och fläsk jämt och ställ in pannkakan i mitten av ugnen. Baka i 30 minuter. Ta ut och låt sätta sig lite innan pannkakan skärs upp i portionsbitar.

Rårörda lingon till. Typ fyra dl lingon rörs med högst en msk socker. Rör tills sockret smält.

En hel middag på Muurikkan

Bara att ta till sig, rykande varmt och hett av chili, salt från fisksås och soja, umami så det skriker, kyler i solen och värmer i gråvädret.

Laab av utmärkt kalvfärs från Stenspers och äggnudlar med egenodlad kål, thaiomelett som snarare är friterad än stekt. Vid Muurikkarodret står smaksäkre August.

Jag har alltid en rejäl bit rimmat fläsk hemma för att ha vid behov och det är ofta. Tänk så användbart, kokt i bitar i en nudelsoppa, stekt med löksås, kallt stekt i en sallad, tunnt skivat helstekt i ugn på knäckemacka med majjo eller som här, stekt i bitar med chili och skammigt mycket vitlök och ostronsås.

Äggnudlar, stekta med kål, chili, fisksås, soja. Kan varieras i det oändliga. August är expert i både smak och idéer och hanterar det asiatiska köket med glans.

När röror blir rörande goda

Guckor eller röror eller vad det nu kallas - jag har en favorit, eller snarare ett par tre om nu Skagenröra räknas till en gucka.  

Jag gör en hummus på mina gröna egenodlade capuchinerärtor. Kokar opch mixar med salt och inte allt för gräs(l)ig olivolja. Njutbart på en brödskiva både till kvälls och till frukostering. Gjorde röran idag som en liten förrätt till middagen som bestod av hemsyltat fläsk, skånsk senap och rotmos.

En annan fäbless jag har är som bekant det sydostasiatiska köket och visst bygger det på olika röror, fermenterade konstigheter och rara örter. En av de skönaste är Nam prig pau för den har nästan allt av smak, lite omtumlande med ganska så mild chili och syrlig tamarind som balanseras med häftiga mängder palmsocker som i sin tur balanseras av jättemycket schalottenlök och vitlök. 

Sältan kommer från en halv deciliter fisksås - fatta vilket djup det blir genom allt detta. OCH - som med den betydligt mildare grönaärtpurén stryker jag också gärna den på en bit surdegsbröd, inte till frukost men som en liten förrätt. Annars perfekt till pla kapung (fisk i burk eg, makrill) och ris. Eller kanske man skulle kunna säga att Nam Prig Pau liksom lyfter det allra mesta (ska Pröva den till söndagsstek).

Lite krånglig att laga men gör så här: 

Ta 100 gram spansk chili (för att göra det enkelt, ska vara större, de där breda glansiga mörka torkade som jag glömt vad de heter och som det är svårt att få tag i) "Bena ur" och skär i centimeterbitar. Skala och skär 200 gram schalottenlök i bitar och ta 20 klyftor vitlök (oskalade). Släng det här i en form klädd med folie och kör det hetaste som går under grillelementet. Ska ta lite färg men håll koll. Ruska om så värmen tillagar alla ingredienserna. Plocka ur vitlöksklyftorna så fort de svalnat något. Allt övrigt läggs i mixer med kniv. Pressa vitlöken ur skalen och låt dessa gå med. 

Mät upp en dryg halv deciliter tamarindpasta och torkade räkor och häll ner i mixern. Sist ska 80 gram mortlat palmsocker läggas i - kolla vilken röra det blir. Späd med neutral olja, några matskedar och en halv dl fisksås. Kör sedan så att det ryker med vilket menas till en någorlunda slät gucka.  

Ta en slickepott och för över allt i en kastrull. Tillsätt lite mer olja om det behövs och koka på medelvärme tio minuter och under ständig omröring. 

Jisses det blir lön för möda. 

Häll på konservburk med ring, tillslut och låt svalna. Förvaras i kylen och tas fram vid behov - vilket kommer att bli nästan jämt.

Fläsket brinner - inte riktigt, det kokta fläsket hinner inte bli stekt

Alltså, gillar du inte fläsk så sluta läs här för veckorna efter att vi varit på landet så blir det mycket fläsk på menyn. Delins ICA och chark i Färila har nämligen det bästa rimmade fläsket (den här gången lite svagt i saltningen tycker jag dock). Björks Chark i Färila har den absolut bästa blodpuddingen i världen (!) för att inte tala om deras syltade fläsk.

Den här gången tog jag mig före att sylta eget och med rikliga mängder svartpeppar. Genväg fick det bli. Tyckte inte att jag haft tid med att lägga färskkokt fläsk i saltlake fler dagar så jag körde på en bit av Delins rimmade istället. Fick gå sex timmar i min sousvide på 70 grader och så lade jag fläskbiten under press (marmormorteln med kanonkulan för senap i) över natten. Och det blev utmärkt. Tunna skivor med senap på utvalt knäckebröd, oj vilken frukostmacka, förmiddagsfikamacka och eftermiddagsfikamacka, tror jag tog den som en nattmacka också och ändå har jag över för en rotmosmiddag i vardagsveckan som kommer.

Köpte en rejäl bit av Delins världsmästarblodpudding (bilden överst) som har allt, sötma, syra, kryddighet och en alldeles fantastisk konsistens, dvs bara smälter i munnen. Stekte lite fläskskivor till och eftersom lingonen ligger kvar i frysen på landet så tog jag sommarens röda vinbär och sockrade lätt och rårörde. Blev utmärkt till blodpuddingen, förvånande bra kombo!

Så har vi det där md kokt potatis, stekta skivor av Delins Färilakorv som de säljer sex ton i veckan av. Okej, kompletterade med några skivor fläsk också bara för att "fälakorven" får så fantastisk smak när den stekt i fläskflott. Bönorna med ordentlig smak av ättika och sirap. Där får man inte fega ur, det ska "spritta" i munnen!

En snabb nudelsoppa blev det också till lunch med massor av grönkål och kokt rimmat fläsk.

Hann med en riktig nudelsoppebas också, het av chili och mängder av vitlök och rejält med fläsk. Alltså fläskbuljong är såååå underskattat

Röda Lacket - väcker nostalgi

Jag gick i Mah-Jong kostym. Hade en orange och en mörkblå. Pipskägg och polisonger. Och jag snusade Röda Lacket.

Hade jag Mah-Jongkostym under de många åren på Prinsen. Eller var det när vi brukade gå på Fröet på Jakobsgatan? Jag vet vilka jag umgåtts med under olika perioder, men när perioderna inföll är som en kökkenmödding i huvet. Borde jag ha skrivit dagbok? Vad skulle de som kommer efter haft för nytta av dessa annat än att glädjas över alla tokiga upptåg, all fylle, alla felsteg, alla konstiga ligg ( ja ja, men tiden var så och utan egentlig betydelse) alla projekt som inte blev något av. En och annan framgång!

Vet i alla fall att tiden för Mah-Jongkostymen inföll med den tiden då jag bytte från Ettan Ljunglöf till Röda Lacket efter att ha försökt snusa en vämjelig blandning som hette Skoal. (1 dosa, tror tom att jag kastade innehållet efter några priser)

Köpte en dosa Röda Lacket vid nyår där den låg i snusskåpet hos Delins i Färila. Länge sedan jag tagit lössnus. Dyrt som fan! När det begav sig kostade dosan 50 öre eller kanske upp mot en krona. (Vansinnet med skatt på snus).

Varför det blev Röda Lacket sådär alldeles i början av 70-talet? Det var ju ett snus som föddes i Norrköping betydligt tidigare än jag själv, inregistrerat 1897, men Norrköpings snusfabrik startades redan 1753. Kanske började snusa Röda Lacket av samma anledning som jag fortfarande idag håller på IFK Norrköping i fotboll trots att jag är föga intresserad.

När jag började köra taxi för att klara radhus och barn och få fläsk till middag och gröt till frukost kunde jag inte snusa löst längre. Hade då snusat lös ettan sedan mitten av 70-talet* och senare också hemgjort snus. Gick över till små tussar som inte alls hade samma svindlande effekt som lössnuset varför jag behövde fyra kuddar åt gången. Började med generalpåsar men gick över till Knox så småningom.

Märkligt hur man vänjer sig. När jag satte in en rejäl prilla Röda Lacket vid nyår var det som att stoppa in modellera under läppen som efter bara en halvtimme började lösas upp till en kletig massa och salivutsöndring. Var det verkligen så förr? Förmodligen! Samtidigt som prisen satt där började den lilla tidsresa jag reflekterar över nu.

*Alltså började snusa som 13-åring var fast direkt (vansinne!, måste skriva så) och då var det ettan ur oval snusburk av vaxat papper - senare också kvartskilosförpackningar i blått vaxat paket. Kommer ihåg att i tamburen till Tennstopet fanns en liten box med lössnus som bjöds efter maten!

Smörgåsmat, nattmacka och redig frukost

Det finns några grejer som jag alltid villa ha i kylen så här års några veckor före jul. Det är syltat fläsk, julost av mesigaste sort, leverpastej och saltgurka. I veckan som var smörade jag ordentliga skivor bröd och redde smörgåsar med just dessa ingredienser. Fläsket fick gå i sousviden i nio timmar på 66 grader tillsammans med lite gul lök, lite extra salt (det är en rimmad sida) svartpeppar, ett lagerblad och lite apelsinskal. Närmare jul lägger jag till nejlika och lite kryddpeppar i de här koken.  Fina skivor fläsk med lite majjo är en rysare på kvällskvisten för om man äter det sent på kvällen behöver man knappast annan frukost än en kopp kaffe - det där är ju som att svära i kyrkan och etter värre blir det när jag säger att leverpastejen ska ljummas lite innan den läggs på brödet och då i rejäla drivor och med riktig saltgurka, gärna också med en skiva stark köttgelé. 

Stekt ris - utmärkt resträtt

 

Vi är ett litet hushåll och inte sällan blir det mat över. Inte ens en lunchlåda hämtar hem allt utan det blir stående i kylen i små byttor och plasttråg.

Ris kokar vi alltid av tre deciliter basmati med fem deciliter kokande vatten - bästa sätter är att skölja riset utomordentligt noga i kallt vatten samtidigt som en rejäl klick smör får smälta i en kastrull och vattnet får koka i vattenkokaren. Häll riset över det smälta smöret och rör runt ordentligt, låt det fräsa och häll sedan över kokande vatten. Rör runt igen och lägg på locket och sänk värmen till sjudning, låt sjuda i 17 minuter och sedan stå och vila i tre. Lyft locket och servera.

Så hade jag ärtor i en skål, små gröna, en trött rödlök i skafferiet, lite rimmat fläsk på en assiett i kylen. 

Hetta upp en wok eller järnpanna och häll i några matskedar rapsolja. Skiva rödlöken och skär små kuber av fläsket, hacka två tre vitlöksklyftor, se till att det finns torkad rostad chili hemma och ta två minst och tre högst till tre portioner - det ska vara hett så att man känner att man ätit.

Vänd ner fläsket i den heta olja, nu får det gå snabbt. Så fort fläsket tagit lite färg pytsa i löken. OBS den ska inte bli brynt, bara lätt genomstekt. Här når fantasin inga gränser, raspa kinakål, vitkål, grönkål eller svartkål och rör i, huvudsaken är att det går snabbt. Gör ett litet "hål" i anrättningen och knäck ner ett helt ägg. Stek någon halv minut och rör sedan ihop ägget med allt det andra. Smula ner chilin och rör runt. Ta nävar av det kalla riset och rör i. Stek ganska länge, men riset ska inte bli brynt bara genomvarmt. Häll över en matsked fisksås och en matsked kvalitetssoja (sök på soja här på bloggen för att hitta rätt märke).

Då var det klart, smaka av med mer fisksås om det behövs.

Varieras i det ordentliga som HÄR och HÄR och HÄR eller en våldsam grej HÄR

Nudelsoppa så enkelt, värmande och gott

Det finns sådana där små paket för en femma eller lite mer att handla lite överallt. Studentmat (?). På min tid var det råris och linser som gällde. Nyttigare? förmodligen och knappast någon kemi alls, alltså kemi med konstgjorda smaker, smakförstärkare, konstiga kemiska aromer i pulverform etc.

För en rad år sedan var jag moderator på en studentafton i Lund. Det var jag och Leif Mannerström och jag inledde inför en fullsatt aula just det här om nudelsoppa som studentmat med att säga att en viss forskning oroande kunde påvisa att glutamatet i dessa soppor misstänktes kunna påskynda Alzheimers syndrom och att det var viktigt att kunna en del om mat om man ska överleva. Sedan pratade jag och Leif i nästan två timmar och ingen gick vilket ska äras Mannerström i första hand som den underhållare han är.

Nu slumpar det sig så att jag gärna äter nudelsoppa som snabblunch, en snabblunch vars tillagning tar sin tid, längre än att värma nudlar i mikron och ösa på en massa pulver.

Jag har alltid fläsk hemma, sidfläsk, både rimmat och färskt. Dt är utmärkt i nudelsoppor. Jag har också alltid grönsaker av olika slag i frysen från egna odlingar, bara att ösa i Svartkål, brockoli, grönkål, capucinerärter, bönor. Och så riktiga nudlar. Idag fick det bli matiga äggnudlar i hönsbuljong (som jag har i frysen portionsförpackat jämte olika buljonger av kål, räkor, anka och fläsk)

Sådär ja, förstärkt med fisksås och kikkoman, lite ingefära och chili, mycket chilli.

Längsta inslaget om Paltbröd - ingen plats för snuttifiering!!!

 Jag tror jag har lite av rekord - Ett 17 minuter långt inslag om Paltbröd i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Det är många år sedan nu, men att få igenom ett 17 minuter långt inslag om en sådan outsider som Paltbröd är en bragd som inte bara ska tillskrivas mig utan också programmets redaktör Sven Ekberg.

Detta i en tid av snuttifieringar där det ansågs att lyssnaren bara stod ut med prat i tre minuter. Idag känns det som ännu kortare.

Summan av kardemumman gick det hela ut på att Paltbröd är en utrotningshotad råvara. Typ, när jag intervjuade en av producenterna "Nä men paltbröd det gör vi mest för alla "pangsjonärer", när dom har dött så slutar vi".

Så här flera decennier senare så sitter vi med facit i hand, det finns rester kvar, produktionen har fortsatt. I min affär finns den fryst - tidigare kunde man köpa färskbakad i bröddisken, men inte längre.

OCH den serveras på restaurang - den allra bästa lagar Robert Pettersson på Ljusdals Hembygdsgård där paltbröd med stekt rimmat fläsk från Björks serveras med jämna mellanrum och då från tunnpalt.

I förrgår åt jag och A Palbröd med stekt fläsk och "becha" spetsad med fläskflott.  Tunnpalt från Mjälloms - alldeles utmärkt och fullknökad med energi. 

Till alla långspringare: Skit i energidrycker och pasta - är en rejäl portion paltbröd kvällen före ett lopp!

Här är allt jag skrivit om denna delikatess och bläddra gärna bland inslagen för där finns också mitt recept på hembakat paltbröd.

Snabbfrukost - blodpudding från Björks

Jag har skrivit spaltmeter om blodpudding - sååå underskattad, inte minst som frukostmat. Stadigt och bra, håller magen i trim och orken räcker till lunch.

Här är allt jag skrivit tidigare i ämnet blodpudding och här är receptet jag satte ihop i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" (Ersatz 2006)

Var på landet förra helgen och passade på att slinka in till Björks i Färila (som vanligt) för ett kilo syltat fläsk och två kilo blodpudding av absolut bästa kvalitet.

Nu äter vi blodpuddingen till frukost och med lingon från trakten. Kolla genom mina tidigare inlägg om blodpudding för att få förståelse för grädden till.

Och apropå blodpudding som husmanskost och det här med att stå sig ända till lunch. Under många år är vi några stycken som äter lunch ihop en gång i veckan. Tror det är 16 eller 17 år nu. Började på Edsbacka, Bistro, sedan Edsbacka igen under ny ägare och så flera år på bistron. Så trogna fredagsätare var vi att vi fick ringa och tala om om vi inte kom snarare än att beställa vårt bord. Där fick vi både korvkaka  och gås när vi enträget tjatade. Sedan Christer Lingström stängt så flyttade vi till kinesiska syltan på Turebergs Torg, inte så mycket för matens skull utan mer för umgänget. Men så ibland glimtar det till där med en alldeles utmärkt flundra, en fantastisk laxpudding, stekt strömming, och stekt salt sill. Då två av oss är arbetslediga (pensionärer och gör som vi vill) och gärna åker till landet på fredagar så har vi flyttat vårt lunchumgänge till tisdagar för då är det som oftast utmärkt stekt fläsk med tillbehör (bruna bönor, löksås, raggmunk. Vad stället heter? China Mandarin Garden.

Kolbulle med amerikafläsk och med sås av råa lingon

 

Middagen igår förbereddes redan i förrgår - för så är det (!)

En bra kolbullesmet vispas ihop i ett ögonblick MEN behöver ligga och svälla, mogna, fördjupas. Helst ett dygn i kylen.

Sex deciliter vatten vispas ihop med fem dl vetemjöl (jag använde stenmalt vete från TeVekvarn i Järvsö) och får sedan vila. Den ska vara helt slät och lite tjockare än filmjölk.

I några recept sägs att smeten ska saltas. Ge fan i det. Jag vet att mina kolbullar blir salta nog för jag använder torrsaltat så kallat Amerikafläsk. Alltså torrsaltat fett fläsk från suggrygg. Sååå underskattat.

Tärnar i en kubikcentimeter inklusive fettet och steker i het järnpanna.

Jodå för katten, man behöver inte en långhantlad skogspanna av plåt och en ivrigt brinnande eld. Den som vill kan laga kolbulle på spisen hemma och i en teflonpanna (om nu folk har kvar sådana bland sina köksutensilier vilket inte förvånar, men upprör en del) Bara pannan är het (och det går ju inte riktigt ihop med gammal teflon!). 

Sådär jag, fläsket förstekt (spara över flottet som blir och häll över fläskbitarna) och smeten klar.

Hetta upp en stekpanna helst då av gjutjärn. Smäll i en dryg matsked smör så det hoppar och fräser. Ta några matskedar fläsk med flott och rör hastigt. Skopa i några deciliter smet över fläsket och fördela över hela pannan. Låt vara tills det bryner i kanterna, bubblar och fräser av en härlig blandning av smet och flott. Känn hur fint kolbullen lossar. Vänd och stek på andra sidan tills "bullen" fått fin färg. För över till en stor tallrik. Servera med en råsaft av lingon. Skitgott och jag lovar - mättande.

(Blev lite över från från middagen så jag stekte en kolbulle med amerikafläsk till lunch.)

Kollade Wikipedias uppgifter om Kolbulle stämmer bra och kan alltså länkas till.

Här kan amerikafläsk handlas oline

Och här går det att handlas i butik.

Fläsklägg med rotmos, ett slags svenskt lösen

 Han heter Robert Pettersson och jag håller koll på honom, en jäkla duktig stekvändare som Werner Vögeli en gång rekommenderade att jag skulle kontakta när jag skulle skriva en bok om Falukorv. 

Över 20 år senare träffar jag honom på Ljusdals hembygdsgård där han driver krog, ett lunchställe med väldigt mycket inriktning på mat som inte ger sig typ paltbröd med fläsk, pölsa och klassiska grytor och ibland med instickare av thailändska rätter (vilket har sin förklaring).

Kollar alltid veckomenyerna som läggs ut på hemsidan och när det är något som attraherar så kastar vi oss iväg, alltid välkomnade, alltid glada, alltid mätta.

Allt lagat från grunden, egen pölsa, kokta plockade fläskläggare, potatismos poå riktigt, saltsillar filéeade och panerade (så jäkla gott) löksåser  och andra såser efter skygryta. Hur många är det i köket? "Ja, det är jag det och en assistent ibland"!

Ta en paus och luncha där!

Alltså, vi snackar husmanskost, pölsa och paltbröd med fläsk

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i rejäl husmanskost, inte bara till fest utan vällagad vardag. Älskade knäckebröd med stekfläsk och om brist därpå endast stekflott med salt.

Sedan, jag vet inte när, har jag varit överförjust i paltbröd med fläsk och vit sås. Kunde inte förstå mina lekkamrater som rynkade på näsan åt den slags mat. Lapskojs, kroppkakor, leverbiffar, stångkorv, etc.

Samtidigt är jag så glad över att ha fått en son som aldrig rynkar på näsan åt den mat jag lagar hemma.

Nyligen stod jag hos Björks Charkuteri i Färila och ringde honom för att fråga specifikt vad han önskade att jag köpte med mig hem. "Syltat fläsk, blodpuddingen, deras kalvsylta, den gammeldags falukorven, deras riktigt syrliga isterband, sotarrökt och alspånsrökt fläsk, deras bacon som man kan använda rått att lägga på smörgåsen."

Personalen frågade vilket ålderdomshem han bor på!

I veckan har vi utöver en salad Niçoise med överdrivet mycket sardeller ätit Björks utmärkta pölsa med Rattepotatis och inlagda rödbetor och idag stekt salt grisbog med tunnpaltbröd och becha. Det står vi oss på. I morgon till frukost blir det Björks hemlagade blodpudding med rårörda hälsingelingon.

Sen har jag en sådan fäbless för överblommade tulpaner som de här jag fått av K

Vedspisstekt fläsk med bästa blodpuddingen, lingon och grädde. Oslagbart!

 

Tänk ett fläsk som steker långsamt och ligger helt stilla i pannan och där maillardeffekten bara tilltar, där kolhydrater och aminossyror i hettan från vedspisen reagerar, blandas och förstärker smaken med det rimmade köttets djupa sälta.

Förutsättningen är en bra gris och ett bra hantverk av producenten. Bästa rimmade fläsket köper jag från Björks i Färila, nästan nästgårds. Värmen, där jag tillagar i stort sett all mat nuförtiden, får jag tryggt från en Skoglund & Olson från Gävle. 

Minns ett fläsk på Edsbacka krog, en lunch under Christer Lingström och i sällskap av Björn Kronvall. Vi brukar ofta återkomma till den lunchen där fläsket stekts stilla och länge utan att krympa eller krumbukta sig och som "knullade mun" något alldeles förträffligt.

Så, äntligen har jag hittat rätt fläsk till vedspisen och njuter det tillsammans med alldeles nylagad blodpudding från Björks och nät och jämt sockrade lingon plockade utanför knuten i somras.

Av en annan god vän i historien Pelle Furumo, eller snarare hans familj, plockar jag en annan förträfflig idé. Där hällde man nämligen grädde över blodpuddingen som serverades till lunch. Helt oöverträffat,

Minns några rader av en annan god vän, salig Göran Brunius som berättade om när han köpt Ehns kvarn på Fårö efter att ha seglat dit med sin Mejt (jo exakt, Anders Zorns gaffelriggade segelbåt) och slöt köpeavtalet med en middag bestående av hårt stekta salta flundror med lingon och grädde som sås.

Med Temlor i sikte

Ture Sventon kunde bara säga S i Sventon så Semlor blev Temlor - lysande egentligen och upplyftande för alla som läspar, vilket var så charmigt i mina öron att jag ibland lade mig till med läspande i perioder, som barn alltså.

Självfallet hade vi semlor i sikte igår och då sedan flera dagar bestämt att vi skulle till Kakfén i Färila där de allra bästa, alla kategorier, bakas och serveras. Inget krångel, massor av kardemumma i degen, inget trams med oheliga kombinationer av choklad, jordgubb eller vanilj, Hemihoprörd riklig mandelmassa  och en perfekt grädde - en fastlagsbulle som har allt - dessutom serverad, om man så vill, i ett fat med het mjölk och se - då närmare vi oss ursprunget.

Innan Hjördis Petterssons pappa, som var konditor på norr i Visby, först serverade den lilla vetebullen med gräddtoppning som en fastlagsbakelse så var semmelbullen ett mjölkkokt vetemjöl med stötta mandlar som inkråm och sedan paketerat med snören och sjudna i mjölk. Länge har jag tänkt att laga denna historiska semla (namnet Semla kommer från vetemjöl på latin Simila) sdan jag skrivit långa rader om den i olika sammanhang, men mat och måltidshistoriker Richard Tellström kom först och det med bravur. Kolla in hans inlägg på Fb med bilder

När vi flyttade från Norrköping 1961-62 till Stockholm var mina föräldrar en smula upprörda att här bakades semlor alldeles för tidigt före fastlagen och dessutom även till lördagar. Hemma i Norrköping vid den tiden var semlan helig och bara på tisdagar och möjligen en eller två veckor före fettisdagen. För mig som barn var det fantastiskt att få semlor också till lördagen och att få som mellanmål efter skolans halvdag. Märkligt nog lärde jag mig att äta semlan "stockholmskt", det vill säga utan varm mjölk, men trots det håller jag fortfarande, över 60 år senare, mjölken som nödvändigt tillbehör och som en ingrediens som höjer semmelnjutningen betydligt. Så får jag den serverad på Kakfén i Färila och det är jag lycklig över!

Efter ett ärende in till Ljusdal tog vi vägen över Hembygdsgården och Robert Pettersson för stekt fläsk med utmärkta hemkokta bruna bönor.