Men alltså vilken bra idé, skafferiutmaning!

Som odlare och samlare och allmänt nördigt knäpp så blir "visthusbodarna" (dvs skafferi, kyl och frys) smockfyllda av sådant jag tänkt spara i det längsta, varför vet jag inte, kanske för att jag vill dra ut på odlingsåret i det längste, ha den goda smaken kvar, rädd för att det ska ta slut, en snålhet som bedrar vishet.. Sålunda ligger där vitbetor, kålhuvuden, röd spetskål, pumpa, capuchinerärtor Visingsö, lokförarens sockerärter, vaxbönor. You Name it. 

I skafferiet tornar burkar upp sig med surkål, tonfisk, makrill, tomatsås, krossade tomater, gul lök, vitlök och mängder av olika slags pasta och nudlar, olika slags ris och åtskilliga flaskor med såser typ tre olika sojor, ostronsås,  chillisås, ketchup, Tabasco och några vars namn jag inte ens kan uttala än mindre stava till. Här finns en hel räcka med syror, från riktig 12% ättika till finaste vinägrarna och längst in, längst bak staplar av snabbnudlar. 

I kallförrådet har vi några påsar potatis från odlingen och det värsta av allt, frysen på landet är också smockfylld av kalvkött och grönsaker, olika korvar, alltså av den slags varan köper jag på mig fortare än en gris hinner blinka, isterband av olika slags mest, men gärna andra småskaligt hemgjorda. 

Nu ser vi fram mot att stånka egen korv. August hade önskas sig en korvspruta till jul och självklart blev det så. Men inte än. Måste först upp till Hälsingland där jag har Kristoffer Franzéns utmärkta korvbok. Lite minns jag själv från gris och rådjurskorvarna jag stoppade och rökte under min tid på Gotland, men nu ska det bli korvar med stor variation och hög smak, moderna gamla korvar.

Gulbeta, röd toppkål, morötter, ärtor och en helt makalös sås, 

allt signerat August Lager.

Lyssnade på Meny i veckan, ett långt inslag om religionen i maten. Intressant och givande.

Där hörde jag om skafferiutmaningen. Att under två månader (eller om det var en) bara äta av sådant man har kvar hemma i skrymslen och vrår...och det har vi ju om du orkat läsa ända hit!?

Budgeten ska vara 250 kronor i veckan för allt det nödvändigaste av komplement.

Snart har det gått första veckan och vi har klarat oss på att handla två liter mjölk och ett paket smör (räcker ganska länge). 

Det är helt knäppt att ha så mycket mat sparad. Längst in i frysen fanns en renfile och renfärs...alltså, vi kommer att klara den här utmaningen helt okej tills vi kommer upp och börjar äta av frysen i Hälsingland. Och allt annat än nöd kommer det att gå på oss. När odlingsåret börjar på nytt kommer det att vara tomt och vi glada och mätta.

Det är kul att säga till August att laga middag av det han hittar i skåpen.

Häromdagen blev det en basta med ärtor, friterad torskfilé och syrad lök med dill

och citron, helt jävla magiskt gott.

 

Innanlår på kalv från Stenspers i Tallåsen blev schnitzel till middag igår

Jag vet inte riktigt om alla gårdsbutiker levererar annat än en slags romantik och längtan tillbaka till den där tiden när man gick till närmaste gård och hämtade mjölk och kött och mjöl. Nu inte sällan heller långt borta från det prisvärda. MEN DET FINS LYSANDE UNDANTAG!

Här på Tabberaset brukar jag lyfta de jag stöter på och som är bra och väljer att glömma dem som inte alls håller måttet. Lyfter gärna mejeri från Kajsa på Antuna Gård, chark och världens bästa korv (isterband) från Franzén som levererar från kylbil eller står på Bondens marknad i Stockholm och sedan en tid tillbaka kött från Stenspers i Tallåsen.

I måndags förbi hos de sistnämnda,Stina, Robert och Tommy på vackra Stenspers gård i Tallåsen (Hälsingland) - en lika välordnad gård som gårdsbutik.

Här går deras Aberdeen Angus ute året runt, sommaren på skogsbete och övrig tid på sjöängarna ner ån, man får känsla av Afrika. 

Handlade ett par kilo kalvfärs, ett innanlår av kalv och en högrev. 

Idag blir det ett femtiotal vårrullar av kalvfärsen och igår bankade jag ut några skivor innanlår och lagade wienerschnitzel. Sparade lite av innanlåret att skiva tunt till söndagens sukiyaki. Av högreven blir det en blanquette de veau, dvs kalvgryta med champinjoner och smålökar.

Måste också länka till vad jag skrev om gårdens råbiffmalda, och här om gården i allmänhet och hamburgarna i synnerhet.

Vad kan man nu utläsa av detta? Jo, att vi väljer att njuta av kvalitet, god smak, bra miljötänk i stället för att ständigt vara missnöjda av industriskit med kemiskräp i maten.

Lite sent påkommet, korvmässan med saknad och med senapsexperiment från himlen och tillbaka

Ibland händer det!

Att man får ett litet smakprov - det kan vara ack så litet, men smaken sätter sig och lämnar inte minnet.

Korvfestival för någon vecka sedan. Jag brukar inte missa den. Alltså jag är ju förtjust i korv, speciellt udda korvar av sådant slag som man måste leta efter för att få tag i. I långt över 50 år har jag sökt efter den rätta sortens isterband som exempel - den typen med rätt syra, kallrökning och balans i blandningen mellan "protein och kolhydrat" som jag åt som barn hemma hos min mormor som ett slag i sitt liv var kalaskokerska.

Men så det där med smakprovet. Hela korvfestivalen är smakprov, men det var ett litet litet frö som satte sig, inte långt från korven men inte alls korv: Senap från Skeppsholms!

Och det var inte en senap ur deras produktsortiment utan ett experiment under vardande, det enklaste och det skönaste. Helt enkelt senapsfrön från Skåne som fått bada och svälla i rätt blandning av vinäger och ättika. Hallå, det räcker tydligen för att få fram det skarpa i senapen, det lite nötiga och så syran från badet som ger en härligt uppnosig upplevelse. 

Produkten, för den sätts i produktion redan om några veckor, ska först ut till restauranger och kanske senare till butik. Jag väntar med spänning och tror att det här är något som kan bli väldigt användbart inte minst för att det är så annorlunda och så användbart inte bara till korv, men jag kommer att lägga matskedar på udda korvar för jag inbillar mig att just den här kommer att lyfta smakerna som stoppats i fjälstret snarare än att dölja dem. Inte bara till korv - nej den här marinerade senapen skulle kunna vara användbar som en dressing i sallader, som krydda i olika röror, som toppning i det mesta som är stekt eller kokt för att inte säga till lutfisk!!!! Det här är snarare en dressing än en senap trots senapskornen som huvudingrediens.

Korvfestival - jo det kan man ju tycka, men bensinmackskorv, korvkioskkorv, ICA-korv eller annan industrikorv, det kan jag ju få från affären, bensinmacken eller korvkiosken - jo, ja, jag förstår väl det att några intressener ska vara med att betala kalaset för att möjligtvis få en eller annan liten udda producent att få komma med på ett hörn, men jag vill se fler av dessa, jag vill att de idérika, nogsamma, korvhantverkarna ska ha plats. Det är just dessa som bär framåt. Tänk bara när Jureskog tog plats på McDonalds med en hamburgare, jäklaranåda hur kunskap och kvalitet smittar av sig till den största av alla snabbmatsindustrier. Det är ju de små udda producenterna som bär framåt.

Nej, en korv är inte en korv. Några producenter av det liiiitet mindre slaget presenterade isterband och ja, jo visst kunde man ana en liten förbättring. En större producent skriver tydligt på sin förpackning att det är extra syrliga isterband i paketet, men har för säkerhets skull också förpackningar där det bara står isterband, men hallå, isterband är isterband (Följ min jakt på det perfekta isterbandet här) och ska vara syrade och det rejält annars är det kallrökt grynkorv.

Precis dagen innan korvfestivalen tog vi ut det sista frysta paketet med grynkorv från Grynkorvens vänner i akt och mening att köpa på oss en ny årsförbrukning på korvfestivalen där vännerna varit stadiga utställare. Döm om min förvåning och sorg när vännerna inte var på plats. Synd! Det går förvisso att handla grynkorv av återförsäljare i hallen, men alltså till det dubbla priset mot vad det kostar i Skara.

Isterband som tagit sig och stuvad potatis från Färila

Den där jakten på de bättre isterbanden tar inte slut bara för att Franzén levererar. Ska ju hitta de näst bästa (så länge från Wurstmaster) och de tredje bästa som vi åt här om dagen.

Jo jag har köpt isterband från Delins i Färila tidigare och de har väl varit lite sisådär, antingen inte tillräckligt syrade antingen alldeles för lösa. De jag handlade i söndags var skitbra med fin syra och så bra stoppade att de inte skulle krupit ur skinnet om de steks långsamt hela.

På en hylla bland potatisen finns så länge lagret räcker lokalt odlad i påsar. Gott!

Och apropå isterband så skippade vi den vanliga pausmiddagen halvvägs hem till Stockholm genom att handla paj och isterbandslåda på Delins, väldigt bra och fick dem inte heta utan ljummade också, stjärna på det.

Terra Madre på Stora Skuggan - en dagsvandring bland smaker och jäkligt trevligt folk

Jo, jag var där i fredags och "sonderade" och träffade folk. Idag skulle vi egentligen åkt in till stan på vernissage och Bondens marknad. Ett snabbt telefonsamtal till Kristoffer Franzen gjorde att vår plan förändrades. Hans isterband är förmodligen Sveriges dyraste, men också de absolut läckraste och värda varenda krona. "Nä, tyvärr, de sista gick precis".  

Då tog vi vägen över universitetet och bakvägen ut till Stora Skuggan, parkerade och inledde en matvandring som räckte hela dagen. 

Så roligt att morsa på vänner och bekanta, några vi inte set på tio år. Och här mötte K sitt lystmäte i alla smala produkter från små pionjärer som har kvalitet och smak som främsta förtecken (ungefär som Kristoffer Franzén).

Små syrade morötter och syrade krossade tomater, gröt från ett forskningsprojekt på högskolan i Kristianstad på kulturspannmål. K är en verklig grötkännare och den här med bovete var en höjdare. Vad sägs om surstek på killing - smakar mer än lamm och väldigt annorlunda i övrigt att jämföra, men gott så in i Norden. På scenen stod en människa och pratade om Island och fick våra öron att spetsas. Det handlade bland annat om torrfisk. Sådan vi köpte i snabbköpet och snaskade i oss om kvällen när vi var där. Storpåsen vi hade med oss när vi kom hem i slutet av juni är redan tom så självfallet är vi på ständigt jakt efter att köpa en ny. Men Island hade ingen annan representation på plats så jag får väl ringa ambassaden och be om hjälp, torrfisk är beroendeframkallande. Lika starkt beroende är vi av de där små idérika och ständigt experimenterade små mejeristerna så labbar fram ostar som små drömmar. Och ja, vi fick med oss ostar för en smärre förmögenhet som vi känt oss rika av att äta ikväll, faktiskt som middag för där stod Sebastien Boudet och langade fram galetter med så mycket smak att vi åt och åt och beslutade oss för att skjuta på middagen till en sen ostfrossa. Så var det och så fick det bli.

Världens bästa isterband - inga tvivel - Franzéns Charkuteri

Den som följer den här bloggen har också kunnat följa min jakt efter bra isterband, sådana där härligt torra och rejält syrliga som kunde fås under 50-, och 60-talet.

Förra veckan lämnade kortvarigt Håvra och gjorde en roadtrip genom mina ursprungstrakter, Orsa finnmark och Orsa där min farfars släkt härstammar, besökte gravar, tittade på utsikter över Orsasjön från generationers nu rivna fastigheter, smakade på känslan att min släkt på svärdssidan stammar från denna trakt (resultat av ett DNA-test hos MyHeritage).

Hemvägen gick över Falun där släkten också lämnat spår. Så kom vi på att isterbanden hemma var slut. Alltså en omväg förbi #Kristoffer Franzén på Franzèns Charkuteriet i Biskopskulla-Rönna, Örsundsbro.

Nysyrade låg de där min absoluta favorit lika dyra som de är prisvärda i smak, en korv som griper tag i alla sinnen och samtidigt väcker minnen, smakminnen från en tid som ligger 50-60 år tillbaka i tiden. Så jäkla smaksäkert och kunnigt. Råvarorna är lokala och kärleksfullt omhändertagna.

Att vi också fick med oss ister smaksatt med höstkantareller och lardo och en alldeles urbota god leverpastej är bonus. Dessutom torkade isterband att ätas rätt av - med en oerhört udda smak till vilket ingen jämförelse finns.

Isterband från Franzén ska stekas långsamt i rikligt med smör, så långsamt att smöret aldrig blir bränt och isterbanden håller ihop utan att spricka.

När vi lämnade Håvra skördade jag dill att frysa in för vintern. Bra dillår, den tidiga står kvar som kronor och de senare sådda är nu plockade och ligger i frysen jämte stjälkarna att läggas i grytor som smaksättare eller över kokpotatisen.

För vad lämpar sig bättre än isterband och dillstuvad potatis. Heta saltkokta småpotatisar som finalkokas med dill, smör och en skvätt grädde, inget mer.

Jäklar vilken njutning!

Kom över nästan en liter grädde som hängde på sluttampen.

Kunde inte annat än ställa mig och göra smör.

Utsökt gott!

Alltså, vi snackar husmanskost, pölsa och paltbröd med fläsk

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i rejäl husmanskost, inte bara till fest utan vällagad vardag. Älskade knäckebröd med stekfläsk och om brist därpå endast stekflott med salt.

Sedan, jag vet inte när, har jag varit överförjust i paltbröd med fläsk och vit sås. Kunde inte förstå mina lekkamrater som rynkade på näsan åt den slags mat. Lapskojs, kroppkakor, leverbiffar, stångkorv, etc.

Samtidigt är jag så glad över att ha fått en son som aldrig rynkar på näsan åt den mat jag lagar hemma.

Nyligen stod jag hos Björks Charkuteri i Färila och ringde honom för att fråga specifikt vad han önskade att jag köpte med mig hem. "Syltat fläsk, blodpuddingen, deras kalvsylta, den gammeldags falukorven, deras riktigt syrliga isterband, sotarrökt och alspånsrökt fläsk, deras bacon som man kan använda rått att lägga på smörgåsen."

Personalen frågade vilket ålderdomshem han bor på!

I veckan har vi utöver en salad Niçoise med överdrivet mycket sardeller ätit Björks utmärkta pölsa med Rattepotatis och inlagda rödbetor och idag stekt salt grisbog med tunnpaltbröd och becha. Det står vi oss på. I morgon till frukost blir det Björks hemlagade blodpudding med rårörda hälsingelingon.

Sen har jag en sådan fäbless för överblommade tulpaner som de här jag fått av K

In för rostning

 De här rotsakerna, potatis, morot, palsternacka samt vitkål, brockoli och vitlök kryddat med timjan från landet. Nu körs de i ugnen tillsammans med en hel rotselleri. Rostade vitlöken trycks ur, mosas och smaksätter ett brynt smör till när det blir dags. Tror att vi steker oss ett var sitt isterband från wurstmaster också.

Stångkorv eller "stånkkorv", hursomhelst ffg sedan 70-talet!

Jo jag kommer ihåg smaken och har kunnat framkalla den när som helst och det där tuggmotståndet, löken till och ett lösstekt ägg. Så blandar man ihop allt med stekt potatis, svartpeppar och röda inlagda betor.

Det blev ett sådant fint återseende idag när jag och August festade loss på stångkorvar tillredda efter alla konstens regler. Viktigt att föra smaken vidare till nästa generation och A är precis som jag själv vad smak anbelangar och njuter verkligen at det gamla bondekökets älskade rätter - mer än husmanskost.

Det finns lite olika uppgifter på vad namnet stångkorv kommer ifrån. Det minst trovärdiga är att man stånkade fram korven (vilket är det man gör). Det mer trovärdiga är att namnet "stång" kommer efter stången som man stånkar korv med. Det vill säga den stång som via en en kolv och hävarm pressar in korven i sprutan som sedan fyller fjälstret. Mest troligt är enligt SAOL att namnet kommer från den stång som koven hängdes på efter stoppningen för att torka.

När det gäller stångkorv är verkligen fjälster en adekvat benämning på korvskinn för det är fornnordiska och betyder gömsle. Och här pratar vi verkligen om att gömma bort sådant som man helst inte presenterar på en tallrik, i alla fall inte utan en viss vämjelse eller vad sägs om djurets senigaste bitar och om hjärta/lungslag. Sedan blandar man ut det hela till max med korngryn. En traditionell stångkorv har bara 22% köttinslag och det var en stor andel när den lagades under slutet av 1600-talet och vidare under 1700-talet då de allra flesta levde på grynmat allenast.

Närmaste släktingar till stångkorven estmerar både jag och A å det vildaste nämligen isterband och grynkorv.

Jag har skrivit massor om korvmat här på bloggen.

Står du alltid och lagar långkok? Nä knappast!

Det är klart att till övervägande del lagar vi mat från grunden här hemma, men av och till så kör vi lite snabbare puckar på spisen.

Idag till lunch - snabbmakaroner och Wurstmasters utmärkta isterband som jag slantade 15 spänn för två på  Hemköp i Väsby. Samtidigt fick jag ner två gånger två stångkorv, så de blir middag med stekt potatis...tror jag att det blir eller? vi får se.

Vår vedspis gör tjänst och utmanar samtidigt som det blir så jävla gott. Det är nåt alldeles speciellt.

Det är en konst det här med vedspis, en konst att laga mat som jag men håller på att glömmas bort och försvinna.Finns liksom inga manualer. Hur skulle det finnas det när alla vedeldade gjutjärnspisar beter sig så unikt och självständigt? Det är "learning by doing" som gäller, eller som vi brukar säga här hemma "Instant learning"!

Vår gamla Skoglund & Olsson från Gävle har över 100 år på nacken och är i fruktansvärt god kondition. En grinig madam att starta, men väl där en troget värmande källa och en utsökt spis för matlagning.

I murstocken som är kraftig finns en dold kakelugn dessutom. Ett rörsystem som visst är väldigt typiskt för vedspisar i Hälsingland. Kakelugnen kan man ställa av om sommaren genom ett system av spjäll och låta vara verksam som nu under vintern. Då värmer vår Skoglund & Olsson hela huset ända till morgonen trots att hon slocknat vid tiotiden på kvällen och inte tänds förrän tolv timmar senare. 

Att starta henne är en procedur med små ansjovislådor med T-sprit som jag tänder i både spisens sotlucka och den dolda kakelugnens sotluckor ända tills skorstenen liksom suckar till och trycker ut kalluftsblåsor i virrvarret av rökkanaler.

Ett knippe kvistar invirat i näver och så några tjärvedbitar av tall, sen är det bara att köra på med torrved vilket vi har gott om.

Sen det här med att laga mat på vedspis. Forna generationers kvinnor rakade eld och glöd fram och tillbaka för att leda värmen exakt dit som de ville. Försökt klura ut hur och lyckats ganska bra. Har också klurat ut hur man höjer temperaturen från trean till sexan lika fort som på en induktionshäll. Bara att lassa in några tunnhuggna vedrän efter principen att större yta fattar eld snabbare och ger omedelbar energi. Vill jag sedan sänka värmen snabbt lägger jag in ett tjockhugget trä av björk så är vi nere på trean igen. Rakar jag elden längre in och till höger har jag liksom rejäl hetta på de båda bakre plattorna och i mitten extravärme åt ugnen. Ja sådär håller jag på och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan vi kom upp på juldagen har vi inte använd elspisen en enda gång. All mat - stekt torsk, potatisbullar, äggröra med tryffel, bacon från Björks, grönsaker till ljummen sallad, indiskt gryta på kyckling, isterband, allt det där blir liksom godare än hemma. Elden gör sitt till, vetefan hur det går till, men godare blir det, genuinare och historiskt skönt

Doften är förförisk också beroende på vad slags ved jag använder, Syrligt för sälg, bastudoft av björk, tjära av tall och jul av gran, blandad med det lilla oset från maten i gjutjärnspannorna blir det nästan svindlande.

Ska bli en köttfärssås som får sjuda lite försiktigt i spisens utkant några timmar

"Tändningspaket" om morgonen.Torra pinnar, lite tidningspapper och näver.

...så matas det hela på ganska snabbt i ordningen nerifrån och upp.

Jakten på råbiff - en näst intill förlorad uppgift

Bilden är från ett tidigare tillfälle. Ikväll blir det ljuvlig spis.

Goddag, jag skulle vilja ha lite malt kött till råbiff, hälften innanlår och hälften bog - eller förresten ta bara bog, innanlår blir så kletigt.

"Tyvärr, vi har inte någon kvarn i den här delidisken" - ICA Sollentuna Centrum

"Då får du ringa dagen innan och beställa för råbiff mal vi det första vi gör i rena kvarnar om morgnarna om det finns beställning. Du vet kvarnarna används sen både till fläsk och oxkött" - City Gross nya Häggviks handelsplats!

"Tyvärr vi tar inga sådana beställningar för hälsovårdsmyndigheten har sagt nej" - ICA Maxi Häggvik.

"Självklart, Bogen blir utmärkt. Hur mycket?" - Percys Norrviken.

Åh, fint 300 gram tack och två isterband från Vetlanda också tack.

Bästa butiken ⭐⭐⭐

Augusts Börek med svenska förtecken

Ja men han går från klarhet till klarhet, en 14 åring som är inovativ i köket och som lagar mat med höjd i smaker och nogsamt utvalda råvaror.

För några veckor sedan fick han idé om en ny spelplattform, dyr som tusan. Så började han ta upp beställningar på vårrullar, veggo, fläsk, kyckling eller räkor. Vips så tjänade han ihop till plattformen, sålde vårrullar i parti och minut, jäkligt goda! Snart är det dags igen, han vill ha fickpengar till hösten. Snart drar han in mer än mitt eget statliga apanage.

Idag blev det Börek, de där mellamöstriska pajerna fyllda med en bas av spenat och fetaost.

Vi hade inget av protein hemma, ingen färs, inga räkor, ingen fisk, ingen kyckling annat än fryst. Däremot hade vi två fantastiska isterband från Björks. Matade ur innehållet och använde till sina Börek (inovativt).

Filodegen penslade han lager för lager med en blandning av ägg och yogurt och fyllningen förstektes, först finfint hackad rödlök, insterbandsinkrom, små spenatblad och så bruten fetaost, kryddades till gränsen precis som det ska och så fyllde han och vek och rullade.

Vi åt dem precis nybakade från ugnen och det smällde av smaker i käften. Wow.

Isterbanden tillförde både struktur, fett och syra.

"Kanske jag ska börja sälja börek också...hmm"

Snart dags för nya beställningar av vårrullar, lite kraftigare vintervårrullar den här gången.

"Det får inte bli för mycket - har redan över hundra stycken som ska göras när vi kommer hem från Hälsingland".

Piggar upp mig med isterband

Bara en bild och så länken till det som finns på bloggen  om isterband 

Men det är ju så alldeles förbannat gott, fläskpannkaka med rårörda lingon

 Idag blir det något annat som är förbannat gott och det är isterband med stuvad potatis och inlagda röda betor. 

Ett alldeles speciellt minne med fläskpannkaka finns här.

Jag upptäcker att jag ältat denna läckerhet i flera omgångar. Läs om alla goda recept här.

Fläskpannkakan på bilden var med alldeles utmärkt rimmat bogfläsk från City Gross, prima gårdsägg och riktigt fet gammaldags mjölk - ja men då blir det ju extra gott. Bäst av allt om man lagar den på 11 dl mjölk för då räcker det även till morgondagen, lite uppvärmd och med smör och ost. Det är en liten sensation då på morgonkvisten att ta en tugga full av njutning och så det där lite salta stinget av en fläskbit inbakad. Jisses så små saker som kan vara till förmån för en god frukost.

Ser inte gott ut men smakar himmelrike

 

Alltså, det händer att jag och August åker upp bara han och jag, till skogen i Hälsingland, till torpet och friheten, till lugnet och vedbrasan, till odlingar och vedhuggning, till torrdass och bastu.

Vi har dryga 30 mil hem. Inte sällan stannar vi till hos Björks i Färila för att handla på oss smakminnen från trakten, deras medisterkorv av falutyp, deras bacon som är så bra att det kan användas direkt till pålägg på en knäckemacka till frukost, deras sylta, kroppkakor, blodpudding, isterband, färilaskinka, angusentrecote, forbondekorv eller som färdkost - tunna skivor av sotarrökt sidfläsk som smälter i munnen och där två hekto räcker exakt tills vi kör in i Bollnäs.

Suget efter det extra

Det är lördag och en morgon med cravings, Franzéns lardo och isterband och Daniel Lindebergs bröd. Idag kör Franzén en runda via Uppsala till Väsby och sedan längre ner i stan och idag öppnar Lindeberg i Orminge klockan 09:30.

Och vi sitter uppe i norra Hälsingland.

Jo vi har allt annat, allt fantastiskt, men cravings är cravings.

Igår blev vi bjudna på fasters nybakade, fantastiskt möra kornknäcke och det hjälpte något för gommen, men nu är vi sugna på…

Kopplar upp oss mot Eva Sjöstrand i P2 och ligger kvar ett tag, gråväder ute, det handlar om tålamod – alltså konsten att vara otålig lite längre!

Snart ut i trädgården, till veden, till kökslandet. Blir bacon från Björks och ägg för att glädjas – kanske havregröt också. 

Kokkaffet redan drucket en balja. 

Så har vi det.

Korv i långa banor och grynkorv med lång smak

Rolf Eriksson med sin älskade grynkorv. Vi köpte två kilo. Fullständig njutning!

 Idag var det andra dagen som korvfestivalen begicks på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Packat med folk och trevliga möten precis som förutsågs långt innan.

Annars var det mesta sig likt, där stod Gudruns och Sibylla (sistnämnda med överraskande bra grejer för att vara storbruk) tillsammans med andra större aktörer och så några mindre, men ändå ”fabriker”.

Jag saknar många av hantverkarna, de där små fåmanscharkarna som gör uppstickarkorv av utvalda råvaror, de som kämpar som fan för att synas och komma ut med sina ofta utmärkta korvar. Som Rolf Eriksson på grynkorv.se i Skara, men han var på plats...och tog plats!

.

Den där grynkorven har en mildhet och kryddning intill perfektion, den smälter i munnen och har en trevligt fettma så att den fyller ut alla munhålans vinklar och vrår, en lysande korv från vårt förflutna som framkallas för oss i ett sken av igenkänning och...ja, faktiskt lycksalighet!

Jodå, nästan som hemma,Björks var självklart på plats - en av våra favoritcharkar hemma i Färila.
Här med den egna forbondekorven som jag i och för sig tröttnat på vid det här lager men som sä-
kert kan locka många till att handla. 

Förvisso är det här ingen liten tillverkare som sliter för att synas, tillverkar ett 60-tal andra charkprodukter i Skara och fem ton grynkorv till grynkorvens dag den tredje torsdagen i oktober, men samtidigt en kulturens försvarare som är värd en omfattande hyllningstext.

Slås av fäblessen hos många korvtillverkare att hemfalla åt choritzo, habanero, cheddar och andra skarpa och märkliga smaksättare till sina korvar. För att inte tala om korv med chili så het att det bara blir löjligt, vad är de för fel på fänkål, isterband, hackekorv, potatiskorv och fläskkorv? Hittade ett isterband, en sorgligt slank sak, som tyvärr inte smakade annat än kemisk syra och noll rök.

Annat lustifikt var björnkorv tillsammans med andra norrländska produkter som torkad ren och Björks forbondekorv. Första gången August smakade björn - "varför ska man äta det här", kommenterade han efteråt!

Bullens Pilsnerkorv hemma, med riktigt mos och fransk senap och med det rätta ospruckna "knäppet"

Så rundar vi ett hörn och där fördes Bullens Pilsnerkorv upp till himmelsk höjd med tryffeltoppning eller löjromstoppning. Utöver grynkorv är Bullens pilsnerkorv Augusts favorit. Vi tog varsin med tryffel, så ”jäla” gott MEN, August konstaterar att hans korv var överkokt och skinnsprucken och därför inte hade ”rätta knäppet” när man bet i den så upplevandet var inte bra, tyvärr. Konstaterar alltså att även själva tuggmotståndet är rätt viktigt för helheten när man äter korv.

Jag skriver som jag gjorde förra året, tror jag. Efterlyser mer hantverk, mer experiment, vågade kryddningar, småproducenter, mindre öl och sprit.

Nu ni, nu är det korvfestival igen

Idag invigs korvfestivalen på Münchenbryggeriet. Det ser vi fram mot. Allrahelst August som hänger på.
"Jag hoppas verkligen att Grynkorvsakademien är där, grynkorven förra gången var en höjdare".
Det är sååå roligt med en tolvåring som axlat mina smakideal som omfattar allt från historiska folkliga rätter till fine dining, från paltbröd till ostron, från grynkorv till hummer.
Själv hoppas jag på att fler korvhantverkare är på plats den här gången. Producenter av isterband till exempel eller hackekorv.

Sen är det ju alltid trevligt med sådana här sammankomster, det finns alltid folk man känner på plats och som man inte sett på ett tag.
Så här skrev jag om korvfestivalen förra året.

Isterband och Pölsa - total njutning för mig och A

Pölsa är omöjligt att se gott ut på bild, men jag garanterar, smakar fantastiskt

Hovra, Färila den tredje januari 2020.

Står i butiken, Delins ICA Färila som ockå har ett charkuteri med det bästa salta fläsket som går att uppbringa…nåja, nästan i alla fall, och Färilakorv som de säljer tonvis av varje vecka till fiskare, jägare och människor på väg till deras sommar och vintervisten.

Ringde lillponken i Stockholm. ”Står i butiken, vill du att vi köper med oss något speciellt hem”?

Han ska fylla tretton i vår.

”Stekfläsk, pölsa och isterband!”

Jag frågade: ”Vilket pensionärshem bor du på nu för tiden?”

Han skrattade.

Så var det och så fick det bli. Barn äter inte det föräldrar säger till dem att äta utan de äter det föräldrarna äter…eller? Vetikatten hur det blivit så här, men han är lika förtjust som jag själv i mat som aldrig eller sällan passar trettonåringar. Å andra sidan drar han gärna i sig den nya tidens mat parallellt med inläggningar, ostron, hela stekta fiskar på ben, leverbiffar kokta i mjölk, kall sprängd gås som sushi, pizza med pommes ovanpå. Backar sällan för någonting och hans första fråga när han kommer hem från skolan är ”Vad äter vi ikväll?”

Hemma på egen lunch, bara han och jag under senare hälften av jullovet. Pölsa från Delins och var sitt isterband från Franzéns Charkuteri, de absolut bästa isterbanden som producerats. Till detta inlagda rödbetor, inget mer?…njutning förstås.