Shop, salesblog, utförsäljning, till salu.

De allra flesta modebloggare (nu är jag inte en sådan förvisso) brukar ha en shop knuten till sina bloggar. Förmodligen för att göra en extrainkomst på sådant som modeindustrin öst över dem i sin iver att synas. Här är en av dem och här är en annan.

Med tanke på att jag själv gjorde debut som outwaremodell här på Tabberaset den 21 oktober 2008 så forföljer vi en tradition och säljer ut några av ungarnas och Rodjanas persedlar enligt nedan. Kolla och maila mig sedan på lager(alfakrull)tabberaset.se om något skulle passa - det är klart det är lite slitet, men inte annat än urvuxet.

1.
Red Roc varmfodrat skidställ junior jacka storlek 160, byxor 170. Knappt använt under en snöfattig säsong. 150:- + frakt.

2.
Bobblejacka från H&M, eller liten täckjacka som det heter på svenska, metallicgrön och med huva. Storlek EUR 164, 70:- + frakt

3.
En täckjacka som damkappa från Lindex, storlek 40-42, läcker inte dun. Använd en vinter sparsamt. Huva. 150:- + frakt.

4.
Mammakavaj i ngn slags denim, storlek M från Polarn och Pyret - 100:- + frakt.

5.
Vindjacka med löstagbar huva, CHNK by Chinook. Storlek 36, några smärre skönhetsfel osynliga fläckar. 90:- + frakt

6.
Skinnkappa, mocka med fuskfoder i 100 procent aktryl. CUE storlek dam 42, aldrig använd. 300:- + frakt

Fragmentarisk vansinneskonst av stora mått hos Qindynastin i Xian

I verkligheten blir den nästan för mycket, på en gigantisk yta, arméplutom på armépluton, dödens rikes väktare.

Qin Shihuangdi, förste kejsaren i Qin dynastin var en fullkomlig galning som led av sjuklig stridslystnad och patologisk förföljelsemani, men han var också en nytänkare och man börjar tro på att despoti är nödvändigt för enande och nytänkande (sjuk tanke jag vet).

Qin Shihuangdi regerade 1000 år innan vi här hemma i folkvandringens tid lärde oss kommunicera genom att rista runor på väldiga stenar. Redan då skrevs den vackraste poesi med tush i rikena som regerades av Qin som enat sex stridslystna stater till ett Kina och tillsammans med dessa skapat nya lagar. Han införde också en standard för både pengar och vikter och han hade ett finger med byggnaden av i kinesiska muren.



Så, en bit ifrån den väldiga anläggningen i Xian, hittades ungefär samtidigt med fynden av terrakottaarmén, också en väldig massgrav. Man räknar med att terrakottaarmén skapades av nästan 700 000 arbetare, konstnärer, keramiker, hantverkare. Som "belöning" avrättades de - deras närvaro skulle behövas när en gång kejsaren Qin Shihuangdi dog. Han behövde inte bara dessa beläten till armé, han behövde riktigt kött och blod också - ett annat tänk liksom, än det idag.

Andra "tänk" finns också i Xian - här finns fynd från 4000 år före vår tidräkning, en slags kinesisk vagga alltså.

Utställningen på Östasiatiska är mindre imponerande än verkligheten, men inte mindre intagande för det. Lite tycker man skulpturerna understryker det som en gång Lasse Åberg fyndigt uttryckte det: "Konst ska va snyggt", för det är så innihelvete snyggt och med så sköna uttryck att man blir vimmelkantig. Qin kunde till och med få till konstnärlig gestaltning i konstnärlig legotillverkning. (ett antal huvuden, händer och kroppar varierades i det oändliga till figurer med egna uttryck och egen resning.

Så gick i naturligtvis en tur i den hemvanda övriga utställningen på museet och slogs än en gång av detta faktum med runor när man i Kina skrev dikter med vackra tecken i skönaste Jade eller med doftande penna på papperstunna stänger av bambu.

Vi skulle avsluta med kinesiska nudlar i museets café - det borde vi inte gjort!

Niki de Saint Phalles (de färglada bulliga skulpturerna) och Jean Tinguelys (maskinerna) Paradiset utanför Moderna Museet känns som om den förfaller. Jag har sett den igång många gånger på den gamla platsen nere vid ingången till det bergrum som hyser Xianutställningen, aldrig dock i slänten mot MM, den nya platsen den hänvisades till efter att den konstföraktande aktionsgruppen "Flytta Paradiset" lyckades hetsa fram ett slags stockholmskt hat mot prakten och rörelsen. Märkligt blir det att komma från starka uttrycket från 200 år före vår tidräkning till samtidens belackade mästerverk och förstå att vi inte tar hand om det.

Med risk för att bli tjatig om vår nya besatthet: Mieng kam, somtam och vårrullar på sjømat

Bara för att vara på den säkra sidan och med hänsyn till vad vi skrev igår om att handla Mieng kam kits i asienbutiken åkte vi in till Olof Palmes gata och China Market och där fanns de, cellofanpåsarna med allt innehåll, packade i torsdags och därför fortfarande gångbara.



Innehållet i en påse räcker som förrättssnacks åt fyra. Eller förrätt - det är något som inte existerar i det thailändska köket. Möjligtvis kan det förvilla när man ser vissa få smårätter uppdukade och whisky till att dricka (eller snarare taskigt destillerat maltsocker). På thai heter det Gab glaem. Ibland serveras denna omgång solitärt, annars inför måltid. Alltså rätter för ett slags brännvinsbord precis som vi själva haft och har det (smörgåsbordet, julbordet etc) och som började under Cajsa Varg och då bara var en sup och en salt kringla, men som utvecklade sig till "svenska tapas". Vi brukar ha marinerat torkat kött, torkade småfiskar, starka sallader - kort sagt små rätter som serveras utan ris.



Hursom hittade vi dessa Mieng Kam kits på China Market för överkomliga 55 kronor. Därifrån fick vi också med oss ett paket vårrullar på sjømat (hittar inget bättre ord just nu) som blev jätteläckra friterade.



Rodjana gjorde en superhet somtam på en inköpt somtamthaisås vilket är en slags genväg när man saknar tamarind hemma. Det finns inga genvägar konstaterar vi och personligen tycker jag att en riktig Somtam Isaan är betydligt godare eller en somtam thai som är helt igenom på oförställda råvaror. Då får man en betydligt större umamiklang. Denna smak finns ju naturligt, men också som kristaller - VARNING - det som heter glutamat och med vilket thaiköken är så fyllda av: phohng chuu roht ผงชูรส (uttalas pomg chalott). Säg alltid till när du beställer thaimat som take-a-way eller på restaurang att just denna kemi ska utelämnas - endast på detta sätt kan man komma förbi detta otyg.

Allt tillsammans gav oss en rasande trevlig middagsstund - bara August var hemma, tjejerna var ute på Halloweenspök hos Nyströms.

Mieng Kam - falska betelblad, en oemotståndlig middag

Vi har skrivit om de där bladen förr, (här och här) den läckra sötstarka såsen som täcker torkade umamispäckade räkor, ingefära, lök, chilli, rostade jordnötter och riven rostad kokos lagt i ett falskt betelblad, ett löv från Chapluträdet. Wow!!! det är laddade smakpaket som man liksom inte kan sluta äta av, man blir manisk och berusad av smakerna och texturerna.

Så det så!

I veckan hade vi Mieng Kam orgie!

Den som känner sig trakterad kan köpa färdiga kit i utvalda asienaffärer. I en påse ligger allt man behöver. Kolla bara datum. Sådana där påsar brukar bli liggande. Och i vilket fall som helst, tvätta av bladen noga med ljummet vatten och lägg dem att torka på duk innan de äts (gäller för allt grönt och odlat man handlar från Asien!!!!)

Fotbollshuliganer

Lennart, Christer och Tabberaset

Fick en bilder av Christer och kan inte låta bli att publicera den. IFK Norrköping GIF Sundsvall 1 - 1. En treklöver huliganer på vift, sista matchen i serien - nu blir det allsvenska matcher och förhoppningsvis väldigt rolig kommande säsong.

Jag vet inte om det är en årskris som uppenbarar sig eller ett sätt att försöka hitta lite rötter. För som jag skriver i tidigare blogginlägg är jag mindre intresserad av sport och mer intresserad av annat.

Efter att ha sett den tredje fotbollsmatchen i livet så har jag fått lite blodad tand. Första matchen var för 50 år sedan. Den andra var alldeles nyligen och den tredje när bilden ovan togs.

I sällskap av skaldjur en helt vanlig fredag

En vanlig fredag efter en mer än lovligt konstig vecka är det en väl unt att koppla av med krabbor och ostron. Marennes Fine de Claire har redan en vinterfriskhet och den där karaktäristiska syrliga sältan. Dessutom tillhör de klassen "matiga ostron".

Krabborna tror jag var butikskokta norska. Hursomhelst riktigt romstinna och välmatade med levrar som skulle få djurmupparna att rya om misstänkt gavering - läckra pillermojar att sysselsätta sig med en timme eller en och en halv sedan skalen tömts på de rediga bitarna.

Den som negligerar ostron negligerar en stor del av själva livet!

Lustigt, för att i Thailand räknas krabborna, speciellt blåkrabborna, som mycket exklusiv mat. I sköldarna på dessa hittar man ingenting utan det är pillerilljobbet med krabbknivarna som utgör det dyra nöjet i själva benfästepaketet vid gälarna.

Som dessert en ost värd namnet, alltså en Beppino Occelli. Säg det bara - det räcker.

Utan vidare kopplingar och utan ansvar: Allt inhandlat på Br. Axelssons fisk i sollentuna Centrum.

Nu tar vi en tidig kväll.

Dilemma i garderoben och med sexy undies

Vi flyttar från vår lägenhet i december och så smått har vi börjar sortera och vädra och packa - sommarkläder främst.

Upptäcker att jag har 31 skjortor i garderoben utöver de 10 tal jag går runt på veckovis och det 10 tal som för närvarande ligger i tvätten.

Det som hänger i garderobsglömskan är sådant som jag kallat "bra att ha skjortor". Några är 30 år gamla, kanske äldre. Någon är intensivt rosa. En annan är en gul & blåskjorta jag köpte när gul & blå låg i gången mellan Birger Jarlsgatan och Norrmalmstorg. Inte kan jag slänga de här, eller kanske jag måste?

Se, där är sidenskjortorna som jag köpte på sidenmarknaden i Peking första resan för 14 år sedan. En har en fettfläck som inte går att få bort, den andra har jag använt så att manschetterna fransat sig, men Peking, minnen, jag kommer ihåg hur han jag köpte dem av såg ut och hur han med spelad förtvivlan sålde dem till exakt mitt nedprutade pris.

Och där hänger den blå Sandskjortan, också insliten, men för fan. och en som skiftar i färg från djuprött till rosa beroende på hur tyget faller. Det gör det inte på några få skjortor från det där norska Dressman. Däremot har jag några skjortor kvar från Gulins (Madison) - som jag tror en gång köptes upp av Dressman. Och en Melka som jag vet har en kragstorlek för mycket så den hänger som en extra underläpp under hakan.

Ett antal av skjortorna är oidentifierbara i färg, och form också för den delen. Det är sådana jag hängt undan för att ha som arbetsskjortor när jag gräver i landet. Men aldrig när jag kommer på att gräva i landet, kommer jag ihåg att byta skjorta. Jag gräver i det jag för stunden är klädd i och stövlar ligger alltid i bilen.



Få se nu, på det nya stället finns en vind, kanske man kan hänga det obrukbara där - men vem i helvete ska bära dem sedan? Några är från tiden när jag var mer trimmad än nu och går omöjligt på. Det slår mig att som de hänger nu på ställningen i vardagsrummet för att torka ur luftfukt från vädringen på balkongen så ser det ut som en långhängare på Myrorna. Skjortorna är rentvättade och nyvädrade, några har fortfarande kemtvättlappen kvar på galgen. Kanske jag ska ta och ta dem jag absolut vet med mig jag aldrig kommer att ta på mig igen och köra iväg med dit - till Myrorna.

Då kan man gå på stan och känna igen sina egna skjortor, men det hänger elva skräddarsydda skjortor på hängaren, ska man verkligen ge bort sådana?

Ångest ångest ångest och jag som trott att jag viss kan slänga saker - fan jag kan ju inte, jag kan inte ens göra urvalet. Jag har fått en eldningstunna i trädgården. Jag kanske bränner skortorna ceremoniellt - det kanske skulle kännas bra, ny tid, nytt hus, nya skjortor, ny människa - är det så man gör eller?

Ska jag resonera på samma sätt med underkläderna, mina urtvättade Björn Borgkalsingar i något glittrigt material som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att ha på mig igen. "Men kanske om jag i framtiden går ner några kilon eller fler"?

"Det funkar inte så" övertalar jag mig.

Sidenstrumporna då, som var tunna redan när jag köpte dem för 23 år sedan. Åh nej, min kavaj från London då, den som gick i tvättmaskinen på 60 grader när det står kemtvätt i den och som nu liknar en stor dockskåpskavaj - ska jag spara den också, tillsammans med min kritstreckskavaj och Stenströmsskjororna och alla mina fina men slitna Rouvelle, eller mina Eton eller Oscar Jacobson - sicket dilemma.