söndag 24 oktober 2010

Norrköping ett laddat återseende, plötsligt tillbaka till barndomen

Hit kom jag efter matchen och liksom fick känslan av igenkännande

Och man kände nästan igen doften. Papperbruk, industri, slamret, järn mot järn från spårvagnarnas hjul när de tar kurvorna - och där i hörnet låg visst en mjölkaffär, eller är det efter konstruktion?.

Vi gick till bilen som vi parkerat en bit ner på stan från idrottsparken räknat. Södra promenaden och ner parallellgatan S:t Persgatan och bort mot Louis de Geers kongresscentrum. Så plötsligt, halvvägs, stod jag på min födelsegata. Jag bara tittade upp och tyckte att jag kände igen ett hörn, och där var den, Källvindsgatan. Det är 55 år sedan vi flyttade därifrån och sunt räknat borde jag ha föga minnebilder därifrån om jag inte blivit påmind genom gamla smalfilmer i färg som farsan påpassligt tagit. Det är väl där jag skymtar mjölkaffären och den finns naturligtvis inte kvar. Inte ens huset vi bodde i finns kvar. Det är ett annat hus där nu, men gatan och namnet. Källvindsgatan - finns kvar och jag kommer ihåg backen ner mot industrilandskapet, men inte att den var så brant. Det brukar vara tvärtom, att det man minns som liten är betydligt mindre brant när man blir vuxen.

Det är nya hus nu på det gamla stället

Spelar det här någon roll då?

Jo det gör det, men egentligen bara för mig själv, min egen historia, att den finns där och namnen stämmer, ett slags ramverk som är intressant.

Jag tittar på hitta.se och ser andra adresser jag bott på i Norrköping. Precis innan brorsan föddes flyttade vi till Holmstagatan 22 B. Huset är ommålat ser jag och jag tyckte det var betydligt fler hus runt i kring, men tydligen inte. Jag cyklade tvåhjuling runt huset och där bakom var backen brant och det gick i ett huj ner mot garagen.

Hoilmstagatan 22 B, Bild: Hitta.se

Sedan blev vi lite av nybyggare i Smedby. Märkligt, nu är det nästan sammanbyggd stad med Söderköping...nåja, men nästan. Och vi bodde i radhus och jag kommer ihåg alla som bodde i huset. Vi på 17, Schills på 15, Eliassons på 13, Kratz på elvan och Danielssons på nian. Jag tror, eller snarare vet, men jag har nog hoppat över någon för vete katten om inte Danielssons bodde på sjuan och jag vet att ingen bor kvar där efter 50 år - det hade varit unikt i så fall.

Långängsgatan 17 i Smedby. Bild: Hitta.se

Det är lustigt att vår August som är tre är lika gammal nu som jag var när jag flyttad första gången och att han kommer att ha samma vaga minnesbilder, möjligen förstärkta av nya medier, som jag har från Källvindsgatan och att vi nu flyttar till ett radhus, lite olikt, men ändå likt och att hans minne stärks och klarnar och att han kanske kommer att känna till vilka som bodde där i varje ingång och efter 50 år.

Inga kommentarer: