Vi flyttar från vår lägenhet i december och så smått har vi börjar sortera och vädra och packa - sommarkläder främst.
Upptäcker att jag har 31 skjortor i garderoben utöver de 10 tal jag går runt på veckovis och det 10 tal som för närvarande ligger i tvätten.
Det som hänger i garderobsglömskan är sådant som jag kallat "bra att ha skjortor". Några är 30 år gamla, kanske äldre. Någon är intensivt rosa. En annan är en gul & blåskjorta jag köpte när gul & blå låg i gången mellan Birger Jarlsgatan och Norrmalmstorg. Inte kan jag slänga de här, eller kanske jag måste?
Se, där är sidenskjortorna som jag köpte på sidenmarknaden i Peking första resan för 14 år sedan. En har en fettfläck som inte går att få bort, den andra har jag använt så att manschetterna fransat sig, men Peking, minnen, jag kommer ihåg hur han jag köpte dem av såg ut och hur han med spelad förtvivlan sålde dem till exakt mitt nedprutade pris.
Och där hänger den blå Sandskjortan, också insliten, men för fan. och en som skiftar i färg från djuprött till rosa beroende på hur tyget faller. Det gör det inte på några få skjortor från det där norska Dressman. Däremot har jag några skjortor kvar från Gulins (Madison) - som jag tror en gång köptes upp av Dressman. Och en Melka som jag vet har en kragstorlek för mycket så den hänger som en extra underläpp under hakan.
Ett antal av skjortorna är oidentifierbara i färg, och form också för den delen. Det är sådana jag hängt undan för att ha som arbetsskjortor när jag gräver i landet. Men aldrig när jag kommer på att gräva i landet, kommer jag ihåg att byta skjorta. Jag gräver i det jag för stunden är klädd i och stövlar ligger alltid i bilen.
Få se nu, på det nya stället finns en vind, kanske man kan hänga det obrukbara där - men vem i helvete ska bära dem sedan? Några är från tiden när jag var mer trimmad än nu och går omöjligt på. Det slår mig att som de hänger nu på ställningen i vardagsrummet för att torka ur luftfukt från vädringen på balkongen så ser det ut som en långhängare på Myrorna. Skjortorna är rentvättade och nyvädrade, några har fortfarande kemtvättlappen kvar på galgen. Kanske jag ska ta och ta dem jag absolut vet med mig jag aldrig kommer att ta på mig igen och köra iväg med dit - till Myrorna.
Då kan man gå på stan och känna igen sina egna skjortor, men det hänger elva skräddarsydda skjortor på hängaren, ska man verkligen ge bort sådana?
Ångest ångest ångest och jag som trott att jag viss kan slänga saker - fan jag kan ju inte, jag kan inte ens göra urvalet. Jag har fått en eldningstunna i trädgården. Jag kanske bränner skortorna ceremoniellt - det kanske skulle kännas bra, ny tid, nytt hus, nya skjortor, ny människa - är det så man gör eller?
Ska jag resonera på samma sätt med underkläderna, mina urtvättade Björn Borgkalsingar i något glittrigt material som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att ha på mig igen. "Men kanske om jag i framtiden går ner några kilon eller fler"?
"Det funkar inte så" övertalar jag mig.
Sidenstrumporna då, som var tunna redan när jag köpte dem för 23 år sedan. Åh nej, min kavaj från London då, den som gick i tvättmaskinen på 60 grader när det står kemtvätt i den och som nu liknar en stor dockskåpskavaj - ska jag spara den också, tillsammans med min kritstreckskavaj och Stenströmsskjororna och alla mina fina men slitna Rouvelle, eller mina Eton eller Oscar Jacobson - sicket dilemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar