tisdag 18 januari 2022

Stångkorv eller "stånkkorv", hursomhelst ffg sedan 70-talet!


Jo jag kommer ihåg smaken och har kunnat framkalla den när som helst och det där tuggmotståndet, löken till och ett lösstekt ägg. Så blandar man ihop allt med stekt potatis, svartpeppar och röda inlagda betor.


Det blev ett sådant fint återseende idag när jag och August festade loss på stångkorvar tillredda efter alla konstens regler. Viktigt att föra smaken vidare till nästa generation och A är precis som jag själv vad smak anbelangar och njuter verkligen at det gamla bondekökets älskade rätter - mer än husmanskost.


Det finns lite olika uppgifter på vad namnet stångkorv kommer ifrån. Det minst trovärdiga är att man stånkade fram korven (vilket är det man gör). Det mer trovärdiga är att namnet "stång" kommer efter stången som man stånkar korv med. Det vill säga den stång som via en en kolv och hävarm pressar in korven i sprutan som sedan fyller fjälstret. Mest troligt är enligt SAOL att namnet kommer från den stång som koven hängdes på efter stoppningen för att torka.


När det gäller stångkorv är verkligen fjälster en adekvat benämning på korvskinn för det är fornnordiska och betyder gömsle. Och här pratar vi verkligen om att gömma bort sådant som man helst inte presenterar på en tallrik, i alla fall inte utan en viss vämjelse eller vad sägs om djurets senigaste bitar och om hjärta/lungslag. Sedan blandar man ut det hela till max med korngryn. En traditionell stångkorv har bara 22% köttinslag och det var en stor andel när den lagades under slutet av 1600-talet och vidare under 1700-talet då de allra flesta levde på grynmat allenast.


Närmaste släktingar till stångkorven estmerar både jag och A å det vildaste nämligen isterband och grynkorv.

Jag har skrivit massor om korvmat här på bloggen.


Står du alltid och lagar långkok? Nä knappast!

Det är klart att till övervägande del lagar vi mat från grunden här hemma, men av och till så kör vi lite snabbare puckar på spisen.

Idag till lunch - snabbmakaroner och Wurstmasters utmärkta isterband som jag slantade 15 spänn för två på  Hemköp i Väsby. Samtidigt fick jag ner två gånger två stångkorv, så de blir middag med stekt potatis...tror jag att det blir eller? vi får se.




måndag 17 januari 2022

Nystekt strömming med kaviar emellan och så ett smörsvängt potatismos

Alltså det går inte av för hackor en vanlig sketen måndag under oxveckorna.

Dubbelpanerade i svedjeråg från TeVe-kvarn och stekte måttligt.

Lingon från Hälsingeskogen, nyrörda med lite socker. 

Och så brynt smör


Samosas igår - strömming idag (måndag?)

När jag jobbade med Björn Frantzén och skrev hans första "kokbok" Frantzén/Lindeberg (Norstedts) Inledde vi ett samarbete med några fiskforskare för att se när exakt en fisk är bäst att äta och vilken innertemp fiskan ska ha vid tillagningen (plattfisk 38 grader, rundfisk 44)

Att helt nyfångad fisk skulle vara bäst kommenterades med "välkommen in i suddgummivärlden"! Vi diskuterade olika slaktmetoder och vi diskuterade tid för rigor mortis och när likstelheten släpper, matforskning på högsta nivå med andra ord.


Tänkte på det där kapitlet jag skrev idag när jag kilade ner till snabbköpet helt tom på middagsidéer. Två tråg med strömming (tot, ett kilo) låg i kyldisken för "Ät snart" där jag inte sällan botaniserar alldeles utmärkta ostar. Perfekt.

Det blir "pågränsenströmming" till middag idag, stekt med kaviar emellan och ett rikt potatismos till (rikt=späckat med smör och grädde) och så rårört till.

Igår blev det vegetariskt till middag. K och jag njöt Samosas fyllda med ärtor från vår egen täppa i Håvra, de där som växer sig tre meter höga och ger lika mycket smak, dessutom egen svartkål fint hackad. Currypulver och lite chili. Tolv minuter i ugn 225 grader. Frasigt värre.

Tomas Nordberg på Edsvik - Äntligen!

Våra vägar har korsats i över 40 år - det har utan undantag varit angenämt. Sedan länge ingår han också med verk i en liten samling konst jag står nära. För det var, inte förvånansvärt, just genom konsten vi en gång träffades och den första gången på Konstnärsklubben dit vi båda är kallade ledamöter.

Av och till har jag haft förmånen att umgås med Tomas och hans familj i mera privata sammanhang och det har alltid känts angeläget.

Det är så med en del av mina vänner att, till skillnad mot mig själv, det alltid finns ett sånt samtalsfokus. Medan jag kan fladdra från det ena till det andra styrt av en popcornhjärna styrs samtalet hos en del in på väsentligheterna. I mitt umgänge med Tomas har varit just så. Inte sällan handlar det om konstens förutsättningar, tanken bakom, utförandets problem och mätningen av det som uppnåtts. Svårbemästrade frågor och svindlande intressant. 

Plötsligt får vi, helt oförberedda och bara två dagar innan vernissagen, förstå att Tomas Nordberg ställer ut på Edsvik som är min hemmaplan, bara kort väg från där jag bor.

En så pass lång livsrymd som över 40 år inbegriper en hel del kunskap om varandras uttryck. 

På Edsvik dyker de alla upp, igenkänningarna. Nu i storformat. Jag har alltid känt den där konstladan som kommunen distribuerar som en trådsmal och smått klaustrofobisk salong föga ägnad till konst.. Nu med en smått genialisk hängning (GJ Enocson) en salong med luft och översikt. Här får till och med hans "Bröte" som blivit ett litet signum, plats. Nu med i de närmaste "stickor" jämfört med den "Bröte" han tog med sig till Gotland en gång när jag hade förmånen att få bjuda in honom till Mejeriet i Alskog där jag några somrar drev sommargalleri i sällskap med Tomas Stöfling och Eila Burvall. Då var bröten i "fyrtumsformat" och jättelik och förpassades så småningom och i ett samarbete med konstmuseets intendent Jan Brunius, in till Visby och placerades på gården framför museet. Fan så kul vi hade!

Nu har vi blivit pensionärer! Men inte fan ger vi upp. Det där med ytan, kaoset, djupet, skriften ställer fortfarande upp motstånd och måste bemästras. Medan en del vänner lägger ner allt när de blir pensionärer så fortsätter vi kämpa mot konstens vresig demoner. Medan andra pensionärer åker på tulpanresor i buss till Holland eller med Hurtigrutten till pensionärspris så sitter vi kvar med våra färglådor.

Det här förstår ni, är en av de finaste utställningarna jag fått se på Edsvik. Åk dit! Basta!

Öppet under helgerna till den 6 mars och njutning från första till sista steget.


fredag 14 januari 2022

Nu for hon hem igen.

Älskade ungen Lovisa kom hem till jul två gånger? Först en måndag för att jobba i Stockholm tisdag och onsdag veckan före jul. Plötsligt kallade NY och hon drog dit på lördagen för att jobba söndag tre timmar!!!. Måndag morgon hämtade jag henne på Arlanda igen och så firade vi en gemensam och efterlängtad jul ihop.

Igår var det dags igen för henne att flyga tillbaka till NY och lägenheten i Brooklyn "som jag knappt hunnit få iordning och som jag längtar efter att få boa in mig i".

Följde hennes resa på Flightradar24. SAS tog en märklig omväg, ner över Göteborg, söder om Norge, över Fyn och sedan över Skottland och ut över Atlanten. Förmodligen för den motvind som råder över Nordnorge och Svenska fjällen.

Ringde henne när hon stod och väntade på väskorna i NY.

Kära underbara unge, så stolt över din vuxenhet, barnslighet, lekfullhet och självständighet.

Måndag börjar hennes vardag igen - flyger till LA för ett jobb och sedan fortsätter det, flyg varannan dag och jobb i stort sett varje dag, och hon verkar älska varje stund.

När kommer du hem?

"I maj om inte förr. Måste förnya mitt visum"

Längtar.

Markus Aujalay skärpning. Dissar sillbullar med korintsås på bästa sändningstid.



Som en småunge om lever eller annan inälvsmat, som en bortskämd sprätt. Nä men det håller inte. Förmodligen har den här i övrigt fantastiske matlagaren och programledaren någon gång i livet fått sillbullar inte värda namnet. Men samtidigt, när en så respekterad kock dissar stjärnan i svensk husmanskost på bästa sändningstid är det lite ansvarsöst för att inte säga naivt.

När vi för några år sedan hade vårt fredagsbord hos Christer Lingström på Edsbacka bistro föreslog jag, efter åtskilliga fredagssittningar, att det skulle passa att bli serverade just sillbullar med korintsås.

"Vill du att jag ska gå i konkurs", svarade Christer. Jag tjatade och mejlade till och med ett bra recept (som jag själv tagit fram).

Plötsligt inför en fredagslunch rings vi upp för att försäkra att vi skulle komma.

Vi möttes av doften av Sillbullar med den sötsyrliga karaktäristiska korintsåsen. Såååå fantastiskt! Såååå jäla gott.

Senare kröps det till korset, väl på menyn stod sillbullar kvar länge och såldes i parti till längtande gäster.