Makalös fest för Arne Ljungqvist

Arne, solbränd, vital, skämtsam, klok - ledaren, legenden och föremålet för min bok "Dopingjägaren"

Den som missat att jag skrivit en biografi över idrottsledaroraklet, professorn och antidopingjägare Arne Ljungqvist blev påminda häromdagen när vi festade om från lunch i sällskap av världens idrottsledarelit inom alla möjliga organisationer. Först var vi på Nordic Sea Wiew där högtidstalen avlöste varandra likt rätterna på buffén och i vimlet skymtade en idrottselit sällan skådad.

Så var det extra roligt för mig att alla de där gamlingarna som jag skriver om i boken plötsligt fick ett ansikte. Några kände jag naturligtvis till sedan förr - en av dem var en idol alla kategorier som jag nu äntligen fick ta i hand, Stickan Pettersson höjdhopparen, legenden.

Jag skulle kunna göra en hel lång lista av alla de där namnen som vi känner igen, namedropping över alla jag tog i hand (och alla kände naturligtvis till mig som författare av boken) men det räcker med att säga att "alla var där" och lä'gligt nog kom den engelska översättningen av min bok ut i Sverige samma dag, släpptes i England för över en månad sedan. Tillfället fick också min kinesiska översättare och kinesiska agent från folkrepublikens regering att vara på plats vilket naturligtvis var väldigt roligt.

Lasse Lundberg, research för boken och kompis sedan småskolan!

Jag var där i sällskap av Lasse Lundberg, research för boken. Man kan fråga sig varför man har en sådan vid sin sida när man skriver - oumbärlig skulle jag vilja säga då jag egentligen bara hade väldigt ytliga kunskaper om idrott, idrottsorgansiation och så vidare. Lasse kan allt och delade med sig och han hade den djupa kontakten med föremålet för uppmärksamheten Arne Ljungqvist som hör och häpna firade sin 80 årsdag. jag vet att han idag åkte till WADA i Montreal och att han till helgen ska vara i Monaco - snacka om fysik.

Förrätten, sparris med tvärnöskinka som chips

Bordssällskapet var Svenska boxningsförbundets ordförande Patrick Wheeler och boxningsförbundets läkare Gunnar Ekman

Efter det officiella firandet var vi en mindre grupp som samlats på kajplats 16 för att bli båtade ut med SS Stockholm mot Waxholm och under tiden åt vi en fantastisk middag, sparris med tvärnöskinka, torsk med skirt smör och pepparrot och så långt skrek det fett och protein för min del, desserten var en samling söta chokladmousser varför jag till mångas avund fick en stor tallrik färska bär med "såar av grädda" (som Kajsa Varg skulle uttryckt det hela).

Alltså, en fantastisk tillställning, en fantastisk dag och fantastiska möten med lika fantastiska människor man inte trodde fanns i verkligheten

Doreen Månsson invigde historisk örtagård

Doreen Månsson klipper band och inviger örtagården på Hersby hembygdsgård, sedan bjöds örtasup, det vill säga Hersbys egen nyktra dekokt från örtagårdslandet.

Vad är en hembygdsgård utan en örtagård? Det är klart att det ska finnas en sådan när man har hus från 1600-talet och speciellt då bakom Rotsundastugan som byggdes 1803 och som sedan en tid tillbaka redan har tre mäktiga humlestörar och våldsamt växande spansk körvel vid husknuten.

Anne-Berit Lavold har gjorts till ansvarig och är initiativtagare till den lilla örtagården som idag inte ens saknar kvanne och än mindre åbrodd, den sistnämnda ingick i kyrkbuketten av doftande örter man hade med sig under de långa mässorna dit man tvingades av någtn slags prästerligt hot och kyrkans moral. Buketten hade två funktioner, dels hjälpte den genom sin doft att hålla folk vakna under den långa predikan och dels höll den undan den fruktansvärda odören av lik som begravts i kryptan under kyrkgolvet.

En allt igenom gräslig örtagårdsgubbe med hatt

Det var naturligtvis inte bara för kyrkbuketten som det hölls med örtagård utan också för den goda smakens skull, som kryddning i långkoken, grytorna som bestod av både kött och sod allt i ett, men också för bot då man fortfarande förr kom ihåg till vad olika örter kunde användas.

Häromdagen åt jag en rasande äventyrligt skön middag på Fäviken späckad med vilda örter och bland annat hästhov, eller som modernt folk kallar den; tussilago. Förr hette den det mindre insmickrande "hosthäva" från vilket hästhov är hämtat och omgjort. Hosthäva säger dock en del om dess medicinska avsikt och sådana avsikter fanns med de flesta tämjda och vilda örter förr så länge folkminnet räckte - nu hade vi svenskar dock genom diverse prästers försorg olaten att ha ihjäl dem som visste mer, hugga huvudet av dem och elda upp skrottarna. Mycket kunskap gick förlorad, sådan som inte ens dagens kvacksalvare kommit i kapp.

Anne-Berit Lavold, initiativtagare till Örtagården på Hersby

Den som klippte invigningsbandet till örtagården var ingen mindre än Sollentuna Hembygdsförenings styrelsemedlem, tillika programledaren för bland annat trädgårdsprogrammet "Trädgårdstoppen", Doreen Månsson som lägligt kunde meddela att på fädernet i hennes familj fanns kunskapen vi tagit ihjäl fortfarande levande, men då från en annan plats på jorden. Det är alltså dags för oss att ta hjälp utifrån för att själva reparera kunskapen om vår egen passerade tid och nutid.

Invigning med musik är självklart på Hembygdsföreningen som nu är begåvat med ett eget husband av Sollentunas många duktiga spelemän. I bild Heine Henriksson på dragspel och Bengt Matsson på fiol - Hersby spelmän

Kom gärna och besök kryddlandet, jo så kallar vi mer modernt det som förr benämndes örtagård. Den finns på Hersby Hembygdsgård,ungefär 400 meter norr om Sollentuna Centrum, en vacker oas och passa då också på att fråga efter den lilla örtagårdsfolder som Anne-Berit Lavold skrivit och illustrerat åt Hembygdsföreningen och som beskriver örterna på Hersby.

Lidl har sina ljusa stunder

Är det inte märkligt? Ibland slår vi våra lovar på Lidl, mest för att butiken ibland har små ljuspunkter. Bland annat säljer de ett tyskt alkoholfritt öl som är en riktigt besk törstsläckare för den som vill. Ibland hittar vi mellaneuropeisk salami som inte går av för hackor. Nu senast skinka.

Egentligen vet vi inte vad det är för slags skinka, inte mer än det som stod på etiketten att den är spansk och att det är ett klassiskt svart iberiasvin, dessutom att skinkan är saltad, kokt och torkad. Vi karvar av den så gott vi kan och det är en väldigt fin arom både på kött och fett.

Priset är bara 99 kronor kilot och vi fick en skinka på över tre, närmare fyra.

Välkommen också Du som kopplat Dig hit via DN

"Ja, jag säger då det!"

Så brukade man inleda förr i suckande tonfall när något man inte visste om plötsligt inträffat och det då var till ens egen fördel. Vi svenskar är ju sådana att vi då inte ställer oss upp och jublar, steppar, skriker eller dansar - vi säger istället suckande: "Ja kära nån2 eller "Ja-a, jag säger då det".

Men det är väl kul att DN pastan uppmärksammar Lagers Tabberaset under rubriken ..."sju andra tongivande matbloggare", tackar!

Så till lite ytterligare fakta om Tabberaset: Tabberaset Lager är nämligen en duett bestående av nämnde Göran Lager och dennes hustru Rodjana. Kanske är det till och med så att vi främst skriver om det Thailändska och Laotiska köket, men det spelar i och för sig inte roll - det är en blogg om mat och odling.

Den odling vi skrivit om har till stor del omfattat ett femårigt experiment med gamla odlingssorter inspirerat av Lena Nygårds vid Programmet för odlad mångfald POM, efter ett inslag jag gjorde med henne i radioprogrammet Meny i SR P1 (ett program där jag hörts tämligen ofta under många år). Efter att ha harvat med 1700-tal där man jobbar med känsliga sorter med oerhört låg avkastning, men ofta med en intensivitet i smak och doft är detta kapitel nu över annat än i några små odlingsrutor bara för skoj skull. Nu försöker vi bli självförsörjande på rotsaker till vintern, rotsaker, lök och bönor. Visst ja! det slår mig att det nästan är för sent att förså majsen (Turkiskt vete, enligt Linné)

I DN-artikeln av Bo Madestrand spekuleras bloggar och trovärdighet. Egentligen, för att det framgår så väl, är vår blogg Tabberaset.se "ofinansierad" utan några som helst kopplingar annat än som oavlönad senior adviser åt tvåstjärniga krögaren Björn Frantzén och restaurang Frantzén Lindeberg.

Vårt dagliga värv är väl intressant i och för sig. Rodjana lagar mat som kock i ett skolkök och Göran skriver böcker, gör radio och skriver artiklar, mest om mat, men också om en hel del annat.. Tillsammans har vi tre barn och två sedan tidigare i sträckningen 4-25 år.

Till Dig som är ny läsare här tack vara DNs tilltag idag lördag - välkommen att bläddra i inlägg från november 2006 fram till det Du läser just nu.

Fetbantning - fetdiet - bara att trycka in.

Dagen är dag tre vilket innebär den tredje feta frukosten. Jag är fortfarande mätt från middagsköttet igår kväll, grillad entrecote med bea. Är redan så sjukt trött på dessa raka smaker som jag bara varierar med olika mängder vitpeppar.

Exakt kl 07:00 - tisd:113.9 onsd:112.4 torsd: 111.5 =lost: 2.4 kg, vätska säger sakkunskapen, men skitsamma det är nästan 2.5 kg mindre att släpa runt på knäna. Nu förbränns fettet och då får jag väl räkna med ett kilo i veckan. Om några dagar ska jag tillsätta några smaker, lök, brockoli, champinjoner, mer ost, mer fröer och nötter.

Träningsdosen kommer att ökas efter vart har jag för mig att jag sagt så så får det bli.

Skittråkigt - inget socker, sockersjuk, abstinent.

A farwell to good life, i alla fall för några dagar (=ett stort antal kilo). Det här var vad vi åt måndags, grillade saftiga välhängda entrecoter med röror av olika slag, aubergineröra lagad med drös av vitlök på auberginer som lades på grillen tills de svartnat utanpå och mjuknat helt inuti, salt peppar och visp. En tabouleh på tärnad tomat, skuren persilja, bulgur och pressad citron. Vitlöksstinn Hummus Tahini. Nu ligger slika röror "på hyllan" tills fettbantningen givit önskat resultat.

Dom däringa specialisterna på det vansinniga i att proppa sig full med fett och proteiner har förvisso rätt, men tänk vad tråkigt det blev redan efter två dagar - det är liksom att bli sockersjuk inte i mening diabetiker utan att det nollade kolhydratintaget gör att man får ett vansinnigt sockersug.

Det där sockersuget ger sig till känna när som helst som om det liksom alkoholen var "listigt, falskt och starkt".

Åkte och hämtade Rodjana från jobbet idag och höll med den självklaraste min i världen på att föreslå en snabbis på Gateau med dubbelkaffe och enpersonsprincess. Eller höll på att gladeligen tacka ja när Göran Axelsson bjöd på kaffe och kanelsnurror (sådana där livsfarligt konstsötade) på Sollentuna boxningsklubbs styrelsemöte. Eller som när jag efter lunchen på Edsbacka Wärdshus (same same no difference yesterday) med lika stor automatik, eller snarare låtsas-som-att-det-regnar-attityd tänkte ta en chokladbit till kaffet.

Det här ser ju hur bra ut som helst, men idag känns det inte inbjudande, bara som ett måste. Speciellt dessa gick med rörorna ovan beskrivna

Så sitter jag här i sena timmen efter ytterligare en 350 grams blodig entrecote av finaste märke med Lohmanders chillibea och känner mig (jaa ärligt talat) spymätt. Och jag är SUGEN PÅ SOCKER.

Lärde mig av "polaren Nils", som är en av de närmaste inspiratörerna, att dränka osockrade frysta hallon i vispgrädde och sedan sleva i sig - "det hjälper och är bra". Men jag är proppmätt på kött och bea, men kanske ytterligare vispgrädde kan lägga sig som på toppen och mildra sockerångesten.
"Den ger sig efter tre dagar" sa Nils sist vi höll på.

Den lille älskade grillaren, alltid med, alltid aktiv, alltid med pappa.

Märkligt att jag efter två morgnar ändå ser fram emot att sätta mig på träningscykeln för en 20 minutrare klockan sju i morgon och i sällskap av P1 på radion.

Nä nu är det hallon och vispgrädde som gäller som nattamat och jag lovar att ställa mig offentligt på vågen i morgon bittida efter cyklingen.!

Fettbantning och Glykemi va fan det nu är?

Lunchen igår på Edsbacka Wärdshus som köksmästaren Pontus grejade till i hastigheten - bra kombo av kött och fett och ägg, alltså fetaostfylld färsbulle, hollandaise och äggröra - det liksom skriker "livsfara", men ska tydligen vara bra inledningsvis för mitt fortsatta liv. Tar nog en likadan idag också


Nämen, så här är det att jag var på Fäviken förra helgen och inledde vistelsen med en helt fantastisk timme i bastun (har inte brytt mig om bastu på säkert 30 år) som låg i vägg i vägg med mitt luxiösa boende (där man vaknar till orrspel och tjädertjut).

I den nakna bastun såg jag den nakna verkligheten. En glasvägg med spegling som man passerar till duschen. Jag spratt till för jag undrade "vem fan det var för fet djävel i spegeln".

Alltså - att se sig själv i sanning. Då finns det två alternativ känslomässigt. 1) Bryta ihop 2) Agera.
Under mina år har jag haft hur många tillfällen till hopbrytning - ja till och med fullständiga livsslut. Uppenbarligen ligger inte det för mig. Återstår endast alternativ två, att agera, vilket förutsätter just det jag beskrivit: insikt och fullständig kapitulation (vilket inte är detsamma som att bryta ihop).

Frukosten alldeles nyss, stekt fläsk fyra ägg, eller om det var tre, bara vända ner i fläskfettet. En sak: man blir djävligt mätt

Igår inledde jag. Utgångpunkten lästes 113.9 tidigt om morgonen.

Inledningen är tuff - andra dagen idag - frukost: stekt fläsk fyra ägg, lunch: köttfärsbiff, äggröra, hollandaise, midag: välhängt entrecote med bernaise, mellanmål: jordnötter, sodavatten.

Varje morgon (som igår och idag) 20 minuter i lugn takt på motionscykelns lättaste motstånd. Att ökas succesivt.

Results denna morgon läses 112.4 tidigt om morgonen

Ser fram emot morgondagen.