Skittråkigt - inget socker, sockersjuk, abstinent.

A farwell to good life, i alla fall för några dagar (=ett stort antal kilo). Det här var vad vi åt måndags, grillade saftiga välhängda entrecoter med röror av olika slag, aubergineröra lagad med drös av vitlök på auberginer som lades på grillen tills de svartnat utanpå och mjuknat helt inuti, salt peppar och visp. En tabouleh på tärnad tomat, skuren persilja, bulgur och pressad citron. Vitlöksstinn Hummus Tahini. Nu ligger slika röror "på hyllan" tills fettbantningen givit önskat resultat.

Dom däringa specialisterna på det vansinniga i att proppa sig full med fett och proteiner har förvisso rätt, men tänk vad tråkigt det blev redan efter två dagar - det är liksom att bli sockersjuk inte i mening diabetiker utan att det nollade kolhydratintaget gör att man får ett vansinnigt sockersug.

Det där sockersuget ger sig till känna när som helst som om det liksom alkoholen var "listigt, falskt och starkt".

Åkte och hämtade Rodjana från jobbet idag och höll med den självklaraste min i världen på att föreslå en snabbis på Gateau med dubbelkaffe och enpersonsprincess. Eller höll på att gladeligen tacka ja när Göran Axelsson bjöd på kaffe och kanelsnurror (sådana där livsfarligt konstsötade) på Sollentuna boxningsklubbs styrelsemöte. Eller som när jag efter lunchen på Edsbacka Wärdshus (same same no difference yesterday) med lika stor automatik, eller snarare låtsas-som-att-det-regnar-attityd tänkte ta en chokladbit till kaffet.

Det här ser ju hur bra ut som helst, men idag känns det inte inbjudande, bara som ett måste. Speciellt dessa gick med rörorna ovan beskrivna

Så sitter jag här i sena timmen efter ytterligare en 350 grams blodig entrecote av finaste märke med Lohmanders chillibea och känner mig (jaa ärligt talat) spymätt. Och jag är SUGEN PÅ SOCKER.

Lärde mig av "polaren Nils", som är en av de närmaste inspiratörerna, att dränka osockrade frysta hallon i vispgrädde och sedan sleva i sig - "det hjälper och är bra". Men jag är proppmätt på kött och bea, men kanske ytterligare vispgrädde kan lägga sig som på toppen och mildra sockerångesten.
"Den ger sig efter tre dagar" sa Nils sist vi höll på.

Den lille älskade grillaren, alltid med, alltid aktiv, alltid med pappa.

Märkligt att jag efter två morgnar ändå ser fram emot att sätta mig på träningscykeln för en 20 minutrare klockan sju i morgon och i sällskap av P1 på radion.

Nä nu är det hallon och vispgrädde som gäller som nattamat och jag lovar att ställa mig offentligt på vågen i morgon bittida efter cyklingen.!