Pizzadag Nej Tack. Här blev det thai på nyårsdagen

Bara jag och August hemma. Det blev marinerade kycklingvingar och en sallad på leftovers av Stenspers kalvfilé sedan igår. 

Ja jag kallar det sallad, skuren grön chili, fisksås, lime och rödlök i tunna tunna skivor samt då tunnskuren filé.

Kycklingvingarna fick ligga och dra i fisksås, soja, chili, tamarind, lite svampsoja, vitlök och några droppar sesamolja och en tesked strösocker. Sju timmar . Bakades sedan i ugn i 17 minuter 225° varmluft och fyra minuter under grillelementet.

Serveras med en "dip" av mängder av grön thaichili, lime och fisksås - hett som tusan men också väldigt aromatiskt. Och så naturligtvis Kaonieuw.

(Jag har skrivit massor om det här, skriv bara in ett ledord i rutan upp till vänster på den här sidan kommer det att radas upp läsförslag från bloggen i all oändlighet)

Snö, kallt, eldkorg och pizza

Det är ju egentligen på nyårsdagen man äter pizza, men eftersom vi rationaliserade julätandet i år genom att inta julbord på själva julaftonen på Ljusdals Hembygdsgård så har vi knappt några överblivor alls- Passade alltså utmärkt att bryta julen med pizza signerade August. Påpälsade och med eldkorg blev det en alldeles utmärkt sen eftermiddag och blå timme med helt lysande napoletanska smaker. Eller vad sägs om Forbondekorv, kapris och rökig Mozzarella.

Uppdukat med fällar och plädar. Den stora eldkorgen ger värme tillräckligt.

Det är lite blidväder på gång. Det och eld i spisen fick snön på taket att släppa med ett brak. Assar som var i närheten blev livrädd fick stora darren och behövde tröst och trygghet...

...och jag tror att vi lite till mans hoppade till.

Snabb Pizza!

Svårt att inte älska dessa skapelser och bara det att sitta i vindstilla torparträdgård och mumsa i sig ger också sin del.

 

Dämpad fortsätter jag med lite julförberedelser

Det var ju en kalldusch det här med Daniel Höglander. Fortsätter med lite pyssel så här dan före dopparedan. Långsamt och meditativt.

Glädjande trots allt så är vi uppe i Hälsingland. Och lika glädjande är att jag slipper stressa fram ett julbord här hemma. Ks dotter och sambo kommer om någon timme. A är med så vi blir fem att fira julafton. Klockan 11 i morgon har vi bokat bord hos Robert Pettersson på Ljusdals Hembygdsgård där han serverar julbord. Några timmar senare landar vi i torpet med vedspisen i full gång, samtal och några julklappar att dela, kanske en film att titta på. Lugnet och eftertanken blir viktigare än egeninlagd sill, böcklingsallad, bruna bönor, rödkål, ribbe, skinka och köttbullar.

Har en Jansson till vickning på julafton och en burk sill. Mer än så blir det inte. Tänker att vi är proppmätta efter Hembygdsgården där Robert lagar all mat från grunden och mestadels av lokala råvaror.

Ikväll blir det vietnamesiska vårrullar med fräscha fyllningar och så lagade jag en saffranspannkaka efter Hemsenisses recept jag fick en gång för exakt 46 år sedan, nåja det har väl förändrats ungefär som genom viskningsleken eftersom jag sedan dess lagar den "pa ho" (Gotl, på känn). 

                     

Saffranspannkaka som på Hemse Hotel 1978

Man tar alltså en risgröt och kör ner lite grädde och mortlar två paket saffran med två matskedar strösocker. Hackar ett gäng skållade mandlar fint varav fyra är bittermandlar, Rör i två hela ägg och så grädde till en bra smet. En näve russin också om man har lust, 175 grader i varmluftsugn i dryga halvtimmen eller tills puddingen stannat. Äts med lenvispad grädde och salmbärssylt. Det sistnämda lider vi brist av av här uppe i norra Hälsingland så vi kör med vår egen svartvinbärssylt eller körsbärssylt. Ser mer fram mot desserten ikväll än rullarna.

                      

Inför genrepet

Det här med att livet tar sina krumsprång  och ibland tar helt slut har jag erfarenhet av sedan förra veckan och som jag inte hämtat mig från helt än.

Allt bara snurrade runt och kände liksom kramper och var övertygad om att jag fått en stroke, kunde inte stå upp. Ringde 112 och ambulansen tog mig till Danderyds sjukhus. Akut hjärnröntgen och upp till strokeavdelningen. Svensk sjukvård är helt fantastisk. LångtidsEKG 48 timmar Hjärnröntgen inte tillräcklig då man kunde se vissa förändringar men var inte säkra. Rullades ner till magnetkameran och det var ju en erfarenhet. En ordentlig prövning var också en roterande stol hos öron när och hals.Väldigt bekymmersamt så långt. Efter några övernattningar i sal sex och fantastisk personal kom överläkaren och meddelade att magnetröntgen visade n fullt frisk hjärna (där ser ni!) inga kärlförändringar, förträngningar eller igenkalkningar. Hjärtat var också det fullt friskt. Konstaterades ett misstänkt virus på balansnerven i kombination med kristallsjuka. Vinglar fortfarande och är understumdom yr i bollen. 

Trots allt kunde jag vara med och sjunga i Sollentuna Kammarkörs Julkonsert i lördags. Varmt, innerligt och med en fantastisk publik. så glad över att jag kunde vara med, men var helt pannkaka efteråt, svårt att stå dels på genrep och sedan på konsert, rätt upp och ner, men det funkade.

Nu brinner det i vedspisen och det är lugnt och tryggt. Ska snart tvaga mig inför morgondagen så får vi se vad morgondagen bär i sitt sköte - nyfikenhet är en del av livet och man kan aldrig veta.

En mycket sorglig dag - Daniel Höglander död.

 

Daniel Höglander Esperanto 2005

Gjorde radio med Daniel och Sayan första dagen på Esperanto 2005. Alla år av och till höll vi kontakt av flera olika anledningar och beröringspunkter som ständigt behövde belysas och pratas om.

I helgen som var, bara några dagar bort, stannade hans hjärta för att inte komma igång igen.

Det är lätt att bara säga att man inte kan veta från den ena dagen till den andra. När man sagt så kryper den stora skräcken över en, sorgen, varför och rättvisan.

Att folk i min närhet dör har jag, inte vant mig vid, men insikten att så sker vid 72+ förefaller naturligt. Mina närmaste vänner är mellan 65 och 86. Lite för ofta att de faller från, lite för ofta dyker de upp i dödsannonser. Men som Daniel att dö vid 45 är inte så som det ska vara. Å andra sidan, när jag för en massa år sedan skrev om plötslig spädbarnsdöd och pratade med en präst så kom hon med tröstande ord att ett livs kvaliteter inte kan mätas i tid. Ett kort liv är lika värdefullt som ett långt.

Jag vet inte, det finns inget som väger upp saknad och orättvisa och innehållet i samtal. Samtal som skulle få fortsätta men som tog slut i helgen.

Kalles jul - ja vad säger man, julsill med Kalles Kaviar

 

Blicken föll ofelbart på just den här burken i kylhyllan i affären. Det fanns ett igenkännbart sug till etiketten och samtidigt svindlade det till lite, Kalles på burk? Nä, det är kombon Kalles och sill det handlar om, ett initiativ från ABBA för att fira Kalles kaviar 70 år.

Det är ju ABBA som producerat Kalles kaviar också och jag har stått på bryggan i Svolvær och varit med om att romslå torsk i stora trätunnor. Kaviar till Kalles för saltning.

För en god del år sedan på Sveriges Radio P4 Efter3 fick jag uppdraget att söka reda på den unge Kalle som var pojken på bilden och för att intervjua honom hur det känns att vara så igenkänd.

Han var lättpratad, fortfarande sig lik , då i 60-årsåldern, idag 78. Och jag bad honom om en autograf. Han tog papperslappen och skrev "Kalle."

Kan väl säga att det blev ett riktigt bra inslag med Carl Ameln och han berättade hur det hela gått till när han hamnade på tuben och vad hans kamrater sa och att han aldrig blivit retad.

Carl var i femårsåldern, kanske något år äldre när hans pappa Christian fick den glimrande idén till Kalles Kaviar och att sätta sonen som märke på tuben. (ABBA står för Aktiebolaget Bröderna Ameln).

Kul möte den gången och det är konstigt att man minns just det bland många hundra intervjuer och inslag genom 50 år!

Kalles kaviarsill då. Jaa ska erkänna att jag hade mina dubier. Men alltså, första smakbiten, en helt fantastisk krämighet och mild rökighet, inget vasst, inte ens antydan till det skarpa som kan väcka en sömndrucken själ vid frukostbordet med Kalles på en ägghalva. Kort sagt en jäkla bra sill med den där lite högra sältan som kan efterlysas i allt sött slisk som annars är så vanligt vid industriinläggningar.

En ytterligare aspekt tror jag är att fler yngre kommer att lockas till sillbordet vilket är nyttigt för att höja sillens och strömmingens status och därmed medvetenheten om denna folkligt gastronomiska skatt som håller på att fiskas ut ur våra närmaste hav.

Det var ju inget nytt det här med att ta sin son som modell för en vara. Einar Nermans son som hette Tom är ju pojken på Solstickeasken som liksom Kalletuben lever än.

Här är länken till allt jag skrivit om strömming och notera receptet på KB:s gravade strömming som jag återkommer till flera gånger: https://tabberaset.blogspot.com/search?q=str%C3%B6mming

Här är länken till allt jag skrivit om sill: https://tabberaset.blogspot.com/search?q=sill

Lager Jr fixar middag - så mycket smaker

 

Eller vad sägs om tornet som förrätt med kantareller och bryntsmörkräm bröd och rimmade morötter.

                                          

Tillvarmrätt blev det persiljestuvade järpar på kött från Bögs Gård i Sollentuna, en kantarellsås och siktad potatiskräm också den med persilja.

Jo, jag och K hade tänkt gå ut och fira våra tio år tillsammans. Då steg August fram och sa att han fixar middagen. Vi ångrar inte en sekund att vi stannade hemma.

Lager Jr med världens maffigaste lunch så här den 4 december

Vi har sagt det länge, i många år, att den här lille (nåja) telningen borde gå köksvägen. Han är ett smakorakel. Idag typ "Här är ditt kylskåp"

Inte sällan släpper han lös i köket när vi andra tror att vi måste åka och handla för att få något att laga mat på. Då gräver han lite djupare i kyl och frys och lagar en trerätters lunch med smaker som får en att ramla omkull.

Som en liten förrätt, väldigt lätt ångad kall lax (råkänsla) med sojagravad äggula och marinerad grönkål. Perfektion i smakerna.

"Det här är en vanlig jäkla ramen" Nåja vanlig och vanlig, kanske om man ser till utseendet men smaken på buljongen av bland annat grönkål var svindlande med exakt sötma, sälta och syra och dessutom körd med husets egen chili, våra kantareller från Hälsingland och primörägg från Antuna.

Som avslutning en Îles flottantes i vaniljsås. Jisses, min absoluta favorit sedan jag åt den första gången för en herrans massa år sedan hos Paul Bocuse.