Kakmonstret laddar för julen här hemma - helt jävla otroligt goda kakor signerade Kristina E!

Bakning hela degen, f'låt dagen. Ett totalokuperat kök, men vad gör väl det med vanilj och chokladdoft ända ner i trapphuset.

Nu vilar de gott i den gamla blå våningskakburken där enligt uppgift Kristinas mamma hade egenbakade skorpor till att doppa efter skolan sådär någon gång på 60-talet i Edsberg.

(Hemma hos oss mötes vi av muffindoft, men bara doft då de alltid åkte ner i frysen så fort de svalnat)

Jag har alltid varit julhatare, tycker det är en förfärlig helg och alldeles i helvete för mycket bestyr för några dagar. Omvärderar lite av den känslan men bara för kakornas skull. Ser fram mot kaffet på julafton med allt det rika som gömts i kakburken och kanske en köttbullemacka med rödbetssallad, kanske lite kalvsylta med inlagda rödbetor, möjligtvis en sillbit till en egenodlad kokt potatis, rökt renstek och möjligen en skiva marinerat, grillat, revben med rödkål och så en grönkålspaj...inget mer.

Och så alla julgrejer som ska fram, men vad katten.

Äter årets lutfisk i morgon på klubben som av tradition - ingen annan än jag här hemma äter lutfisk, då vår man åka bort och äta ute. Lutfisk är ett måste, men inte bara till jul. Glömmer aldrig Werner Vögelis små lutfisksuffléer på Operakällaren där man petade ett lite hål i mitten och hällde i rikligt med smält smör. Hemma i mitt föräldrahem åt vi alltid lutfisk till jul och eftersom mina tidiga barnaår var i Östergötland var det även brunabönor på julbordet och det där är jäkligt gott, bäst sent om kvällen när alla andra ligger och sover att ta en skiva skinka med hemlagad senap, en sked kall rödkål och en sked kalla brunabönor. Viktiga smakminnen . men jag tycker julen är ganska fruktansvärd. Vid sidan av brunabönor och lutfisk och grönkålssoppa med ägghalva på annandagen så var det rena rama Norénjular med alla slitna, trötta, grälande. 

Åt förresten julköttbullar idag som K stekte igår, små trillade köttbullar, lite saltiga och med perfekt stekyta - bästa köttbullarna jag smakat på år och dag.

Förbannade jul, älskade smaker - men skinka? Nä den vänder vi ryggen. (köpte en miniskinka av dålig kvalitet (Scan) till första advent, inte lyckat, inga smakminnen, inget att roa sig över och en tredjedel som blev kvar skar jag ner till Assar som blev glad.

Alltså, vi snackar husmanskost, pölsa och paltbröd med fläsk

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i rejäl husmanskost, inte bara till fest utan vällagad vardag. Älskade knäckebröd med stekfläsk och om brist därpå endast stekflott med salt.

Sedan, jag vet inte när, har jag varit överförjust i paltbröd med fläsk och vit sås. Kunde inte förstå mina lekkamrater som rynkade på näsan åt den slags mat. Lapskojs, kroppkakor, leverbiffar, stångkorv, etc.

Samtidigt är jag så glad över att ha fått en son som aldrig rynkar på näsan åt den mat jag lagar hemma.

Nyligen stod jag hos Björks Charkuteri i Färila och ringde honom för att fråga specifikt vad han önskade att jag köpte med mig hem. "Syltat fläsk, blodpuddingen, deras kalvsylta, den gammeldags falukorven, deras riktigt syrliga isterband, sotarrökt och alspånsrökt fläsk, deras bacon som man kan använda rått att lägga på smörgåsen."

Personalen frågade vilket ålderdomshem han bor på!

I veckan har vi utöver en salad Niçoise med överdrivet mycket sardeller ätit Björks utmärkta pölsa med Rattepotatis och inlagda rödbetor och idag stekt salt grisbog med tunnpaltbröd och becha. Det står vi oss på. I morgon till frukost blir det Björks hemlagade blodpudding med rårörda hälsingelingon.

Sen har jag en sådan fäbless för överblommade tulpaner som de här jag fått av K

Pölsa - smaka på det P Ö L S A!!!

 

Den där lilla filmsnutten har legat på skrivbordet några veckor. När jag såg den nu igen tänkte jag "alltså jag har hur mycket fryst pölsa som helst, kanske som en redig fredagskvällsmat" och som en god början på helgen.

Sedan Jens Linders DN-artikel om dödade matmyter är det fullt tillåtet att tina frysvaror i kallt vatten igen - råvaran tar ingen som helst skada av det - men det har ju förstås jag vetat om hela tiden. (konstigt hur myter uppstår, Livsmedelsverket?)

Brukar steka pölsan i Ålandssmör - och så flingat salt, blir godast så. Kokt mandelpotatis till och självfallet röda skivade och inlagda rödbetor, ingen syn för gudar, men smakar himmelskt gott - speciellt pölsan från Björks i Färila.

De där man aldrig glömmer

När jag for runt och pratade som inspiratör för matlagare genom SKL brukade jag inleda med hur farsan sken upp på demensboendet när jag kom med kalvsylta från Percy's i Norrviken och egenodlade inlagda rödbetor. Plötsligt mindes han åtskilliga kalvsyltor i livet och också gemenskapen vid borden och vi kunde prata om det en stund.

Kalvsylta, riktigt tillagad, har ju just den karaktären att den känns i munnen, med kryddning och sälta, med olika texturer och så de där svindlande skikten av smaker.

Jag var kanske tio år och han, farsan, kom hem med de där hårt knutna "tistlarna". Kronärtsskockorna. Den middagen minns jag idag och kommer alltid att minnas och vi skrapade bort skägget efter att ha ätit kronbladet ett efter ett och doppat i rört smör med lite salt och så det sista, bottnarna som var helt ljuvligt söta och något helt annorlunda av vad jag smakat tidigare.

Ska jag berätta mer? Om när han köpt några märkliga förpackningar med ris och kryddor i Sibyllans kaffehandel ( han hade kontoret på Nybrogatan nästan mitt emot Astoria och snett mot Teatergrillen). det var Nasi Gorëng. Aldrig tidigare hade jag smakat något så omtumlande starkt och gott och vi var nog tämligen ensamma vid den tiden att njuta den här indonesiska rispytten med stekt ägg och exotisk chilipeppar. Jag glömmer det aldrig.

Eller många år senare, när jag var 17 och beställde in en entrecote i Paris på La Coupole och njöt av hur en köttbit kunde smaka så bra, vara så mör och vara tillagad så till perfektion med pommes som frasade när man åt dem. Genom åren blev det åtskilliga besök på kupolen i Paris, inte sällan med skaldjur som förrätt och så denna fantastiska entrecote.

Jo det blir en hel del franska upplevelser om jag nu tar mig för att räkna upp en bråkdel av mat som fastnat i det där fantastiska matminnet vi har. Som den där desserten hos Paul Bocuse och faktiskt i hans sällskap vid bordet, Île flottantes, öar av äggviteskum kokta i vaniljsås med suckat. 

En sådan där stor grej i minnet är också George Blances hälleflundra i Vonnas som han lät sjuda i vatten och strösocker (!).

Hastigt drar jag mig till minnes en liten anrättning med tupplever hos Thomas Drejing på Petri Pumpa i Lund. OCH allt åtskilligt jag satt i mig hos genom åren hos Björn Frantzén.

Återkommer med fler höjdpunkter.

Under tiden så läs gärna om mina engelska mateskapader

Svartkålsrace

Lite olivolja och så svartkål hastigt i het panna, lite salt och så citronsaft, bara lite, vänd om och snabbt upp på papper att rinna av. Frasigt, aromatiskt, "kåligt" och så jäla gott.

Skördade ett och ett halvt kilo idag, förpackat i 125 g och vackat fvb till frysen. Nästan lika mycket kvar i landet och dessutom slätbladig grönkål och en del kruskål. Lämnat topparna i förhoppning att de växer vidare till en andra skörd av frostnupet att ta till köket direkt när vi kommer upp.

Skär enkelt bort svartkålens centralnerv. Samlar i buntar och skär ner i het stekgryta med lite olivolja. Bryner ordentligt och så på med kokande vatten. Stormkokar och sedan får det puttra en timme. Silar från och reducerar till några deciliter till en helt fantastisk svartkålsbuljong kryddad med lite timjan och några blad libbsticka i reduceringskoket.

Rödbetor och morötter och lite potatis får ligga kvar i jorden. Täcker gurkorna med duk och kanske. kanske klarar de tills vi kommer upp igen om 14 dagar. Jäklar vilken köksträdgård det blev i år.

Smørrebröd vet i tusan, men goda var dom!

Sådär om morgonkvisten och August nyvaken tänkte jag kanske göra lite godare mackor istället för de ordinära rostade med marmelad. Det blev hastigt påkomna små smörrebröd,

En med stekta halverade köttbullar, majonäs och inlagda rödbetor 

En med tunna skivor rå falukorv med sallad och tomat och med dijon

En med lammstek, gelé och små cornichons

Alla tre på hembakat surdegsbröd.

Det räckte så, med franskrost i koppen bryggt i tratt med filter!

Försök plåta pölsa så det ser gott ut.

Uppäten Pölsa från Björks i Färila

Jo jag har gjort flera försök, undanhåller dessa för offentligheten. Huvudsaken är ju att det smakar gott på tallrik, stekes lite fint, men absolut inte för mycket och så serveras med stekt ägg (som till stångkorv) och inlagda rödbetor.

Just så år jag och August igår, pölsa från Björks i Färila - kan inte bli bättre och med små röda kokta delikatesspotatisar till. 

Jäklar nu blir jag hungrig, ikväll blir det välhängd biff med lök och stekt potatis.

Råbiff

 

Var ute och körde bil och fick plötsligt en sådan "craving" (varför skriver jag inte "sug" istället?) efter råbiff. Det är alltför länge sedan. Jag brukar snaska i mig ostron och råbiff om lördagar och om plats på etterfranska Pastis i Gamla stan. Stor njutning...om jag inte väljer deras ankconfit förstås med utmärkt pompa.

Nu slank jag in på Percys i Norrviken i akt och mening att få finmalen råbiff av bog (!). Bog? Ja absolut, har tidigare alltid förfäktat innanlår men finmalet och då med ett ganska så kladdigt resultat. Bogen är fetare och har en betydligt större bredd i smak. Klassiska tillbehör: Hackad gul lök, hackade inlagda rödbetor, kapris och en sked Dijonsenap, salt och svartpeppar samt äggula.

Erbjöd barnen att också njuta råbiffen till middag, men ack, de hade redan bespetsat sig på gårdagens Lasagne,

Så satt vi där med vår middag och njöt tillsammans. Jäklar i nåda så bra.

Betor, betor och betor

 Ägnat en del av dagen till att ta hand om mina betor. Visst ,vi har jordkällare, men den är inte omhändertagen  (projekt i sommar) så jag litar inte så värst på den. Så det är lika bra att koka, äta, lägga in och riva till rödbetsbiffar (på cirkelbeta) för frysen...att äta under vintern då och då.

Skalade cirkelbetor, 890 g grovt rivna, fyra ägg, två msk 

majsstärkelse, 124 g havregryn. Står nu och vilar 

under natten för stekning i morgon

Gulbetor, varma nykokta till lunch, uppstekta till middag 

(jämte annat förstås)

De inlagda cirkelbetorna, alltid i ett två trelag, inget tjafs och 

i en stor godisglasburk från England. Jättegoda till isterbanden.

Cirkelbetor och rödbetor som storkok

14 dagar av myrkryp, krypångest, andtäppa och längtan

Stilla flyter Ljusnan nedanför Färila

Utanför lägenheten har vi kommunens största rondell, en slags sambandscentral för genomfartstrafik. En plats för blåljusens nattliga jakter, BMW-raggares  dunka dunkabilmusik, ambulanssirénernas tjut mot akutmottagningen och de gamlas sista utpost vid sjukhuset som vi ser från balkongen, eller "ballen" som vi säger och som är en inglasad kuvös om 15 kvadrat, skramlet frtån pendeltåget bakom huset som studsar mot Brunkebergsåsens vall mitt över. 

Reninnanlåret vi stekte senast det begav sig och serverade med skördesallad

Jag gillar ljuden, jag gillar staden. Tidiga morgnar när jag öppnar glasdörrarna ut mot verkligheten är dofterna/lukterna en reminiscens från det förflutna - det är Londons Randolph Avenue när jag gick ut tidiga morgnar, den syrligt kyliga luften och skramlet från tunnelbanan vid Maida Vale, suset från trafiken vid Sutherland Avenue, kanalernas väta i detta lilla Londons Venedig. Jo jag förpassas dit med kaffe och morgontidningsläsning där jag sitter endast iklädd min älskade sarong från Sri Lanka.

Allt från den egna torparsängen, en 150 årig kökstäppa 

där matjorden mäter två alnars djup

MEN, detta oändliga över bergen, över skogen och över älven. Odlingen i torpets 150 åriga köksland, utrymmena, torrdasset, vedspisens värme, allt i norra Hälsingland. Saknaden, myrkrypet i längtan är för stor. I morgon far vi dit igen. Skördetid, potatis, mangold, bönor, kål, rödbetor, morötter - allt det där norrländskt anpassade. Vila i hög luft, kanske regn, kanske sol, spelar roll.

Och skägget har fått ge sig mot slätrakning på Sollentuna Barbershop

Ny perenn rabatt och en häck av aronia

 I gräset sticker det upp toppar av stenar. Så är det att på 30 meter pinnmo. Jo vi vet att det är 20 meter pinnmo ner till urberget för det konstaterades när vi borrade efter vatten i höstas. Efter 30 meter kom berget och sedan fick vi borra 90 meter till innan vattnet kom, men då kom det som vatten till en biltvätt, 1160 minutliter av prima sort (kontrollerat!).

Början till avsvålningen

Klart för plantering

I alla fall så gör stenpikarna det omöjligt att klippa kräset utan att fördärva gräsklipparbladen.

Börjar med projekt gräsavsvålning för en rabatt och för att binda ihop ”stenöarna”  och plantera perenner istället.

I tanken ser vi framför oss litterära och musikaliska rosor, vi ser pioner, fackelblomster, riddarsporrar, sibirisk vallmo, mosippa, silverax, malva, nävor, flox, vebena, smultronjersmin, klematis, en poppiusros, och massor av påskliljor till nästa försommar.

All grässvål kärrade vi upp till baksidan av huset där vi fällt åtta granar i vinter och där marken i skuggan av granris blivit helt kal. Ilagningen med gräs från framsidan visar sig ta sig nu några veckor senare. Utmärkt!

Ser nu att projekt avsvålning kommer att fortsätta. Där står ett anfrätt plommonträd som vi försöker rädda genom att svåla av runt omkring och ge massor av näring och ny jord. Här står också två körsbär som behöver samma behandling och en hel del stenpartier som ska grävas ut och sammanbindas med den nya rabatten. Skitkul projekt och vi känner oss som trädgårdsanläggare. Det lustfyllda är också att det får ta tid, först nästa eller nästnästa år ser vi det stora resultatet av våra ansträngningar, då när de perenna vuxit till sig och tagit plats. Förhoppningsvis har redan nästa år ormögat vi planterad tagit plats och spridit ut sig som marktäckare.

Så här blir det

Här sår vi i andra lustiga växter att stå tätt kommande vår, nyttoväxter blandat med allehanda ettåriga blommor, rödkål, palmkål, endiv och slingerkrasse.

Till vintern täcker vi med gräskompost och rikligt med grankvistar, det behövs här upp där vintrarna är ganska stränga. Allt för att det mesta ska överleva.

Det långsamma är nytt för mig. Jag har mestadels odlat säsong, sådan som sås, växer över sommaren, skördas och sedan vintergrävs för att börja om till våren.

Vår majs

Rysk grönkål

Jo, köksträdgård har vi också, men den är en annan historia. Där växer olika slags kål så det knakar, majsen är redan hög, bönorna ett moras, morötter och rödbetor på gång. Det har varit konstigt väder. Värmen i början gav en bra start, sen falerade mycket, i natt var det sju grader och till och med bindsalladen har slutat växa, för mycket väta och för lite värme. Göder med nässelvatten och hönsgödsel. Bladkålen går iväg så inihelskotta, men det där andra har en seghet i växandet som jag inte sett förr genom odlingsåren.

Pak Choi

Pak Choi

Mangold

En sak till, grannen har aroniabär och när vi var på den alldeles utmärkta handelsträdgården Rosehill i Ljusdal nästan snubblade vi över buntar om tio buskar i varje knippe för 400 spänn. Hem och jordfräste svålen och sedan ytterligare ett varv där vi blandade i jordförbättring. Grävde tio hål och fyllde med nässelvatten sedan på med markduk, sådan som släpper igenom vattens och näring men hindrar ogräs att växa upp, ser lite jävligt ut till en början men buskarna ska ju täcka över så småningom. Ner med plantorna, stampa till och så vattna två gånger om dagen i en vecka. De reder sig så bra nu och nästa år kan vi skörda till saft.

Efter fräsning grävde vi hålen för Aroniabären

Aronian som blir en fin liten häck mot gamla komposten

Nu står ett stort växthus på agendan, 

så är det någon som har gamla fönster, ring mig eller messa.

Såtid här uppe i Hälsingland

Bästa tiden är nu, även om tvivlet är stort. Så ser jag det oupphörligen, att inget av det jag sår kommer upp.
Har det hänt?
Nä.
Har det någon gång bara blivit ogräs?
Nej!
Har jag någon gång blivit desillusionerad odlare?
Nä.
Varje gång har jag blivit överlycklig och varje gång har jag haft så mycket växtlighet i landet att jag själv knappt fått plats. Ändå det förbannade tvivlet!
Började igår och så här långt är jag kommen:

Klart:

Dill

Bindsallad

Plocksallad

Potatis

Vaxbönor

Bondbönan Arne (frösådd)

Majrova (Snowball)

Sommarmorötter

I trågen färdiga för utplantering:

Majs

Frilandsgurka

Grön squash

Japansk kål

Solrosor (jätte)

Dekorationspumpa

Naketfröpumpa

Grönkål

Spetskål (röd)

Störvaxböna (gul)

Störböna (röd)

Kvar att så:

Sommarblommor

Rödbetor, gulbetor, cirkelbetor

Naketfröpumpa

Palmkål (svartkål)

För fyra år sedan glömdes mellanrummet bort, nu blommar häggen i egen majestät

Ja det är fyra år sedan, men tror det också var sak samma förra året, att den viktiga tiden mellan hägg och syrén glömdes bort. Hur ska man då uttrycka sig tidsbestämt?
Ordningen tycks återställd, Hon oss blommar häggen i snögloppen och syrénen bara knoppas. Nu är tiden mellan hägg och syrén värd att ta vara på.

Själv försår jag lite långsammare grejer och sådant som är köldtåligt. Bönor, gurka och squash förgror jag först den 25 maj. Annat sår jag direkt i landet som morötter, palsternacka, rödbetor gulbetor cirkelbetor etc

Isterband och Pölsa - total njutning för mig och A

Pölsa är omöjligt att se gott ut på bild, men jag garanterar, smakar fantastiskt

Hovra, Färila den tredje januari 2020.

Står i butiken, Delins ICA Färila som ockå har ett charkuteri med det bästa salta fläsket som går att uppbringa…nåja, nästan i alla fall, och Färilakorv som de säljer tonvis av varje vecka till fiskare, jägare och människor på väg till deras sommar och vintervisten.

Ringde lillponken i Stockholm. ”Står i butiken, vill du att vi köper med oss något speciellt hem”?

Han ska fylla tretton i vår.

”Stekfläsk, pölsa och isterband!”

Jag frågade: ”Vilket pensionärshem bor du på nu för tiden?”

Han skrattade.

Så var det och så fick det bli. Barn äter inte det föräldrar säger till dem att äta utan de äter det föräldrarna äter…eller? Vetikatten hur det blivit så här, men han är lika förtjust som jag själv i mat som aldrig eller sällan passar trettonåringar. Å andra sidan drar han gärna i sig den nya tidens mat parallellt med inläggningar, ostron, hela stekta fiskar på ben, leverbiffar kokta i mjölk, kall sprängd gås som sushi, pizza med pommes ovanpå. Backar sällan för någonting och hans första fråga när han kommer hem från skolan är ”Vad äter vi ikväll?”

Hemma på egen lunch, bara han och jag under senare hälften av jullovet. Pölsa från Delins och var sitt isterband från Franzéns Charkuteri, de absolut bästa isterbanden som producerats. Till detta inlagda rödbetor, inget mer?…njutning förstås.