De ätbara

 I år fick köksträdgården bara en snäll vända sent i maj och inga förgroningar av plantor, vi hade ju tänkt göra annat. Ändå blev det en del att äta.

Squashen tar sig fint och har redan givit ifrån sig. Saltar skivor sköljer och pressar ur och sedan grillar hårt i grillpannan, verkligen ett bra sätt att ta vara på de rika skördarna.

Vallmon ger inget annat till än att vara skrynkligt vacker. Den växer bland squashen. När jag odlade dessa på kolonilotten i Sollentuna och de precis blommat ut kom grabbar från centrum utrustade med rakblad och skar frökapslarna längs med i flera skåror i hopp om att få skörda lite kletig råopium. Alla mina frökapslar blev skurna. Nu slumpar det sig inte bättre än att kapslar, på grund av korta sommaren, inte utvecklar det grabbarna är ute efter, men effektan kan ju ändå bestå? När jag var tonåring gick det ett rykte om att om man soltorkade banan skalens inre fibrer så gick de att röka som hash. Vilket jobb vi lade ner för att frigöra bananskalsfibrer och sedan soltorkade vi dem på tallrikar på garagetaket som var trädgårdens hetaste plats. Så blandade vi de spröda fibrerna med tobak och rökte och vi blev skithöga. När bluffen avslöjades blev vi inte höga längre.

Det blev lite si och så med potatisen i år (förra året nästan hundra kilo) eftersom vi inte maktade med att äta så jäkla mycket varje dag. Satte sex rocket och lika många amandine i år, snart överblommade. Slarvig potatisupptagning i fjor betyder att landet ändå ger potatisavkastning. På sju platser i landet har glömda potatisar överlevt vintern och grott naturligt. Här växer potatis där man inte skulle kunna tro att det gick, In bland capuccinerärtorna, in bland squash och vitkål, i konkurrens med grönkålen. Tjuvat några plantor och det är ljuvligt goda små runda potatisar som vi gärna äter bara med lite smör. Potatisblomman då, läs mer här.

Hade bakfickan full med fröpåsar. Stressad då vi skulle åka till Stockholm en vecka och ville prompt få ner så mycket som möjligt, i alla fall så att grönsakslandet inte såg ökenlikt ut. Stressådde i blomrabatterna och stoppade ner lite snabbväxande här och var. Rädisor brukar jag så vartannat frö mellan rödbetorna för då ser man linjen för rädisorna är snabbväxande. Nu körde jag en påse rädisor i rader. Det är liksom när man inte menar det som det går bra. Dill är ett exempel. Frön ska bara kastas över axeln, då blir de bra. Försöker man tramsa med raka rader så blir det fel...nåja.

Rädisorna som mest varit för att ha något blev så bulligt stora och saftigt goda att man hittar på nya sätt att inmundiga dem varje dag. Örtrört smör, eller bara med rent salt. Skivade igår till middagen som i övrigt bestod av örtgrillare från Björks, nypotatis som skattats från landet och grillade squash och stekte i lite smör och honung. Kombon ettrig rädisa mot nötigt smör och äkta honung är bara fantastisk.

Nattamat mot nattkröken efter några timmars kvällsskrivande på ett nytt projekt fick bli en kokt örtgrillare från björks med lite rostad vitlök och klassiska slottssenap på tub. Märkligt att korven heter grillare, långsamt sjuden är den en höjdare med det där härliga knacket i skinnet.

Lite smått och gott och sådant som ligger för omedelbar hantering.

 

Vi åkte runt Dalarna och besökte Anders Ståhl i Leksand. Efter frukostering på Wilmars i Los hade vi inte liksom tid att äta under hela dagen så på hemväg vid tre passerade vi Alfta, men hittade inget näringsställe som passade oss, men mellan Alfta och Edsbyn mitt ute i tjottaheiti dök plötsligt upp skyltar med Schwedens bästa Schnitzel i stort stil. 

Tvärnit - detta udda i skogen måste undersökas och en Schnitzel sitter ju alltid rätt. Sagt och gjort. Skålsjögården fick besök och vi laddade med deras grönsaksbuffé som var två olika sorters finskuren kålsallad och gott som tusan. K valde höga och timjanstinna pannbiffar och jag vågade mig på en schnitzel med brunsås?!?!? en så kallad Skogshuggarscnitzel. Inte den bästa schnitzel jag ätit men hyfsad och jag blev proppmätt och Ks pannbiffar var helt lysande.

Tyckte skogshuggarmat var passande mitt ute i skogen i det bastant byggda timmerrestaurangen med lackerade stockar och natur och djurbilder på väggarna signerade Hilding Mickelsson!

Hemma noterade jag blåklockorna mot norrväggen, 

snygga kontraster i färg.

På bordet i veckan: Janssons bröd I Ljusdal och 

sotarrökt fläsk från Björks i Färila

Gör det, fejka strömming och gör av med squashen. Rimma, panera och stek

Rökt renstek från Björks, pålägg som säger till

Så här på sommaren håller vi maten enkel, äter lite när vi är hungriga, typ thaistyle. Men idag åker woken fram med muurikkan. det blir stekta nudlar med räkor och kyckling i grön curry och så får vi besök.

Allt är förberett.

Älskar mat med hetta, indisk dalsoppa till exempel. Förra veckan en

rejäl sats som räckte flera dagar att ha som liten het förrätt

Ett litet blogginlägg över sådana bilder som legat kvar och skvalpat och över veckan som varit.

Tänk att få ha en pannkaksdrottning hemma. Och själv vara en fläskkung. Och så ha en pionprinsessa.

Bortskämd när jag bara hintar om pannkakor och så blir det pannkakor. Förmånen att ha en pannkaksdrottning hemma som i över 40 år vänt pannkakor åt sina barn, sina barnbarn, mig och mina barn. Hon kan inte ens med överslagsräkning säga hur många pannkakor hon stekt i livet så långt.

I veckan blev det pannkaksmiddag av pannkakor på hälften av Selma Lagerlöfs skrädmjöl. (mjöl på skalade havrekorn) 

Pannkakorna blir bittelite matigare men framförallt frasigare och med den där lilla tonen av havre liggandes där bakom och som ger sig till känna i munhålan först sedan man svalt tuggan. Då ligger smaken av havremjöl kvar där och spelar mot det KRAV-godkända vetet. Ett jäkla fint smakrace i munnen.

Till det här då, plommonsylt kokat av plommonen i Hovra. Körsbärssylt från Turkiet av surkörsbär(!) Lattvispad grädde. MEN, för de första fyra pannkisarna med rimmat stekfläsk från Björks i Färila (köpt på Bromma Chark) Men vill ju bli råmätt, inte bara fylld.

Pricken över I:et blev två fantastiska pioner som min pannkaksdrottning kom hem med till mig, fatta att jag är bortskämd!

Blev så glad att jag i flygande fläng bytte profilbild på mina sociala media. Den här tog K på mitt vernissage i höstas på Galleri Cupido. Och nu kanske det är dags att släppa det. En ny utställning på samma galleri är satt till mars 2027. Kom ihåg det!

Lååång läsning om Färila i allmänhet och Parkköket i synnerhet

Det är här som jag menar att det är värt att stanna

Har hittat ett nytt ställe att stanna på efter vägen. alla de där vägkrogarna med hastiga hopkok och favoriträtter, snabba kolhydrater och storkökstillagat. Man blir lite trött.

I åtta år har vi bilat kanske två gånger i månaden, våra 33.5 mil till norra Hälsingland. Hela tiden bestämmer vi oss för att hitta något hyfsat matställe, men går bet.

En tur tog vi en fantastisk omväg på några mil ner till Bergmans Fisk. 

Första gången helt lyckat och det var en vettig idé att inte hetsköra den gången utan värt att ta omvägen. Andra gången blev det en katastrof med en hovmästare som inte hade gått kursen att vara bemötande. Sedan det tillfället håller vi oss borta.  Det verkade som om de inte ville ha oss som gäster. Går inte in närmare på händelsen, men vi åkte därifrån utan att äta! och nu hörde jag att i kärnkraftshetsens namn ska ett av de nya kärnkraftsverken anläggas där vid Saltharsfjärden  - Norrsundet om borgligheten får sin vilja igenom.

Ute vid E4:an vid avtagsvägen mot Norrsundet ligger ett komiskt Restaställe som kallas Hakkegård (Rasta) uppfört i någon slags vikingastil. Där brukade vi stanna och äta tillsammans med busslaster av folk. Vi har egentligen inte stannat för maten utan mest för att vi då kört lite drygt halvvägs och att det är ett bra rastställe för hunden. För några resor sedan åkte jag själv och drog i mig en pytt som jag ångrade den kommande natten - ja den som har fantasier förstår - inte kul då med torrdass i nattmörkret och kallt som fan!. Stannar aldrig där igen.

Ett annat Rastaställe ligger några mil norrut från Hakkegård i Tönnebro. Ett jätteställe där all mat utom stekt salt sill med löksås smakar likadant.

Sentomsider har vi fastnat för ett ställe som alls inte går under namnet vägkrog. Två senaste hemresorna har vi ätit där, alltså precis tio minuter efter avfärd på hemväg, proppmätta och roade av den goda maten har vi kört direkt hem till Sollentuna.

Parkköket ligger i Färila. Tidigare ett ställe som blandade friskt av thaimat och svensk husmanskost. Nu har nya ägare tagit över.

Parkköket ligger vid idrottsplatsen i genomfartsorten Färila. En ytterst vältrafikerad led mot Sveg, Åre, Östersund och vidare upp till backar och fjäll. i både Sverige och Norge. Här passerar folk med takboxar på bilarna utan att förstå vilken liten oas Parkköket är, stor parkering, trevligt bemötande, bra med plats och alldeles fantastiskt vällagad mat.

Skriver att Färila är en genomfartsort. det är 40 km i timmen genom byn och här finns en hel del som borde attrahera till ett stopp och bensträckning.  Delins ICA med egen charktillverkning och försäljning av bland annat Färilakorven - en slags Falukorv som inte uppfyller kraven på namnskyddet men som går åt som smör i solsken (typ sex ton korv i veckan till skogsfolk, skidturister och jägare.) Jag själv föredrar Björks traditionella Falukorv, lite grövre, lite mer rökt, ligger still i pannan utan att skåla sig, en falukorv så som den gamle Melker i Falun en gång kom på att göra den efter modell av bergsmännen från Tyskland som jobbade med att göra charkprodukter av oxköttet som gick åt när hudarna dragits av djuren för att bli rep till korgarna i gruvan. 

Men alltså, lockande godsaker!

Björks är en oas av charkuterier. Man blir liksom lite ruinerad för man vill ha det mesta och handlar på sig, inte bara korv. I disken hittar vi bacon som varmrökts och går att ha råa på mackan eller som stekt som en engelsk frukost med deras frysta potatiskakor. Baconet säljs skivad och metervis jämte rimmat sidfläsk. Blodpuddingen är nog en av de bästa som går att få på marknaden. Syltan smälter i munnen och deras amerikafläsk (rimmad sugga) att lägga hårdstekt jämte flottet på en kolbulle är sensationellt bra. Jag skulle kunna lägga ut hela sortimentet som exklusivt och gott som deras leverpastej, deras rökta kött, deras handknådade kroppkakor (utan All spice tack och lov, kryddpeppar) och forbondekorven, en syrlig rökt ganska torr och grov sak som enligt sägen forbönderna hade med sig att själva äta och även försälja på transporterna av varor genom Färila och vidare upp mot Norge. Testa också deras alldeles utmärkta varmkorvar, sjud varma i en snabb buljong med lagerblad, lite rödlök, salt och svartpepparkorn.

Björks i Färila har varit ett familjeföretag sedan 1905, men gick för en tid sedan upp i Gårdssällskapet och blev därmed ännu vassare och med fortsatt lokal familjestyrning. Värt att stanna vid!

I Färila är det gångavstånd mellan Björks och Dellins, tänk att det finns två storproducerande charkuterier på ett så litet ställe.

Borde hyllas av alla smakfantaster! Man blir bara lycklig

Däremellan stannar vi gärna på Kakfén. Ett vänligt ställe, kanske vänligast i hela Hälsingland med bakverk som inte ser så värst ut, men som smäller i käften. Bakelser med hemkokt sylt, katalaner som är lite sneda men med en smak man minns hela veckan. Bästa fiket helt enkelt. Och då får man inte glömma semmeltiden. Här serveras semlan, om man vill, med varm mjölk i djup tallrik. Landets bästa semla!!! sett till den traditionella.

Finns inget bättre än att under semmeltid landa med en klassisk

servering på Kakfén i Färila!

Men så ska jag prata om vad det här inlägget egentligen ska handla om: Parkköket. 

Börja här!

När det gamla stället, med en blandning av thaimat och svensk husmanskost gick omkull/tröttnade/fick stänga/hade för stora ambitioner???? tog den Färilakock som som långt tidigare drivit gamla Gästgiveriet över, med övertygelsen om att göra matstället lönsamt igen. Anna Näslund driver Parkköket tillsammans med sin bror Michael Särlin och de verkar ha lyckats, först med miljön med sittgrupper, skärmar, kaffehörna med tidningar i den annars bullriga  samlingslokalen bredvid Färila IP. 

Vid sidan om miljön så är det självfallet maten som ska vara ett vinnande koncept. Gedigna hemkok och stort fokus på husmanskost som verkligen går hem bland lokalbefolkningen och så torde vara även för den som är på genomresa Alltså, det är så jäkla genomtänkt att man blir alldeles glad eller vad sägs om veckomenyerna med Falukorv och stuvade makaroner,  raggmunk med fläsk, spagetti med köttfärssås,  rotmos md fläsklägg, köttbullar i gräddsås,  alla dagar i veckan serveras vegetariska alternativ som hemlagade grönsakbiffar, vegetarisk paj, kikärtsbiffar och så vidare.  Menyerna publiceras veckovis på nätet.

Salladsbordet är innovativt och en resa i smaker med inläggningar och "syrningar", bönor, rotsaker, sötstekt kall vitkål (!) krispig sallad, olika smaksättningar på röror. Roligast var här om dagen då det serverades skolmatssås till den sprödbakade torsken. Självfallet frågade vi vad i hela friden det är och fick det glada svaret att det är exakt den sås som serverades förr till torsk i skolmatsalen på Färila skola och som alla tyckte var så god!

Gör så här, passa på att ta en bensträckare vid Parkköket på väg upp genom landet - förmodligen kommer ingen att ångra sig. Förresten, ta en rejäl bensträckare i Färila och gå runt efter maten. 

Och passande nog blommar vårt äppelträd i Hovra

Drar en lans för blodpuddingen från Björks i Färila

Sven Gunnar Svensson berättade för mig om när Tore Wretman hade sin stora avsmakningsmeny på Grands Franska Matsal under Roland Persson, som en slags final, ett stort adjö. (Sorgligt nog är alla tre borta idag.)

Tore diskuterade menyn med Sven Gunnar och sa att "så tänkte jag ha blodpudding som en mellanrätt."

Sven Gunnar röt i: "Tore, hit kommer damer som suttit timmar hos hårfrisörskan och män som pyntat sig och familjer som satsar pengar på att få njuta av din meny och så serverar du blodpudding - det är inte klokt."

Tore svarade försynt: "Men om jag lagar puddingen på gåsblod då, då blir det ju lite lyxigare."

Det blev ingen blodpudding på den middagen, men jag lovar att det ändå och i så fall hade varit en lyx få förunnade att smaka!

Jag är på ständig jakt efter god och välgjord blodpudding. Blev glad när jag hittade en säljare nu senast på  REKO (bönders och lokala producenters gatumarknad lite här och var där beställningarna sker över Fb och betalas i förväg.) Nä, torr och smaklös, påminde om sårskorpa, jättetråkigt och ett bottennapp.

Lagade egen blodpudding för några år sedan (förresten säkert femton år sedan). 

Det var då jag kom till charkdisken på ICA och frågade "har ni blod?" och fick som svar "har du hund?"

Nej svarade jag - men jag ska baka paltbröd och jag ska laga blodpudding. "Usch va äckligt", svarade charkuteristen och gick in i frysen och hämtade en liter blod.

Visst är det så att ibland går blodpudding under namnet "Raduhusbiff?"

Min egenlagade blodpudding hade en fantastiskt god konsistens och kryddningen är jämn och god. Skar upp den och gav den en liten stekyta, serverade med egenplockade rårörda lingon. Ungarna hemma smakade, åt, och konstaterade efter ett tag "god, men du den där köpeblodpuddingen i halvmånar är nog ett snäpp vassare ändå!"

Igår till lunch blev det stekta skivor av min absoluta favorit nuförtiden, Blodpudding från Björks i Färila.

En mild och mjuk smak där kryddningen går ihop utan att sticka ut, en helt igenom fantastisk blodpudding. Min blodpuddingsvinnare sedan åtta år tillbaka!

Här är allt jag skrivit om blodpudding på den här sajten och där finns även receptet till min egenlagade.

Paj till lunch och våfflor till middag!

Lite lustig mathållning igår, men så blir det ofta på måndagar när det är stressigt att komma iväg till körrep.

Vanligtvis blir det pölsa från Björks om inte K är hemma, typ hon gillar inte pölsa. Hinner hon hem mellan jobb och kör så brukar det bli en svällande ugnspannkaka med bacon (också från Björks).

Igår på våffeldagen blev det självskrivet med våfflor. Påminner mig att fixa det vändbara våffeljärnet till vedspisen som jag hittade under en massa skrot på landet. Rostigt och ganska anfrätt, men det ska nog kunna gå att fixa med lite tålamod och vänlig kemi.

Igår skippade vi sylt och grädde och K bullade fram sallad, kallrökt lax, majonäs, räkor och sur grädde 32%.  

Lunchen blev lite stadigare, Västerbottenpaj från pajindustrin och en sallad på schalotten, isberg, tomat, gurka och toppat med syltade senapskorn från Skeppsholmen.

Ostfrukost på landet - en nu 95 månaders lagrad på tunnbröd och en rågskiva med ägg och kaviar

När vi är på landet blir frukosteringarna ganska rejäla, mycket för närheten till bra råvarubutiker. Bacon från Björks, rimfläsk från Delins, Bröd från Janssons i Ljusdal eller nybakat tunnbröd om lördagarna. Ägg har vi med oss en karta hemifrån Antunas Kajsa vilket även gäller jerseymjölk i hink eller flaska.

En morgon nyligen blev det mer smak än volym. På Wijnjas hittade jag ju en Farmhouse i början av december, då 92 månaders lagring och med bibehållet krut i tuggan. Nu fick vi tag i en bit på 95 månader och ryktet säger att det finns i lager till 100 månader. Måste testa !

Ägg och kaviar är aldrig fel, helst på rågbröd och tillsammans med moccakaffe blir det nästan ett överdrivet bombardemang i käften som man smakmässigt står sig på långt över lunch.

Augusts rejäla onsdagsmiddag

När August lagar mat blir det ibland otroligt elegant och annars rejält och ibland både ock!

Idag falukorv från Björks i Färila, en liten bratwurst med kummin och vitlök, några skivor salt fläsk från Delins och så gammaldags stuvade makaroner. Gott!

Blodpudding, ja men visst!

Jag kan inte nog sjunga blodpuddingens lov. I alla fall inte om jag får välja mellan industribakad (dit ingen lovsång når) och antingen min egen (inte bakad på år och dar tyvärr, recept i länken) och Björks i Färila (som jag ofta handlar och hyllar). 

Om jag säger så här att om jag handlar en 30 centimeters lång blodpudding (säljs som tjocka stoppade korvar i svart fjälster med ø 10 cm så låter det skitmycket i mångas ögon. I mina ögon blott några frukosteringar.

Här hemma serverar vi alltid blodpuddingen med Björks bacon och så med lingon från hälsingeskogen, rårörda. Vill vi så skvättar vi över lite tjock grädde - det blir en frukost att hålla sig till, makalöst med rockenroll i varje tugga - har liksom allt!

Följ den här länken och läs allt jag skrivit om blodpudding.

Stekt ris med Färlakorv från Delins och nam prig pau - tänk att det funkar.

Vilket möte. Färilakorv från Delins i Färila (säljs sex ton i veckan enligt uppgift), schalottenlök, vårlök, vitlök, torkad rostad chili, fisksås, ägg, bacon från Björks, fisksås och en skvätt soja.

Fried rice, Kao pad - engelska och thai för stekt ris. En resträtt hos mig, stapelföda i Sydostasien. Väldigt gott. Och stekt risrätten går att variera i det oändliga och serveras som en festrätt med stora räkor eller med bläckfisk som huvudingrediens jämte riset. Att ta Falukorv eller som här Färilakorv är både fräckt och gott

Äts med fördel som på bilden och som vi åt det igår kväll med en matsked Nam prig pau.

Fläsket brinner - inte riktigt, det kokta fläsket hinner inte bli stekt

Alltså, gillar du inte fläsk så sluta läs här för veckorna efter att vi varit på landet så blir det mycket fläsk på menyn. Delins ICA och chark i Färila har nämligen det bästa rimmade fläsket (den här gången lite svagt i saltningen tycker jag dock). Björks Chark i Färila har den absolut bästa blodpuddingen i världen (!) för att inte tala om deras syltade fläsk.

Den här gången tog jag mig före att sylta eget och med rikliga mängder svartpeppar. Genväg fick det bli. Tyckte inte att jag haft tid med att lägga färskkokt fläsk i saltlake fler dagar så jag körde på en bit av Delins rimmade istället. Fick gå sex timmar i min sousvide på 70 grader och så lade jag fläskbiten under press (marmormorteln med kanonkulan för senap i) över natten. Och det blev utmärkt. Tunna skivor med senap på utvalt knäckebröd, oj vilken frukostmacka, förmiddagsfikamacka och eftermiddagsfikamacka, tror jag tog den som en nattmacka också och ändå har jag över för en rotmosmiddag i vardagsveckan som kommer.

Köpte en rejäl bit av Delins världsmästarblodpudding (bilden överst) som har allt, sötma, syra, kryddighet och en alldeles fantastisk konsistens, dvs bara smälter i munnen. Stekte lite fläskskivor till och eftersom lingonen ligger kvar i frysen på landet så tog jag sommarens röda vinbär och sockrade lätt och rårörde. Blev utmärkt till blodpuddingen, förvånande bra kombo!

Så har vi det där md kokt potatis, stekta skivor av Delins Färilakorv som de säljer sex ton i veckan av. Okej, kompletterade med några skivor fläsk också bara för att "fälakorven" får så fantastisk smak när den stekt i fläskflott. Bönorna med ordentlig smak av ättika och sirap. Där får man inte fega ur, det ska "spritta" i munnen!

En snabb nudelsoppa blev det också till lunch med massor av grönkål och kokt rimmat fläsk.

Hann med en riktig nudelsoppebas också, het av chili och mängder av vitlök och rejält med fläsk. Alltså fläskbuljong är såååå underskattat

Längsta inslaget om Paltbröd - ingen plats för snuttifiering!!!

 Jag tror jag har lite av rekord - Ett 17 minuter långt inslag om Paltbröd i Sveriges Radios matprogram Meny i P1. Det är många år sedan nu, men att få igenom ett 17 minuter långt inslag om en sådan outsider som Paltbröd är en bragd som inte bara ska tillskrivas mig utan också programmets redaktör Sven Ekberg.

Detta i en tid av snuttifieringar där det ansågs att lyssnaren bara stod ut med prat i tre minuter. Idag känns det som ännu kortare.

Summan av kardemumman gick det hela ut på att Paltbröd är en utrotningshotad råvara. Typ, när jag intervjuade en av producenterna "Nä men paltbröd det gör vi mest för alla "pangsjonärer", när dom har dött så slutar vi".

Så här flera decennier senare så sitter vi med facit i hand, det finns rester kvar, produktionen har fortsatt. I min affär finns den fryst - tidigare kunde man köpa färskbakad i bröddisken, men inte längre.

OCH den serveras på restaurang - den allra bästa lagar Robert Pettersson på Ljusdals Hembygdsgård där paltbröd med stekt rimmat fläsk från Björks serveras med jämna mellanrum och då från tunnpalt.

I förrgår åt jag och A Palbröd med stekt fläsk och "becha" spetsad med fläskflott.  Tunnpalt från Mjälloms - alldeles utmärkt och fullknökad med energi. 

Till alla långspringare: Skit i energidrycker och pasta - är en rejäl portion paltbröd kvällen före ett lopp!

Här är allt jag skrivit om denna delikatess och bläddra gärna bland inslagen för där finns också mitt recept på hembakat paltbröd.

Snabbfrukost - blodpudding från Björks

Jag har skrivit spaltmeter om blodpudding - sååå underskattad, inte minst som frukostmat. Stadigt och bra, håller magen i trim och orken räcker till lunch.

Här är allt jag skrivit tidigare i ämnet blodpudding och här är receptet jag satte ihop i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" (Ersatz 2006)

Var på landet förra helgen och passade på att slinka in till Björks i Färila (som vanligt) för ett kilo syltat fläsk och två kilo blodpudding av absolut bästa kvalitet.

Nu äter vi blodpuddingen till frukost och med lingon från trakten. Kolla genom mina tidigare inlägg om blodpudding för att få förståelse för grädden till.

Och apropå blodpudding som husmanskost och det här med att stå sig ända till lunch. Under många år är vi några stycken som äter lunch ihop en gång i veckan. Tror det är 16 eller 17 år nu. Började på Edsbacka, Bistro, sedan Edsbacka igen under ny ägare och så flera år på bistron. Så trogna fredagsätare var vi att vi fick ringa och tala om om vi inte kom snarare än att beställa vårt bord. Där fick vi både korvkaka  och gås när vi enträget tjatade. Sedan Christer Lingström stängt så flyttade vi till kinesiska syltan på Turebergs Torg, inte så mycket för matens skull utan mer för umgänget. Men så ibland glimtar det till där med en alldeles utmärkt flundra, en fantastisk laxpudding, stekt strömming, och stekt salt sill. Då två av oss är arbetslediga (pensionärer och gör som vi vill) och gärna åker till landet på fredagar så har vi flyttat vårt lunchumgänge till tisdagar för då är det som oftast utmärkt stekt fläsk med tillbehör (bruna bönor, löksås, raggmunk. Vad stället heter? China Mandarin Garden.

Det är klart att det ska vara köttfärslimpa en onsdag

De låg där och restade, Björks utmärkta bacon och tillsammans med en drygt kilo fin köttfärs. Fyra matskedar ströbröd och en och en halv deciliter vatten, en halv, ganska stor, gul lök fick brynas fint hackad och så lite kanel (!) lite spiskummin och salt och tre matskedar ketchup (!!!). Täckte en liten engelsk brödform av bleckplåt med baconet och så i med smeten, inge luftbubblor här.

Skjuts in i 200 grader i mitten av ugnen och så vänta ungefär 30-35 kanske 40 minuter. Sådär ja, Klart. Serveras ikväll med egen potatis, ett-två-trelagsinlagd späd squash och rtårörda lingon samt sås på grädde.

Köttfärsvecka verkar det som. Lasagne i måndags, råbiff igår och köttfärslimpa idag. Halleluja, vad bjuder morgondagen på undrar man? 

Ugnsgrejer för veckan som kommer och lite för frysen

 Ibland händer det. Det är lite billigare priser i affären på bra grejer och då kan man ju passa på. Köttfärs från gård i närheten för 95 kronor kilot, typ!

Alltså, en Jansson är så underskattad som vardagsmat

Lasagne - alltid bra att ta till när middagsidéerna går i stå

Klassiker som inte blev sådär riktigt bra, lagad på ärtpasta. 

Bacon och falukorv från Björks

Bacon och egg, en och en halv meter från Björks i Färila

 

Det är en ynnest att bo så nära ett släktdrivet charkuteri med så överväldigande råvaror. Deras bacon struntar jag i att steka, i alla fall de första dagarna efter inköpt. Världens bästa kallpålägg och stekta är de lagom salta, lagom rökta och lagom feta. Idag blev det några skivor stående och direkt från paketet tillsammans med Ks perfekt kokta ägg av utegångshöns.

Morgonens magöppning stimulerades av ett nyplockat äpple, det enda vi fick från träden vi satte i våras. Det här av sorten "Rödluvan" och jäklaranåda vilket gott äpple, två efter barndomens "Maglemer" som min morfar trädgårdsmästaren planterade på tomten i Sollentuna 1962 (ibland brukar jag gå förbi vårt gamla barndomshem och trädet är nu gammalt, knotigt och rikt givande)