Sommarläsning? Några av mina böcker.

 Följ länken HÄR!

Handen på hjärtat Arla, behagar ni skämta?

 

Är det här ett skämt. Arla gör ett 60 procentigt smör. Då blir det 40 procent över och då undrar man vad det är för "filler" i produkten.

Just nu går ett företag ut brett och söker testpiloter till Arlas nya smör (om den nu ändå inte är ett skämt) och efterlyser "ärliga synpunkter".

Nu ska vi ha "smör light" att steka i! Man undrar var det här ska ta vägen. Smör ska ju användas för den höga fetthaltens skull och för den goda smörsmaken. Det är en helt annan smak att bre något annat fett på sin macka än 80-83 %, rikheten, fettman, sältan och syran som lyfer alla smaker i brödet. Eller som här om dagen nötbrynt smör till ett stycke grillad färsk vitkål eller som igår skirt smör av bästa märke till en sous vide "kokt" Kummel. 

Hallengren och snuset som räddar liv

Mina snusplantor som ska ut i landet om en vecka ungefär

En alldeles utmärkt ledare i Expressen här om dagen. Fakta om snuset så som jag lade fram dem för massor av år sedan i samband med en ytterligare straffskatt som då utfärdades.

Här, allt jag skrivit på bloggen om snus.

Och här ledaren i Expressen. 

Lysing i sous vide 45°C en timme med dill och lagerblad

Lysing, eller som vi säger i Sverige, Kummel, är en helt fantastisk matfisk. Fastare i köttet så här års än torsken och lite tåligare vid tillagningen. Minst lika flikig i lamellerna och utmärkt med sin nötiga smak tillsammans med skirt smör och pepparrot.

Det var August som beställde den igår. "Sugen på Lysing - det var länge sen".

Och idag: "Det här måste vi äta oftare". Och gärna för mig.

Köpte en rejäl filé på skinn. Drösade den och lade i kylen i två timmar. Tog fram och sköljde noga bort allt salt. Vackade ganska hårt med dill och lagerblad. Fick vila i kylen till middagstid idag då den placerades i sous viden 45 grader i exakt en timme. Smältande smöret som skirades och så rejält med pepparrot och fina kokta potatisar till, en höjdare på en måndag!

Men ta er samman och renovera Enfors Pinne

I veckan som var gick Sollentunas stadsarkitekt min vän Jan Enfors i pension. Hans jobb har varit att förvandla kommunens ganska bleka förortsarkitektur till en stram, men samtidigt vänlig, stadsbebyggelse . Långt ifrån färdigbyggt men anslagen finns här. Olika stadsdelar i Sollentuna har blivit märkbart förbättrade under hans tid när han med kunskap och förstånd insett att det är mot okunniga politiker han hade att slåss. Politik utan skönhetsideal, utan byggnadserfarenhet, eller utan ett enda historiskt minne. Jag tror folk mår bättre i de miljöer och de hus som Enfors varit med om att driva fram än i de som byggdes före hans tid. Så här i efterhand kan man konstatera att politiken skulle lyssnat ännu mer på denna sakkunskap och kanske anteckna det till protokollet för framtiden att det finns de som vet bättre.

För många år inleddes det som var meningen att bli en förvandling av Malmvägen. Broarna revs, gångarna sattes igen, parkerna byggdes om och meningen var att Malmvägen skulle bli en stor vandringsgata som kombineras park och handelsplats med små butiker och torgstånd, kaféer och restauranger - det har inte riktigt blivit så (än?).

Efter att broarna revs över Malmvägen från Töjnasidan och in till Servicehussidan sparade Enfors en av kolonnerna som bar upp konstruktionen. Den putsades och installerades med små ljusdioder. Bland oss kring Enfors blev namnet på installationen "Enfors pinne". Jag tror han gillade det. Men nu är det tolv år sedan det här hände och skulpturen har blivit illa åtgången - det är dags för renovering, gör det för pinnen är jävligt fin och står där som en symbol för när Sollentuna byggdes med flit och kunskap (och tyvärr en hel del motstånd från tillbakasträvare).

Janne, nu kan vi luncha och fika när vi vill!

Chicken curry, hot hot hot.

Fick en förfrågan om thaimat som jag bollade vidare till mitt ex. När jag såg menyn som erbjöds som buffé så blev jag så jäkla sugen och plockade ur frysen det jag hade och som skulle kunna passa. Rejäla kycklingben, egenodlad mangold (jo det passar utmärkt som bladgrönsak isf tex spenat) och lök, vitlök i mängd och chili och som alltihop sedan stuvas med grön currypasta och cocosmjölk. 

Det blir nog bra det här med ris till aftons.

Mellan hägg och syren då skomakarn hade stängt

Visst är det en skillnad. Här där jag bor normalt sett, dvs när det är skolplikt och lillgrabben måste dyka upp varje morgon och terminsvis, blommar både hägg och syren numera samtidigt. Å andra sidan finns det ju tunnsått med skomakare också vars gesäller hade sin korta semester mellan just hägg och syren och då skulle ge sig iväg för att etablera egen rörelse.

Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.

Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.

Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.

Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!

Supervidvinkel över gården

Fransk och polsk vitlök som sattes i höstas, boostad med gräsklipp

Jag och K har flera köksodlingsbäddar, några är täckodling och toppas före sådder med allts gräsklipp vi får av att klippa den stora gräsmatten. En klippning brukar ge så pass att det går att täcka en lång odlingsbädd med 15 cm gräsboost. Sedan också nässelvatten som vi är självförsörjande med

I väntan på att järnnätterna ger sig.