Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.
Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.
Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.
Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar