Genialisk konsthall och genialisk konstnär, Liljevalchs Gert Wingårdh och Harald Lyth

För många herrans ¨år sedan hade jag förmånen att få ställa ut tillsammans med Harald Lyth på Galleri Wallner i Malmö.

Idag bestämde vi oss för att åka till Djurgården för att se på Gert Wingårdhs genialiska skapelse. Vilka rum, vilket ljus, vilken höjd och så fantastiskt anpassat till Harald Lyths måleri, nästan som att det var uttänkt från början.

Lustigt nog har målningen titeln "Tabula Rasa" (tabberaset)

Det där att hålla sig till det som är ens eget träder fram både i byggnaden och hos Lyth. Att inte vika sig för trender utan möjligtvis skapa dem. Det var så många på den tiden som apade efter och försökte vara, medan Lyth bara var sin egen utan utblickar annat än att undersöka det som finns inom honom och ta bort allt som inte är nödvändigt, inte skapa förväntningar eller illusioner blott riktningar och rörelser och rum.

Rummet och bilderna kommer inte lämna mig på länge.

Mikael Fare på Cupido - Vernissage i morgon!

 

Var på förhandsvisningen igår kväll på Galleri Cupido. På en sådan ser man inte bara konsten i ett mer intimt sammanhang utan träffar massor av vänner, bekanta och nya profiler.

Jag har haft förmånen att få följa Mikael Farens konstnärsskap i många decennier, fan vad gammalt det låter, men så länge har vi känt varandra.

Lars Norén

Och jag kan nog säga at jag blir lika överraskad varje gång. Han behåller sitt signum (sin skrivstil) genom alla sina verk, men de finurliga är att de hela tiden förvandlas i uttryck och idé.

Nu vilar en slags stillsamhet över bilderna, ganska kompakta reliefer, tunga porträtt ur historien, stiliserade och historiskt trovärdiga. Överraskande, men med samma hållning som allt annat han företar sig i bildvärden. En jävla nogsamhet som man önskar att man själv var behäftad med, som ikoner med flagnande guld eller silver som spelar på ytan av en genomsiktlighet, en transcendens och med idébas i det klassiska måleriet. Porträtt av alla de där lästa och alla de där historiska bekantskaperna, en vandring bland folk som man "nästan känner".

När det klickar brukar jag förstå att det är avund som spelar i mig. De där ytorna, den där exaktheten, färghållningen. 

Men si så (!), gå dit och se själva.

"Smakar brav" som Linné brukar uttrycka det om allt från renmagelagrad ost till potatoes...

 ...men det där med att potatis "smakte brav" är inte riktigt sant för i en annan mening, tror det är i hans skånska resa, skriver han att "man äter icke potatoes för dess smak utan helt och hållet för deras näringsinnehålls skull" (fritt ur minnet).

Skitsamma - ibland tar vi genvägen till industrimaten, speciellt när det är lite bråttom. 

Industrilagade köttbullar med lättstuvad spetskål - smakte ganska brav!

Blodpudding till frukostering, alldeles utmärkt och stadig kost att genomlida dagen på.

Sagt och gjort - för en del år sedan - skaffade jag allt jag behöver för att baka min egen blodpudding. Den blev fantastisk. (recept här!)

När jag så serverade den till barnen, rynkade de på näsan och sa att den inte alls smakade som blodpudding ska smaka, vana som de var av industriblodpuddingen. Min blodpudding smakar rejält och har smaktraditioner lååångt tillbaka i tiden med sin kryddning och lite lösare konsistens än den halvmåneskurna köpepuddingen.

Nu har jag hittat en blodpudding värd namnet. Fick den helt färsklagad på Björks. 

Jag och A brukar steka på den till frukost och det är minst lika bra  som gröt eller paltbröd. VA!!!! Paltbröd?

Jo ,men kolla alla gamla bruksmatsedlar för livegna arbetarna så är paltbröd stapelföda och serverades såväl till frukost som till middag och kvällsmat. Baktanken var nämligen att paltbröd, eller blodmat i gemen, är bättre än den bästa energidryck och gör att folk kan arbeta hårdare utan att vika ner sig och därmed ge större vinst till ägarna.

I morse åt vi blodpudding till frukost. Och vi kommer att stå oss betydligt bättre än på söta flingor och kefir (NEJ vanlig fil, ska det stå).

Svenskjävlar - nu i annat format (X)

Kryptiskt inte sant?

Jag packar upp det senaste från Haupt Lakrits. Hittar Svenskjävlar, den där balken med salt och salmiakskräm som man tvekar inför - tar sats, lider en smula och sedan bara njuter. Helvete - omtumlande saltlakrits.

Nu finns den i en annan form,inte så hätsk kanske, men inte sämre för det. Haupt har samarbetat med Lakrits i Sverige AB och hittat en svindlande god pralin. Svenskjävlar med kolakräm, grädde och salmiakspulver, Njutning så fort man stoppar den i munnen och där stannar den länge, flera timmar och sedan tar minnet av smaken vid och håller ett dygn - långt bak i munhålan och med minnesvirvlar upp i olfaktoriska centret.

Öppnar en osmakad viol - sältan först, bara lite lätt, sedan choklad - nu anar jag violen mer utvecklad än jag minns den från barnfomens violpastillet och den tilltar och så den småsega lakritesen. ytterligare ett genialiskt smakdrag som väcker minnen men som samtidigt är något helt nytt att lägga i smakpalettens minnesbank.

Det är snö därute, säkert en halvmeter, några drivor ruttna, ishalka på gångvägen upp till dass. Hugger med mig några "no name" förtäckta honungskaramelliserade mandlar med choklad, rålakrits och saltlakritspulver och så en kopp vedspiskokt kaffe - hett - fyra minus ute. Sitter på bron och njuter. Pralinen är en lysande kombo av olika texturer och en rad enskilda smaker som tillhopa är rent rafflande gott. Som med svenskjävlar är kaffet en helt oöverträffad kombo. 

Jag är med min i övrigt kontrollerade åldersdiabetes ingen "gottegris", det här är så långt man kan komma från godis - det är fan ta mig gastronomi!

Leverbiffar kokta i mjölk

Det är ett tag sedan, men nu var det dags igen för mjölkkokta leverbiffar med ris och lingon.

Jag skrev om vad det är, varför jag äter det och hur de lagas i ett tidigare inlägg. Finns HÄR

Ragnhild Haarstad, say no more!

Det blev en resa. Så länge utställningen pågått har jag tänkt att jag måste dit. Träffade Ragnhild åtskilligt för 40 år sedan, kanske ännu längre tillbaka. Märkligt nog köände hon igen mig när vi kom dit till Galleri Kontrast idag för att äntligen kunna gå länge runt och resa i tiden och beundra ett livsverk. Märkligt att spegla sig själv i alla episoder som hon skildrat, nästan omskakande. Och vilka pressbilder! Så glad över att vi pallrade oss dit idag på utställningens nästa sista dag. Gå dit i morgon och titta och ge utställningen tid, det är den värd.