Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen isterband. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen isterband. Sortera efter datum Visa alla inlägg

tisdag 21 mars 2023

Lite sent påkommet, korvmässan med saknad och med senapsexperiment från himlen och tillbaka

Ibland händer det!

Att man får ett litet smakprov - det kan vara ack så litet, men smaken sätter sig och lämnar inte minnet.

Korvfestival för någon vecka sedan. Jag brukar inte missa den. Alltså jag är ju förtjust i korv, speciellt udda korvar av sådant slag som man måste leta efter för att få tag i. I långt över 50 år har jag sökt efter den rätta sortens isterband som exempel - den typen med rätt syra, kallrökning och balans i blandningen mellan "protein och kolhydrat" som jag åt som barn hemma hos min mormor som ett slag i sitt liv var kalaskokerska.


Men så det där med smakprovet. Hela korvfestivalen är smakprov, men det var ett litet litet frö som satte sig, inte långt från korven men inte alls korv: Senap från Skeppsholms!

Och det var inte en senap ur deras produktsortiment utan ett experiment under vardande, det enklaste och det skönaste. Helt enkelt senapsfrön från Skåne som fått bada och svälla i rätt blandning av vinäger och ättika. Hallå, det räcker tydligen för att få fram det skarpa i senapen, det lite nötiga och så syran från badet som ger en härligt uppnosig upplevelse. 

Produkten, för den sätts i produktion redan om några veckor, ska först ut till restauranger och kanske senare till butik. Jag väntar med spänning och tror att det här är något som kan bli väldigt användbart inte minst för att det är så annorlunda och så användbart inte bara till korv, men jag kommer att lägga matskedar på udda korvar för jag inbillar mig att just den här kommer att lyfta smakerna som stoppats i fjälstret snarare än att dölja dem. Inte bara till korv - nej den här marinerade senapen skulle kunna vara användbar som en dressing i sallader, som krydda i olika röror, som toppning i det mesta som är stekt eller kokt för att inte säga till lutfisk!!!! Det här är snarare en dressing än en senap trots senapskornen som huvudingrediens.

Korvfestival - jo det kan man ju tycka, men bensinmackskorv, korvkioskkorv, ICA-korv eller annan industrikorv, det kan jag ju få från affären, bensinmacken eller korvkiosken - jo, ja, jag förstår väl det att några intressener ska vara med att betala kalaset för att möjligtvis få en eller annan liten udda producent att få komma med på ett hörn, men jag vill se fler av dessa, jag vill att de idérika, nogsamma, korvhantverkarna ska ha plats. Det är just dessa som bär framåt. Tänk bara när Jureskog tog plats på McDonalds med en hamburgare, jäklaranåda hur kunskap och kvalitet smittar av sig till den största av alla snabbmatsindustrier. Det är ju de små udda producenterna som bär framåt.

Nej, en korv är inte en korv. Några producenter av det liiiitet mindre slaget presenterade isterband och ja, jo visst kunde man ana en liten förbättring. En större producent skriver tydligt på sin förpackning att det är extra syrliga isterband i paketet, men har för säkerhets skull också förpackningar där det bara står isterband, men hallå, isterband är isterband (Följ min jakt på det perfekta isterbandet här) och ska vara syrade och det rejält annars är det kallrökt grynkorv.

Precis dagen innan korvfestivalen tog vi ut det sista frysta paketet med grynkorv från Grynkorvens vänner i akt och mening att köpa på oss en ny årsförbrukning på korvfestivalen där vännerna varit stadiga utställare. Döm om min förvåning och sorg när vännerna inte var på plats. Synd! Det går förvisso att handla grynkorv av återförsäljare i hallen, men alltså till det dubbla priset mot vad det kostar i Skara.

onsdag 2 november 2011

Jag gick på det igen - trodde jag köpte isterband, men fick grynkorv av dålig kvalitet



Ja, ja, det fick väl duga ändå, men jag kände genast när de var ostekta att det var något som inte var rätt. Påminner lite om paradoxen i René Magrittes "Ceci n'est pas une pipe". Det stod "Isterband" på paketet från Charkdelikatesser och det såg ut som "isterband", men är det "Isterband", nä!

Ungarna som tog första tuggan sa - "det här är inte isterband, det här är vanliga band, grynkorv".

"Det smakar taskigt hemlagad korvkaka".

Dagens ickeisterband med grädd och Philadelphiaoststuvad brysselkål och lättkokta smörsvängda vaxbönor. Det hade varit roligare att inte bli snuvade på isterbandssmaken.

Fenomenet är tråkigt och en nedmontering av vår matkultur. Isterband som företeelse är vi förvisso inte ensamma om i världen, vilket det sammantagna jag skrivit i ämnet ger en hint om, men att i smyg ta bort syran ur isterbanden är som att ta bort pipan från en Magrittemålning och fortfarande ha texten kvar.

onsdag 24 augusti 2022

Världens bästa isterband - inga tvivel - Franzéns Charkuteri

Den som följer den här bloggen har också kunnat följa min jakt efter bra isterband, sådana där härligt torra och rejält syrliga som kunde fås under 50-, och 60-talet.

Förra veckan lämnade kortvarigt Håvra och gjorde en roadtrip genom mina ursprungstrakter, Orsa finnmark och Orsa där min farfars släkt härstammar, besökte gravar, tittade på utsikter över Orsasjön från generationers nu rivna fastigheter, smakade på känslan att min släkt på svärdssidan stammar från denna trakt (resultat av ett DNA-test hos MyHeritage).

Hemvägen gick över Falun där släkten också lämnat spår. Så kom vi på att isterbanden hemma var slut. Alltså en omväg förbi #Kristoffer Franzén på Franzèns Charkuteriet i Biskopskulla-Rönna, Örsundsbro.

Nysyrade låg de där min absoluta favorit lika dyra som de är prisvärda i smak, en korv som griper tag i alla sinnen och samtidigt väcker minnen, smakminnen från en tid som ligger 50-60 år tillbaka i tiden. Så jäkla smaksäkert och kunnigt. Råvarorna är lokala och kärleksfullt omhändertagna.

Att vi också fick med oss ister smaksatt med höstkantareller och lardo och en alldeles urbota god leverpastej är bonus. Dessutom torkade isterband att ätas rätt av - med en oerhört udda smak till vilket ingen jämförelse finns.

Isterband från Franzén ska stekas långsamt i rikligt med smör, så långsamt att smöret aldrig blir bränt och isterbanden håller ihop utan att spricka.

När vi lämnade Håvra skördade jag dill att frysa in för vintern. Bra dillår, den tidiga står kvar som kronor och de senare sådda är nu plockade och ligger i frysen jämte stjälkarna att läggas i grytor som smaksättare eller över kokpotatisen.

För vad lämpar sig bättre än isterband och dillstuvad potatis. Heta saltkokta småpotatisar som finalkokas med dill, smör och en skvätt grädde, inget mer.

Jäklar vilken njutning!

Kom över nästan en liter grädde som hängde på sluttampen.
Kunde inte annat än ställa mig och göra smör.
Utsökt gott!

fredag 16 februari 2007

Blod, Korv och Kärlek


Blodpudding ska kokas i mjölk eller stekas i ankfett .

Igår vimsade jag ånyo i ICA butiken – jag handlar där för att den inte ligger närmast utan för att den är en fraktion billigare än min närmaste affär som är en av de ”dyraste” COOP butikerna i landet.
Först jagade jag paltbröd. Ska skriva mer om denna gastronomiskt mjuka, stillande, sköna, mörka, filt för själen senare. Hittade inte, men det gjorde inget för det rimmade fläsket låg inpackat så det blev osynligt och det som var osynligt var åthelvete för tunna skivor. Alltså vimsade jag vidare och kände mig ungefär som Mr Bean; måste hitta, måste finna, måste hitta, måste finna, hungrig, hungrig, hungrig.
Ost, ostsoppa –nä blä! inte idag, fettbomb. Soppa, soppa, soppa, Mjölk, jag måste ha mjölk. Såg blodpuddingen på väg dit. Helvete, köpa blod, baka blodpudding och koka i mjölk och servera med lingon Yes. Fanns inget blod, det hade någon köpt upp som har hund som ska lära sig spåra!
Färdig då OK – för söt, men går an, GEA:s är bäst, men åker väl snart bort från hyllorna för där låg en ny, ICA:s för halva priset. Hade inte tid att jämföra innehåll, ska göra det vad det liter.
Och ovanför blodpuddingen en hylla med plastförpackade korvar med världsnamn på främmande språk. Vad ät det för fel på äktsvenska Isterband? Jo att syran försvunnit. Tillverkarna i storformat fick höra att folk tyckte isterband smakade syrligt och drog slutsatsen att korvarna var gamla och sura, djävla folk! Så nu är det inte härligt syrade Isterband vi får utan simpla grynkorvar, det är felet med Isterband. Om man nu inte letar upp småtillverkare med yrkesstolthet och trovärdighet förstås.

Den thailändska korven på ris och svin är syrad som våra svenska isterband. Häftig syra ska det vara.

Sai grog har jag skrivit om tidigare, thailändsk korv (Receptet här!). Där på hyllan från Wurstmaster låg den, men den såg inte ut som hemma. ”Thai-korv” för 101:50 kilot. Den åkte med ner tillsammans med blodpuddingen.
Väl hemma stektes puddingen (som av tradition i Småland förr serverades som sidorätt när korvkaka vankades, källa: ”Järnspisar hackekorv och tabberas”) i ankfett för vad saknas i ett burget hem. Det blir så himla gott.

Thaikorven hade vi bara uppvisning av igår. men idag till lunchen skulle Rodjana göra ett test och det gjorde hon leende för när hon stekt korven och tagit den första tuggan så sa hon: Korv, det smakar korv.
På förpackningen varnas för chilliinnehållet och det flammar om symbolen.
-Chilli då?
-Chillipulver, svarade hon.
-Vitlök då, frågade jag för det ska vara mängder av vitlök i thaikorv.
-Det luktar mer vitlök om dig när du går och lägger dig för kvällen än om den här thaikorven, ha,ha!
(Rodjana är gravid och doftkänslig!)
-Nej det här är ett skämt. Nu ska vi göra sai grog i mängd och frysa in till grillen i sommar. Ljuvliga tider stundar alltså på täppan så fort snöhelvetet ger sig.
Lovade jag att laga blodpudding på bloggen, kanske jag gjorde, men jag säger som vanligt; Så småningom!
Under tiden, koka upp en skyla med röd mjölk och en skvätt grädde och en liten klick smör. Skiva blodpuddingen som till stekning men lägg dem istället i den kokande mjölken. Ta upp med hålslev om en stund och håll varmt. Våldskoka ner mjölken under vispning till skykaraktär, sila över puddingen på tallriken och lägg på rårörda lingon som ett blodmatens lov.

söndag 25 augusti 2019

De perfekta isterbanden, Eureka!




Förmodligen kommer jag att bli ruinerad på min isterbandsvurm, men får väl hålla tillgodo ibland med industritillverkat för att ha råd att köpa den yttersta av kvaliteter.

Bondens marknad igår lördag:
I akt och mening, efter ett nyhetsbrev, att handla isterband. Hittade Kristofer Franzén som åker från Örsundsbro om lördagar för att sälja fläsk över disk på Katarina Bangata.
Han är ingen nyhet för mig. Har känt till varandra sedan bloggvärlden och jag minns när han vid ett bloggarmöte hade med sig hemgjord korv som enligt egen senare utsago: ”Möjligen kunde varit livsfarlig”. Sedan blev han med charkuteri och gård och linderödsgrisar och full kontroll från ax till limpa eller snarare kulting till kotlett.

Har smakat mig genom åtskilliga produkter sedan dess, höjdare som smäller i käften (och en del smakgrejer jag självfallet heller inte gillar). Åt hans isterband för några år sedan, ganska tunna, ganska menlösa egentligen, inte med den där riktiga smällen i syran och i smakdjupet.


Så har han magen att genom hans nyhetsbrev på nätet locka mig från alla lördagssysslor till Katarina Bangata för några isterbands skull, närmare bestämt fyra stycken för 200 spänn.

Hade det hänt något då under tiden jag inte handlat isterband hos Franzén?
Nu, alldeles nyss åt jag och August (den ende som med mig gillar allvarlig husmanskost med tradition) stekta isterband från Franzén med röda inlagda betor och stuvad färsk vitkål.

Den som följt den här bloggen några år vet hur jag fruktlöst jagat smakliga isterband genom hela Sverige utan att få det där extra. Nyss small det till och jag utropade ”huereka” följt av ”det var som fan”.

En bestämd syra fantastiskt sammanhållet, och ett rejält motstånd i texturen för att inte bli lös grynkorv – som heller inte är att förakta, men en helt annan sak. Jävlar i min lilla låda – bästa isterbanden någonsin – exakt så här ska de smaka. Plötsligt blev inte 50 spänn styck ett överpris utan helt prisvärt.
(Letade länge i Småland och visste inte att det var i Örsundsbro de bästa isterbanden skulle tillverkas)

torsdag 18 september 2008

Jakten på Isterband går vidare, idag med nedslag på Edsbacka Bistro



Det är som en slags nutidsarkeologi, min jakt på Isterband så som det kanske uppenbarade sig förr, frasigt skinn, lös, grov, kornig, syrligt, varm korvsmet inuti och med en svag rökton.
Idag blev jag glad på lunchen på Edsbacka Bistro. In kom nämligen ett perfekt isterband. Om jag säger att det inte riktigt går att skilja dagens Isterband från de mest perfekta jag ätit, se länken ovan, och det utsökta jag har i minnet och som serveras på Gyllene Uttern (granne f.ö till vägkrogen Galgbacken så är det en förklaring.
Isterbandet serveras md lite sky och presenteras enkelt med en rejäl klick grovkornig fransk torr senap. I en skål kommer stuvad småpotatis och en skål med hela milt inlagda rödbetor. Det räcker!
Vi har precis inlett arbetet på ett nytt jättebokprojekt som med sådana luncher som idag ter sig mycket underhållande snarare än belastande. Mer om projektet senare. I huvudet är allt redan klart, precis som för skulptören med skulpturen i stenen, det är bara att ta fram den.

lördag 22 september 2012

Hugos isterband värda att leta extra efter


Jodå, Örserumscharkuteristen (Hugo) slår sig för bröstet sedan Leif Mannerström uttalat sig om Isterbanden*. Och det är inget snack, bland gammaldags isterband, lätt rökta och syrade är Hugos de allra bästa.

Hittade fram till dem häromhelgen när Edsbacka Marknad traditionsenligt avhölls i Edsbergsparken.

Charkvagnen brukar stå i Jakobsbergs centrum emellanåt och det är väl bra det sedan Bondens Matbod i Sollentuna Centrum var hyggliga nog att slå igen dörrarna efter snabbkonkurs. Annars var den butiken säljare av både Hugos blodpudding och Hugos isterband.

Hade kokta rödbetor hemma som jag fick snabbinlägga med sockerrörsvinäger. Suverän middag i analkande höstveckan som var.

* Så här svarar Leif Mannerström i GP:


På tal om råvaror. Vilka skulle ta med dig om du hamnade på en öde ö och bara fick välja tre?
- Hugo Anderssons isterband och en riktigt god lagrad ost. Och sen något gott som man både kan äta och använda som bete till fiske, till exempel pinfärska räkor. Utan färsk fisk kan man ju inte leva. Det var väl ett bra svar.

lördag 18 mars 2017

När katten är borta vankas korv på bordet



Så här är det att min livspartner inte gillar korv. Enda anledningen är att hon inte vet vad som finns i den och man ska inte äta sådant man inte vet vad det är. Så långt kan man kanske hänga med, men min nyfikenhet på olika smaker och framförallt nya smaker tar alltid överhanden. Gillar jag det inte, eller om det är för "läskigt" i smak så får jag väl spotta ut och lämna, men så diskuterar jag.
Fjälster är ju för övrigt (alltså korvskinn) ett fornnordiskt uttryck för "gömsle". Alltså ett sådant ställe man gömmer undan sådant man inte kan visa upp i "originalskepnad" (mer om fjälster och korv här).

När vi äter middag hemma och det bara är jag själv och barnen vid bordet händer det inte sällan att vi snarrar korv med okänt innehåll. Gärna då sådana vi hittar efter idogt botaniserande i den "östriska" hyllan på matvaruhuset "Pulsen" nästgårds. En hel kyldisk med polska och ryska och baltiska förnödenheter där jag också hittar sådana rariteter som fettgrevar vilka jag första gången i livet mötte på en liten krog, en bouchon, i Lyon som svenskarna brukade dra sig till efter framgångarna i Bocuse d'Or.

Nåväl, när jag som bäst sökte feta kryddiga fläskkorvar, och hittade sådana också, sneglade jag åt sidan och se där, en hel kyllåda med de kanske bästa isterbanden man kan få tag i. Till överkomligt pris (kanske ska tilläggas för det finns en del högpris som konkurrerar) isterband som har kvar sin grynighet i kombination med sin syra, nu till fem kronor styck. Det blev sammantaget fem fläskkorvar och 20 isterband. (Det mesta jag skrivit om isterband läser du här, där du också får en "sai grog" till livs!)

Till isterbanden blev det en resträtt som heter duga. Hade kvar av kålpuddingen från i veckan. Hackade ner den i stekpannan med lite Kikkoman och stuvade med grädde. Låter sämre än vad det är.

fredag 20 mars 2009

Isterband med syra och rök

Ett isterband utan syra är som kärlek utan kyssar...eller hur nu är om man ska travestera det här med grädde och kaffe.
I alla fall så har industriisterbanden befriats från syrakultur för att tydligen "folk" inte tyckte om det. De isterband som säljs vakumförpackade som "äkta småländska" har vare sig varit i Småland eller är äkta vad gäller smak och innehåll - det är simpel grynkorv helt enkelt.
Så var inte isterbanden vi åt på Edsbacka Bistro idag utan riktigt syrade och med en tydlig rökning, kanske till och med i överkant vad gäller det sistnämnda. Stuvad potatis till - väldigt bra och gräddig.
Vid dagens lunchbord intogs tre isterbandsportioner, en gäddqueneller och en lammbitoks med paprikakräm. En värdig avslutning på veckan.
Nästa fredag äter jag i New Orleans innan jag flyger hem.

lördag 11 januari 2020

Isterband och Pölsa - total njutning för mig och A



Pölsa är omöjligt att se gott ut på bild, men jag garanterar, smakar fantastiskt

Hovra, Färila den tredje januari 2020.
Står i butiken, Delins ICA Färila som ockå har ett charkuteri med det bästa salta fläsket som går att uppbringa…nåja, nästan i alla fall, och Färilakorv som de säljer tonvis av varje vecka till fiskare, jägare och människor på väg till deras sommar och vintervisten.
Ringde lillponken i Stockholm. ”Står i butiken, vill du att vi köper med oss något speciellt hem”?
Han ska fylla tretton i vår.

Jag frågade: ”Vilket pensionärshem bor du på nu för tiden?”
Han skrattade.


Så var det och så fick det bli. Barn äter inte det föräldrar säger till dem att äta utan de äter det föräldrarna äter…eller? Vetikatten hur det blivit så här, men han är lika förtjust som jag själv i mat som aldrig eller sällan passar trettonåringar. Å andra sidan drar han gärna i sig den nya tidens mat parallellt med inläggningar, ostron, hela stekta fiskar på ben, leverbiffar kokta i mjölk, kall sprängd gås som sushi, pizza med pommes ovanpå. Backar sällan för någonting och hans första fråga när han kommer hem från skolan är ”Vad äter vi ikväll?”

Hemma på egen lunch, bara han och jag under senare hälften av jullovet. Pölsa från Delins och var sitt isterband från Franzéns Charkuteri, de absolut bästa isterbanden som producerats. Till detta inlagda rödbetor, inget mer?…njutning förstås.