Regnig utflykt till Linderödssvinens smakrike

I boken "Frantzén Lindeberg" skriver jag om Björn Frantzéns förhållande till sitt griskött och längtan efter den ursprungliga smaken, den oförfalskade och rena utan manipulerande och utan tillsatser. En moraliskt hållen gris som inte går att tramsa med, en gris som själv bestämmer hur den ska hanteras för att bjuda bästa köttet, smakligaste upplevelsen och tryggaste avel och slakt.

Så här inleder jag om den grisen: 

"Linderödssvinen är den lilla spillra som finns kvar av den svenska hushållsgrisen och hittades vid en inventering i början av 1900-talet. Det var bara åtta grisar den gången som visade sig alla komma från brokiga lantrassvin. De åtta grisarna lämnades in från Linderödsåsen till Skånes djurpark i början av 80-talet.

Ett flertal gånger har vildsvin tagit sig in i grishägnet och parat sig med suggorna där, men sådan avkomma slaktades omedelbart bort. Dessa första, eller snarare sista renrasiga 'Linderödssvin' fick bli basen i en genbank".

Och fortsätter:

"Vi hade redan erfarit den genuina smaken av Linderödssvin, ett av våra äldsta svenska svin – kalla det gärna ”nationalgris” – då vi under året köpt en stor sugga vid namn Clarissa, 220 kilo tung, och som har försörjt oss med egen lardo di collonata för lång

tid framöver. Vi tänkte att när våra trädgårdsmästare finner det allra bästa i arter som inte

manipulerats till hög avkastning och transporttålighet till förfång för smaken så ska vi naturligtvis tänka på samma sätt när det gäller våra animaliska råvaror. Linderödsgrisen smakar som man lite nostalgiskt brukar säga, ”som gris smakade förr”, den har en god fettansättning med ett fett som bär en djup och mild köttsmak, med lite dragning åt det vilda".

Nu gjorde vi resan till grislandet, till Kristofer Franzéns charkuteri i Örsundsbro och grisåkrarna mötte oss på vägen på flera ställen, ett ställe där grisen bökar för att man ska anlägga en fruktträdgård så småningom och maken till bökande skulle kunna ersätta  jobbet med min egen jordfräs om så det var tillåtet att sätta upp eltrådar och hålla svin i min kolonilottsförening!?!

Dessa vackra grisar bökar naturligt och är ute året om, äter rötter med mineraler från jorden och ges naturligt annat att äta. Köttet blir smakrikt, nästan så att folk inte förstår eller känner sig aviga då det inte alls smakar som industriköpegris.

Vi har köpt korv tidigare och smakat en hel del ur Franzéns Charksproduktion. Det är förförande smaker och när det kommer till korven är det man slås av först och främst saftigheten (om de inte överkokas/steks) och sedan kryddigheten med den fina balansen med kryddor som inte tar över (som så ofta i industtrikorvar) utan är med och lyfter köttsmaken.

Charken ligger 6.3 mil bort från oss räknat, värt varenda meter. MEN, den gode Kristofer har förstått att det inte är bara fullständiga galningar som oss bland kunderna som gärna tar en nästan 13-milsresa för en korv varför han själv gör raider med korv i kyllåda till stan. De lördagar som passar står han på parkeringen på Drakenbergsgatan (Sthlms Söder off Hornsgatan vid hornstull) och har då med sig beställd vara. (går att pröjsa med kort). Beställningen görs på Franzéns hemsida senast dagen innan.