Svårt att sova, hittat sömnterapi i köket och lagar mat i tomrummet

Bästa, billigaste, lök, vitlök, chili, fisksås, lime och en burk
tomatiserad makrill. Thai, pla kapong
Hör inte till nätternas äventyr, snarare jobbnätternas
längtan.

Inte blir man yngre inte, märker jag. Inte minst på vad gäller det här med att sova. Har alltid, sedan jag var liten, tyckt det här med sömn var något överreklamerat. Har sovit väldigt lite och har inte haft problem med det. Inte förrän nu upptäcker jag och skyllde på åldern, den ålder som man brukar säga: Jag behöver inte lika mycket sömn som tidigare. Så minns man alla som var äldre förr (som är borta nu) att de kunde vara uppe i alla fall till midnatt och sedan var de uppe igen när morgontidningen kom.

Simmig härlig lammframdel med dillstrjälkarna för att få smak
till att så småningom serveras som en gräddig och syrlig dillköttsgryta.

Under hela förra veckans alla sju nätter jobbade jag långpannor - på taxispråk betyder det att man maxar den körtid som lagen tillåter. I sin tur betyder det att, om man ska ha någon timme över för att hålla skiten från en och någorlunda kunna göra sociala telefonsamtal och uppdatera sig vad gäller nyheter att det bjuder lite sömn också i akt och mening att sova igen det förlorade varannanveckan när jag jobbar med skriverier och då får tid för både barn, socialt liv, städning, nyhetsuppdatering och bokskriverier samt annat.

Det är inget problem med att sova lite, körveckorna, men det är problem att sova mycket (eller snarare sjutimmars normalt) i  mellantiden.

Alltså, vad jag vill säga är att det är ett helvete att vända tillbaka dygnet. Idag torsdag höll jag på att komma i balans, men det resulterade i alldeles för mycket sömn och en djäkla spänningshuvudvärk (tror för övrigt att en infektion kommit över mig och snart ska bryta ut i en klassisk förkylning, men det tror jag alltid när jag bara är lite sliten).

Stora köttiga koribb, välhängda och utmärkta att köra i
ugnen eller förkoka och slänga kort på grillen.

Nätterna igenom ägnar jag mig åt terapi. Lagar mat i tomrummet som uppstår när man inte kan sova. Då kommer i alla fall "intesovat" till gagn både åt mig och åt barnen.

Hittade fem 800 g Holländska utepickande kycklingar här om dagen och slängde i frysen. Kokade en underbar buljong och delade köttet som räckte till två kycklingfrukostar (thai) som soppa och som hårdstekt med vitlök och till en stor middag som curry. I måndags körde vi oxribb långsamt i ugnen (innertemp 56°) sedan, före servering, hastig stekyta i stora restaurangpannan. Vår favorit på The Flying Elk (å andra sidan är allt vi äter där barnens och min favorit).

Köpte en hel påse "turkstyckat*" lamm till gryta, kokade långsamt i rödemaljerade stekgrytan tills köttet lossnade helt från benen. Lammbuljong är nästan oöverträffbart. Tor upp köttet och skar i munsbitar, buljongen kokades ner nästan till den demiclace att användas att skeda i till en gräddig och syrlig gräddsås (sockret då, säger vän av receptordning som vet att jag just nu kör väldigt hård lchf. Jodå, sötman kommer av löken som brynts lätt och sedan adderats buljongen som innan den kokas samman körs genom en chinoise.) till dillkött.

Väldoften i natten repar all trötthet och njutningen är stor. Nu har jag tänt och kör med öppna luckor i kakelugnen, sitter här med en kopp osötad kokkaffe (hoppas på en renässans i dessa lattetider) som till andra koppen spetsas med hur mycket vispgrädde som helst.

*med turkstyckat menar jag tvärt emot anatomisk styckning där framdelen är sågad "kors och tvärs" (kunde lika gärna kalla det thaistyckning eller kinesisk styckning)