Gränslöst med snö med långprommis i vinterlandskap

Det blir så tyst. Fjälltrafiken nere vid landsvägen hörs inte. Å andra sidan ligger vi en bit bort i väg med skog emellan och en kulle.

Snön faller ganska tung och har gjort så i stort sett sedan i morse. Vi pulsar fram på de lokala bygatorna, känns fint.

Egentligen är det största motståndet att få på sig alla kläder, termobyxor med hängslen, yllekofta, kängor. Helvete så stort motstånd, hatat det sedan jag var liten.

Men väl hemma igen så har allt besvär lönat sig. Eld i vedspisen, snart middagsmat på gång.

Lovisa "viker ut sig" i Vogue - insikter och utsikter av en klok dotter

Det har aldrig varit lätt för Lovisa. Hon har gått ganska så knaggliga vägar. Oavsett vilka och oavsett hur knaggliga har jag försökt stå där MED henne.

Hon har den där extra energin och samtidigt målmedvetenheten att vara sig själv oavsett, vara Lovisa från insidan och ut, märkvärdigt kreativ, märkvärdigt konstnärlig och väldigt unikt självständig - en människa det är lätt att älska och hålla väldigt kär. 

Jag brukar inte orda om mina barns karriärer, men jag känner det lite tvunget när Lovisa "viker ut sig" med en editorial i det malligaste av världens modemagasin, Vogue och hon gör det med pukor och trumpeter, insikter och utsikter. Det är klart att jag är stolt och glad för hennes skull.

Kolla länken här

Det tillhör vanan - eller för den skull "är en tradition"

Varje gång vi kommer upp till landet har vi för vana att första dagen, efter första övernattningen, köra in till Färlira mens det är ljus och i nämnd ordning uträtta viktiga ärenden; 

Björks för charkvaror, apoteket för medicinpåfyllning, Delins för livsmedel och annat, OK för fejksnus till K och så, medan bilen ändå står där - ett besök hos Kakfén för Semla och Catalan. 

Detta är sedan gammalt!

Det här är Hälsingland - fjärrhandlade på Tevekvarn

Först var det regn och ishalka, sedan blev det snöskruv nästan hela vägen och valligt på vägbanan. Vi gick från fyra plus till fyra minus på 33 mil.

Kollade vid pass i Gävle när Tevekvarn stänger. Behövde stenmalet svedjeråg och vetemjöl (kulturspannmål). Vi skulle bli cirkus en kvart sena för att hinna så vi ringde från bilen och fick prata med Anna. 

"Alltså jag måste iväg, jag ska hämta barn och får inte bli sen så jag stänger exakt fyra, men du, det är inga problem, jag ställer ut det du vill ha i en kasse på bron. Kvittot ligger i och swishnummer"

Lycklig!

Och där stod den ensamma lilla kassen när vi kom fram. Snacka om att fjärrhandla och snacka om att vi är långt från storstan. Det är något alldeles speciellt med Hälsingland, nästan overkligt speciellt.

Behöver jag säga att brödet av deras mjöl blir något alldeles i hästväg speciellt (det också) nästan overkligt speciellt.

Hetta i middagen och kaoniew som bas

Rostar torkad chili i torr panna

Jag är inte så förtjust i maten som serveras på thairestauranger.  Anpassade i sälta, hetta, syra och de smaker som ska sticka ut och rulla runt i munnen. Ofta spetsat med monosodaglutamat som ger en metallisk känsla i munnen och rätterna är också utdrygade med råvaror som inte hör hemma i en thairätt (industriskurna "wok-grönsaker" mest innehållande en av världens mest besprutade grönt; paprika)

Köttsallad med lök, vitlök, fisksås, salladskål, skivad 

entrecote, fisksås, chili och palmsocker

Hemma äter vi bättre, trots att jag inte är någon "thaikock", så menar jag mig ändå veta en hel del och ha en ganska så fördjupad kunskap i ämnet.

Kycklingvingar bakade i ugn efter att ha marinerats några timmar

Jo jag tar genvägar också, som för några dagar sedan då jag körde "kladdriset" i micron istället för att ånga det efter alla konstens regler.

Somtam på morot och kålrot

Annars håller jag mig till den thailändska smakpaletten. Nam prigbun att doppa riset i

En söndagsmorgon värd namnet med lockande doft från köket av våfflor

I mitt liv finns Kristina, hon är inte bara min närmaste vuxna utan också den i mitt liv som håller mig utanför katastrofer och förmår ge mig insikter. Sådana som jag förr bara låtit fladdra förbi.  Dessutom allt det där i gemenskap oss emellan med allt det innebär.

I söndags morse sov jag. det gjorde August också. Vi fick förmånen att vakna av den där karaktäristiska doften av nybakade frasvåfflor och nybryggt kaffe. Våfflorna toppade med vispad grädde och bär från Hälsingland.

En våffelsöndagsmorgon att minnas.

Kallt men skönt och vita hjortar i blickfånget

 

Det var kallt i vinden idag. Vi gick en skön runda med Assar, i svag motvind. Där uppe i skogsdungen låg de och tryckte, dovhjortarna. Kicki såg en liten rörelse, en präktig krona som rörde sig bakom snår av slån, gled fram. Så gick det snabbare, ett elegant hopp över stängslet mot hästarnas bete. Assar fick upp dem och blev naturligtvis som tokig i långa spårlinan och väckte som en galning trots att åkern buktade så att han egentligen inte såg.

Hornen tillhörde en stor vacker vit hjort ställde sig alldeles i kanten på åkern och tog sedan ett nytt seglande hopp över häststängslet. Det blev med ens stor rörelse bakom slånsnåret och ut studsar en hel flock hindar. I flykten om fyrfotahopp tog hindarna täten och långsamt satte den vita hjorten med den stora kronan iväg efter precis som att han ville vara säker på att alla var med. Kronan hade svagt utvecklade skovlar så man kan väl tro att hjorten var en 3-4 år kanske. 

Det finns en hel del vita hjortar här upp. Jag har sett dem förr och Assar känner inte sällan deras närvaro. Men det är alltså inte albinos utan en variation. De föds "i originalfärg" men blir sedan ljusare och ljusare med stigande ålder.

Nu ligger Assar här bredvid och snusar, sömnjagar under tyst gläfsande och ryckningar i benet. Ute efter den vita hjorten?

Idag var det Kicki som bokstavligen drog ut mig på en kvartmilsrunda. Alltså, promenera? Hur kul är det? 

Så känner jag varje gång, och bara att klä på sig allt för att inte frysa ihjäl är en prövning. Idag värt alltihop - drar jag mig till minnes alla promenader vi gjort så är det värt alltihop varje gång hon "tvingar" ut mig. Borde vara mer tacksam för det än jag visar - väl ute bjuder ju verkligheten på de mest fantastiska äventyr och upplevelser och det är en nåd att få uppleva det med henne!!!!