Ja just det - snusdimman

Tänkte väl att jag glömt nåt, bilden på det som skapade den starka fermenteringsdoften under gårdagens lilla trerätters. Snusmeket låg på final. Efter 24 timmars fermentering av råtobaken i ugnen i "täta" förpackningar och med saltvatten så var det igår eftermiddag dags att sätta till natriumkarbonaten och då sätter det fart i snuset under en ytterligare 12 timmar i 90 grader.

Och det var inte värst under middagen tack och lov, doftvallen reste sig vid pass midnatt, så pass att vi fick sova i korsdrag och med fläkten på. Nu klockan nio i morse var det dags för avsvalning av nästan två kilo utmärkt snus och efter det en liten tillsatts av glycerol för smidighetens skull samt sanering av doften i bå¨de lägenhet och ugn. Går utmärkt med korsdrag och en skål med ättika i ugnen. Och nu vid halv fem tiden så känns inte längre snuset, däremot stor njutning av första lite fortfarande ljumma prisen. Jag är rik!

Trerätters? Ja huvudsaken är att det är gott

Vi hemfaller allt oftare till trerätters här hemma. Det är gott, det är roande och det är lite längre sittning vid bordet, inte dumt alls. Igår en sittning medan snusångorna låg som dimman över Lützen i köket (?)

Började med klassiska vindolmar, grekisk hemlagad yogurt och perfekt stekta padrones.

Så upptäckte vi att riset var slut hemma, det som skulle gå till stroggen på falukorv. Blötlade istället kaoniew, det asiatiska skogsriset som kräver en massa i tillagningen som blötläggning en dag, tvättning, ångkokning etc. Genvägen är att blötlägga i en timme, skölja ordentligt och sedan köra i mikron på högsta effekt med en halv centimeter vatten som täcker riset. Kör fyra minuter, rör om och kör fyra minuter till. Behövs mer vatten så häll över lite och kör fyra minuter till. Riset ska vara fast och väldigt kladdigt, smaka och se till att det inte finns någon kärna kvar - i så fall kör några minuter till, sedan klart!

Så blev det en het korv Stroganoff. Man gör den som man vill, jag brukar mjuksteka lök, strimla falukorven och låta koka med när löken mjuknat och då tillsammans med en söndersmulad torkad chili, stuvas sedan med chilisås och lite grädde. Och jo, det gick utmärkt att servera med kladdris.

Så var vi i grossen och ögonen föll på Jelly. Men då kör vi. Gjorde gelé på körsbär och så serverade med frysta körsbär och vaniljglass, läskigt gott (om man gillar daller)

Smørrebröd vet i tusan, men goda var dom!

Sådär om morgonkvisten och August nyvaken tänkte jag kanske göra lite godare mackor istället för de ordinära rostade med marmelad. Det blev hastigt påkomna små smörrebröd,

En med stekta halverade köttbullar, majonäs och inlagda rödbetor 

En med tunna skivor rå falukorv med sallad och tomat och med dijon

En med lammstek, gelé och små cornichons

Alla tre på hembakat surdegsbröd.

Det räckte så, med franskrost i koppen bryggt i tratt med filter!

Sopor som blommar år efter år.

Jag har en egenhet (som kanske är gemensam med många) att när jag är nere i återvinningsrummet så kollar jag runt med blicken, alltså inte rota, för att se vad som kanske lämnats kvar utöver tomflaskor, emballage, plast och brännbart, alltså sånt som egentligen inte ska slängas i återvinningen.

Här stod en skinnsoffa en gång och en king size säng med huvudgavel, julgranar, osmakligt pynt av allehanda slag, köksmaskiner som sett sina bästa dagar, spaljéer, keramikkrukor och mycket annat rart.

Någon i huset har en fäbless för orkidéer, men verkar inte vara sådär till övers skicklig med dem.

Sorgligt överblommade ställs de i ett hörn i återvinningen för att bli "återvunna", dvs kompost.

Illa kvickt har jag tagit med mig en eller annan upp till mig. Duschat av dem och ställt dem i sovrumsfönstret på öster. Så vårdar jag dem om inte ömsint så efter mitt eget gröna huvud. Och år efter år tillfredsställer de mig med enorm blomkraft. Skulle kunna ha hur många som helst, men det får vara måtta. De tre jag har är tillräckligt och de blommar nu för fjärde året.

Svensk morot i Somtam

Jag har skrivit massor om somtam  här på Tabberaset.

Igår prövade jag att göra en sötsaltig somtam på söta gotländska morötter som fått ligga till sig under vintern och samla smak. Det blev en alldeles utmärkt förrätt till hemlagad pytt i panna på överblivor som köttbullar, falukorv, lammstek, savoykål, potatis och lök. Serverat med rå äggula och HP sås.

Tillbaka till somtammen (heter det så i bestämd form? förmodligen inte, men ni förstår vad jag menar) på gotländska morötter. Eftersom det bara var som en liten aptitretare så räckte det med två halvstora morötter som jag rev i så långa rivremsor som möjligt. I thaimorteln lade jag ner två större vitlöksklyftor, en torkad rostad chili, en tsk palmsocker,  en tomat utan kärnor, en msk limejuice och så mortlade jag med trästöten tills det i det närmaste blev en smet eller puré. Matade på med en msk fisksås och tio torkade räkor. (finns frysta i aseinaffären) Mortlade vidare och började lägga i morotsrivet efter vart. Meningen är att man ska slå sönder fibrerna i morötterna så att de nästan emulgerar med allt det övriga. Serveras.

Stekt salt sill av tradition?

NEJ, det är ingen tradition, men plötsligt flög det i oss att vi skulle äta stekt salt sill med löksås till middag för att bryta äggätandet och påskalammet och sillfrukostarna. 

Tänk det här har jag älskat som middagsmat sedan jag var liten valp och jag blir nästan tårögd när jag sitter och tittar på August som 13-åring drar i sig stekt saltsill med löksås som om det vore sista måltiden.

Törstig kommer vi att lägga oss ikväll, men lyckliga.

Bästa påsklammet 58°

A var ute med några kompisar. När han kom hem lagom till middagen sa han liksom i förbifarten att har tänkte ringa till mig och säga att han bjuder med två vänner hem att äta.

"Men så tänkte jag att jag är så jäkla hungrig och då vet man ju inte hur mycket dom äter och jag kanske är tvungen att sitta där och vara artig och hålla igen."

Vi blev proppmätta och ändå blev det så mycket över att det skulle räckt åt många fler vid bordet.

Börjar inse att det här med Sous Vide är en helt magnifik tillredningsmetod. Exakt 58 grader i 12 timmar. Sedan brynte jag steken efter att ha tagit tillvara på buljongen och kokat ner den till hälften, silat och fyllt på med lika mycket grädde som nerkokad buljong för att sedan låta det koka ner till hälften igen, lysande.

Lammet fick vila i en kvart efter bryning och det var med stor förväntan jag skar upp det. Perfekt! Rosa från kant till kant, lent i munnen som en spädgris och kompletterat med mintsåsens sursötma blev det bara Wow. Har nog aldrig lagat ett lam till sådan perfektion tidigare.