torsdag 21 juni 2007
onsdag 20 juni 2007
Fruktfrossa - pollamay - thailändska frukter
Man öppnar en leverans direktinflugen i morse från Bangkok, levererad till dörren - nej det är ingen ny modell av fisk-, grönsaks-, fruktlåda som enkelt beställs och sedan levereras. Det är vänliga släktingar som tar med sig när de varit hemma.
Så kunde vi frossa i "Na" (Rambutan), syrligt söt och frisk. Rodjanas smeknamn är just "Na" (alla har smeknamn i Thailand så att andarna inte ska hitta rätt) friska rödgulbruna "taggar" som ser lite småläskiga ut men som är inte bara vackra utan också mjuka, sensuella tentakler.
"Mangkood" (mangostone) intensiv sötma och med en både småslemmig och mjukt upplösande sexig konsistens, kan vara soggig om den blir för övermogen, bitter i "nöten" många upplevelser "in one stone".
Longgong, potatislik, men som filéar sig själv under skalet, citrus och syra törstsläckare och juiceigt söt.
Mer i påsen från Bangkok?
Nam prig på pla-ra! en mycket jäst trögflytande gegga av jäst fisk och het chili.
Surströmming - där ligger Du rejält i lä.
Mer om pla-ra och det övriga påsinnehållet sedan. Torkat spunnet griskött t.ex
Wangöed - fonetiskt för födelsedag på thai
Klockan var vid pass sju i morse och utan glasögon såg familjen ut som figurer i någon slags morgondimma. Och de sjöng för gubben som alltid har svårt att raskt komma på benen efter en natts sömn. Man har med åren fått börja tänja ut sig - sen går det utmnärkt.
Franska korvar, svart kaffe, surbröd och lagrad Primadonna - en bättre start får man inte en födelsedag.
Någon timme senare kom släkt med thaiknarren från Bangkok och då vankades det våra egna kaikem på ankägg som nu mognat till sig en hel del och så kom de med en hel kasse råvaror från marknaden, inköpta igår kväll i värmen och regnets Thailand.
tisdag 19 juni 2007
Kao pad goong - lax med skarpsås
Den som är "haj på thai" vet att kao pad goong inte alls är ekvivalent med lax med skarpsås!
Kao pad goong är stekt ris med räkor och det åt vi idag med hemodlad spenat och så rikligt med "nam prig bon" som jag berättat om otaliga gånger, men som är värd att upprepas:
Limen från en halv lime 2. 2 ½ msk fisksås, 2 msk torkad, rostad och mortlad chilli. Blir röran inte tillräckligt tjock så pudra ner mer chilli, mycket chilli. Färgen blir som en gammal falu rödfärg och den stryker man på riset, det är råhett och har en hel regnbåge av smaker både i sig själv och i förmågan att ta till sig och lyfta till och med det enklaste ris.
När jag gick till Konsum så var det egentligen för att köpa en laxsida, ville ha inkokt lax med kokt potatis och skarpsås. Nu var laxsidorna så illa hanterade att de var helt sönderbrutna i lamellerna och då blir det omöjligt att skära sidan i kuber och koka in.
Dt här är en så förbannat enkel sak. Med lite undervisning av personalen så skulle de förstå vådan av att hantera en renskuren fisksida opå samma sätt som en hel fisk. Man har fler än en gång sett fiskdiskfolk ta upp en sida med bara ena handen under filén så att den hänger som ett taskigt struket draperi och man kan riktigt se hur lamellerna delar sig och slits i stycken - djävlar det gör ont. En laxsida ska ha stöd som ett spädbarn under hela "kroppen" och man ska ta det väldigt försiktigt.
Bättre då att köpa hel lax och filéa hemma själv och då har man ju att ta vara på härliga fenor och skönt feta slagsidor också.
I morgon är det en alldeles speciell dag som jag i och för sig slutat att reflektera över (hör det motsägelsefulla) och jämt är det också, men inte 60 utan ojämt jämt och då ska det väl ändå bli inkokt lax med skarpsås och kokt potatis - eller anka kanske.
måndag 18 juni 2007
Dagis - kalla handen!
Det här är frk Erik.
Han jobbar på min yngsta dotters dagis.
Han och hans kollegor införde föräldrafika varje morgon.
Jag har skrivit om den här alldeles utmärkta förskolan tidigare.
I morse travade vi först iväg med storasyster till sommarfritids och sedan travade 10 minuter åt andra hållet till förskolan med lilltjejen.
Vi tar den där turen varje morgon - jag inbillar mig att grammen ska rasa.
Konstigt - dörren brukar aldrig vara låst!
Vi ringde på.
Vi fick kalla handen. STOPP
Vi var en av tre som inte läst informationen som delgavs oss i god tid och oå många olika sätt, månadsbrev, veckotavlan. Planeringsdag måndagen den 18e.
Att få en underbar liten tjej hemma en hel dag - det är ju bara en tillgång. Speciellt som lillebrorsan tar vår tid. Men att klara sig utan den goda starten - föräldrafikat - det var svårare att hantera.
Det var till och med så förra veckan att lilltjejen stannade hemma för att få vara med bäbisen och pappa travade till dagis ändå för en kopp kaffe.
Man får skylla på sommarspurt, nyfödd hemma, amning, fritidspromenader och en hägrande midsommar. I morrn är det dagis igen - OCH föräldrafika.
söndag 17 juni 2007
Bondbönor som följetong
Det här är ett recept speciellt för Space babe efter att hon efterfrågat det i ett tidigare inlägg.
Receptet Soppa på bondbönor kommer från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Hemma, av många kilon med bondbönor som vi skördar varje säsong, förväller, skalar och fryser in, gör vi soppan lite annorlunda än så som den lagades (moderniserad nedan) i Emils kök eller hos Astrid Lindgren på Näs.
Vi bränner av lite smörsvedd hackad lök i några centiliter Pernod (stäng av köksfläkten). Låter det hela puttra ihop och välter ner de färska skalade bönorna, rör runt, låter inte de ta färg. Så strör vi över lite mortlad anis, salt och peppar. Smula ner en fiskbuljongtärning (!) (om vi inte har en fet hönsbuljong hemma) och häll på vatten så att det täcker. Låt puttra 11-12 minuter tills bönorna är mosiga. Kör i matberedare. Koka upp tillsammans med vispgrädde till soppig konsistens. Smaka av med mer salt och peppar om nödvändigt. Sila och dra sedan upp till ett hårt skönt skum. Servera i små koppar tillsammans med vitlöksstekta bröd eller smördegsstänger med en torr Prima Donna!!
Emils soppa är klassisk bondbönsvälling och den som vill veta mer om bondbönor kan läsa här eller varför inte köpa boken och få ytterligare 190 recept på svenska klassiker plus en djäkla massa kunskap.
Så här inleder jag receptet till Emils bondbönsvälling i boken:
"Den här soppan förknippar vi med
Emil eftersom han inte åt bondbönor,
annars åt han det mesta. Ungar i olika
generationer får för sig olika saker.
Kanske kan man locka en och annan
nutida unge till bordet med den här
soppan, bara man inte säger vad den
hette i original: bondbönsvälling!"
Det här behöver Du:
1/2–1 l spritade bondbönor
vatten till förvällning
2 msk smör
1 1/2 l hönsbuljong, plus spad
från bönorna
salt och peppar
Till redningen:
3 msk vetemjöl
1 äggula
1 dl grädde
Så här gör Du:
Koka upp vatten. Häll i bönorna och
förväll dem hastigt. Sila av och skala
bönorna en efter en (kläm ihop dem
litet mellan tummen och pekfingret
så som man skalar förvällda mandlar).
Koka upp buljongen tillsammans
med spadet från bönförvällningen
(2 dl buljong, 1 dl spad). Låt reducera
något och rör sedan i mjölet, utvispat
i litet kallt vatten. Vispa hårt, salta och
peppra. Koka i 10 minuter under vispning
och på ganska svag värme tills
mjölsmaken har försvunnit. Späd med
mer bönspad om nödvändigt. Ta av
kastrullen från elden och vispa ner
äggulan som blandats med grädden.
Lägg i bönorna och servera."
Första härliga skörden
Tillbringade fem timmar igår i total kontemplation.
Första spenaten är bärgad.
Fick gå i gårdagssoppan som förstärkning - något av den alltså.
Idag blir det små smördegspiroger med resten.
Kupade all potatis. Allmogepotatisen har kommit längst. Sankta Tora och äkta allmoge ligger lite efter. Bondbönorna är långt upp och ska väl till att blomma snart. Ska fröodla ett tiotal av min "ällgamla" sort. Vill bara att de nya ska komma igång först så ingen sammanblandning sker.
Plocksalladen spränger snart salladslådan. Rädisorna är jordloppeätna i blasten och ska bort nu när rödbetorna hunnit ikapp. Strängar alltid upp rödbetorna med rädisor så att jag får praktiska rensrader.
Bruna bönor visar rosetter i löklandet och störbönor och rosenbönor ska snart börja klättra. Spettade ner nya störar igår i den moderna lotten och ska så idag i regnet.
Jordgubbarna har massor av kart och fick det blåa nätet över sig igår. Måste gå upp dagligen och eventuellt vittja trastar som fastnar - går ju att göra kramsfågel på, men eftersom nätfångst strider mot jaktlagen låter jag dem flyga. Förresten man ska inte skämta om sådant. Det gjorde jag i Meny för en massa år sedan då fortfarande den hävdvunna rätten att jaga morkulla till midsommar fanns kvar. Och det var ett väder vi har idag i Stockholmstrakten - regn.
De som skulle medverka i inslaget satt tillsammans i bilen och väntade på att det skulle lätta och morkullehannarna skulle börja flyga i skymningsljuset.
Med satt Valle, Bengt Valentinsson, kulturredaktör på Gotlands Tidningar, en god vän och inbiten och kunnig jägare.
Jag frågade på skämt i mikrofonen:"Nu gubbar när vi ska ut och skjuta morkulla, vet ni egentligen hur de ser ut?"
Valle svarade: "Njae...(och det ska sägas på västgötska)...ja var lite osäker så ja slog upp morkulla i en kokbok, å där låg hon med näbben liksom instucken i låret, å nu undrar ja, flyger de så mä eller?
Det där lilla mellansnacket sändes och se det blev ett djäkla liv på djurvännerna som gapade om att "jägare som är så dåligt pålästa minsann inte skulle tillåtas ut i naturen med bössa". Då hjälpte det inte att jag och Christer Lingström senare i inslaget lagade till denna sacallopax efter alla konstens regler.
Ja, ja - folk utan humor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
