Täckodlar - men i år var jag beredd att istället få igång jordfräsen

Man brukar säga att täckodling är så mycket enklare är att gräva där man står, fräsa och låta den lena finfördelade jorden rinna mellan fingrarna.

Jag har odlat i en helsikes massa år och har känslor för båda slags. Kan inte bestämma mig för vad som är det bästa, det skönaste, det enklaste eller det bästa.

Pratade med en jordodlare i Sollentuna, en kompostmästare där jag tidigare hade kolonilott under sju år. (typ han har redan kupat sin potatis). 

"Det är täckodlarna i området som bär ansvaret för alla mördarsniglar och också mängden åkersniglar som nu invaderar kolonilottsområdet." 

Jo, jag kommer ihåg, berättar jag för honom, när jag själv odlade på Fyndet och en tidig morgon kom upp till mitt blomster och grönsakshav som var så vackert. Där i morgonsolen glittrade daggen i den buskiga halvmeterhöga dillen. Ända tills jag kom närmare och kunde inse att det var tusen miljoner åkersniglar som invaderat de ståtliga dillplantorna och som blänkte i solen som morgondagg.

Anlade flera täckodlingar genom åren som odlare, inte minst i mina försök till nörderier bland kulturväxter och djupdykningar ner i 1700-talet och Linnés uppteckningar över vad hans pappa odlade och som samlats i den brandskadade skriften "Adonis Stenbrohultensis" (den som räddades kvar när hela pappans anläggning, hus och hem, brann upp och där man förvånansvärt hittar det mesta, till och med majs som står under 'turkiskt vete').

Nu är det sex år sedan jag gick runt i den gamla torparträdgården här uppe i Hälsingland med ett spett och prövade var den gamla köksträdgården möjligtvis varit anlagd. Det var stenhård pinnmo i stort sett överallt. Kom dock till en liten upphöjning på en solig plats alldeles i närheten av huset, spettade och det sjönk lätt ner nästan en halvmeter och jag kunde som i en bekant roman om utvandrare fritt citera och ropa in till min käresta: Kristina, Kristina här är utmärkt matjord med en alns djup. Dock övervuxet av gräs. Fanns då tre alternativ, svåla av och fylla på med matjord, vända och fräsa upp eller täckodla. 

Eftersom jag åren innan anlagt en stor köksträdgård och lovat mig att sluta med odling, flytta in i lägenhet, sälja alla trädgårdsgrejer  och kanske lägga krut på annat stod jag här utan ens en jordfräs. 

Det fick bli täckodling som jag faktiskt blivit riktigt bra på genom åren. Sagt och gjort och genom en först ytlig (numera fördjupad) kontakt hittade jag havererat ensilage och brunnen kogödsel.

I år gick det åt två bubblor á 700 kilo var, hårt fermenterat och rötat med en doft som går mot gammal bortglömd surkål eller mot rötad halm. Två tre år gammal kogödsel att bottna med. Ett helsikes jobb men som med min läggning är utmärkt (typ allt läggs i ordning efter ett förutsatt mönster och det blir välordnat - stor tillfredsställelse när kaos bli ordning).

Gångarna mellan odlingsbäddarna brukar bli grogrund för allehanda ogräs. Väljer barkflis från en närbelägen såg. I år två lass eller totalt fem kubik. Doftar gott och går till och med att tassa barfota på.

Sådär ja! Nu förodling hemma i Stockholm. Kommer att bli perfekt. Ser naket och obrukat ut, men numera vet jag att framemot slutet av jul växer det brett coh högt så pass att jag knappast kommer in i trädgården. En fantastisk självåterhämtning i det här, en trädgårdsmeditation som räcker ända fram till första frostnatten i mitten av september eller kanske, om man har tur, tills i oktober.

Koka soppa på gröngödslingen eller konsten att ta vara på allt.

Jag har ju en ganska stor köksodling...nu igen. Det var alls inte meningen - jag hade tagit ett beslut att sluta med vansinnet att så, bekymra mig, skörda, frysa in, gräva, gödsla, vattna och allt det där andra. MEN, jorden är lockande och jag tror det är mina trädgårdsmästargener som spökar. Jag vill minnas att min morfar höll på till dödagar och kunde aldrig hålla fingrarna borta från jorden.

Idag gick jag förbi stället där jag växte upp från nio års ålder och till vid pass 17 då jag flyttade hemifrån.Vi flyttade från radhuslängan i Norrköping och på nya stället, vid villan, anlade morfar vår trädgård. Han planterade ett maglemer framför huset och olika plommon bakom, rabatter så utformade att de aldrig så öde eller vissnande ut över säsong utan ständigt blommande från vårkanten ända till frosten. Allt omgärdat av en berberishäck. Maglemerträdet är knotigt och gammalt, rabatterna lite förändrade med pioner, gången fram till dörren med tätt lagda ölandsstenar asfalterad, bastun på tomten svartmålad, häcken som en jättemur omöjlig att ta sig genom.

Hemma i Skärblacka där de bodde sina sista 30 år och där morfar var bruksträdgårdsmästare fanns söta persikor spaljerade mot söder, stora häckar med mormorshallon och hösthallon och en köksträdgård där inget saknades utöver alla andra bärbuskar och fruktträd. Jag var alltid med honom i trädgården, i växthuset, i köksträdgården. Märkligt att långt efter att han var borta hjälpte jag till hemma och rensade. Morsan stod bredvid och brast i gråt. Jag till och med rensade som Gustaf, morfar. Händerna och handlaget var liksom desamma.

Jag brukar säga att "när man hyvlar blir det spån". När man skördar blir det bladmassa. Ärtsnår, rabarberblad, bönruskor, morotsblast och och nervstjälkar av allehanda kål. Utmärkt gödsel vid täckodling som självfallet kan ligga kvar och berika till nästkommande års odling.

Skördade en hel del grönkål (vill vara före rådjuren nämligen) förra veckan där uppe i norr. Blev en hel hög nervtrådar över. Gör så här varje år som förstärkning i soppor och grytor - en alldeles förbannat god grönkålsbuljong. Häll på vatten så det täcker och lägg ner en kvist libbsticka och en ruska med timjan. Låt koka tills nerverna (!) är mjuka. Sila genom chinois och reducera till några deciliter. Frys i isform.

Augustiskörd från dignande landet

 När jag sår tidigt om våren så tror jag aldrig att det ska bli nåt, litar liksom inte på växternas kraft. Nu är det sådan växtlighet att jag knappast kommer in. Jag älskar när det är så. Som gammal kollonilottsodlare sår jag tätt, har alltid gjort och inte har jag märkt av tanigare konkurrensutsatta plantor för det. Tät växtlighet ger istället skugga och fukt åt  jorden samtidigt som plantorna stöder varandra och inte viker ner sig vare sig för regn eller blåst.

Så här såg det ut för en vecka sedan i odlingszon 5-6 i landet vårt:

Har nog aldrig tidigare haft en så fin och god brockoli

Röda vinbär igen. Gör osockrad råsaft och fryser in. 

Någon msk i ett glas soda med is är ett fullgott 

alkoholfritt alternativ och väldigt törstsläckande!

Lunchmat, bara att gå ut och hämta och eftersom 

jag kör med täckodling är grönsakerna inte ens smutsiga.

Första gallringsmorötterna, söta och rent underbara

 stekta med honung och smör

Vi gillar att ha blommor i grönsakslandet, 

speciellt massor av sådana som drar till 

sig humlor, bin och fjärilar

Och det gör ju även grönsakernas blommor som här squash...

...och här gurkblommorna i gurklisten.

Annars ser det ut så här, närmast yngre 

brockoliplantor, till höger japanska blad och 

sallad och så massor av olika slags kål.

Jodå, vi är försörjda, grönkål, svartkål och röd spetskål

Mellan hägg och syren då skomakarn hade stängt

Visst är det en skillnad. Här där jag bor normalt sett, dvs när det är skolplikt och lillgrabben måste dyka upp varje morgon och terminsvis, blommar både hägg och syren numera samtidigt. Å andra sidan finns det ju tunnsått med skomakare också vars gesäller hade sin korta semester mellan just hägg och syren och då skulle ge sig iväg för att etablera egen rörelse.

Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.

Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.

Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.

Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!

Supervidvinkel över gården

Fransk och polsk vitlök som sattes i höstas, boostad med gräsklipp

Jag och K har flera köksodlingsbäddar, några är täckodling och toppas före sådder med allts gräsklipp vi får av att klippa den stora gräsmatten. En klippning brukar ge så pass att det går att täcka en lång odlingsbädd med 15 cm gräsboost. Sedan också nässelvatten som vi är självförsörjande med

I väntan på att järnnätterna ger sig.

Vitlök odlad i mänskliga fekalier och blekt med klorin

 

En stor del av all vitlök vi sätter i oss i världen är odlad i Kina. Vitlöken är guldexportvara och denna hets att tillfredställa världens vitlöksbehov gör att odlarna skapar genvägar genom att boosta plantorna. Köparna har inte alls kontroll över vilka syntesiska näringstillsatser som sprutats över odlingarna. Det finns heller ingen kontroll över var, alltså i vilken jord, som vitlöken odlats.

En obekräftad källa vittnar om hur stora odlingar dränks i avloppsvatten för att ge näring (alltså dränks i mänskliga fekalier) och odlats på gamla industrimarker med kvarlämnade tungmetaller och gifter. Samma uppgiftslämnare ger vid handen att vitlökarna sedan bleks med klorin för att se fina ut i butikerna.

Äh, köper hellre spanskodlade vitlökar eller franska som i alla fall i bättre mån omfattas av EU livsmedelskontroll.

Ännu hellre odlar jag vitlök själv. Blir förbannad när jag ibland inte får ner vitlöksklyftorna i jorden före vintern - då är det kört nämligen. Vitlökar behöver frosten/vintern/kylan för att sätta klyftor.

Förra veckan rensade jag ur en liten täckodling i ram där jag odlat sallad i år. Köpte kontrollerat utsäde, en fransk sort och en ungersk. Eftersom det här är odlingszon fem valde jag att sätta klyftorna ganska djupt i den här energirika jorden (10 cm).

Kommer det här sig som jag tänkt mig så har vi vitlök i alla fall över fem månader nästa höst. Skörd i mitten av augusti.

Alltid på väg, hem eller bort i Coronatid utan att träffa en kotte

Utsikten från dasset igår tidig morgon före avfärd

Långt ifrån att slå en sjua bak knuten, visseljohannans trygga pipande, sprakande eld i vedspisen, hackspetten som gör intrång i domherrarnas revir vid fågelboet, frukostering mot söderväggen vid ladan och 10 kubikmeter ved att hugga upp och få in före midsommar.

Höstens löv går direkt till botten i täckodlingen för en ny odlingsbädd i kökslandet

Reste till stan igår efter en underskön vecka på torpet. Nu är det klart, avloppsplanering, utbyggnadsplanering. Behöver grundstenar, virke, stora fönster, isolering och fasadplyfa. Tänkte samla på oss efter vart där det är billigt för stunden…blocket etc.

Så här brukar jag göra inledningsvis, fungerar alldeles utmärkt...

Det är klart att det är skönt i stan också men inte som…

…det sista vi gjorde var att anlägga en ytterligare odlingssträng i köksträdgården. Istället för att fräsa upp och få en massa arbete med att kratta ut gräs och mossvål lade vi en täckodling för grundare grönt denna säsong och med kartong i botten och sedan fjorårslöv från häggen och lönnen som K krattat ihop för att skapa en lite lund att sitta i mot väster när solen gått runt stugan. All halvbrunnen kompost från i somras ligger utkörd över det övriga sedan i höstas, färdigt att fräsas ner. Det här kommer att bli bra. Anlade också en liten odlingsbädd i en kasserad dörrkarm från väggen vi rev i vintras. Blir bra till sallad och annat vi behöver för daglig skörd – också den med kartong i botten, ett lager löv, ett lager barkmull och så några säckar planteringsjord.

...och så här får det ligga tills jag fyller på med lite barkmull och jord i såfårorna. På Antuna
försvann till och kirskålen genom täckodling och potatisen var nästan som tvättatdnär vi tog
upp dem.

Det är nu odlingsåret börjar i zon sex. Och så långt är det ju fantastiskt skönt, inga nematoder, ingen jävla svamp eller fnas eller löss eller andra ingrepp, inga frostskador och bara svart mull som ligger där och olika fröer i såbrätten som inte ens kommit upp. Bästa trädgårdstiden.

En tredjedels väg hem. 11,5 mil söderut hittar vi vårt bästa rastställe vid Skogs Kyrkoruin.
Här byggdes en kyrka redan i början av 1300-talet. Dessvärre var det inte en lämplig plats
för sjän bakom steg om fåren och översvämmade udden där kyrkan stod. Hursom så är ru-
inen utgrävd och restaurerad sedan en tid tillbaka. Vid utgrävningen hittades ett skelett under
kyrkgolvet av en blott sjuårig pojke. Nu sitter vi här och pauserar med segbröd från nygårds
smörade med messmör.

Kommer ta ytterligare tio dagar innan jag förgror gurka och squash, men kål och annat har jag plockat fram och säkert att jag sätter bondbönorna till kristi him, kanske potatisen också…allt under täcke i år. Förra året var vi jättesena för då fanns inte odlingsbäddarna före midsommar. Nu ligger de där och förväntan på odlingsåret är stort. Dessutom är trädgårdsarbete bättre än gympass.

Grönkålen kvar till jul

För 17 timmar sedan lassade jag kompost uppe i Hälsingland, halvbrunnen, för täckodling av torpets köksland. Det var bara 0 grader och det blev 23 kärror över halva tomten. Ett rejält träningspass.

Satt en stund på torpartrappan och kände den där totala vilan, färgerna, höga klara himlen, frosten i gräset som frasade under skorna.

Nu fick vedspisen i köket svalna för helgen var över. Tre vedkorgar åt den från fredag kväll och skänkte den där goda doften och sköna värmen.

Körde hem över Hudik, bättre väg och betydligt vackrare vyer än över Bollnäs. Lite lustigt att bestämma vägvalet först 100 meter före rondellen i Ljusdal. Vi sa att Dellen är som låglandet i Skottland. Hemma vid torpet är det vildare, lite råare och igår var bergen vi ser från köksfönstret alldeles lila.

Snart tillbaka för att fälla träd som stormar kan skicka direkt på huset. Det blir ljusare, öppnare och mer luft. Vi kommer att ha ved till spisen som räcker flera år.

En galen riddarsporre trotsar kylan och tar för sig

Svårast nu så här snart ett dygn senare och en tidig måndagsmorgon är längtan tillbaka. Längtan tillbaka till trappen och den totala vilan i huvudet, längtan tillbaka till den nödvändiga kroppsansträngningen av 23 kärror tung kompost för täckodling. Längtan efter att förså och planera nästa års grönsaker.

Kvar i frosten står grönkålen till jul.