Grönkålen kvar till jul

För 17 timmar sedan lassade jag kompost uppe i Hälsingland, halvbrunnen, för täckodling av torpets köksland. Det var bara 0 grader och det blev 23 kärror över halva tomten. Ett rejält träningspass.

Satt en stund på torpartrappan och kände den där totala vilan, färgerna, höga klara himlen, frosten i gräset som frasade under skorna.

Nu fick vedspisen i köket svalna för helgen var över. Tre vedkorgar åt den från fredag kväll och skänkte den där goda doften och sköna värmen.

Körde hem över Hudik, bättre väg och betydligt vackrare vyer än över Bollnäs. Lite lustigt att bestämma vägvalet först 100 meter före rondellen i Ljusdal. Vi sa att Dellen är som låglandet i Skottland. Hemma vid torpet är det vildare, lite råare och igår var bergen vi ser från köksfönstret alldeles lila.

Snart tillbaka för att fälla träd som stormar kan skicka direkt på huset. Det blir ljusare, öppnare och mer luft. Vi kommer att ha ved till spisen som räcker flera år.

En galen riddarsporre trotsar kylan och tar för sig

Svårast nu så här snart ett dygn senare och en tidig måndagsmorgon är längtan tillbaka. Längtan tillbaka till trappen och den totala vilan i huvudet, längtan tillbaka till den nödvändiga kroppsansträngningen av 23 kärror tung kompost för täckodling. Längtan efter att förså och planera nästa års grönsaker.

Kvar i frosten står grönkålen till jul.