Bland pannkaksbruch, bältros, trasiga grejer, körsbärsmackor och kanapéer

 Jag har en lite låda i min dator där jag lägger bilder för stunden. Inte sällan blir den överfylld, men fungerar som ett korttidsminne. Inte för att jag har problem med minnet (än) men det är lysande som idélåda för bloggeriet och varför kan man fråga. Varför envisas jag med att blogga fortfarande? Första inlägget gjorde jag 2006  den 27 november. Det blir 7219 dagar eller nästan 20 år som jag skrivit. Anledningen är att det fungerar som en ventil för skrivklådan. Emellanåt skriver jag böcker som bekant och första inlägget handlar just om en bok som precis givits ut. Det året skrev jag två mastodontböcker och jag tänkte väl att ett bloggengagemang skulle göra dessa kända. Delade den andra boken dagen efter. Märkte också att de pauser mellan måleriet och bokskrivandet som ett kort avbrott för bloggeriet gav fick mig att rensa bort tankar och spån som väcktes under allt annat arbete. Och så har dt fortsatt, när man hyvlar blir det spån. Tar upp dessa och synar dem, vänder och vrider på dem och ser att de säger mig något. kanske också då intressant för andra att ta del av. Därför bloggar jag vidare.

Vad ligger då i lådan med bilder för stunden just nu?  Jo en räcka bilder på Kanapéer som August gjorde till minnesstunden i lördags över vännen Anders Lindström som tragiskt gick bort på försommaren.

Här ligger också en bild på potatis, men det är en bild från i höstas då vi tog upp lådvis med potatis, räckte hela vintern. Den här bilden får också illustrera vår färskpotatis som vi tog upp för tre veckor sedan. Höstade fyra stånd som vuxit upp från kvarglömda potatisar från förra hösten. Fyra stånd gav 20 kilo!

Det finaste är frukostarna i Hovra. När dt bara är K och jag själv. att vakna upp till kaffe och pannkaksdoft. Nere i köket är det dukat med matpannkakor och efterrättspankisar. Man är liksom lite bortskämd.

Och som vi klängde i de stora körsbärsträden för att rädda undan bären från trastarna. Vi märker varje år när körsbären är skördemogna för då kraxar trastarna omkring och då är det bråttom att ta fram stegar och rädda det som räddas kan. Belöningen är sylten på mackan och saften att dricka. Jag är så beroende av körsbär.

När vi var i vårt sommarboende ringde telefonen. Tvättmaskinen läcker! Väl hemma konstaterade jag att rörmokeri kanske inte är min bästa sida även om den är hyfsad. Här sprutade vatten när man satte på maskinen. Vitvaruspecialist tillkallades som konstaterade att det inte bara var från ett håll vattnet läckte utan från flera. snabbt tog vi beslut på en ny tvättmaskin. Levereras om två veckor, klart slut.

Nä det var inte bara från den här packningen vattnet sprutade

utan också genom ett hål i bälgen. En över tio år gammal maskin fick skrotas

En annan dryg utgift utsattes jag för i veckan som var. Min hjärnas överskottsenergi tar jag ut i bettet. Jag har med åren utvecklat ett jäkla bett vilket naturligtvis inte är bra för tänderna. Därför utrustades jag med en bettskena för många år sedan och fick en ny efter några ingrepp hos tandläkaren i våras (drog ut min sista visdomstand och korrigerade några lagningar).

Kommer osökt in på ett reportage jag gjorde för en massa år sedan om olika konsistenser på mat inom åldringsvården. det var på ett fint ombonad äldreboende, ett änkehem och det var under hösten på en äppelfestival. där lagades äpplena i sju olika konsistenser så att alla boende skulle kunna njuta av skörden. Plötsligt kom en dam sladdande in där jag satt med några andra åldringar. Hon greppade ett vackert äpple och tog sig en rejäl tugga. "Det är inte så illa som det ser ut" sa hon och rättade till rullstolen. "Jag är 103 och det är mina egna tänder" sa hon.

Bettskena

I alla fall så kom vi hem och där låg den utspridd över mattan i vardagsrummet, bettskenan, fullständigt massakrerad. Jag hade lagt den på vardagsrumsbordet (tror jag, eller tappat den på golvet). Tänkte att den hade självsprängt sig, 3850 spänn. Assar, vår Cockerblandning så moloken ut och gick undan. Där var boven.

Jag skickade bilden till min tandläkare på studs och skrev att hon nu kanske förstod vilken kraftfull käft jag har. Hon fick sig ett gott skratt, svarade att hon fortfarande hade 3D-mallen kvar och kan beställa en ny efter en liten undersökning samtidigt som hon skulle undersöka försäkringar och garantier för att kanske få ner kostnaden.

Nu slumpar det sig inte sämre än att jag drabbats av bältros med blåsor och därmed kanske inte ska sätta mig i en steril tandläkarstol. Så har fått skjuta på tandläkartiden tills jag frisknat till. 

Allt tar sin tid och de rester som finns kvar i burken bilder för stunden är tömd sånär som på anteckningar för nästa eller pågående bokprojekt, mer om det senare.

 

Som en hyllning till Norge, benlöse fugler, riktigt kaffe och en svart ängel för länge sedan

Alma skickade mess från Bergen efter andra målet, hennes pojkvän Toto gråter. Jag med!

Norge, som jag som var min dröm för länge sedan, mitt hem och ett tempo jag bara älskar. Under mina många år i Oslo blev jag Norgenationalistisk på riktigt, drack eggedosis och applåderade syttendemajtåget på Karl Johan, åt valbiff på studenten och drack mig berusad på Tostrupkjelleren, åt fantastiska middagar på Bloms och Grand hotel, åkte Kjelsåstrikken (14) hem till Grefsen. Åt lutfisk på Gamle rådus och skidade i Lillomarka, jagade ripa i fjällen och åkte fast för fortkörning i Hamar. Jag körde 90 kilometer i timmen i 80zon och fick en böteslapp där det stod: "Venligst betal till politimesteren i Hamar 400 hundre kroner eller ta to dager i fengsel." Jag ringde omedelbart upp politimesteren och sa att "Jeg tar to dager i fengsel jeg." Han gick inte på det!

Hjärtat slog hårt i natt och jag vågade knappt titta, än mindre skrika. August och jag satt uppe, naglade vid TVn och tänk den stora lättnaden när allt släppte, men först efter slutsignal. Kjempegrattis till Norge!!!

Som en hyllning lagade jag benløse fugler till middag. Alltså äktsvenska persiljejärpar exakt så som jag åt dem i kantinen på Rikshospitalet i Oslo dit vi som oftast gick till över lunchen när vi hade råd, eller till Kaffistova där man kunde få både bloklump og raspeball. Fatta att den här tiden blev kanske de mest betydelsefulla i mitt liv!

Dricker en kopp kaffe, ett sådant kaffe som ger hopp för dagen och styrka. Fått en expressobryggare av mina barn, en DeLonghi, guld värd och flitigt nyttjad timligen och stundligen.

Passar också på att titta mig runt i min egen bildbank och genom Kickis hjälp hittar jag en bild på mig själv från Oslotiden, eller i alla fall strax efter den tiden någon gång kring 1978. Jag står bredvid en teckning av en svart ängel, men det är inget sorgligt över ängeln, snarare ett ljus, en trösteängel.

Tecknade ängeln i en paus vi hade för en inspelning till Morgenandakten på NRK. Sjöng countertenor i en ensemble (som var ganska känd och vi turnerade runt en hel del utöver inspelningar) Ängeln satt på en gravsten vid Riis kirke i Oslo och under en tid sysselsatte jag mig med att göra en hel serie av den svarta trösteängeln. En av de stora änglarna hamnade hemma hos en kvinna som precis förlorat sitt barn. det var då det blev en trösteängel på riktigt, en hoppets ängel. Målade också en stor, jättestor olja av ängeln. vet att den var med på en utställning på galleri FGK i Visby. Har inte en aning om var den ängeln sedan tog vägen, men det får jag stå ut med.

Oj blir firad igen och nu med Augusts skaldjurslasagne. Festmat hemma med tre av barnen.

 

Men vi ses ju så sällan så här samlat, jag Kicki och mina tre minsta (19, 24 och 26) Då får vi passa på lägligt när farsan blivit ett år äldre. Det var ju alldeles nyss, den 20e som jag fyllde och blev firad uppe i Hovra, August hemma i Sollentuna och stod i för ett pizzagig och tjejerna festade något så kapitalt i hettans Paris i en vecka.

Så landar vi hemma och det är så jäkla kul. Kul att höra Lovisa berättar om de trauman jag framkallat som förälder. 

"Vi fick aldrig titta på tecknade amerikanska TV-program."

Men alltså, sedan rinner det utantillcitat ur munnen på henne, från alla slags Astridlindgrenproduktioner som gjorts jämte nynnande på i stort sett all musik ur filmerna.

"Och när vi körde ner med bilen till Hälsingborg och farmor och farfar var det P1 hela vägen."

Äsch jag tycker jag lyckats lite i alla fall.

Att de överhuvud sätter sig ner med farsan tycker jag är fint och att vi kan skratta åt mina konstigheter och att Lovisa tar sig tid och kommer hem några veckor från New York, det är liksom stort. Och August som ställer sig vid spisen vid lunch och kokar skaldjursfond och gör en massa finurligheter vid spisen som sedan bara rullar i munnen är genialiskt, en födelsedagsmiddag som man minns. Så empatiska Alma som flyttat hem till oss för att ställa om och börja plugga, men som senaste tiden farit mellan Stockholm - Bergen,  Stockholm - Bangkok, Stockholm - Australien och kom hem igår efter en vecka med syrran i Paris. Älskar att sitta där med alla dessa olika karaktärer, ändå så lika varandra. Tänk som det kan bli, egna gestalter som inte fick se amerikanska barnprogram och bara lyssna på P1 (det där sista är inte riktigt sant.)

Så ett fång rosor, inga paket MEN en valfri resa med Kicki och med tillägget att resmålet väljer ni själva. 

Blir rörd och tacksam över barnen.

Försöker gå emot att det gör ont. Det blev rabarbersaft och en misslyckad lunchtur.

 

Man blir lite trött. Börjar lära mig att förstå det, att fatta att jag har en kraftig virusinfektion, fatta att både infektionen och medicinen gör mig trött.

Man ska inte Googla på sina diagnoser, då tror man bara det värsta. Så sa en god vän som är läkare då jag blev inlagd med gulsot på Karolinska för 15 år sedan. Vad stod det då, mag-, lever-, bukspottkörtelcancer! det var inte det den gången utan var en reaktion på ett penicillin som stängde av nästan alla inälvor. Tog en jäkla tid att komma tillbaka.

Jag har Googlat på Bältros. Gjorde det senast när jag fick skiten i ansiktet. Gick bra då, men nu, går halvnaken hemma om det kan vara intressant för någon att veta men är för den skull inte en trevlig syn, inte 35 längre så att säga!  Allt river och sliter och det är ont värre att ha något mot kroppen, men jag står ut. Värst är nog ändå tröttheten för det spelar ingen roll om jag sover, är lika trött ändå när jag vaknar. Påminner om total utbrändhet. Men som sagt, inget att orda om egentligen.

På fjorton dagar har jag fått fem dödsbud, Gunnar, Svante, Anders, Kerstin och Piyawan.

För att bryta aningar om ond bråd död och läskiga sjukdomar så bad jag August ta med femton stjälkar av vår rabarber från Hovra dit han körde för att hämta grejer för sitt pizzabak. (degblandare, stenar, ugnar, jäskar, bollburkar etc). Hade nästan lika många rabarberstjälkar kvar sedan vår egen vända förra veckan. Det blev till att finskära allt ner i en back, lägga till några skivade citroner och hälla på fem liter kokande vatten. Om tre dagar silas jag ifrån och något av detta hettas upp igen med socker i storleksförhållande till antal liter vätska. Jag tar minimalt med socker för att få bästa saften.

För att ytterligare försöka glömma att jag är sjuk och har ont tänkte jag mig en tur till en lunchrestaurang i närheten som jag varit nyfiken på sedan de öppnade ganska nyligen. Buffé med tre fyra rätter, snyggt uppdukat, inbjudande, men smakade inget eller allt smakade likadant. Att jag sedan dessutom kunde dra ett hårstrå ur en av köttfärsbiffarna gjorde inte succén bättre.

Självklart påtalade jag angeläget och lågmält mitt fynd i biffen och gav tillbaka det mörka hårstrået till ansvarig i köket. Blev förvånad över kommentaren när jag förmedlade det goda med att ha huvudbonad (kockmössa) i köket. "Det har vi också", fick jag som svar. "Tydligen inte", svarade jag tyst. Då dök en till ansvarig upp och hytte med pekfingret och sa: "Vi har serverat tusentals luncher  sedan vi öppnade och har bara haft ett enda klagomål."

Påminner mig om Hemse hotel för en helsikes massa år sedan när jag beställde saffranspannkaka med lättvispad grädde och salmbärssylt och iakttog hur en stor grön fluga kämpade sig upp ur grädden och tittade förvånat på mig. Servitrisen påkallades och jag sa inget, bara pekade på spyflugan i grädden varpå hon gjorde höfte fäst och ställde sig bredbent i försvar och på klingande gotländska försvarade sig med: "Ja men du vad ska men göra med så mycket laggårdar här ikring." sedan vände hon på klacken och gick!

Det blir inga luncher på den närliggande restaurangen. Jag var där  för att proväta för att kanske så småningom dra med mig mitt lunchgäng. Tillsammans har vi ätit lunch en gång i veckan i 15-16 år.

Hipp Hipp Hurrrrraaaa för August 19 år idag

Kom hem igår efter en kväll på stan. I köket stod August med ett helt bleck fyllt med nygjorda korvar, inspirerad av Björn Malmqvist och Daniel Abreu på Bromma Chark (snart "Köttsnack" under Gårdssällskapet) som vi var och besökte häromdagen inför ett kommande event.

I julas fick han en korvspruta som julklapp (!). Raskt gick han och köpte en elektrisk köttkvarn och nu har experimenterandet börjat. Fick ett smakprov som lite nattamat. Helt jävla lysande i smak och struktur. Grissida och ytterfilé, späck och kryddor.

-Jag ville att de här korvarna ska kännas bra i munnen, inte bara smaken utan strukturen, sa han.

I morse drog K iväg till vårt närmaste bageri, som öppnas klockan sex på morgonen, Lindas och Elinas i Edsberg för Augusts älsklingsbakelse Budapest och croissanter att bredas med smör, flisor av Parmesan och sylt på svarta vinbär från Hovra.

August 19 år idag Grattis Grattis Grattis min lille pôjk som inte är så liten längre.  Man blir väldigt stolt över en telning som berättar sådant om mat jag själv inte visste trots 50 år med maten i ord.

Kärlek!

Nästa 200 napoletanska pizzor med tre variationer. August gjorde ett hästjobb på spelmansstämman i Hovra förra helgen.

En god sås reder sig själv, under kalljäsningen skapar degen själv dessa fantastiska glutentrådar

Vanliga flatpizzor (dasslock) med  industripålägg är inget som attraherar August. I de napoletanska pizzorna är det utvalda mjöler, lång kalljäsning i två omgångar och så finaste råvaror i fråga om ost och andra godsaker att smälta in under 400 graders värme. 

Det blev förjäsning dagen innan att ligga att förvandlas i kallskafferiet under natten, 20 kilo deg åt gången. Sedan köra ytterligare med malt och vatten i degblandaren för att sedan riva bullarna och lägga i formar under locka att jäsa ytterligare under dagen innan det är dags för utbakning och servering i pizzatältet.

August har investerat i en proffsig stor degblandare och ytterligare en gasdriven pizzaugn. Hans gigantiska bakbord kommer väl till pass (födelsedagspresent förra året från gammelfaster Karin i byn)

Varje pizza färdigjäser kallt i små oljade burkar

Laddar för spelmansstämman i Hovra med en nyinköpt degmaskin till Augusts Napoletanska pizzor

 

Förra året gick det som en dans med pizzor till hugade spelmänniskor och ditkommen publik. En helt fantastisk tillställning torsd. fred. och lörd. Kristi Himmelsdag och med artisteri man får betala många hundra för att se på andra platser. Genomlyckat och som grädde på moset fanns Augusts Napoletanska pizzor att beställa vid hans lilla tält vid Lôo.

Hovrastämman är starten för stämmosommaren för spelmän och låtsugna, en plats för bildning inom folkmusik och för den skull också världsmusik, dans, sång - helt enkelt en kökkenmödding av musik.

Första kontrollen att degmaskinen fungerar som den ska.

Så här kom den för några veckor sedan, 70 kilo tung, ett effektivt

åbäke med massor av pondus.

I år kommer Kristi Himmelsfärd tidigt och Hovrastämman håller öppet 16, 17 och 18 maj (det är väl då de där heta tropiska nätterna börjar i Sverige?)

August laddar stort och provkör redan nu sin stora degblandare och i år kör han med två pizzaugnar för att slippa förra årets långa köer (trots lång väntetid hörde han aldrig någon knorra) Så var beredda på pizzarace även i år. August är laddad med ännu mer deg och goda pålägg.

Men alltså vilken bra idé, skafferiutmaning!

Som odlare och samlare och allmänt nördigt knäpp så blir "visthusbodarna" (dvs skafferi, kyl och frys) smockfyllda av sådant jag tänkt spara i det längsta, varför vet jag inte, kanske för att jag vill dra ut på odlingsåret i det längste, ha den goda smaken kvar, rädd för att det ska ta slut, en snålhet som bedrar vishet.. Sålunda ligger där vitbetor, kålhuvuden, röd spetskål, pumpa, capuchinerärtor Visingsö, lokförarens sockerärter, vaxbönor. You Name it. 

I skafferiet tornar burkar upp sig med surkål, tonfisk, makrill, tomatsås, krossade tomater, gul lök, vitlök och mängder av olika slags pasta och nudlar, olika slags ris och åtskilliga flaskor med såser typ tre olika sojor, ostronsås,  chillisås, ketchup, Tabasco och några vars namn jag inte ens kan uttala än mindre stava till. Här finns en hel räcka med syror, från riktig 12% ättika till finaste vinägrarna och längst in, längst bak staplar av snabbnudlar. 

I kallförrådet har vi några påsar potatis från odlingen och det värsta av allt, frysen på landet är också smockfylld av kalvkött och grönsaker, olika korvar, alltså av den slags varan köper jag på mig fortare än en gris hinner blinka, isterband av olika slags mest, men gärna andra småskaligt hemgjorda. 

Nu ser vi fram mot att stånka egen korv. August hade önskas sig en korvspruta till jul och självklart blev det så. Men inte än. Måste först upp till Hälsingland där jag har Kristoffer Franzéns utmärkta korvbok. Lite minns jag själv från gris och rådjurskorvarna jag stoppade och rökte under min tid på Gotland, men nu ska det bli korvar med stor variation och hög smak, moderna gamla korvar.

Gulbeta, röd toppkål, morötter, ärtor och en helt makalös sås, 

allt signerat August Lager.

Lyssnade på Meny i veckan, ett långt inslag om religionen i maten. Intressant och givande.

Där hörde jag om skafferiutmaningen. Att under två månader (eller om det var en) bara äta av sådant man har kvar hemma i skrymslen och vrår...och det har vi ju om du orkat läsa ända hit!?

Budgeten ska vara 250 kronor i veckan för allt det nödvändigaste av komplement.

Snart har det gått första veckan och vi har klarat oss på att handla två liter mjölk och ett paket smör (räcker ganska länge). 

Det är helt knäppt att ha så mycket mat sparad. Längst in i frysen fanns en renfile och renfärs...alltså, vi kommer att klara den här utmaningen helt okej tills vi kommer upp och börjar äta av frysen i Hälsingland. Och allt annat än nöd kommer det att gå på oss. När odlingsåret börjar på nytt kommer det att vara tomt och vi glada och mätta.

Det är kul att säga till August att laga middag av det han hittar i skåpen.

Häromdagen blev det en basta med ärtor, friterad torskfilé och syrad lök med dill

och citron, helt jävla magiskt gott.

 

Jag fick mina två ostar på ostfestivalen, den ena förmodligen för sista gången!

 Jäklar så många människor, och jäklar så hårt golv. Fotbad hemma - nej förresten kroppsbad med skum. Alltså dessa mässor tar kål på mig, å andra sidan får jag lätt ihop uppsatta antalet steg per dag.

Igår, fredag, invigdes ostfestivalen på Münchenbryggeriet i Stockholm. Åk dit. Öppet idag och i morgon. 

Farmhouse. 10 års lagring från Kalmar mejeri 440:- kilot

Det är några år sedan jag öppnade min första Farmhouse från Kalmar mejeri och det blev en sådan där hahaupplevelse. Den hade då lagrats i sju år. En svensk ost som kunde mäta sig bland det bästa av ostar, inte "gudarnas ost" precis, men en ost som håller högt ställda förväntningar och med ett exakt mått där lagring är osten behjälplig. Nötighet, syra, sötma och så den där kittlande åldern som spritter på tungan. 

Den lades för lagring när August var åtta år, en liten parvel, nu smakar han på åttaårsålderns mognad när han är 18. Sedan har jag följt osten som till nu över 120 månaders lagring.Lustigt för den här osten var skit i början, totalt misslyckad säger man idag på Arla för Kalmar mejeri är ett Arlamejeri. En ost av en framsynt ostmästare, Ola Lindblad för Farmhouse blev bara bättre och bättre. Frågan är nu om den inte börjar vika ner sig? Jo lite, men inte mycket, Det finns åtta nio jul kvar. Inga nya har ystats. Den har tappat lite av "stinget," syran ger sig på bekostnad av en tilltagande mesostsötma, men fortfarande genialisk i smak. För tre år sedan kunde man ändå skiva den, men nu faller dn sönder i smulor, lite som att den självdör, har givit upp, men alltså, spring till ostfestivalen och greja hem ett halvkilo, det är den fortfarande värd, sedan får man väl ha tråkigt tills man hittar en ny favorithårdost.

Bredsjö blå

Ja ni känner igen den, nja förresten, kanske inte osten, men bönderna som gör den. 

Häromdagen satt de i TV4 morgonsoffa som nya huvudpersoner i en ny bondeserie som bara har med kärlek till jorden och hantverket att göra, Sara och Carl Johan Staffare Granqvist. Serien sänds i TV3 och på Viasat. 

Den där kärleken till jorden, till gården, till djuren mötte jag i Saras pappa, Lars Göran, när jag skrev tidningar och annat åt Christer Lingström på Edsbacka krog för länge sedan. 

Det var Christer som fick upp mina ögon för Bredsjö Blå, en  blåmögelost av fårmjölk, alltså en svensk Roquefort som skickar en till fantastiska höjder med det intensiva och kittlande djupet. Jäklar i min lilla låda - jag minns den första smaktuggan än idag och sedan dess har jag haft förmånen att smacka i mig åtskilliga Bredsjö Blå.

Igår på ostmässan stod de där troget med sina utmärkta Bredsjöprodukter.

Det är alltså Saras pappa som startade osttillverkningen 1987 av mjölk från ostfriesiska får. Sara träffade Carl Jans son och de blev ett par och tog över verksamheten 2022. Carl Johans morfar var Jan Mårtensson, diplomaten och deckarförfatttaren. Han gick bort för några veckor sedan näsan 93 år gammal. Lite märkligt att jag satt nere i Grex sur Loing hela januari förra året, åt goda ostar med bröd från Benoït, byns bagare, och sträckläste Häxan av Jan Mårtensson, en deckare som utspelar sig på Hotel Chevillon och byn och där jag kunde referera till den märklige krögaren och varje plats, varje gata, varje bro och korsning och dessutom se karaktärerna som vandrade runt i hotellet om än att de i hans roman var fiktiva. 

Bästa köttet, bästa såsen, finaste frittsen? Håller inte riktigt vad de lovar på TEUF!

Det är några veckor sedan nu, kanske en månad. Gick med mina tre senaste barn, Lovisa, Alma och August till TEUF - så omtalad inte minst av dem själva på sociala medier typ: "Ingen vet bättre om kött än vi". 

En restaurang med en rätt, inget mer, bara en god entrecôte och så en sås som inte är en bearnaise utan något hemligt och med pompa som slår ut allt i den vägen vi smakat tidigare.

Intog bordet och väntan var lång, inte på de fördrinkar vi erbjöds utan på att beställningen skulle landa i köket och ta form där. Under tiden hetsade runners runt med datorer och tog stressat emot beställningen och liksom inte visste vad de skulle svara när man till exempel undrade varifrån köttet kommer inte heller när vi insisterade på en blodig köttbit.

Äntligen så kom så tallrikarna med en skivad entrecôte. Så står kyparen och napperar köttet med såsen innan vi ens hinner titta på vare sig stekgrad eller tjocklek.

Förresten, restaurangen har bara en stekgrad och det är 57 rader när köttet skivas upp och hinner då svalna betänkligt innan det kommer till bordet. 

Varför kan man undra? 

Möjligen för att det är rationellt med medelstekt kött eller som köket meddelar att "det är bäst så" (det var det inte och det är det inte).

Köttet ligger alltså strimlat över pompan som blir soggig av köttsaften som trots medioker stekning läcker köttsaft. Såsen ovanpå köttet gör anrättning extra geggig. 

Ska man säga något positivt så har köttet en bra yta och är inte så värst segt (vaccummörat?) Och den där såsen som "absolut inte är bea", men som smakar som bea är lite blaskig (tunn). Positivt om såsen är att den har en hyfsad syra.

Den här entrecôten hade jag önskat med en stekgrad om 47 grader när den lämnar köket och ostrimlad, pompan i en korg vid sidan av (trippelfriterad) och med en hederlig bea (kan ju inte vara svårare än att göra den med ett hemligt trix) 

295 kronor för anrättningen och borde vara ett hyfsat bra pris, men är det inte. Får inte känslan av att det är prisvärt och Teuf blir inte ett stamställe (det var The Flying Elk som låg där didigare).

Det bättrade sig inte heller mot slutet för så fort vi ätit klart blev vi ombedda at lämna bordet då andra gäster ville dit, skamligt!

 

Vilken härlig spelmansstämma i Hovra och vilka härliga pizzor i Augusts pizzastånd

 Hela helgen uppbokad av spelmansstämman i Hovra, en institution som nu väckts till liv av en ny generation efter ett decennium i dvala. Otroligt välordnat med spel i varje buske, dans på dansbana och i lôo (dansladan) och med konserter som var outstanding eller vad sägs om "Mor Dansar" med ståbas och viola da gamba och sång, Allan Edwalltexter rätt igenom. Och vad sägs om magiska musikanten Ale Möller tillsammans med Erik Rydvall?

Beställningarna togs upp efter ett färgkodsystem för att hålla ordning, allt

arrangerat av K! Som ses var det lång kö och pizzorna hade strykande 

åtgång.

Pizzaliv torsdag, fredag och stor final på lördagen då jag själv fick ledigt och kunde gå på en del konserter tack vare vännen Åke som var mottagare av beställningar och flöde halva natten eller så långt degen räckte. 

För Augusts del var det inte bara att baka ut pizzorna. Napoletanska varianten kräver stora förberedelser med biga (fördeg) som ska jäsa i 17 timmar. 

Varje eftermiddag från onsdag gick degblandarna i köket hemma. Alltså vi bor granne med stämman, bara att springa över täkten med sådant som behövdes. och runga grejer kördes med bilkärra. Bort och bockar lånades ut av Gunnar Ottosson Tack!! 

Pizzadagarna gick åt att blanda fördegen med vatten och maltextrakt och bollas ut och läggas att kalljäsa i portionsburkar i kylen. Sammantaget 150 pizzor.

                     

Snart färdiga pizzabollar att kalljäsa.

August var som en maskin med världens fokus! Allt utan att glömma

det ansvarsfulla och konstfulla hantverket (konsthantverket) för

ett fullgott resultat. Tre olika slags fyllningar, alla som smakbomber

såm bara dansar på tungan. Det finns alltså pizzor och så finns det

Napoletanska Augustpizzor!!!

Något exceptionellt första kvällen var att August stod där och bakade på sin myndighetsdag. Han fyllde 18 och firade med sin favoritsysselsättning. Och mitt i bakat kommer en hel hög initiativtagare och spelmän rusande med ballonger och hattar och ställer sig att sjunga "Ja må han leva" utanför pizzatältet. Trodde August skulle få värsta spelet, men blev så lycklig. GRATTIS FINA POJKEN!

18-årsdagen firades med pizzabakning. Vad han önskade 

i övrigt? En sifon för varmt och kallt skum...

...och det fick han vid morgonuppvaktningen.

Älskade unge. 18 år i helgen och världens 

bästa sällskap i vått och torrt och i medgång och motgång.

Titta på det utmärkta bakbordet, ett konstverk 

signerat faster Karin och som förärades August i födelsedagspresent. 

Kan inte bli bättre

Så här ska en fördeg (biga) se ut för det perfekta napoletanska baket.

Trådigheten skapar perfekt botten och bulliga smakrika kanter.

August har trimmat kunskap och teknik till förfining.

Jäskaret med biga, 21,5 kilo fördeg bara till lördagens 

stämmofinal.Vad ska man säga? Pizzorna på 

Hovrastämman en succe och stämman har satt 

Håvra på kartan igen!!!!

Pizzadag Nej Tack. Här blev det thai på nyårsdagen

Bara jag och August hemma. Det blev marinerade kycklingvingar och en sallad på leftovers av Stenspers kalvfilé sedan igår. 

Ja jag kallar det sallad, skuren grön chili, fisksås, lime och rödlök i tunna tunna skivor samt då tunnskuren filé.

Kycklingvingarna fick ligga och dra i fisksås, soja, chili, tamarind, lite svampsoja, vitlök och några droppar sesamolja och en tesked strösocker. Sju timmar . Bakades sedan i ugn i 17 minuter 225° varmluft och fyra minuter under grillelementet.

Serveras med en "dip" av mängder av grön thaichili, lime och fisksås - hett som tusan men också väldigt aromatiskt. Och så naturligtvis Kaonieuw.

(Jag har skrivit massor om det här, skriv bara in ett ledord i rutan upp till vänster på den här sidan kommer det att radas upp läsförslag från bloggen i all oändlighet)

Snö, kallt, eldkorg och pizza

Det är ju egentligen på nyårsdagen man äter pizza, men eftersom vi rationaliserade julätandet i år genom att inta julbord på själva julaftonen på Ljusdals Hembygdsgård så har vi knappt några överblivor alls- Passade alltså utmärkt att bryta julen med pizza signerade August. Påpälsade och med eldkorg blev det en alldeles utmärkt sen eftermiddag och blå timme med helt lysande napoletanska smaker. Eller vad sägs om Forbondekorv, kapris och rökig Mozzarella.

Uppdukat med fällar och plädar. Den stora eldkorgen ger värme tillräckligt.

Det är lite blidväder på gång. Det och eld i spisen fick snön på taket att släppa med ett brak. Assar som var i närheten blev livrädd fick stora darren och behövde tröst och trygghet...

...och jag tror att vi lite till mans hoppade till.

Snabb Pizza!

Svårt att inte älska dessa skapelser och bara det att sitta i vindstilla torparträdgård och mumsa i sig ger också sin del.