Körkonsert på söndag med Lars-Åke Levin och Anders Lindström

Det är vår första konsert med den här kören och det är rasande spännande för det känns lite som att en cirkel sluts. Nuvarande dirigenten för Stockholm Consort, Lars-Åke Levin, sjöng vi tillsammans med som korister i Kummelbykören som då leddes av en ung Anders Lindström, idag en av de främsta uttolkarna av anglikanska kyrkans musik. På söndag är han gästdirigent hos oss med just engelsk körmusik. Det är en tidsrymd om drygt 50 år och ohyggligt roligt. Anders, idag 83, har fostrat flera generationer körsångare genom åren, inte minst har många av hans körsångares yrkesval påverkats. Kan bara nämna några ur min egen generation och körsångarkompisar, Anders Hillborg, Janne Sandström, Anders Holdar, Lars-Åke Levin etc.

På söndag är det en alltmer sällsynt möjlighet att se Anders Lindström 83 "in action" då han växelvis med Stockholm Consorts ordinarie dirigent Lars-Åke Levin framför engelsk katedralmusik i Turebergskyrkan med Ulf Norberg vid orgeln. Konserten inleds med maffiga kröningsmusiken av Händel (jo han bodde och komponerade i England) och avslutas med Mendelssohns svidande vackra "Hear my prayer". (Jo han verkade också i England!) Och däremellan en hel rad engelska komponisters verk. Ett flertal av dessa sjöng jag, Kristina och Lars-Åke under Lindström för över 50 år sedan, cirkeln sluts och det är både en smula vemodigt och något ytterst fantastiskt!

Anders Lindström och Lars-Åke Levin

Aj aj aj - Hemmaförlust för Norrköping i säsongspremiären

 

Ändå var Norrköping det bättre laget, med massor av målchanser, bland annat ett stenhårt skott i ribban från Jonathan Levi och ett annat från distans av Ari Skulason. En av de mest energiska NKP-spelarna, Ishaq Abdulrazaq förtjänade bättre i det här mötet med Varberg som fick ett turmål efter slarv i försvaret. Ett Varberg som spelade fult vilket antalet gula kort visar. Fyra mot noll. Bland annat efter en armbåge i ansiktet på Filip Dagerstål som fick "bryta" och ersättas med Theo Rask. 

Förlusten borträknad så var det här ohyggligt lovande 90 minuter. Jag är övertygad om att NKP kommer att gå långt i årets serie. 

Kul också att göra lite utflykter i stan med bilen. Det är alltså 60 år sedan jag flyttade från Norrköping. Märkligt nog känner jag mig hemma där fortfarande och hittar också ganska så bra.

Suddig bild på August och mig (Foto Youtube)

August och jag åkte runt och besökte platser där jag bodde som barn. Överraskade honom med fotbollsbiljetterna - han är fotbollsfreak, men har de facto aldrig tidigare sett en match live som igår.

Lite lustigt också att jag var på min första livematch här hos IFK Norrköping redan 1959 och att jag tätt inpå, några dagar senare satt hos frisören. I stolen bredvid satt målvaktsgiganten Zamora Nyholm. Det var grejer det!

De där man aldrig glömmer

När jag for runt och pratade som inspiratör för matlagare genom SKL brukade jag inleda med hur farsan sken upp på demensboendet när jag kom med kalvsylta från Percy's i Norrviken och egenodlade inlagda rödbetor. Plötsligt mindes han åtskilliga kalvsyltor i livet och också gemenskapen vid borden och vi kunde prata om det en stund.

Kalvsylta, riktigt tillagad, har ju just den karaktären att den känns i munnen, med kryddning och sälta, med olika texturer och så de där svindlande skikten av smaker.

Jag var kanske tio år och han, farsan, kom hem med de där hårt knutna "tistlarna". Kronärtsskockorna. Den middagen minns jag idag och kommer alltid att minnas och vi skrapade bort skägget efter att ha ätit kronbladet ett efter ett och doppat i rört smör med lite salt och så det sista, bottnarna som var helt ljuvligt söta och något helt annorlunda av vad jag smakat tidigare.

Ska jag berätta mer? Om när han köpt några märkliga förpackningar med ris och kryddor i Sibyllans kaffehandel ( han hade kontoret på Nybrogatan nästan mitt emot Astoria och snett mot Teatergrillen). det var Nasi Gorëng. Aldrig tidigare hade jag smakat något så omtumlande starkt och gott och vi var nog tämligen ensamma vid den tiden att njuta den här indonesiska rispytten med stekt ägg och exotisk chilipeppar. Jag glömmer det aldrig.

Eller många år senare, när jag var 17 och beställde in en entrecote i Paris på La Coupole och njöt av hur en köttbit kunde smaka så bra, vara så mör och vara tillagad så till perfektion med pommes som frasade när man åt dem. Genom åren blev det åtskilliga besök på kupolen i Paris, inte sällan med skaldjur som förrätt och så denna fantastiska entrecote.

Jo det blir en hel del franska upplevelser om jag nu tar mig för att räkna upp en bråkdel av mat som fastnat i det där fantastiska matminnet vi har. Som den där desserten hos Paul Bocuse och faktiskt i hans sällskap vid bordet, Île flottantes, öar av äggviteskum kokta i vaniljsås med suckat. 

En sådan där stor grej i minnet är också George Blances hälleflundra i Vonnas som han lät sjuda i vatten och strösocker (!).

Hastigt drar jag mig till minnes en liten anrättning med tupplever hos Thomas Drejing på Petri Pumpa i Lund. OCH allt åtskilligt jag satt i mig hos genom åren hos Björn Frantzén.

Återkommer med fler höjdpunkter.

Under tiden så läs gärna om mina engelska mateskapader

När det puttrar i vår panna - eller fräser snarare.

 För 22 år sedan skrev jag en bok om Falukorv - en hel bok!!! Och fick hjälp av ledande kockar och mindre ledande unga att sammanställa in alles "Femton kockar och Falukorv". Stor succé då och med recept på olika variationer i tillagningen som håller än.

Tänker på den boken varje gång jag skivar upp Falukorv till stekning.

Samtidigt håller jag på att skriva om rester, ja sånt skrymt som ligger kvar och blir tröttare och tröttare i kylen.

Gjorde därför en rensning som blev en variant på fried rice. Fisksås, soja och en stor matsked namn prig narok. Till det en fläskig thaiomelett.

Purjo, lök, små kuber av falukorv, skivade söta sockerärter, kinakål.

Ett resultat av den ordinära stekningen som ovan dagen innan. Då serverad med linser.

Hetta i frukostäggen

 

Det var faktiskt August som sa, när han letade i hyllorna hemma; "Jag vill ha Nam Prig Narog med fisksås och löskokta ägg".

Men "naroggen" som vi trodde hade hemma står i hyllan på landet och retas, 33.3 mil härifrån.

Fisksåsen var ändå slut så det fick bli en vända igår till thaiaffären. När jag langade fram burken med "naroggen" (fritt översatt, "chili från helvetet") frågade expediten: "Äter du det här själv?" 

-Hmm jaaa!

"Det är jättestarkt, pet mak"

-Jag vet, arroy mak!

Så började hon ungefär nam laj laj (översatt "jag dreglar") och prata om nam prig narog med hastigt wokade grönsaker, ägg, soja, fisksås, oj oj oj!

-Jag vet, arroy mak mak.

I morse, ett par tre och en halvminutersägg var. Gröpte ur, skvimpade över fisksås och lite soja och toppade rejält med nam prig narog. Så himla gott, som ett uppvaknande, en mild örfil i sommartid.

Facts: Mald gourami, chili 30%, fisksås, tamarind, soja, palmsocker, citron

Genialisk konsthall och genialisk konstnär, Liljevalchs Gert Wingårdh och Harald Lyth

För många herrans ¨år sedan hade jag förmånen att få ställa ut tillsammans med Harald Lyth på Galleri Wallner i Malmö.

Idag bestämde vi oss för att åka till Djurgården för att se på Gert Wingårdhs genialiska skapelse. Vilka rum, vilket ljus, vilken höjd och så fantastiskt anpassat till Harald Lyths måleri, nästan som att det var uttänkt från början.

Lustigt nog har målningen titeln "Tabula Rasa" (tabberaset)

Det där att hålla sig till det som är ens eget träder fram både i byggnaden och hos Lyth. Att inte vika sig för trender utan möjligtvis skapa dem. Det var så många på den tiden som apade efter och försökte vara, medan Lyth bara var sin egen utan utblickar annat än att undersöka det som finns inom honom och ta bort allt som inte är nödvändigt, inte skapa förväntningar eller illusioner blott riktningar och rörelser och rum.

Rummet och bilderna kommer inte lämna mig på länge.

Mikael Fare på Cupido - Vernissage i morgon!

 

Var på förhandsvisningen igår kväll på Galleri Cupido. På en sådan ser man inte bara konsten i ett mer intimt sammanhang utan träffar massor av vänner, bekanta och nya profiler.

Jag har haft förmånen att få följa Mikael Farens konstnärsskap i många decennier, fan vad gammalt det låter, men så länge har vi känt varandra.

Lars Norén

Och jag kan nog säga at jag blir lika överraskad varje gång. Han behåller sitt signum (sin skrivstil) genom alla sina verk, men de finurliga är att de hela tiden förvandlas i uttryck och idé.

Nu vilar en slags stillsamhet över bilderna, ganska kompakta reliefer, tunga porträtt ur historien, stiliserade och historiskt trovärdiga. Överraskande, men med samma hållning som allt annat han företar sig i bildvärden. En jävla nogsamhet som man önskar att man själv var behäftad med, som ikoner med flagnande guld eller silver som spelar på ytan av en genomsiktlighet, en transcendens och med idébas i det klassiska måleriet. Porträtt av alla de där lästa och alla de där historiska bekantskaperna, en vandring bland folk som man "nästan känner".

När det klickar brukar jag förstå att det är avund som spelar i mig. De där ytorna, den där exaktheten, färghållningen. 

Men si så (!), gå dit och se själva.