Shepherds pie - lite annorlunda, men gott

Jag kokade en köttfärssås för frysen i veckan och åt lite av den i tisdags med pasta. En del fick koka ihop ordentligt för att bli en köttgrund till Shepherds pie. Egentligen ska den göras på lammfärs, eller egentligen och egentligen, den här köttfärsen blir bra.  Förstärkte lite med örter som jag har torkade från landet.

Fem potatisar fick koka. Stöttes och blandades med ett uppkok av en matsked smör, två matskedar ankfett, salt och två deciliter grädde samt en äggula och tre deciliter riven ost. Sådär ja. Såpritsas ut över köttfärsern och bakas i ugn 30 minuter 200 grader. Gott!

En av de bästa äggrörorna med ägg, ankfett, smör och grädde. Serveras med Bacon från Björks i Färila

Den där frukosten står man sig på vill jag lova.

Fem ägg

1/2 dl ankfett

1 msk smör

1 dl vispgrädde.

Sm'ält smör och ankfett i en tjockbottnad. Häll höver grädden och låt koka upp ordentligt, vispa ner ett ägg i taget. Vispa så det verkligen blir en kräm, balancera värmen genom att kastrullen från platten då och då, till exempel medan man vänder bacon i stekpannan. Folk säger mest att äggröra ska lagas med trägaffel, då blir det storgrynigt. Jag vill ha äggröra som en fast kräm och använder visp.

När äggen gått ihop är det klart och då är baconet färdigstekt. I morse serverades det hela på en smörad bit kavring. Gott så!

Ostron en vanlig tisdag - som en liten förrätt

Han var bara lite över två när han började gilla ostron.

Allt håller i sig nu som snart 15 åring

Ostronälskaren och jag med grillad citron till franska bassängostron, söta, salta, goda. En vanlig tisdag med lite guldkant i munnen, okej då, en ganska vanlig tisdag hos oss med ostron på menyn

En droppe i snön (när vi grillade korv)

Att sitta på renfäll ute i snön och njuta i solen trots åtta minusgrader är alldeles speciellt, Extra fint blir det av att det som ligger på grillen är olika korvar från Björks i Färila.

Så faller en droppe i snön och bildar en droppe.

Lider eller älskar?

Ibland får man höra att hundar stämmer upp liksom i klagan över vissa ljud...som när jag sjunger till exempel, eller som när ambulansen kör förbi med påslagna siréner. Även glassbilen triggar honom till medsång och framför allt Hesa Fredrik. 

Någon som vet, lidande eller lusta?

Putell på er grevar och baroner

 

Det är Kolingen (Albert Engström) som står utanför fönstret till en restaurang av finare snitt och med en flaska i handen. Där inne dinéras det och Kolingen unsläpper sig raden: "Putell på er grevar och baroner"

Men det här handlar inte om grevar ur ett klassperspektiv utan om de verkliga skönheterna till grevar.

Jag satt för väldigt många år sedan (kanske 25 eller fler) på Café des Fédérations i Lyon en namnkunnig bouchon. Jag satt där för att äta tillsammans med Sven-Gunnar Svensson. Kommer inte ihåg vad vi åt till vare sig förrätt huvudrätt eller dessert - jo förresten förrätten var förmodligen en  Sallad Lyonaisse och huvudrätten var väl en chouchroute med confiterade anklår precis som den även serverades på Brasserie George.

I alla fulla fall så ställdes det fram skålar med grevar. En delikat restprodukt när man smälter ister. En tid inte så ovanlig i Sverige där de framställdes i slakteriernas kokerier och var en proteinräddning i kristid. Numera ett alldeles utmärkt och härligt fett tilltugg passande alkoholfritt såväl som till vin och öl.

Igår fick jag tag på grevar i affären. Det brukar dyka upp titt som tätt, märkligt nog i hyllan över Polska och Ryska delikatesser (om er affär osannolikt har en sådan)

Vedspisstekt fläsk med bästa blodpuddingen, lingon och grädde. Oslagbart!

 

Tänk ett fläsk som steker långsamt och ligger helt stilla i pannan och där maillardeffekten bara tilltar, där kolhydrater och aminossyror i hettan från vedspisen reagerar, blandas och förstärker smaken med det rimmade köttets djupa sälta.

Förutsättningen är en bra gris och ett bra hantverk av producenten. Bästa rimmade fläsket köper jag från Björks i Färila, nästan nästgårds. Värmen, där jag tillagar i stort sett all mat nuförtiden, får jag tryggt från en Skoglund & Olson från Gävle. 

Minns ett fläsk på Edsbacka krog, en lunch under Christer Lingström och i sällskap av Björn Kronvall. Vi brukar ofta återkomma till den lunchen där fläsket stekts stilla och länge utan att krympa eller krumbukta sig och som "knullade mun" något alldeles förträffligt.

Så, äntligen har jag hittat rätt fläsk till vedspisen och njuter det tillsammans med alldeles nylagad blodpudding från Björks och nät och jämt sockrade lingon plockade utanför knuten i somras.

Av en annan god vän i historien Pelle Furumo, eller snarare hans familj, plockar jag en annan förträfflig idé. Där hällde man nämligen grädde över blodpuddingen som serverades till lunch. Helt oöverträffat,

Minns några rader av en annan god vän, salig Göran Brunius som berättade om när han köpt Ehns kvarn på Fårö efter att ha seglat dit med sin Mejt (jo exakt, Anders Zorns gaffelriggade segelbåt) och slöt köpeavtalet med en middag bestående av hårt stekta salta flundror med lingon och grädde som sås.