Trerätters på en onsdag

August och jag, fem ostron var, stekta nudlar med ostronskivling och ostronsås, uppfriskande citronglass. Jo mindre bra kan man ju äta en vanlig onsdag.

Vi två har ett alldeles speciellt förhållande till ostron och jag tror banne mig att nu under pandemin har vi nog tröstat oss med ostron några gånger i månaden och jag är så glad över att August är en ostronälskare.

Varmrätt? Förvisso har jag ett och ett halvt kilo fin högrev i kylen, men den fick vänta. Det blev stekta nudlar så här: 

Två nystan äggnudlar

1/2 rödlök skuren i tunna båtar

200 g ostronskivling

2 "nävar" fint skuren spetskål

4 fint hackade vitlöksklyftor

2 tsk ostronsås

1 msk Kikkoman soja

knappt en msk fisksås

1 torkad chili

Koka upp vatten och lägg i nudlarna. Koka försiktigt några minuter och under uppsikt. Häll av i durkslag när nudarna är "mjuka med spänst".Hetta upp olja i en stor wok, Häll i kål, vitlök, chili, och lök. Låt steka, men inte bli vidbränt någonstans, bara ta liiiite färg här och var. Skyv undan i woken och lägg i svampen, som självklart får ta färg. Vält i nudlarna. Blanda och smaka av med såserna, smaka, smaka, smaka. Sådär ja...Klart!!!

När vi öppnat ostronen så grillade vi en citron att ha till, men all citron gick inte åt och istället för att kasta dem tog August hand om dem och vispade in citronsaft och zest i en vaniljglass. Friskt och gott avslut på onsdagsmiddagen. Jäkla gott alltihop.

Ostronätaren 2009 två år gammal

Ostronätaren 2021 snart 14 år gammal

Birgitta Rasmusson, inspiratör som är borta. Börjat baka av lust

Moloken efter att en vetesur dött. 

Tänkte så här, att i väntan på att min tvärsäkra rågsur ska vakna så bakar jag vanligt jäsbröd (alltså på industrijäst). Vanligt lite saltigt formbröd.

På vägen hem från landet i fredags lyssnade vi till reprisen av Meny med Birgitta Rasmusson, en mycket ämabel människa som jag lärde känna i många olika sammanhang, inte minst när jag jobbade med Sven-Gunnar Svensson. Nu och är båda borta och saknade, Birgitta härom dagen och Sven-Gunnar för åtta år sedan.

Min grej har aldrig på riktigt varit bakning. Tror det varit alldeles för många missar för att locka till längtan.

Meny-programmet med Birgitta och den sanslösa entusiasm och deras gemensamma smaknjutning fick mig att börja bläddra i "sju sorters kakor". Upptäckte att den är alldeles sönderläst, har väl bakat en del och sedan förträngt, men kanske mest läst.

Igår kväll så började jag baka igen, enkla formbröd med enkelt vetemjöl, industrijäst, vanligt salt, lite socker, olja och och fem deciliter vassle som blev över efter veckans färskost.

Varför ska jag köpa osmakligt rostbröd för när det här är så enkelt och så gott.

"Rysligt" säger vän av komlex bakning med stenmalt mjöl av ålderlig typ och med surdegsgrund.

Ja, men det var inte det jag ville uppnå, ville verkligen ta vara på vasslen och göra det kvickt.

Så här gjorde jag:

780 g siktat vetemjöl

1 pkt jäst

1 msk strösocker

2 tsk salt

5 dl vassle (eller vatten)

Lös jästen i lite av vasslen och strösockret. Häll över resen av vasslen och mata på med det siktade mjölet lite i sänder. När degen gått ihop någorlunda strö över salt och låt arbeta med degkroken i 15 minuter (minst). 

Låt sedan jäsa bredvid spisen som är satt på 200° i 40 minuter.

Smörj formbrödsformarna genom att pensla dem med smält smör. Vält upp degen på mjölat bakbord och dela så att de passar formarna. Bearbeta inte degen utan häll den orörd i formarna och platta till den något så att den fyller botten. Täck med bakduk och låt jäsa ytterligare minst 30 minuter. Släng in en kaffekoppa iskallt vatten i ugnen, stäng luckan och sätt in bröden efter en halv minut på ugnens nedersta fals. Baka i 30-30 minuter eller tills innertempen är 98°. Ta ut och vält ur formarna och lägg bröden på galler täckta av bakduk för att svalna. 

Nu bubblar en rågsur ovanpå torktumlaren i badrummet för nästa bakprojekt med utvalt stenmalt mjöl. Sen ska det bli småkakor också som en hyllning till Birgitta Rasmusson.

Varför är jag här?

Den långa vägen nedanför torpet, den upp mot björnmyren och förbi de vackra skogsmarkerna. Vad gör jag här i stan, längtan dit är enorm. 

Kycklinglever Anglais

Det finns sådana dagar och så finns det andra. En av dessa många skriker liksom kroppen till efter inälvsmat. (är väl olika balanser i kroppen som styr dessa skriksinnen)

Idag skrek kroppen till efter Kycklinglever Anglais stekta i ankfett med confiterad charlottenlök och torrsaltat bacon samt kokt potatis och kapris.

Steker levrarna till 52° och häller över lite åldrad vinäger och mycket salt (!). Jämte det torrsaltade baconet, kaprisen och den lite sötare löken är kombon oslagbar.

(Bilden nedan är en liten fäbless jag har ända sedan det kom Robinhoodfigurer i plast med paketen sisådär 1958. Tillsammans med råfrysta lingon från Hälsingland och extrafet filmjölk så blir det här nattamat på riktigt, vet bara inte vad min dietist säger om saken, men det man inte vet har man ju intet ont av!)

Coronaspöket förmörkar varenda dag

Jag tillhör ju det där släktet av människor som tvivlar på själva livet, det vill säga att det kan slockna när som helst (och det kan det ju!!!) Men särskilt efter åkommor som smyger sig på som ångest och/eller skapar paniktillslag bara för att de ökar i styrka efter det allra första lilla tecknet. 

Det betyder att jag har corona 24/7 eller i alla fall symptom TROTS att jag försöker låta bli att träffa folk och om jag tvingas till affären så gör jag det då jag är övertygad om att det knappast befolkas av andra eller är åtminstone två meters lucka och då med spritade händer före och efter och munskydd på. Ändå, lite halsont, en kvällsfeber på 37.2 (vanligen 36.6) svullnader i luftvägar, öronvärk etc.

Så här är det ett helvete för jag går hela tiden och känner efter. Senast, för en dryg vecka sedan beställde jag hem ett provkit vilket bara några timmar senare meddelades vara negativt och under hela veckan var vi härligt isolerade i torpet långt bort i skogen. Alltså det jag känner nu är förmodligen en vanlig förkylning på samma sätt som jag kände det när jag beställde provkitet.

Tror jag lägger mig med en badbomb i ett hett bad och börjar läsa de böcker jag så länge traktat över att få tillräckligt med ro för att läsa, men fan känner mig inte helt kry...men det har jag ju inte gjort på över 60 år. I morron ska jag ringa läkeriet, har ett öra som trasslar. Visst är man som ett skämt?

Snart på denna plats något upplyftande om lever Anglais med torrsaltad bacon. Och domherrarna från förra veckan i Hälsingland är ett gott minnessällskap. Älskar det där körsbärsträdet året om.

Skotsk högadel på tallrik, hamburgare med smak av Aberdeen.

Kanske mitt skotska ursprung (Highlands) eller vad vet jag. Det finns en viss förkärlek för de skotska köttraserna. Det som vi gärna kallar Black Angus är i rakt nedstigande led desamma som skotska 1800-talsrasen Aberdeen Angus.

Och se på tusan, för en tid sedan var vi i Tallåsen och på hemväg mitt i smällkalla vinterlandskapet (-17 grader) vandrade Black Angus på kö mellan utlagda håvor av ensilage.

Inte visste jag att det fanns en så stor besättning nästgårds och dessutom med köttlådeproduktion och försäljning till privata kunder.

Av en liten lustig anledning kom vi över några hamburgare förra helgen. För surt för att grilla ute tyckte vi så det fick bli grillpanna på spisen. Glödhet panna, penslade hamburgarna med lite olja, salt och så stekning till en innertemp av 48 grader, upp för att vila på tallrik. 

Åååå, äruinteklok!!! Det är ju rått.

Ja jag vet att ute på restauranger så ska köttet i hamburgare ha en innertemp av minst 70 grader, men det är ju inte klokt, då är köttet förstört.

Köttet då, dessa angusburgare från Stenspers Gård i Tallåsen med de vackra vinterkorna?

Försvinnande gott kött! MEN, trots exakt stekgrad lite hård textur. Mer fett, absolut, men det är ju bara hur jag vill ha det, njurtalg (!) vilket också bär köttets egen smak.

Till våren blir det mer kött från Tallåsen och Stenspers, absolut.

På pricken!

 Kristallklar analys av lärare. Så här ser det ut och som förälder står man maktlös med ledsna rester att sopa ihop, lappa och laga och försöka få det så bra som möjligt. SUCK!

https://www.dagensarena.se/opinion/en-skola-alla-passar-ingen/?fbclid=IwAR1KAjv9RBNNluTELO3jL1uT3coC8veMSdmEBCPkUC0BDywja3WF3X8wm8w