Smaker som kvittrar och som berättar en historia

Det finns ett ställe i Sollentuna som är lite olikt och som ställer sig och lagar mat efter önskemål.

Så har jag i min vänkrets en man som naglar sig fast vid de där riktigt gamla smakerna, späckade med lagrat, saltat, marinerat, fementerat – det som studsar i munnen och som skapar bilder, minnen och inre äventyr.

Det syns inte utanpå. Han är förklädd. Ingen kan drömma om att han frivilligt

estmerar sådant andra grinar illa åt.

Vi har det där gemensamt och kan bara vi tänker på sillbullar med korintsås bli alldeles lyriska och utan vidare känna andelen sills påverkan att lyfta köttet i den fluffiga och ändå välstekta lilla biffen, njuta av korinternas lilla beska och såsens saltiga simmighet.

Vi kan i sinnevärlden och som diskussion väga för och nackdelar vid stekning av saltsill, värdera panadens förmåga att ta upp och behålla tillräckligt med fett att balansera sältan, sötheten i löken i såsen som inte får bli för överhängande prekär, men som också måste ha en syra för att balansera sältan i fisken. Ve och tvi vale om allt inte är korrekt, det ska det vara, till och med när vi tänker oss rätten framför oss.

Det där stället då? 

Jo det ligger i det Tors Backe som hyst äldreboende och vars restaurang nu har tagits över av folk som är lyhörda och gärna provar. Det är inte alltid tiopoängare, men ambitionen finns där och lyhördheten och viljan och njutningen.

Åt en sillalunch värd namnet idag som inleddes med dessa härliga sillbullar som vunnit ett uns på att kanske ha en större del fisk iblandat.

Tänker osökt på min vän, i salig åminnelse, Nisse Sundberg på Hemse Hotell på Gotland när jag i något radioprogram bad honom berätta hur man tillagar idbullar (Gotl. Specialitet).

-Jo, sa Nisse. Man tar en id och en ko…!!!

Sen då, jo sedan fortsatte lunchen med en stekt sill med löksås och den var i smak helt perfekt. Lagom urvattnad, bra panad och en väldigt god sås där sötman från löken inte alls tagit över. Personligen föredrar jag dock en lite, lite hårdare stekt yta för ytterligare perfektion.

Har också ätit kroppkakor här. Lunchkrogen har en egen leverantör på Öland som förvisso levererar godtagbara, för att inte säga väldigt bra kroppkakor men där har jag ju en kroppkakemästare hemmavid som gör kroppkakor som får en att svindla i gommen. Lena, exakt i sälta och i karaktär, precisa i textur och med ett rent magisk smakdjup där ingen allehanda stör med sin ettrighet och där fläsket är mildkokt skinka. Dessa serveras endast med skirt smör, inget annat, det bara förstör.

Men hörrni, vad heter det där stället då?

Ebba & Tores!

Naken Lager under hänryckningens sol

Medan någon tvingas in i skjorta, slips och kavaj, med tillvanda gester och later, med tilltvingad tidnorm och någon som ser och övervakar i alt.

Ha, ha, säger jag och välkomnar mig själv till mitt sommarkontor.
Naken i majsolen med aldrig tidigare så många inspirerande och roliga jobb, kanske mest för att jag väljer och bara då väljer det tilltalande och utanför konvenansen. Frihet är den bästa energikicken!

Boka måndag 4 juni kl 19 Storkyrkan

Bara en påminnelse om bonusdagen i Tureberg

Gör det, det är en bonusdag idag måndag och vädret ska bli fantastiskt. Gröna gräsmattor, stolar och bord, olika stånd med bästa kebaben rullad i helt nybakad falafel från ett tält i trädgården, eller en riktig turkisk börek med feta och spenat. 

Botanisera bland en hel uppsjö meze köttfärs som dolmades i vinblad, i aubergin eller i paprikor (väldigt långt från det vi själva fick uppleva på 60-70-tal).

Så till desserterna och yougurtdryckerna, kryddiga söta, siraps och honungsdrypande, eller turkiska tårtor, bakelser. Örtkryddad knådad rå bulgur.

Alltså, här finns allt för att förflyttas till Bosporen eller det gamla Osmanska riket i smak och texturer.

Var det ligger detta äventyr. Jo, i Tureberg i Sollentuna, tre minuter från pendeltågsstationen på Bergsbovägen på andra sidan Sollentunavägen. Gå dit. Öppnar för frukost klockan 10, grillarna sätts igång vid 12 sedan hålls öppet till 20:00.

Så vidrigt äckligt, skulle bara ha en stödkorv!

Vet ni vad en stödkorv är?

Jo det är en sådan där extragrej man måste ha när blodsockret sjunker och man är hungrig som fan i väntan på middag.

Så var det idag. Massor att göra. En skiva på Bauhaus där sågen fortsatt är trasig trots att kundinfon säger att den är lagad. Så det blev att bära hela spånplattan från drive in avdelningen ner till varuhusets byggavdelning för att få den sågad i de bitar vi önskade. Noll kalorier kvar och stödkorv av nöden.

Då slumpar sig det inte bättre (i det här fallet sämre) än att här finns något de simpelt nog behagar kalla ”Bistro”.

Tog en korv med mos. Klafs Klafs, tre kulor fransigt mos och plaff på med en korv, som bara Gud vet hur länge den legat och rullat i grillen, och så skvimpat över senap och ketschup, Poff, på disken på en papperstallrik.

Tappade lusten direkt. 

Men nöden har vare sig lag eller tid för kräsenhet.

Moset alldeles kallt. Alldeles åt helvete för kallt för att ens vara ätbart. Påminde om kallt nattståndet tapetklister.

Påtalade för mr Bistro himself. 

”Det är kallt, moset”, sa jag. 

”Va” sa han. 

”Jo moset är oätbart, det är kallt”, sa jag och han tittade på mig som om han sett ett spöke…nej misslynt, så blängde han tillbaka. Bytte ben en gång, två gånger, tre gånger och stegade fram till kantinen och stoppade ett finger i moset. ”Det här är varmt, du kan få nytt av det”, sa han.

Nu var det jag som såg ett spöke.

Du menar inte att du stoppar ett finger i moset och att jag noterat att du inte tvättat händerna vare sig före eller efter.

”Jag kände inte i moset”, sa han och motsade sig det jag sett med egna ögon.

Kände mig matförgiftad omgående.

Det var lite jävligt det där.