Vet ni vad en
stödkorv är?
Jo det är en sådan
där extragrej man måste ha när blodsockret sjunker och man är hungrig som fan i
väntan på middag.
Så var det idag.
Massor att göra. En skiva på Bauhaus där sågen fortsatt är trasig trots att
kundinfon säger att den är lagad. Så det blev att bära hela
spånplattan från drive in avdelningen ner till varuhusets byggavdelning för att få den sågad i de bitar
vi önskade. Noll kalorier kvar och stödkorv av nöden.
Då slumpar sig det
inte bättre (i det här fallet sämre) än att här finns något de simpelt nog
behagar kalla ”Bistro”.
Tog en korv med
mos. Klafs Klafs, tre kulor fransigt mos och plaff på med en korv, som bara Gud
vet hur länge den legat och rullat i grillen, och så skvimpat över senap och
ketschup, Poff, på disken på en papperstallrik.
Tappade lusten
direkt.
Men nöden har vare sig lag eller tid för kräsenhet.
Moset alldeles
kallt. Alldeles åt helvete för kallt för att ens vara ätbart. Påminde om kallt
nattståndet tapetklister.
Påtalade för mr
Bistro himself.
”Det är kallt, moset”, sa jag.
”Va” sa han.
”Jo moset är
oätbart, det är kallt”, sa jag och han tittade på mig som om han sett ett
spöke…nej misslynt, så blängde han tillbaka. Bytte ben en gång, två gånger, tre
gånger och stegade fram till kantinen och stoppade ett finger i moset. ”Det här
är varmt, du kan få nytt av det”, sa han.
Nu var det jag som
såg ett spöke.
Du menar inte att
du stoppar ett finger i moset och att jag noterat att du inte tvättat händerna
vare sig före eller efter.
”Jag kände inte i
moset”, sa han och motsade sig det jag sett med egna ögon.
Kände mig
matförgiftad omgående.
Det var lite
jävligt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar