Svindlande musik

-->

Det fanns tack och lov något annat att titta på ikväll på TVn.

Men jag ska villigt inrymma att jag hade vissa funderingar att se schlagerfestivalen om inget annat bjöds. Surfade runt och hamnade på tvåan. Sen kom jag inte loss. Naglades fast vid Håkon Kornstad.

Han föddes året innan jag flyttade från Norge så vi har omöjligen råkats i det norska musiklivet som jag till ganska stor del frekventerade de där åren i Oslo. Däremot har jag haft nöjet att festa ihop med Christian Eggen, kvällens dirigent för KORK, Krinken eller korrekt uttryckt Kringkastingsorkestret vid NRK. (Han har ju inte heller blivit yngre, men det är ju 40 år sedan jag lämnade Oslo så det är väl inget konstigt med det!)

Den här Kornstad har en så skir tenor med en sån inre kraft och som hela tiden balanserar på gränser mot tonal kollaps. Det är helt fantastiskt i höga tonlägen som man inte kan avgöra om det är en tränad countertenor eller en tenor i falsett (Nadirs skitsvåra aria i Pärlfiskarna av Bizet) men det är hans egen tenor så svindlande grant och känsligt.

Jag har sällan suttit så andäktigt och på helspänn inför en sångare. Nej det var inte alls stiligt eller mäktigt eller ens det minsta av ideal. Det var en helt egen intagande och charmig, enkel (men det är nog bara som det såg ut) och fullständigt livsfarlig tenor och så kullkastande att lyssna till. Så greppar han sin saxofon och det flödar av symfonisk jazz från hela orkestern och en ensam tramporgel i rent grymma arrangemang. Det bara rinner över alla breddar av musikalitet och fortfarande verkar det så enkelt att man nästan blir förbannad.

Så där ja, vilket otroligt räddande  alternativ med Tosti, Verdi, Bizet och Grieg och framför allt Håkon Kornstad. Norge befäster sig och ofta har det hänt att jag längtar tillbaka.

(Efter kalaset på tvåan surfade jag tillbaka till ettan och spektaklet i Portugal och ser att det mest intressanta, det mest udda och det mest spännande rent musikaliskt, Israel med Netta Barzilai som dessutom hade något viktigt att förmedla. Det finns hopp alltså!)