Nu kör vi skit, kompost och planlägger odlingssäsongen

Fjorårets rovor som överlevt vintern, söta, saftiga, goda

Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Stormar och 30 gradig minuskyla har satt spår, sprängt sönder och blåst omkull. Tidigare odlingsbäddar ska moduleras om och sedan vi fått radhus med uteplats så minskar vi kolonilottens och ökar odlingsytan.
Alltså bäddat för storjobb i trädgården.

Rabarberstånden är det liv i, snart dags för de första späda - lägger hink över ett av de många stånden för att få glasrabarber att serveras med vanilj

Idag flyttar jag en kompost, värdefull hästskit från en odlingsyta jag sagt upp beroende på idioter i grannskapet som inte förstår den kollektiva idén med kolonilottsodlande. Dessutom hundägare som envisas med att ha med prydnadshunden och dessutom låta den vara lös.

Dert första spirande, syran, underbart god att bara plocka när man kört kärror med skit, tugga på och känna krafterna liksom komma åter.

Nu sluter vi oss till vårt sammanhängande område och jag lämnar mitt 1700 tal till förmån för annat odlande, fritt fram alltså för tåliga moderna sorter som i alla fall ger avkastning lite över existensminiumum.

Sådde i höstas, vetet som odlats i svenska åkrar sedan 400-talet. Nu spirar det, ren fröodling med förhoppning att få så många ax till nästa säsong att det räcker till en bädd att kanske så småningom göra ett bröd av - bara sådär på skoj. Samtidigt var det en karl från Libanon, en av de goda grannarna som sa när han fick se mitt kubbvete att av exakt detta gjorde man en alldeles utmärkt bulgur. Historien kr´nyts ihop och mötena i odlingskretsarna blir på allvar

Grattis Alma - nio med tårta och kalas - GRATTIS!

Det var väl innan lunch som vi åkte in till Danderyd. Några minuter efter två kom hon ut, som en liten delfin. Det gick så snabbt att smärtlindring inte var att tänka på. Två hjältinnor framför mig, Rodjana och lilla Alma. Och nu är det nio år sedan redan.

Alltså, dags för kalas. Hemma först på kvällen den femte, den riktiga födelsedagen och med tårta från Edsberg, mäktig och chokladstinn.

Igår lördag md elva tjejer hemma på lunchmaskerad. Vi tog för en gångs skull en genväg och lät traditionellt födelsedagskaoniew vara och serverade kokt varm korv med bröd istället. Tårtan på festen struntade vi också i. Rodjana ställde sig istället och larmade ut nystekta plättar till ungarna som åt dem med drottningsylt och grädde.

Av hänsyn till barnen som var med på kalaset får korvätandet och firandet representeras av en enda bild på August.

Svartrökarnas Chark och Deli under prövning

Så gör vi när vi hittar något nytt. Vi såg en skylt en gång vid Glädjens trafikplats om ett "rökeri" långt bak ära och redlighet (det vill säga åt helsike långt ute i spenaten). Så kom Peter Holstad och underströk att den där Svartrökarbutiken skulle visst vara väldigt mycket värd ett besök. Då kör vi! Så sätter vi under lupp.

Första besöket igår med August och Lovisa i släptåg - hemma var nioårskalas så det var skönt att "fly fältet" ett ögonblick. Det är genom Stockholms närmaste trakter av öppna landskap som vi far, genom vårt Rotebro, upp i Bollstanäs och i riktning mot byn som Gud kom ihåg, Gudby - Där, som ett litet industribygge bland andra entreprenörer i kolandskapet, ligger butiken. Fullt med folk och kö vilket ger tillfälle att botanisera med blicken.

Som vanligt med de där varorna som kostat en förmögenhet i olika statliga och kommunala åtgärder/satsningar för att producera. Det är dessa liknanade man brukar hitta under rubriken "Svenskt Mathantverk" och vilka man oftast (men det finns förstås få undantag) kan konstatera inte alls smakar ett uns bättre än dussinproducerat, men som kanske har fått en familj i sysselsättning en tid. Gemensamt för dessa varor är skyhöga priser för att liksom motivera den påklistrade exklusiviteten oftast bara som en etikett på burken som utlovar så mycket mer än innehållet kan hålla i smak och upplevelse.

Säger jag att detta är Conny så är det väl Johan eller tvärtom, närmare än så kom jag inte Svartrökarna vid vårt hastiga eftermiddagsbesök igår - men efter ett litet smaktest så håller båda vad de lovar och turerna ut på landet kommer att bli fler

Bakom disken står två charkuterister som tillsammans och var för sig utgör Svartrökarna. Det är mot dem som fokus ska riktas. Här har vi engagemanget och kunskapen verkar det som, men är självfallet svårt att säga bara efter ett kort samtal och titt. Eftersom vi var där en lördag före stängning var inte köttdisken direkt uppbullad precis.

Så här vill vi ha det, fett och med smak av alspån och ene

Vi hittade rökt sidfläsk som var bättre än det vi smakat förr och vi handlade syrliga isterband och några andra "närstoppade" korvar. Så bad vi om utkik efter rett griskött - för det var anledningen till att vi reste ut på landet. I de butiker vi dittills varit låg revbensspjäll från grisar som drabbats av bantningshysteri eller som fettsugits. Självfallet försökte vi på Coop och ICA att undra över fenomenet, men fick bara till svar från ansvariga att "det är det här vi får och det är det här folk vill ha".

Nästa vecka ska Svartrökarna få in gris och då ska vi höras av för Då ska det läggas undan till oss.

Nu när Bondens Matbod gått in i hemlighetens mörker efter konkurs så behövde vi verkligen hitta nytt, Svartrökarna verkar lovande.

Rå räka med rättika och chili

Vi har ätit dem i lite annan form tidigare. Rodjana serverade dem idag som en liten shot före middag. Enkelt, okonstlat, saltigt, hett och med den lena smaken av det råa skaldjuren.

Gör själv

Det här behöver Du:
Råa tigerräkor 2 per servering
blekselleri ett litet knippe
kikkomansoja en tsk
rivet limeskal (ett litet riv)
rättika en skiva av en kronas storlek

namchim som man tillreder av salta bönor av bra kvalitet, chili, charlottenlök, vitlök, socker, limesaft, fisksås och lite kokt vatten - allt mixas.

Gör så här:
Rensa räkorna och ta ur tarmkanalen, skär i bitar.
Skär rättikan brunoise
Plocka rättikan i några små fina blad per portion
Bottna ett snapsglas eller liknande med något blad blekselleri, fyll upp med räkkött blandat med rättika och limerasp. Häll över lite kikkomansoja och lite namchimsås, toppa med några gröna strimlor blekselleri.

Med August på herrlunch

Så fick det bli, tandläkaren mitt på dagen och ända fram till lunchtid. August och jag åkte iväg till Edsbacka Wärdshus och åt en alldeles utmärkt smörstekt sej med blomkålspuré och skaldjursskum. Barnmeny - neehej tack. Det fanns inte en smula kvar när August fått äta i tur och ordning 1) Potatispurén 2) blomkålspurén blandad med skaldjurssåsen 3) de gröna bönorna som August bestämt hävdade var sojabönor. 4) den läckra fiskbiten som var ett rejält stycke. För just det har han kvar, att äta som ungar gör, enskilt och avskärmat, var smak för sig utom förstås när det serveras läckra grytor eller härliga röror.



Hemma, senare på kvällen blev det ett långkokt och ugnsstekt revbensspjäll (kokat nästan två timmar försiktigt sedan svalnat och lagt i press över natten för att sedan brynas i het ugn). potatismos och hemlagade grönsaksbiffar till en kompis till Alma som var på besök och som är vegetarian.

Att dö levande - en ynnest för en räka, allrahelst på Frantzén Lindeberg

Havskräftan så som den serverats en gång på f/l

Jo, det är nog så att gastronomi på riktigt gör en smula ont. Lyssnade därför med spänning på ett inslag i Nordegren i P1 på Sveriges Radio och det blev en lätt skrattretande lyssning inte bara för Nordegrens, som vanligt yra mössa som alltid landar där han vill, utan för en marinbiolog som samtidigt gör sitt yttersta för att tycka synd om fiskar, skaldjur, ja till och med ostron - hajar Ni! Nordegren frågar om ostronets själsliv och om möjligt att hon/han har dödsångest där i munnen på amateuren.

Så kommer marinbiologen som i sin egen skepnad naturligtvis helst vill se fiskar och skaldjur orörda i naturen - det vill ju de flesta naturmuppar, ändock äter de! Och det hela är appropos att restaurang Frantzén/Lindebergfått in en sändning levande havskräftor att slaktas precis före ätögonblicket vilket naturligtvis har sina fördelar för kvaliteten och därmed också smaken.

Men lyssna själv på inslaget, gå till vänsterspalten och klicka på länken: Rått i munnen och notera att Björn Frantzén får det lysande sista ordet som han griper tag i själv över huvudet på alla andra medverkande, spik i kistan, over and out!

Så ser de ut i verkligheten dessa molusker med självsliv och dödsångest

Påminner mig så en historia från gotland om fiskaren som varje morgon, och så hade gjort i 50 år, rodde ut och vittjade sina bottengarn. Som alla andra morgnar tog han sina flundror upp till en rensbänk en bit från land och flådde de sprittande härligt färska fiskarna. Just denna morgon kom en stockholmsdam i badtofflor och morgonrock fram till honom efter hennes morgonsimning:
"Jöreinte ont på fiskarna när du gör så där"? frågade hon.
Fiskarbunden tittade på spöket från Stockholm och svarade:
"Nehaj du, di är vane!"

Morgonlåt i skogsbrynet - och tankar om generellt hundförbud i stadsplanerat område

Rodjana på morgonpromenad i björkdungen

Skulle varit ute tidigare slår det oss. Dimma över åkrarna och en lös hund med hundägaren 20 meter efter som om de inte begriper, låtsas inte förstå. Det är generellt kopplingstvång i Sollentuna enligt lokala ordningsstadgan och dessutom så här tiden mellan första mars och 20 augusti stadgat enligt lag att hundar ska "Hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt" vilket av Naturvårdsverket tolkas som att alla hundar ska hållas i koppel!

Varför ska man ha hund över huvud taget när man inte använder den i brukssyfte, jakt, vakt, sök. För inget av detta behövs hund i stan eller förorten. Man undrar vad man har hundar till där?

Efter hela Edsån är det fullskitet efter hundar. Det är svårt att ta sig fram helt enkelt.

Nu var det inte det vi var ute efter, trodde vi skulle se fler gäss den här morgonen, eller kanske tofsvipor. Ringduva var det enda, hackspett på håll, inga sångare, sex grader i luften - fortfarande vårvinter. Rådjuren var skrämda av den lösdrivande hunden, synd!

Men det är skönt ute. Man liksom får en bra start på söndagen. Nästa helg går vi ut vid fyra - i gryningsljuset - upp mot gamle Almquists Antuna Gård - jo det var Carl Jonas Love Almquists pappa som var herre på den gården som den stod där i slutet av 1700 och början på 1800-talet.

1854 sänktes vattennivån i Norrviken för att man skulle få mer odlingsmark. Då rätades Edsån ut som en spikrak kanal, handgrävd. Nu finns tankarna på att låta den hitta tillbaka till sin tidigare form.