Vinteride i kållandet

Skockbädden som den riggats för vintern

I veckan var vi i kökslandet och rotade - gjorde allt det där som inte blivit gjort - skötte om det sista. Eftersom det varit så varm höst brådskade ingenting egentligen. Som att täcka kronärtskockorna till exempel.
Jag läste för en tid sedan ett brottstycke ur Arvid Månssons trädgårdsbok från 1642 förmedlad i den alldeles utmärkta "Trädgårdens Snillen" av Monika Björk (Prisma) och om hur man får kronärtsskockplantor att överleva vintern.
"Första sommaren mognar de inte allmänt", skriver han. Därför ska man täcka dem med bräder, halm och hästgödsel. Jag har tagit kompost, halm och bräda istället och tätat till noga kring plantorna.
För en tid sedan lyckades jag få upp en planta andra säsongen och det var precis som beskrevs i trädgårdsboken från 1600 talet - plantan gav rikligt med skockor. Om sex månader vet vi hur årets täckning lyckats. - det är det som är spännande med trädgård, så långt har inget gått fel - så långt kan jag redan nu drömma om kilovis med saftiga skockor till hösten 2010.

Somtam på kålrot

Klassiska ingredienser till en somtam - här kan man gärna lägga till lite av de fermenterade rörorna som gör rätten så karaktäristisk för nordöstra Thailand

Kålrot har inget namn på thai. På engelska heter hon "swede" och i amerika kallas hon för rutabaga efter västgötskans "rotabagge". Visst kan man utläsa en del av det - skriver mer om detta i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen!
Jag har skrivit det här förut, hur fransmännen ett tag kallade kålroten för "chou de Siam". Kolla här. Från den länken finns länkar vidare till tabberasets alla somtamhörn.

Dröm om min förvåning då Rodjana berättade att den traditionella salladen på kålrot anses lite förmer jämfört med den gjord på papaya - duger gott att återkomma till - vi lagade dem nämligen igår kväll på nyskördade rotbaggar och som förrätt - hett, fräsigt, syrligt, salt - en "somtam chou de Siam" har allt!

Somtam som vi åt den igår

Kon är på ängen

Sollentuna kommun har i all tid haft en offentlig kommunalgran som sett ut som ett skämt. Jag bloggade om det redan 2006.
I veckan som var anlades en stor platta där gamla Sollentuna Taxistation en gång låg. Sedan kom det skyliftar och långtradare med gigantiska stålkonstruktioner. Av detta och utvikbara plastgrenar i grönt byggdes en gigantisk kon.
Det tog ett tag innan man kunde urskilja likheter med en gran - nej förresten - sinnebilden av en amerikansk gran möjligvis, men ännu mer en konisk plastkonstruktion i syfte att vara gran.

Idag klockan 15 var det granljusning - med kommunalrådet Torbjörn Rosdahl (m) och skönsjungande Laurentii gosskör från Sollentuna kyrka. Hela torget badade i ljus och ljud och Rosdahl hälsade julen genom att tända granens tusentals små LED lampor (som, underströks det, drar lika mycket ström som ett enda ljusrör)

Tjoff - så glänste granen i all sin prakt - påtänd via en fjärrkontroll i handen på kommunalrådet. Inte illa, men stjärnan lyste ej - fabrikationsfel? Leverantörsfel? Teknikfel?
Vad hade julen varit om inte Betlehemsstjärnan lyst?
-Vi fixar det i veckan med skylift, sades det bestämt från makten i kommunen.
Djädra grann gran annars, slog vi andra fast och bjöds på het alkoholfri glögg med pepparkaka.

Svindöd - vanligare än man tror

Hallå - vakna upp.
Djur dör, människor också.
Frågan är om Lars Hultström grisar ens varit vanvårdade. Vem säger det? Djurrättsaktivisterna som kallar grisarna för "sina vänner" och "individer".
Vem som helst, tror jag, som aldrig varit inne i ett djurstall med slaktgrisar, broilers eller andra djur för livsmedelsindustrin blir självfallet smått skakade över doften, värmen, brölet, rörelserna, trängeln. Men det är så här det ser ut inom ramen för god djurhållning baserat på att djuren ska ha det bra utifrån det som man idag kan mäta - vatten, utrymme, foder, ventilation etc. Ytterst är det djurens hälsa såväl psykisk som fysisk som är kontrollerbar. Idag har Sverige kommit väldigt långt vad gäller god djurhållning, så långt att det går att använda i marknadsföringen även om EU, såviott jag förstått, sätter käppar i hjulen för sådant.
Bambifieringen ger stort utrymme åt djurrättsaktivisternas lobbyism och Malin Gustafsson sa idag att hennes mål är att få svenskar att sluta äta kött.
Då räcker det med att filma döda grisar i bås för att få uppmärksamhet på den egna besattheten - lite enkelt kan man tycka då det självfallet är så i grisbesättningar att grisar dör - kombinerat med bilder på grisar som glufsar i sig kadaver är det klart att människor blir uppbragda.
Varför?
Jo för de sätter likhetstecken med sig själva - det är det som bambifieringen vill uppnå - djur som vänner, kamrater, individer.
Köp skinka och revbensspjäll med gott samvete till jul, ät sylta och allt annat gott från gris - och gör det i förvissningen att grisen har varit genomkontrollerad från födsel till slakt - en rakt igenom glad gris.

Möra svartrötter med brynt smör

Djupgrävde en halvmeter drygt här i våras för att kunna odla svartrötter - tror att det här landet kan bli en bra sparrisbädd så småningom. Ska köra en säsong med potatis här först, min Alströmerpotatis från 1700 talet.

Jag är lyckligt bortskämd med min kålgård - kände det idag när jag gick upp i gråvädret för att skörda mina första svartrötter - tack för klimatförändringen - förra året gick det bara att skörda svartrot till slutet av september, nu tror jag baske mig vi får dem till julbordet tillsammans med vår vinterpotatis (och det är färskpotatis).
Idag blev de serverade med riktigt brynt smör, Valios normalsaltade.
I morgon tar jag en tur upp och skördar lite av våra haverrötter och serverar dem med en nötig hollandaise som förrätt.
Våra svartrötter är mörare och godare än sparris, ta mig fan!

Isaansoppa med dill och kaoniew med namprig boon

En av mina favoriter på soppfronten (så kan man egentligen inte uttrycka sig) är den thailändska aromatiska Aom som serverades oss igår till middag. Receptet hittar Du här. Tillsammans med Nam prig poon (eller "bon" som det uttalas och med kaoniew (klicka på länken och Du får lära Dig allt om hur man tillagar thailändskt kladdris) och torkad högrev (ngua tod) som marinerats med fisksås och friterats med korianderfrö och vitpeppar är måltiden mer än komplett - hett, syrligt, salt, allt i ett, väldigt komplext.

Tabberaset berättar om döden

Jag brukar undervisa gymnasister ibland. Plötsligt, och förvånande med tanke på kraven jag ställer, hör de av sig långt senare - Facebook är bl.a ett sådant forum där jag får förfrågningar.
Häromveckan fick jag en propås om jag ville berätta i ett lokalt TV inslag om Halloween. Jag svarade att jag inte kan något om Halloween för på min tid var det enda nöjet på alla helgons dag att åka förbi kyrkogårdar och titta på eldhavet av alla ljus.
Berätta något läskigt då - sant läskigt.
Jag gjorde det - jag berättade om den tid när även vi svenskar trodde att dödsstraff var avskräckande.
Inslaget som är förfärande långt i övrigt och har allt annat att önska kan laddas ner här (klicka på ungdomnsprogrammet skunk) och förfäras. Inslaget med Tabberaset börjar 7 min och 32 sek in i programmet.