Edsbacka Bistro - njutning ikväll!

Vi blev barnlediga, ikväll, hela natten, till i morgon bitti - då är njutningsalternativen lätta. Middag på Edsbacka bistro. Och vi förberedde oss med menyn på internet timmarna innan och vi var bestämda när vi klev in och satte oss vid det rörigaste av borden och samtidigt det mest underhållande - de efter baren och köket! Det är nämligen mest bistrokänsla där.


Ankleverterrinen med fikon och rostade mandlar kunde vi inte motstå

Kanske aningen för kall, men då är vi otroligt petiga. Och kanske den kunde motstått ytterligare någon syra.


Rodjana, vacker som vanligt när vi går ut - och magen växer, det är inte lång tid kvar.

Lite diskussion blev det trots allt när vi skulle bestämma oss för varmrätt, rödingen lockade, entrecôten likaså, lammet vann.


Jag är ju ett lammets vän och har så varit sedan urminnes tid, och jag har ju ett långt förflutet på Gotland där jag ofta anlitades att grilla asadolamm.


Lammet serverades i tre variationer, ett rack av lamm från Nya Zeeland, en kokt och sedan rostad rulle tunnbringa och en hemgjord timjanlammkorv. Detta tillsammans i en smakstark sås med katrinplommon och potatismos

-Jag har aldrig ätit ett så mört lamm, menade Rodjana som tyckte det ytterligare stärkte lammrätten att fett fått sitta kvar på racken så att smaken fortfarande fanns kvar. Det är annars ett alltför vanligt otyg att skära bort allt som är vitt innan tillagningen.
-Man blir så djävla lycklig av lamm! (min kommentar)


Och man blir inte mindre lycklig av en sufflé. Choklad stod det på menyn, men vi är glada för att den bytts ut mot en suffle på hallon och vi kom på oss med att göra sufflé alltför sällan. Senast en lutfisksuffle förra julen.


Avslutning, kaffe och Rodjana tog en "krämkarramell" för att se hur den utvecklats och om den kunde mätas med den vi gör hemma - det kunde den inte!!!!

Fisksås - den bästa!

Det här är för Space Babe (och alla andra intresserade också.) Det efter en fråga hon ställde efter att ha blandat till en "Prig bon Nam pla" och funderade över fisksåsen. Vilken är den bästa?
Den fisksås som vi tycker har den varmaste, rundaste och mjukaste smaken och som har en lagom hög sälta är den på bilden. Jag är inte alls någon hejare på thaiskrift, men Rodjana säger att det står "Tiparos" mot det röda på den gula etiketten. Det är en plastflaska, oortodoxt, men lätt att bära hem. Mycket billigare än de små importmärkesflaskor man kan köpa i Konsum eller på Ica. Vi betalar 18 kronor för för 7.5 dl.
Förtryckt på etiketten står 23.- vilket betyder 23 THB (Thailändska Bath) vilket omvandlat skulle bli fyra kronor och sextionio öre och vilket i sin tur betyder att det är en dyrare kvalitetsfisksås i Thailand. Finns oftast i Thaibutiken. Köp den!

Studentaftonen - vilken grej

Alfred, drängen hos Emil i Katthult, Björn Gustavsson

Det stormade utanför, snön vräkte ner på tvärs - inne i Akademiska Föreningens stora sal fanns en intim värme, ett skratt och gemyt. En kväll till minne av Astrid Lindgren 100 år.
När Björn Gustavsson sjöng "Jag är en fattig bonddräng" tillsammans med Georg Riedels bas kom det tårar hos publiken. Det var en storartat kväll.

Karin Nyman och kusinen Barbro Alvtegen

Astrid Lindgens dotter Karin Nyman är rasande lik sin mamma i tal och i gester, i leendet och i skärpan. Hon lockades att berätta att det faktiskt var hon som döpte Pippi Långstrump.
Pippi satt där själv, Inger Nilsson och hon är väldigt trevlig och hon berättade om skräcken vid inspelningarna för den där elaka lilla apan, hr Nilsson och hur han både kissade och bajsade på den lilla ivriga, men blyga skådespelaren, nio år gammal och från landets utbygd; Kisa.

Inger Nilsson delar sin tid med att vara skådespelare på halvtid och läkarsekreterare.

Gunvor Runström och Barbro Alvtegen träffade jag för första gången igår kväll och på scenen.Gunvor och Barbro är brorsdöttrar till Astrid Lindgren och alltså kusiner till Karin Nyman. De vårdar barndomshemmet i Småland och de berättar levande om Astrid och hennes föräldrar. Det är lysande berättat och det är som att lyssna in sig i en klans hemligheter. Man följer med in i stugan och man vill vara kvar och höra mer och det är så spännande, och roligt. Kvällen var skratt, täta skratt tillsammans.

Anna Sahlin sjöng innerligt.

Anna Sahlin var Anna i Bullerbyn och jag kunde berätta för henne att kräftfisket i Bullerbyn säkert är något av det mest nationalromantiska som skrivits och där mat, gemenskap, njutning, glädje och skratt möts i ett förtrollat ljus vid en stilla sjö i ficklampornas sken. Sedan sjöng hon med George Riedel så att det riktigt värkte.
Marianne Söderberg höll ihop det hela och lät mig förklara lite ur det gastronomiska skafferi som Astrid Lindgren öppnar i sina böcker och där det mycket handlar om att beskriva hur människor är genom att berätta vad de äter - gör det, titta på vad människor lägger upp vid kassan i snabbköpet, de som kommer före i kön. Se vilka de är efter de varor som de ska betala för, det är nästan genanta insikter man får ibland.
Marianne Söderberg har en sådan stor humor bakom den ganska torra ytan, det är väl växlingsspelet som gör det - sådant gillar jag.

Nästa studentafton har Oscar lockat Anita Ekberg till pytten

Så var de där bakom som inte syntes på scen. En av dem lunchade jag med på Grand Hotel dagen innan. Han heter Oscar Edlund och kommer närmast från en treårig utbildning på Grythyttans hotellprogram. Det var på Grythyttan vi träffades första gången då vi åt en middag tillsammans i pofessor Tore Wretmans bibliotek och jag fick diplom för min bok "Järnspisar, Hackekorv och tabberas" och som var anledningen till att jag fick sitta på Studentaftonens scen och prata igår kväll. Oscar har jobbat med studentaftnar sedan han var 19 år gammal och har tillsammans med Akademiska Föreningens studentaftonsutskott lyckats locka till sig folk som annars sällan eller aldrig ställer sig inför publik och pratar. Karin Nyman är ett sådant exempel.

Pytt med tillbehör

Många timmar höll vi på och efteråt var det traditionsenlig pytt med öl och snaps och kaffe och punch med studentikosa sånger till spriten. Snön yrde och vinden tjöt och från värmen därinne rann snöflingorna i rännilar smultna på utsidan av fönstren.

Grand Hotel idag kloockan 12 - magnifikt som vanligt


En klassisk servitris med en "tupp bakom örat", härligt!

Att det sedan skulle ta hela dagen idag för att ta sig hem bekymrade ingen då. Eftersom inga tåg gick så gick istället tiden åt till en stor härlig lunch på Grand Hotell och det var där servitrisen fick frågan om vad en "Tockfarmens tuppterrin med salvia, romansallad, vitlök och creme fraishedressing" var för något.
"Jo en terrin är en liksom en tupp utan huvud och fötter som bakats med en grej på"! Det är en klassiker från och med nu.

Grand Hotells lunchfläsk med kummin och dallrande smakbärare, gräddig surkål och potatis från Bjäre.


Björn Gustavsson, Inger Nilsson, Karin Nyman, Barbro Alvtegen och Marianne Söderberg inför kvällens framträdande

En sen middag i Lund

Jobbade länge igår. Det blir sådana där arbetspass ibland. Det var roligare förr! Allvarligt alltså.
Brorsan är inne och trycker tidning i Malmö. En ny Lundaliv är på väg och kommer med ett stort porträtt på skådespelaren Björn Kjellman som jag träffade för en tid sedan.
Jag tycker ibland att jag är ett med mitt skrivande och det sätter sig i ryggen som kramp - jag trodde skrivkramp var något annat. Och jag har alltid levt med tron på att ställtid är en djävla myt som oinspirerade och okunniga skribenter tar till för att slippa skriva i nuet, i ögonblicket. Myten sätter sig som kramp i ryggen istället - skrivkramp, och det liksom vandrar i musklerna, rör sig och värker, kryper och svider, bränner. Hade jag haft ställtid hade jag gått runt och funderat. Tagit det lite lugnare, sluppit värken i ryggen, kanske.
Förr skrev läkarna i journalen om kvinnor som sökte för just den här åkomman, "SVBK" innan de förbjöds att göra det. "Sveda, Värk och Brännkärring". Jag är en sådan just nu, en SVBK som sitter och plågar mig genom min egen textmassa. Direkt, på den bara! Skriv, skriv, randa. Det blir bra, det är oerhört intressanta människor jag träffar och som jag får skriva om, men jag får ont och jag sitter numera hela tiden och tänker: Är det verkligen det här jag ska göra. Men när jag tänker efter så har den skrivvåndan förföljt mig i 40 år. Jag smörjer på lite Voltaren och skriver vidare.

Koljan friterades så gott att det frasade om den t.o.m när jag tog en restbit i morse


Thailändska stuvningar får en alldeles speciellt söt smak med färsk grönpeppar, man känner sig hemma!

Sent igår kväll blev det middag i Lund - hade en väldigt god fläskbit tidigare på dagen på Grand Hotel - nu blev det nästan nattamat som brorsans hustru lagade, sprödfriterad kolja och lika spröda friterade räkor, doftande jasminris och så griskött med små auberginer och stänglar av grönpeppar - jo det är klart att det är thai varthän vi än kommer i vår familj.
Och hur många var det som bloggade om semlor igår?
Vår fettisdag avslutades några minuter i midnatt med en god köpesemla, nyttigt? Nä!
Kväll är det studentafton. Ska läsa på i min egen bok för att komma i rätt tonläge inför kvällen.

Knake - bara i Lund

Flög ner till Skåne igår. Ska medverka vid Studentaftonen om Astrid Lindgren i morgon.
Idag ska jag jobba för Lundaliv.
Har pendlat mellan Sollentuna och Lund av och till för den tidningens räkning i snart femton år.
Det första och sista jag gör när jag kommer till Lund är ett besök vid Holmgrens i Saluhallen för att köpa Knake.
Nu undrar naturligtvis de flesta vad en Knake är och det är förståeligt även om denna brottarkorv funnit vägar ur förskingringen. Lundensaren Hans Alfredsson tog till exempel med Knaken att serveras på Restaurang Solliden under sin tid som Skansenchef.
Namnet är onomatopoetiskt, det knakar till när den äts och är man inte försiktig så sprutar det om korven också vid första tuggan. Det smäller till med ett knak.
Knaken ska innehålla det "sämsta köttet". Även om det ska vara rent kött så är det kött som inte kan användas till annat och knaken ger alltså den fornnordiska betydelsen av fjälster (korvskinn) ett ansikte: ”gömsle”.
Den är köttig och kryddig och den är mättande och känns högexplosiv.
Historien om knaken berättas gärna av de inblandade och förbättras ofta i andra och tredje led.
Den har tillverkats av Holmgrens charkuteri och var i början av förra århundradet en helt vanlig tysk knackwurst. På 60-talet gavs kryddningen karaktär av charkuteristen Ove Hansson och när det ”nya” Lund byggdes med universitetssjukhusets stora block och kärnkraftsverket i Barsebäck stod byggjobbarna i kö om morgnarna utanför knakefabriken när den påstådda "varma och speciellt närande" korven togs ur grytan. Så är det fortfarande. Knake ska helst ätas fabriksljummen.
Jag köpet några knakar varje gång jag anländer till Lund för jobb och för att värma nätt i hett vatten och äta rakt av, sedan köper jag med mig ett 20-tal hem, den älskas av familjen och har blivit en tradition att äta efter ett Lundabesök.
Läs mer om knakens historia på Knakesällskapets hemsida.

Namprig pau - nödvändig chilliröra

Vi har alltid torkad chilli i mängd med hem från Thailand, den är ju så lätt så vi riskerar inte att få övervikt

När man beställer "Namprig" i Thailand så är det namnet på en typ av mat, Råa och kokta grönsaker kring olika heta röror varav än brukar vara "namprig pau". "Pau" betyder "rostad" och namprig pao är en rostad chilli helt enkelt, mixad med rostad lök, korianderrot och vitlök. Röran är otroligt het och aromatisk och har förmågan att väcka till liv den tristaste av grönsakssmaker.

Huvudingrediensen i vikt räknat är gul lök som hackas grovt och steks i panna så att den får exakt en sådan här färg.

Till en namprig serveras ofta också en halstrad fisk eller grillad kyckling och så det som "mättat miljoner" på tre bokstäver; Ris.


Vitlök och korianderrot mortlas först lätt innan den får rostas med löken.

Namprig pau kan också användas i olika andra thailändska rätter som i "nationalsoppan" Tom Yam och till Gai pad met mamuang, stekt kyckling med cashewnötter. När vi äter nudelsoppa hemma, kwaytiao, så toppas den alltid med en sked het namprig pau. Röran är också utmärkt att använda som marinad till kött och fågel. I de många olika heta salladerna som finns i Thailand ingår också ofta namprig pau.

Alla ingredienser mortlas samman

Det finns inte så många olika sätt att göra en namprig pau på, ändå smakar de lite olika beroende på vem som rostat och mortlad den. Självfallet har jag inte smakat någon som smakar bättre än den Rodjana gör hemma och åtgången på hennes blandning är stor då hon säljer kvantiteter vidare à 30 kronor hektot. Värt att pröva.

Rikligt med vanlig gul lök hackas grovt och steks så att den tar ordentlig färg.
Många vitlöksklyftor körs i mortel tillsammans med korianderrötter och rostas sedan tillsammans med gullöken.

När Rodjana gjorde namprig hemma i Thailand, när hon var liten, fanns det ingen mixer att tillgå i köket, då var det till att få mortla hela vägen till en utmärkt namprig pau. Idag mixas röran bekvämt till lagom konsistens, men morteln är ett vikigt redskap fram till dess mixern kan ta vid, det har med smakan att göra

Torkad chilli, prig heng, rostas och mortlas tills allt blir en behaglig och oljig smet, en rostad chilliröra med lök, en ljuvligt smakande namprig pau.

Blod, Korv och Kärlek

Blodpudding ska kokas i mjölk eller stekas i ankfett .

Igår vimsade jag ånyo i ICA butiken – jag handlar där för att den inte ligger närmast utan för att den är en fraktion billigare än min närmaste affär som är en av de ”dyraste” COOP butikerna i landet.
Först jagade jag paltbröd. Ska skriva mer om denna gastronomiskt mjuka, stillande, sköna, mörka, filt för själen senare. Hittade inte, men det gjorde inget för det rimmade fläsket låg inpackat så det blev osynligt och det som var osynligt var åthelvete för tunna skivor. Alltså vimsade jag vidare och kände mig ungefär som Mr Bean; måste hitta, måste finna, måste hitta, måste finna, hungrig, hungrig, hungrig.
Ost, ostsoppa –nä blä! inte idag, fettbomb. Soppa, soppa, soppa, Mjölk, jag måste ha mjölk. Såg blodpuddingen på väg dit. Helvete, köpa blod, baka blodpudding och koka i mjölk och servera med lingon Yes. Fanns inget blod, det hade någon köpt upp som har hund som ska lära sig spåra!
Färdig då OK – för söt, men går an, GEA:s är bäst, men åker väl snart bort från hyllorna för där låg en ny, ICA:s för halva priset. Hade inte tid att jämföra innehåll, ska göra det vad det liter.
Och ovanför blodpuddingen en hylla med plastförpackade korvar med världsnamn på främmande språk. Vad ät det för fel på äktsvenska Isterband? Jo att syran försvunnit. Tillverkarna i storformat fick höra att folk tyckte isterband smakade syrligt och drog slutsatsen att korvarna var gamla och sura, djävla folk! Så nu är det inte härligt syrade Isterband vi får utan simpla grynkorvar, det är felet med Isterband. Om man nu inte letar upp småtillverkare med yrkesstolthet och trovärdighet förstås.

Den thailändska korven på ris och svin är syrad som våra svenska isterband. Häftig syra ska det vara.

Sai grog har jag skrivit om tidigare, thailändsk korv (Receptet här!). Där på hyllan från Wurstmaster låg den, men den såg inte ut som hemma. ”Thai-korv” för 101:50 kilot. Den åkte med ner tillsammans med blodpuddingen.
Väl hemma stektes puddingen (som av tradition i Småland förr serverades som sidorätt när korvkaka vankades, källa: ”Järnspisar hackekorv och tabberas”) i ankfett för vad saknas i ett burget hem. Det blir så himla gott.

Thaikorven hade vi bara uppvisning av igår. men idag till lunchen skulle Rodjana göra ett test och det gjorde hon leende för när hon stekt korven och tagit den första tuggan så sa hon: Korv, det smakar korv.
På förpackningen varnas för chilliinnehållet och det flammar om symbolen.
-Chilli då?
-Chillipulver, svarade hon.
-Vitlök då, frågade jag för det ska vara mängder av vitlök i thaikorv.
-Det luktar mer vitlök om dig när du går och lägger dig för kvällen än om den här thaikorven, ha,ha!
(Rodjana är gravid och doftkänslig!)
-Nej det här är ett skämt. Nu ska vi göra sai grog i mängd och frysa in till grillen i sommar. Ljuvliga tider stundar alltså på täppan så fort snöhelvetet ger sig.
Lovade jag att laga blodpudding på bloggen, kanske jag gjorde, men jag säger som vanligt; Så småningom!
Under tiden, koka upp en skyla med röd mjölk och en skvätt grädde och en liten klick smör. Skiva blodpuddingen som till stekning men lägg dem istället i den kokande mjölken. Ta upp med hålslev om en stund och håll varmt. Våldskoka ner mjölken under vispning till skykaraktär, sila över puddingen på tallriken och lägg på rårörda lingon som ett blodmatens lov.