Lovisa från klarhet till klarhet

Resegenen finns där.

Av nyfikenhet skickade jag och K in var sitt salivprov för DNA analys. Det är något år sedan och för att få veta ursprung och härkomst – vilken för oss båda stämde efter de aningar vi haft.

Till julen förra året fick Lovisa (min äldsta i andra kullen) ett DNA – kit och jag därefter en genetiskt säkerställd dotter med hälften av generna från Kina. Sådant är urkul!

Jag har alltid haft den där ”resegenen” vilken självfallet inte noteras i DNA-testet, men som finns där som en känslomässig knut att alltid vilja vara på väg, att ständigt ha en bucket list lång som en dasspappersrulle.

Arlanda terminal 5 tur och retur i morgonmörkret

Lovisa rör sig mellan resmål ständigt och bekymmersfritt. Körde henne, nu om morgonen, till Arlanda för Rom. Hon ska gå någon visning där i kväll och ringdes in sent igår. Annars var det meningen att hon skulle fått landa i sig själv några dagar. I fredags kom hon från Manchester efter att veckan dessförinnan varit i New York (och jobbat på NY Fashion Week) och London…eller var det NY och Paris. Ständiga nya hotell, nya visningar, personliga reportage och fotograferingar. Nästa vecka för något amerikanskt modemagasin i Los Angeles.

Ibland får hon hem internationella magasin som Vogue och andra (faktiskt också Playboy) där hon visar fram sig i fantastiska modereportage.

Hemma landar hon, kommer ut i köket, lagar lite mat, syns eller hörs knappast, går in på rummet igen, äter och sover, kanske åker iväg någon kväll för något event i Stockholm där hon behöver synas, men alltid hem tidigt för stora sängen och uppladdning – det kan ju komma ett samtal antingen från agenten i London eller agenten i USA, när som helst.

Det är klart att det här är fantastiskt roligt, vilken otrolig karriär för en modell som drar de större måtten med förebildande stolthet och ett otroligt starkt kroppsmedvetande. Lilla Lovisa som alltid gått sin egen väg med bestämda steg och med rikligt med skinn på näsan.

Och det där med resegenen då? Jo alltså, det är bara ett och ett halvt år sedan hon gjorde sin första jobbresa sedan hon fått en egen agent i London. Veckan innan hon skulle åka kom hon till mig och frågade om jag ville åka med och visa henne i detalj hur det går till med incheckningar och säkerhetskontroller och gater och allt sådant. Självklart åkte jag med och fick återuppleva mitt älskadeLondon där jag tillbringade många år under studietiden. Fick gå i mina gamlafotspår bara för att upptäcka att det mesta rivits, flyttats eller ändrats.

Idag fixar hon själv permanent arbetstillstånd i Staterna, visum hit och dit, incheckningar med knapptryckningar på telefonen, matbeställningar på långflygningarna.

Ja, jag kände att jag bara ville skriva lite stolt över henne. Fina Lovisa.

Att glida på en räkmacka

Jam wunzen nguea en vanlig söndagsmiddag

Äh, det fick bli något enkelt en sådan här glåmig dag som denna.

Hade en bit entrecote hemma som låg på mognad OBS utan en massa cellofan eller plast runt. Den låg en vecka säkert och rätt och slätt på en tallrik i kylen. Folk tror att kanter torkar och bakterier kommer till om man inte lindar in köttet, men det är tvärt om. Stäng inte in köttet (*) med sin egen saft – för då händer det grejer. (Likvattenmarinerat) 

Väl luftat ska ingen tro att inte mörningsprocessen fortsätter. Så, nu var den helt färdig även om den säkert kunde få ligga ett tag till.

Det var ändbiten på en entrecôterad, (400 gram kanske) inte alls att förakta. 

Hade egentligen tänkt att ha den grillad till lunch i morgon, men den fick bli middag idag istället.

GÖR SÅ HÄR

Fram med grejerna, hetta upp ett grillpannejärn, olja in köttet, salta rejält, grilla till 46 grader innertemp och ställ åt sidan på en tallrik. Det gör inget om den svalnar så gott som helt för den ska ändå med i en ljummen sallad.

Hacka en rödlök och tre fyra vitlöksklyftor, lägg till tre färska thaichilis fint skurna. (det ska kännas att man äter thai och inte svenska pannkakor) Lägg allt i en bunke. Skiva köttet så tunt det går och blanda med lök och chili.

Kör i en rejäl skvätt fisksås och en lika rejäl skvätt svampsoja (Healthy boy tex). Blanda med näven så såserna kommer åt att marinera köttet överallt.

Strimla de gröna bladen på selleri och vänd ner. Låt stå och gosa sig en stund.

Under tiden så ta några knyten glasnudlar, koka upp vatten och häll över, vänta tre minuter, klipp nudlarna med en sax annars är de ett helvete att äta för folk med bordsskick.

Ta upp dem i en sil och spola av med iskallt vatten. Låt rinna av och vält ner i köttet. Blanda igen och smaka av med lite limejuice. 

Skär tomater och lägg i och häll sedan upp allt på serveringsfat.

Idag drack vi misosoppa till.

Jam wunzen nguea heter den visst på thai – eller inte visst – den gör det "Jam wunzen nguea".

Nattvandring XXXX

Alla Mozartslingor förföljer mig, sjunger inom mig. Det är min 40e och sista Nattvandring. Kommer säkert att skriva fler liknande, men aldrig mer under rubriken nattvandring.

Kom hem från Operan och nypremiären på Trollflöjten vid pass halv tolv. Assar var nödig. Det blev en nattvandring, dock inte den sista med honom.

Vår favorittenor Joel Annmo sjöng Tamino. Det är bara att blunda och lyssna till hans nakna, raka och tonsäkra tenor, så vackert han sjunger denne man, så osentimental, men samtidigt romantiskt glittrande, väldigt engelskt om ni frågar mig – det kanske är därför vi så gärna lyssnar till honom – helt annorlunda alla andra.

Texterna lite omskrivna, flirtande med samtiden, en kåtkatolsk präst (Anders Blom) som överfaller fångade Pamina (Magdalena Risberg…tror jag) och istället för frimurarkänslan var det scoutrörelsen som leddes av Kristian Flor som Sarastro. Och här var det spel över hela Operan. Uppe på tredje raden stod Frida Johansson som lättjefull Papagena och spelade mot en gränsöverskridande Papageno (Jens Persson) som stod på scenen och som jag kanske tycker spelade över en del. Hans fågelfångarroll ska ju vara tafatt och lite dumbommig inte narrspel och galna upptåg. Kul grepp ändå tycker jag efter att ha vant mig efter en timme och lagom till pausen – operakonservativ som jag är!

Musiken är brilliant, det vet vi ju, solisterna fantastiska men storyn blir lite töntig och överförstärkt stapplande i den här uppsättningen.

Då frågar sig alla vem som sjöng nattens drottning och om hon klarade det där höga klingande.

Jag vet faktiskt inte vem det var. Det är två alternerande drottningar i den här uppsättningen och jag fick aldrig reda på vem det var som sjöng. Hursomhelst satte hon tonerna klockrent, aldrig hört något liknande och då har jag sett Trollflöjten åtskilliga gånger både på Stockholmsoperan och andra operascener.

Alltså det var nog meningen att den här föreställningen ska vara buffa på riktigt, fylld med upptåg och spelevinkelkonst och visst, ja, jag hade roligt hela vägen för när det spelvinkliga landade i arior blev det smäktande opera och vackert ibland så man nästan dog, Ändå lite tunt, lite för lite märg. Lite för blekt. Sevärt? Jaaaa absolut. Motsägelsefullt eller hur.

Sådärja, hemma igen efter en vandring och tankar i dimregnet vid midnatt. Tyst visksjungande Mozartariorna från kvällens äventyr på Operan.
Följ den här länken och hitta alla tidigare nattvandringar.

Adjö!