Svårt för Gardell, men jag känner honom ju inte förstås

Jag tycker Gardell är sorgligt löjlig även om det ingår i hans artisteri med synliggörande upptåg som i kvällens Stjärnorna på slottet.
Han såg helt förvirrad ut när han kläddes av framför TV kamerorna i ett uppdrag man förväntade att han skulle hantera, men klarade föga.
Jag känner inte Gardell och vet inte om han verkligen är så manierad under ytan som han visar för offentligheten.
Jag träffade Tomas de Leva några gånger och intervjuade honom för radion. (appropås manierade artister). Han kopplade på sin tillgjordhet i samma ögonblick som jag kopplade bandspelaren. kanske det är sak samma med Gardell, vem vet. Som clownen, som jag heller inte gillar.
Nu är det här en slags matblogg bestämde jag mig för tidigt och den gotlandsmeny som Scheja valde i kvällens avsnitt var väl självklar och knappast överraskande alls. Det överraskande är ett en så belevad, inbjudande och kunnig herre som Staffan Scheja började berätta om salmbärssylt som traditionsenligt serveras till och sa att han var väl bekant med träden som det växte fullt av inne i Visby, lappri förvisso, men ändå en ytterligare dumhet i det här programmet. Han förväxlar säkert salmbären med de mullbärdsträd som bär frukt i staden. Salmbär finns i mängd i dikesrenar och på hyggen på landsbygden och är ett litet ettrigt gott svarthallon. Mullbär serveras bland annat på Värdshuset Lindgården i en parfait.
Jag vill minnas att jag såg Scheja på den krogen för länge sedan då "musik på Gotland" var nytt.

Uppdatering dagen efter:
Nu ber Gardell om ursäkt och får allt ljus på sig själv - antingen väldigt skickligt arrangerat eller bara ynkligt.

Att älska sig själv

Tryffelkorv, fransk torkad korv, ostar och smör och grönt te ur Thord Karlssons kopp.

För länge sedan var det fult att "älska sig själv". Idag förstår jag att det är en livsuppehållande nödvändighet.
Ett sätt att göra det är att ta en runda med familjen i Hötorgshallen eller i något annat av våra mattempel och handla det som lusten avgör.
Idag fanns lust för det rimmade sidfläsket hos G.Nilssons och två feta ankor hos Hellbergs. Det fick bli så. Fläsket ska vi ha till morgonmat och ankorna confiterar vi i morgon efter att ha rimmat styckbitarna i natt. Ett surbröd fick vi också köpt hos Saluplats 30 efter att vår egen surdegskultur havererat fullständigt (möglade blixtsnabbt).
Korv, vi vill ha korv också, tryffelkorv och det finns hos Österqvists för 400 kronor kilot, tack för det! Men så fick det bli.
Så till Bondens Matbod för att möta kärleken.
Det är så, dessa små gårdsprodukter är tillverkade med sådan ömsinthet, ett sådant urval och ett sådant bekymmer om prima kvalitet att det är kärlek från första tuggan till sista och att handla dessa välvårdade produkter av personal som är bildad är verkligen att bjuda sig själv på en sann kärleksakt. Som smöret från Eskesta i Tierp som får hela köket att dofta syrligt smör.


Doris blå från Stora Lunån längst till vänster.

Så tog vi med oss hem Doris också. Hon är en fjällko som strövar omkring mellan Falun och Hedemora på Stora Lunåns gård. Hon går där tillsammans med fyra andra kor som levererar mjölk till ostar. Vi åt Doris blåa ost alldeles nyss och det var en ren njutning. Vi får väl ta till det slitna uttrycket att "detta ska i fortsättningen bliva vår melodi".

Så nära att Doris finns på bild i butiken tillsammans med systerkorna å¨å Stora Lunåns gård

Brödet, ostarna, smöret, tryffelkorven och en annan fransk korv blev till ett rent skamligt kärleksfyllt mellanmål alldeles nyss. Nu går jag på ankorna, lyckligt upplivad och med alla goda smaker virlvlande runt.

Färdigsvullat med hummer

För att ingen ska tro att vi är ständigt bortskämda med de lyxigaste råvaror måste jag deklarera med anledning av kvällens middag att så inte är fallet.
Ofta brukar vi de fattigaste av ingredienser för att göra vår vardag vacker.
Just idag på nyårsdagen slumpade det sig så att vi hade två färskkokta humrar i kylen och att vi åt den allra godaste hummer igår kväll rår vi inte riktigt för.
I kväll lagade vi en rustikare variant.

Rör ihop en tjock bechamel, ungefär som till en sufflé. Innan gräddmjölken slås i kryddas smör/mjölröran med salt, peppar och rikligt med tabasco. Skvätt i bara.
Klyv humrarna och ta ur innehållet, skär stjärtarna i generösa bitar och blanda i smeten. Rör i en äggula. Riv cheddar grovt.
Pytsa tillbaka i hummerskalen och täck med drivor av cheddarost. Strö lite ströbröd över och gratinera i åtta minuter i 250 grader.

Skulle det vara så att det finns kvar några överblivna humrar i morgon i kyldisken så lever de farligt om de korsar min väg. Hummer kan man ju inte äta för mycket av eller?

God fortsättning på 2009

Champagnefejk för oss som tänker både på morgondagen och livet

Det kommer att ta sedvanligt lång tid att bryta vanan. Att byta åttan mot nian och verkligen acceptera att tiden går och att man bara blir yngre och yngre eller....?
Vi hade en helt fantastiskt kväll igår med vännerna Norlings. Hade vi givit oss ett nyårslöfte att äta mindre, så bröt vi det löftet omedelbart. Kvällen gick i smakernas tecken och inleddes med små snittar (fan vad underbart att det finns människor som tar tag i den gamla traditionen att servera sandvikare och assietter). Följdes av en perfekt grönkålssoppa och sedan en lammytterfilé brynt och sedan stekt efter ankbrösttid och serverad med couscous.

Nyårsdukning som fick oss naglade vid bordet i flera timmar

Det här är av de sällsmma hus där det serveras plumpudding och så gjordes på årets sista dag när klockan började närma sig 23. Flamberad i den finaste cognac och smäckad med alla goda smaker. Första gången jag åt plumpudding här var säkert 30 år sedan. Jag älskar plumpudding. Det är sådan där anrättning som jag njuter av i varje drag.

Vårt eget kristidssparande inskränkte sig till tomtebloss isf bomber. På maten sparades intet däremot.

Efter tolvslaget som vi avnjöt ute på gården och där vi konstaterade att det var fler raketer från miljonprojektet än från villasamhället vilket kanske tyder på att vi befinner oss mitt inne i en ekonomisk kris, gick vi in och åt saffranhollandaisegratinerade hummer. Smältande och förföriskt gott.
Se där en lysande start på 2009 och ett stort tack för i går till Gittan och Janne!

Plumpudding en alltför sällan serverad dessert

Gott Nytt År

Gott Nytt År

Laxpudding en resträtt, på sätt och orättvist

Det här är min alldeles speciella laxpuddingsform och den borde fram oftare konstaterar vi.

Så här mellan hötapparna, julbordet och nyårsfestmaten brukar vi utöver ett rejält thailändskt bord äta traditionsmat. Grönkålssoppa är en, laxpuddingen en annan och gubbröran för att bli av med ansjovisen (fö det enda man kan använda den "skitansjovis" jag köpte i år i tron att jag skulle sänka något slags totalpris på julmatkassen...löjligt, dyrare ansjovis har jag inte ätit).
Idag var det dags för laxpuddingen och varje gång vi äter den tänker vi: Varför gör vi inte den här oftare - bättre laxpudding går nämligen inte att få.



Bästa laxpuddingen, självklart inspirerad av professor Wretman

Det ska vara rikligt med salt gravad (!) lax och det ska vara lös potatis, men den får inte falla sönder.
Skala potatisen och lägg i en form.
När den skalade potatisen fyller formen i ett lager så är det tillräckligt. Skiva laxen i 8 cm tjocka skivor och skär i 2 cm breda remsor. Plocka en rejäl knippa dill, mer än du tror!
Koka potatisen så att det fortfarande är lite rotsaksmotstånd i en provsticka. Spola i kallt vatten och skär i 4 mm skivor. Täck först botten med potatisen i den smorda formen. Dryssa över ett grönt täcke med dill och tio femton varv på vitpepparkvarnen. Täcka med första lagret lax.
Fortsätt med ytterligare ett varv potatis och dill och lax - glöm inte vitpepparen.

Lök då?
Frågan hänger i luften.

Jo, två fina doftande silverlökar ska skalas och skäras i lövtunna skivor som håller ihop.
"Taktäck" sedan puddingen med löken och potatisen. Lök på laxen ska det aldrig vara, men på översta lagret potatis.
Vispa ihop två stycken ägg med 50/50 tjock grädde och röd mjölk och häll över.
Klicka rikligt med smör över och ställ i ugn 175 grader någonstans i mitten i 1 timme.
Har inte puddingen tagit färg av baket så sätt på grillelementet och kör i tio minuter till, men inte för hårt, den ska inte ha något krispigt eller segt täcke bara vara vacker i färg.
Servera med skirt smör och ät puddingen lätt avsvalnad.

Thailändsk mat på riktigt

Namprig Kapi

Det händer oftast när vi får besök av de närmaste inom Rodjanas familj som idag, hennes syster Mam som bor i Sala. Då känns det som att det sammanlänkande kittet är maten och när vi sitter vid det gemensamma bordet berättas historier om de smaker som de haft gemensamt som barn, det som serveras igen nu på andra sidan jorden, i en annan värld - det är märkligt.

Grönsakerna vi använde till Namprig Kapi ikväll var från vänster de klotrunda och eliptiska auberginerna, vingbönorna (som förresten odlades i Sverige under 1700 talet), sa-tha (stinkbönor) unga späda bambuskott, rå ung minimajs och ovanför dem stringbeans. Under dessa morning glory och sticklök samt dill.

Namprig Kapi dukades upp, välmatad efter gårdagens handel på Thai Fong.
Padphedgoong och thaiomelett med chaom och pla sa-lid, Pad moo thad (Stekt fläsk med vitlök och soja).
Det är mat att sitta i timmar med, tyvärr få förunnat att smaka och kanske också svårt för många att över huvud förlika sig med. Smakerna är jästa, starka, påtagliga och dofterna kryper in i varje skjortveck och sinne, varje vrå uppfylls av en tung umami och en koncentrerad hetta från chili.

På thai heter den här fisken "pla sa-lid", men den är mer baknt för akvarieodlare under namnet Gurami i alla fall är det samma släkte. Här är fisken saltad och lätt jäst innan den är hårt stekt.

Padphedgoong är grönsaker som kvartad aubergin mm tillsammans med räkor och kryddor.