Denna jävla bantning

När jag blev 40 fick dietister och läkare lite problem med min vikt. Så fort jag dök upp på en mottagning fick jag medicinska gliringar om att jag nog vägde ett par kilo för mycket. Det där eskalerades så pass att jag började tro på det själv, ja så till den milda grad att jag till och med började se en tilltagande gubbmage eller som belackare sa - fjärde månaden.

Jag njuter verkligen av mat och lever för att äta inte äter för att leva. När jag ätit har jag aldrig ätit för att bara bli mätt utan för att det är gott. Jag kunnat stoppa i mig hiskeliga mängder mat, goda köttgrytor, gående bord till jul, påsk, midsommar och närhelst. Hemma har tanken alltid varit att laga god mat på riktiga råvaror och i en sådan mängd att jag skulle kunna frysa in resten...men det blir aldrig något att frysa - jag har ätit till botten av grytan är rensad. Exakt på samma sätt som när jag drack alkohol, vilket jag slutade med för snart 30 år sedan.

För åtta år sedan gick jag ett program på Itrim. Det var bra. Träning, kostråd och 13 veckors helvete med 800 kcal om dagen. Jag rasade nästan 30 kilo, rakade mig på huvudet och alla jag mötte var helt övertygade om att jag gick genom en cancerbehandling - läskigt och allt skinn hängde och jag såg fruktansvärt eländig ut trots muskelutvecklande träning.

Maten då, hos Itrim, bestod av pulver att röra ut i vatten och sedan mikra. Det var inte särskilt gott, men jag längtade verkligen till varje måltid fyra ggr om dagen. När jag lagt mig längtade jag till morgonen, efter frukostmålet längtade jag till lunch osv. Tittade aldrig då på påsarna avseende innehåll. Jo det gav säkert allt jag behövde av mineraler och vitaminer, men alltså vilken kemi. Påminde lite om det där man pratade om som barn när det gällde framtiden att "i framtiden behöver människan bara äta ett par piller om dagen istället för att lägga ner tid på att laga mat för att äta".

Efter fem år var jag upp i, om inte samma vikt så i alla fall 3/4 av det jag vägde inledningsvis, tjock, plufsig, orörlig, andfådd. MEN aldrig i helvete att jag vill genomgå samma eklut en gång till som med Itrim - trots alla glada människor som alltid mötte mig i affären och i träningslokalen - personal som verkligen var "devoted" och sponsrande. Men dyrt var det både träning och kost.

Min närmaste, min mentala sponsor, min själsfrände och livs kärlek kom hem en dag för 14 dagar sedan och slängde fram en bok om Mosleymetoden. "Är hon flygvärdinna" frågade jag misstänksam att det släktade med den populära och berömda flygvärdinnemetoden från 50 och 60-talet. Så var det inte. Han är läkare och kostivrare för bättre folkhälsa

Nä, det var som Itrim, med en start om 800 kcal om dagen tills man nått det måla som satts upp. För mig var det under hundra kilo. Utgångspunkten var 110. Någon sa till mig att inte lägga ribbar för högt. I morse efter tio dagar väger jag 103.3 kilo och det har inte varit smärtsamt.

Väger och mäter kcal efter en kcal-tabell, trevlig sysselsättning där jag noterar att en burk konserverade majskorn skulle ge mig hela dagsnormen om 800kcal.

Inte någon av måltiderna under dessa tio dagar har jag känt avsmak eller för den skull tvång. Detta lätta ätande med två skivor bacon och ett ägg eller 200 g havregröt med lite mjölk och råa nyplockade lingon, grillad gul squash nyss bruten med råa nyplockade capucinerärtor, tomatsoppa med lite soja av egna tomater...jag menar bara!

Sakta börjar jag förstå hur ohemult mycket jag stoppat i mig. Tio skivor bacon med ris med smält smör, 600 gr kött i en köttgryta, en halv ring falukorv med tomatiserad gräddsås och ris...jag överdriver inte.

Satt här alldeles nyss, skar en bit av Björks bacon och lite stekt ägg och jag njöt - mat är ju för fan njutning inte tvång och inte kemi i en påse, äggulan hög och rundad från ett pinfärskt ägg sist med en bit bacon allt i en tugga och njutning rätt igenom.

De senaste dagarna har jag märkt hur mina nyinköpta jeans glappar kring midjan och att jag får hasa upp dem titt som tätt. Märker att jag inte var så otymplig när jag plockade välfyllda ärtskidor av min capuciner Visingsö 2.5 meter hög. Kunde och orkade stå vid diskbänken och rensa två kilo nyplockade lingon, hade inga problem med att bära fram och dra ut stegen till sotaren som var här vid lunch. Viktigt att notera vinsterna.

Fortsättningen då efter 800 kcal om dagen? Jo medvetenheten har höjts. Tror det räcker med att sluta med kolhydratkosten baserad på bröd, ris och potatis och istället rikta in mig på medelhavskost. Fortsätta mäta kaloriintaget och framför allt sluta äta när jag är mätt.

Om några dagar ska jag mäta mitt blodsocker.

Känner mig asketisk och lycklig.

Här finns en del att läsa om min resa med Itrim.

Men HALLÅ! Nu är det dags att bygga. Nått ett delmål , gått ner 20 kilo.

Alltså, alltså. Hur djävla lätt är det att 24/7 hålla på med mat och som grädde på moset laga mat till ungarna som är kräsna och SAMTIDIGT inte äta en smul själv.

Befinner mig i mellanrummet mellan två kokböcker, ja ni vet hur det gick för den senaste? Under den här tiden som jag berättar om passade jag på att skriva en helt annan slags bok, som nu ligger hos förläggaren.

Minsta August svarar när han får frågan om vad pappa gör? "Han kör taxi och skriver böcker" och visst finns det ett egetvärde i detta med att skriva taxi och köra böcker?

Alltså, Alltså har jag lovat mig själv i 25 år att loosa kilo efter kilo, men hela tiden misslyckats. Prövat allt - inget har funkat. Viktskiten gav mig diabetes. För tre år sedan åkte jag akut in på Danderyds diabetesmottagning och lärde mig allt om insulin. Fem sprutor om dagen, tre snabb och två långtidsverkande. Ute i sjukmatsalen serverades vi tallriksmodell med potatis och grönsaker och ris och kött och fläsk och fisk. Märkligt. Till dessert serverades söta puddingar och som mellanmål konstigt sockrad yogurt och mackor. På en diabetesmottagning?!?!. Och till denna sötsliskiga och kolhydratsbemängda kost stämdes sedan mängden insulin att spruta in. Oj oj, jag stank av insulin, hela kroppen vädrade det jag sprutade in. Det var då jag kapitulerade, men visste inget alternativ så jag fortsatte en vinglig insulinväg med darrningar, svettningar, förvirring och näradödenupplevelser för efter bara några månader insåg jag at skiten med insulin inte funkade, tränade, gick promenader och lade om kosten till LCHF. Vad hände då, jag fick rådet av en diabetessköterska att återgå till tallriksmodellen för att stämma med insulinnivåerna. MEN, sa jag, sockernivåerna fladdrar som en snorfana vid en förkylning. Då lade jag av med sprutorna. Trodde då att promenader och lchf-kosten skulle ge resultat, det gjorde inte det annat än att sockernivåerna stabiliserades och höll sig mellan 4.5 och 7, helt okey med andra ord.

Äh, jag ska inte bli långrandig. För exakt elva veckor sedan och ivrigt påhejad av två "ikoner" Thomas Ardenfors och Anders Forsberg gick jag in på Itrim i Sollentuna. De gav mig ett löfte, att programmet skulle fungera och jag lovade att göra som jag blev tillsagd och programmet startade i den stunden. 800kcal per dag och hårdträning varannan dag. Fuskade ingenting, körde extrapass i träningslokalen, satte upp säck hemma i ateljén, varit ute och sprungit, gått på Sollentuna boxningsklubb mellan Itrims träningspass. Igår vägde jag mig och nu står vågen på minus 20 kilo jämfört med för elva veckor sedan. Nu saktar jag in viktminskningen. Byter försiktigt ut en måltid från 200kcal till normalintag, dvs jag äter middag som vilken människa som helst, men tar bort det jag kan av kolhydrater.

Alltså alltså, det har fungerat. Så möter jag folk på stan som inte känner igen mig och som sedan säger "det kommer inte att fungera, det är farligt att gå ner sådär mycket i vikt så snabbt. Det är alldeles för snabbt. Du kommer snart att vara tillbaka i normalvikt igen". 

Känner igen det där. För 21 och ett halvt år sedan slutade jag dricka alkohol, inte många gav mig chansen. "Det där kommer inte att hålla", "Du kommer snart att börja dricka igen". Skit ner er. Jag är en vinnare.

Jag känner igen snacket, inte sällan från dem som själva är feta och som kämpar med sitt fettöverskott eller som bara är dumma i huvudet.

Självbilden är framkallad, "magerlagd, senig och brunbränd"...snart så även det sistnämnda. Nu ska det byggas muskler ovanpå benigheten. Har lagt ett program på två år för detta och ger det fem kilo upp efter ytterligare fem kilo ner de närmaste fem till tio veckorna.

Om nu någon är intresserad av det här programmet, kontakta mig så kan jag vara behjälplig. 

(I början av december blir jag ytterligare tillåtande bland annat med en middagskväll i gott sällskap på den ledande krogen i stan) 

Njutning med smaker efter 11 veckors matcelibat

I morgon ska det vara invägning för mig igen. Senast var det 20 kilo bort. Upptäckte att jag var på väg att bli benig över hela kroppen. Bröt därför i något förtid. Frukosten består numera av två  finncrisp med makrill eller sardin och en kopp kaffe. Lunchen en 200 kcal smoothie från Itrim. Middag är en handflatas storlek av protein och en knuten näves storlek av sallad.

Så var det en sann njutning att laga mat även till mig och inte vara till barnen. Upptäckte snabbt hur vilsen jag kände mig i smakerna. Började med en grovsylta av fläsklägg. Gjorde sedan en palow moo, ett slags rödkokt fläsk med massor av kryddor, kanel, stjärnanis bland andra och hårdkokta ägg. Idag blev det en ohyggligt rik chili och det var så gott så gott.

En slags grov sylta på fläsklägg, skivas och
äts på hårt bröd med fransk senap...Så det så!

Blir oerhört mätt på lite och förstår att sedan inte äta för att det är gott. Kanske tog en sked för mycket av chillin idag för jag kände paltkoman i antågande.

Jo, när det gäller smakerna så har jag god hjälp av barnen som i varierande grad är supersmakare. Lovisa behöver bara en udds smakprov för att omedelbart artbestämma.

En ytterligare anledning till att öka träningsintensitet och byta ut åtminstone två av Itrims fyra dagliga smalkostpaket till verklig mat är en middag som är i antågande i början av december.

snart dags för invägning, magrare än så här vill jag inte bli. Bilden tagen igår

Jo, en sak till. Jag har inte med ett ord nämnt smakerna jag umgåtts med de senaste elva veckorna, Itrims ersättningskost som sammantaget givit mig 800 kcal om dagen. Ja, jo, de är helt okey. Ibland har jag till och med kunnat sitta ensam i natten efter ett taxipass och riktigt njuta av att laga deras tomatsoppa och smakberika den med tabasco och mejram, körvel eller rosmarin. Njuta av deras hönssoppa, som tyvärr tog slut efter några veckor och inte kunnat levereras sean dess, uppkryddad med feta (i smak) indiska curryblandningar, heta och aromatiska eller garam masala på burk. Jo jag har njutit av middag av deras grytor med mer "matliknande" kosistens. En chili sin carne som fått ståoch svälla i kallt vatten en kvart före försiktig uppvärmning och så kryddad med min egen rostade, torkade och mortlade heta thaichili eller deras smått läckra couscousgryta med små russin och tuggmotstånd med lite rivet limeskal (lite fusk)  och stötta korianderfrön som står bra från russinens små söta stötar när man äter. Och hörrni, jag har inte mått dåligt en enda dag, men jag har drömt om fläsklägg och chilli, jag har längtat efter somtam och och löksoppa med grädde och lakritsgranulat. Och jag har sett resultatet och det gör mig ännu gladare. Två avgöranden har jag tagit i vuxenlivet som blivit betydesefulla. Den förra fick mig att överleva, den sistnämnda får mig att leva längre och med ökad livskvalitet. Det finns all anledning att återkomma till det här fenomenet Itrim där jag också har haft ett jättestöd av personalen och världens peppning från främst två personer jag dem ovetande har gjort till mina mentorer, Anders Forsberg och Thomas Ardenfors, fastspikade ikoner. Tack hörrni, offentligt tack.

För fyra veckor sedan i avmagrande skepnad

Förresten vill ni ha mitt grundrecept på en gjuten chilli. Här får ni den vare sig ni vill eller inte och som en repris från min senaste jämna årsdag:

6.8 kilo välhängd högrev

6 medelstora gula lökar

8 del rödvin

2 anchopeppar

1 stor chipotle

3 msk chipotle och chilipepparpulver

3 färska strimlade jalapeno

1 rågad tsk rostad hemgjord chili dränkt i fisksås som fått torka till en seg massa.

1 1/2 msk spiskummin

1 msk torkad hemodlad oregani

2 msk torkade hemodlade och stötta korianderfrön

250 gram åländskt smör

1 liter demiclace

Förstek köttet i råhet stekpanna så att det blir väl brynt. Lägg över i en stor stekgryta.

Stek fint strimlad lök och låt koka i lite buljong så att den så gott som smälter bort och intar rollen som redning. Ställ löken åt sidan.

Häll över vinet och låt stormkoka med köttet i fem minuter. Skumma om det blir gråa skyar efter kanterna. Lägg i alla chili och alla andra ingredienser inklusive löken. Lägg på lock, sätt ner värmen. Ett bra kött som det här är klart på 45 minuter. Smaka av med salt och eventuellt mer hemgjord chilipasta (den med fisksåsen) för styrkans skull.

Låt stå och mogna i grytan till nästa dag. Värm försiktigt och servera med tillbehören.

...och det doftade så gott, panëng på pumpa och kyckling. Längtar nu verkligen.

Man kan väl kanske kalla sig självplågare!*

Idag lagade jag en väldoftande, het, aromatisk och djup panëng på egenodlad pumpa och kyckling. (på fläsk i länken) Hela huset doftade Thailand och med en förestående förkylning, jag brukar känna sådant några dagar i förväg, hade det varit en ack så kärleksladdad bot för en frusen konnäsör.

Pumpan var skalad och skuren i stora båtar från tidigare, plastade för att inte torka ut och så lagda längst ner i kylen. De håller hur länge som helst.

Tio limeblad, tio vitlöksklyftor, två citrongräs skuren diagonalt, två gula lökar skurna i båtar, fyra rågade matskedar panëng currypasta, tre kokosmjölksburkar, rejäla skvättar fisksås, en rågad msk kyckingbuljong (granulat), fem torkade rostade chili, en tredjedels fyrakilospumpa skuren i munsbitar. Sex kycklingbröst skurna efter ytstekning i en och en halv centimeter breda bitar.

Gör så här:
Stek kycklingbrösten i lite olja och över hög värme för att få rejäl stekyta. Ta upp och låt svalna, de ska inte vara genomstekta utan bara ytstekta.
Ytstek också pumpan och se till att bitarna bler ordentligt brynta.
Hetta upp en stor tjockbottnad gryta med lite olja. rör i curryn och rör om tills den "smäter" i oljan. Vält ner de skurna lökarna, vitlöken, limebladen och citrongräset. Häll över kokosen en burk i taget och låt koka upp emellan. Rör ner pumpaköttet och låt småputtra. När nästan helt  genomkokt hlls den skurna kycklingen i som snabbt bli genomkokt/stuvad i curryn. Smaka av med lie ostronsås, limejuice och fisksås.
Servera med ris.

*(Jag själv åt en couscousröra från Itrim)

Kao Pad, kärt barn....flygande lögner, flyed lyes, stekt ris, fried rice...skitgott, men jag glömde de torkade räkorna

 Ja, vad gör man när man sitter med slutet på en vecka med ungarna och de ska till mamma på måndag. Jo man gör en kao pad. Det är thai för ris (kao) och stekt (pad). En slags thailandspytt för det som för tillfället finns hemma, lagat, sjudet, kokt eller bakat.
Här fanns allehanda delar av allt och en samling ägg och ett fantastiskt fint jasminris. I hyllan sojor, fisksås, chili, och min lilla favorit bland thailändska smaksättare narog som är motsatsen till suwaan som ska betyda himmelrike, en blandning av chili, jästa malda fiskar och en del örter. (inköps bäst här).

Fredrik Pettersson, tidigare köksis och krögare på Edsbacka (2*) tipsade
 mig om att kombinera pumpasoppa med kanel. Hur bra som helst, sa barnen!

Dagens fried rice gjordes på nykokt fluffigt ris, kokt fläsk (tror faktiskt det var lite falukorv och kassler med också för nu är dessa slut i kylen) hemodlad renskuren majs och diverse annat, men jag glömde att ha i en bärande ingrediens (tycker jag själv) nämligen torkade räkor som ger ett djup åt anrättningen och ett trevligt lite segt motstånd i tuggan.

Ägg som rörs ner binder samman alla ingredienser utan att det blir smetigt. Självfallet också lök som ska vara tillräckligt stekt för att vara aptitlig och ge sötma år riset och samtidigt kännas krispig i munnen.

Såsa till lite med salta sojabönor, fisksås, ljus sojasås och ostronsås. Servera som på bilden.

Körde lördags natt, sov några timmar, tränade sedan mässa och sist fried rice.
Bra söndag med superdrag i Turebergskyrkans Gospelkör, oj vad det svängde!

(Själv har jag hållit till godo med en 200kcal italiensk pulvergryta från itrim och det är okey!)

Gyllengul pumpasoppa på bordet ikväll

Jag sådde pumporna i små krukor i köksfönstret någon gång i början av maj. Den nionde juni planterade jag ut dem i landet, välgödslat. Tre plantor på sju meter jord. Långsamt växte de sig större och grönare och ymnigare. Efter ett tag kastade de ut rankor med blommor som så småningom blev fruktämnen som till slut, någon gång mitt i sommaren när den vände från surt till torrt och varmt började svälla. 

Vid skörden för två veckor sedan var det tre pumpor om totalt 15 kilo.
Två ligger som ögonfägnad på farstukvisten, som gula bomber.

Det är klart att jag hela tiden riktat in mig på pumpasoppa och i kväll blev den till. I morgon blir det också pumpa, bitar kokta i grön curry med cocosmjölk och tillsammans med kyckling och chili och limeblad. Något liknande det här. Eller som en Gaeng phed faktong med röd curry, recept här, vi får se.

Pumpasoppas ska med fördel (eller snarare att det är nödvändigt) rostas i ugnen först. Dels ger den av sig av onödiga mängder vätska och därmed koncentreras smaken. Dessutom ökar smaken i rostningen genom maillardreaktionen. Självfallet går alla dessa koncentrationer av smaker så småningom med i soppan.

Gör soppan så här:
Klyv och dela pumpan. Ta bort kärnhuset med alla dess trådar och murkenhet. använd en sked och skrapa tills köttet är hårt. Skär skalet och dela sedn i bitar. Lägg på bleck och ringla över olja. Jag använde nästan två kilo pumpa och en gul lök samt tio vitlöksklyftor. Kör i ugn 225° 30 minuter. Hetta under tiden upp tre deciliter grädde med en halv liter röd mjöl och lika mycket kraftig hönsbuljong. Sila ifrån olja och pumpavätska. Lägg pumpan i en stor kastrull och häll över vätskan. rör och låt koka upp tills pumpaköttet börjar falla sönder. Mixa med en stavmixer tills helt slätt. Späd med kokande vatten om så skulle behövas och smaka av med salt. Servera med hårdstekt bacon. Hemma hade vi knäckebröd till bara för att.

Den här bilden kallar jag "Hunger" för jag var den som inte smakade soppan
utan höll till godo med 200kcal i form av en vattenrörd pulverersättning
från itrim. Hamsunlivet är självvalt och helt för min egen skull!

PS Hörrni, det här egentligen inte hit med om man söker på "pumpa" på Tabberaset.se så kommer bland annat det här upp. Om en Kristina Nordström på Petri pumpa. Läs den! Sen messade Fredrik Petersson, fd kökschef och krögare under Christer Lingström på Edsbacka krog och menade att ett uns kanel i soppan får den att lyfta ytterligare. Kör det på resterna i morgon lunch! DS

Någon får nobelpris, en annan blir highlightad på itrim

Jo, jag har varit idog och visst jag har överträffat mina egna förväntningar. Fortfarande dock livrädd att det ska vara en viktökning till nästa invägning.
Igår sammanlagt 11.5 kilo bort. Fatta, det är skitmycket och allt har blivit sladdrigt och för stort.

Men alltså, jag kryddar kycklingssoppan ömsom med het egenrostad thaichili, ömsom het rökt paprika, ömsom het curry eller garam masala, ömsom en matsked vitlökspulver. Då är den okey och blir inte sååååå djävla enahanda. Å andra sidan räcker det med att njuta av viktminskningen för att utsätta sig för fundamenalistmaten.

Känns uppmuntrande att ha blivit veckans highlightade medlem i bantningsklubben. Det går åt rätt håll. Snart halvvägs i svältkuren (nåja 10 dagar kvar tills dess). Ska fettförbränna med promenader och en utökad dos träning den närmaste tiden.

Jätteroligt att skörda när man vet att man inte får äta.

Vackra pumpor, primörstorlek på gula och röda och vita betor, mangold som är alldeles krispig. Det är sista skörden i mitt gamla land. Samtidigt ska jag göra nya bäddar efter ett våldsamt misskött år i det nya landet. Kirskålsrally bland grävtagen. Ser det som bra träning. Sedan tänkte jag försöka mig på att lägga en ny bädd enligt beprövade metoder.

Rafsar upp gräsytan med fräsen, lägger över pappkartong, häller på kompost eller förlorad ensilage, brunnen hästskit över detta och så gräsligt mycket halm. Bädden kan gärna bli en halvmeter hög. I vår spettar man ner hål för sättpotatis och bondbönor och täcker upp med lite trädgårdsjord. Nästa höst ska bädden kunna grävas...sägs det.

Tänkte på det här med skördandet och min slimlineidé på itrim med 800 kcal om dagen som högst. Jo, det ska väl gå bra, pumporna går att frysa efter tillagning. Betorna lägger jag in. Bönorna picklar, mangolden. Förra året förvällde och frös jag den och den förlorade av användning. Kanske kan göra en kimchi. Någon sa att det bara var att hacka och lägga i bunke, röra varannan timme så att det blir lösfrys och så är det bara att ta för sig när det behövs. Alltså 24 november ska jag ha nått mitt mål och förändrar mitt sätt att äta (Nej jag är inte matstörd!!!!) Då ska jagh också ha blivit 33 kilo lättare. Okey, jag är på god väg, men tvivlar en del på målet. Tror inte det funkar (trots att jag är överbevisad, men 33 kilo ÄR djävligt mycket)

Ni som vet att jag har en jordkällare på tomten vet att den är så gott som nyrenoverad, MEN det behövs en del detaljer för att få den att fungera så det får anstå till i vår)

Skördesoppa på mangold, tefatssquash, svamp och gullök

Jag befinner mig i ett läge där mat inte längre estmeras. Alltså inte i något slags sjukdomstillstånd utan fram till den 24 november går jag runt på en diet omfattande 800 kcal per dag. Det är alltså en självvald och kontrollerad svält med en kropp som går in i ketos, där mycket lägger sig till vila, andas, tar sats och minskar i vikt och omfång.

Tillhopa med intensiva pulserande träningsdoser dagligen har jag minskat med 7.5 kilo på 16 dagar. Nu ska jag inte ställa mig på vågen förrän efter ytterligare 16 dagar. Mår utmärkt, men dofterna från matlagning och vardagen är lockelser.

Lager och Pacal Barbot tillhopa på Exklusiv Råvara på Högberga
på Lidingö i helgen som försvann

I helgen som var hade jag förmånen att få umgås mycket med Pascal Barbot, en av världens främsta kockar och i sällskap med Björn Frantzén och Exklusiv Råvara, projektet som samlar producenter och kockar kring ett försök att ta fram gamla sorter och raser med större smak, annat textur, större mognad och varsammare hantering. Under Frantzén/Barbots middag satt jag vid sidan av och knaprade på en 200 kcal "nutbar" från itrim. Men det är som sagt självvalt och nödvändigt och ett resultat av alltför många år av vällevnad.

En av Pascals rätter med en färskost från Löfsta, kompletterades vid serveringen med en buljong.

Hemma idag var det trots allt ingen direkt ansträngning att hitta till en god middag, inte minst för att landet är fyllt av mognat grönt.

Det fick bli en skördesoppa.

1 liter fint skuren mangold
8 stora champinjoner
1 halv gul lök finhackad
en liten tefatsqsuash
7 dl stark hönsbuljong
3 cl äppelcognac
svartpeppar
1 msk sockerrörsvinäger
1 msk fisksås
1/2 msk svampsoja
3 skivor rimmat sidfläsk

Det är egentligen inget märkvärdigt, men fräs mangold, lök och fint skuren squash i smör och i het panna. Skicka i spriten och tänd på och låt brinna ur. Lägg i svampen skuren i bitar och låt allt puttra mjukt. Lägg över i en soppkastrull och häll över buljongen. När  det kokar upp mixa med stavmixer, smaka av med syra, fisksås och soja. Peppra.
Skär fläsket i små kuber och stek hårt. Deglasera pannan med lite vatten och mixa ner grisflottet i soppan. ervera med lite fläsk på toppen och hårt bröd med smör.

Egenodlad majs och en köttbulleröra med egenodlade grönsaker, vardagsmat...

...och åtminstone August njuter.

Tomaterna växer och mognar efter husgaveln

(Under middagen i kväll höll jag, till godo med en chili sin carne som jag kryddade med thaichili, 200 kcal,och det vore att ljuga att säga att det var gott)

Mörad kotlett med nyplockad svamp och gräddsås

Plågar mig just nu med nördklassiker. Varför? Jo, för att jag går på svältkost och känner mig för första gången i mitt liv ha en ätstörning. Dagens bild, dagens nördklassiker är kotlett med svampsås. Oj så gott.

Inte minst på tabberaset.se har man kunna utläsa att jag prövat olika metoder för att få sexpack, med resultat att jag bara plågat mig själv i onödan och sedan vikt ner ambitionerna för att landa i en räkmacka, eller sexrätters, eller en pla kapong.

Nu går jag på ersättningsmåltider om 200 kalorier styck (x4 per vaken tid).
Det går ingen nöd på mig. Känner mig inte hungrig, tränar som bara den (snart dags för ett tisdagspass). En målvikt som ligger över 30 kilo minus.

Bara så att ni vet!

Grisyttterfilé av bästa märke skärs ren från senor Några kralliga håller nämligen muskeln på plats. En och en halvcentimeters skivor steks ganska hårt i smör, men inte för fort och inte på högsta värme. Stek samtidigt blandsvamp i en annan stekpanna och tills all vätska kokat in (gäller inte för gula kantareller  som ska tas upp precis i ögonblicket svampen släpper sin vätska)

Lyft ur köttet med hålslev. Deglacera med grädde. Smaka av med soja av gott märke, kanske lite hönsbuljonggranulat, eventuellt salt, (färsk grönpeppar om man vill är fint, men en annan rätt) Låt koka ner tills simmigt och sila såsen. Skölj och borsta ur stekpannan, Häll över såsen och blanka av med lite smör.

Lägg tillbaka köttskivorna, låt puttra tills varmt, lägg över svampen och ös runt med sås. Servera med pressad potatis eller ris eller helt enkelt rätt och slätt rakt av.

Just nu tar jag min frukostmat, en smoothie itrim Jordgubb och lime!
Godmorgon.