"Ny" hund hemma hos oss, en ny Assar.

Arken Zoo Infra City. Klippning och SPA, två och en halv timme. Nu ligger den söte välansade, rena och nyklippta Assar och sover ikapp. Så skönt med sommarklippning och att slippa lurvet. Kanske min tur nu?

Trumps slips och alla andras

Ska det var så svårt att lyssna in sig och omvärldsgranska?
En väl buren och knuten slips ska hänga ner till linjen tre fingrar över bältet, BASTA!
Nu sprider sig galenskapsmodet att ha slipsen hängande som en suspensoar över snorren. Löjligt, oklätt och taffligt!

Under franskvalet satt den i övrigt korrekte expertkommentatorn med "trumpknytning" böljande ner som en drägellapp till knät.
Återstår att undra över: Var i helvete får man tag i så långa slipsar?

Ny bok i höst!!!! OCH EN TÄTT INPÅ

Tillhör du dem som gillade taxiboken?
Taxi 1251 Överhörda baksätesberättelser, som är ett socialreportage, en beskrivning över tillståndet hos människor.

Nu kommer en ny bok om tillståndet hos människor, berättelser om dem som agerar vid sidan av  konvenansen, om medicinsk/socialt utanförskap. En bok som ruskar om och som klär av.

Igår fick jag omslaget.
Nu visar jag en liten del av det. Alltså i stark beskärning.

Kan du gissa titeln?
Det är svårt!

Skicka ditt försök till svar över mejl till lager(alfakrull)tabberaset(punkt)se
Första rätta svar vinner boken när den släpps i höst.
(Nu är det ju så att några har jag redan läckt det här till och ni är på förhand diskvalificerade! Enväldig domare är jag själv!)

Sen hörrni.  Senare, i början av november, kommer jag med en helt egen kokbok som med över 160 recept och en massa djuplodande text ger svar på det där alla undrar över; varför blev det som det blev med den svenska maten. Historiska beskrivningar, analyser och...Astrid Lindgren (!). Ett slags omarbetat nytryck!

Hjort är hjort, även på Gillbo Pizzeria

När vi packade upptäckte vi att vi packat ner alla köksredskap redan vid första packtillfället. Vi fick leva på skräpmat (Stackars oss!) ända fram tills nya köket blev hjälpligt uppackat. Men det finns gradskillnader även i helvetet som bekant och därför begav vi oss vid två tillfällen till Gillbo Pizzeria. Vis av att jus den pizzerian är traktens bästa och framför allt att de har Napoletana.
På den tiden jag och ungarna hade radhus i Hollywood var det inte bara sällan vi nödutfodrade oss med pizza från just det här stället.
Sen kanske också litet för den vackra hjorten i glittrande plast också, fenomenal kitsch!

Målningar

Inte klar än. Fortfarande står målningar kvar på gården. Valt ut en hel hög stora dukar i akt och mening att övermåla dem, halvfärdiga saker som resultat av tidigare uppbrott. Inplastade och bevarade är dock en hel serie målningar för Galleri Nane Stern i Paris på 80-talet. Dessa stora målningar har jag haft med mig och inte utan problem flyttat från det ena bostället efter det andra. De har varit i London och de har varit i Paris.Visats på mängder av utställningar, bland andra på debutantsalongen Petit Palais i Paris  En av dem såldes tidigt, övriga beslutade jag, i samband med den försäljningen, att behålla. 

Tror de är målade åren 1983 och 1984 i akryl, pastell, olja och vax.

Här är de nu på rad med titlarna jag gav dem då det begav sig:

"Cleopatra" Målning på duk 202x129 cm

"Tutancamon I" Målning på duk 202x129 cm

"Tutancamon II" Målning på duk 202x129 cm

"Tutancamon III" Målning på duk 202x129 cm

Flytten är genomförd och vi är tillbaka i Tureberg

Ett stort debacel när flyttkillarna sent omsider dök upp.
Det löste sig till slut, men inte utan problem

140 kartonger i delade högar i hela huset

Sådär ja, nu är det gjort. Efter mycket om och men och alldeles för dålig mat och alldeles för lite sömn så är vi på plats i gamla Tureberg i korsningen Bygdevägen Sollentunavägen.

Nu börjar utrensningsfas nummer två. Lika bra att göra det medan man minns helvetet med att få med allt.

Natthamburgare när allt var packat och klart för flytt

Utrensningsfas ett inleddes två veckor före flytt då vi har loppis på gården. Ändå blev det två täckte B-körkortslastbilar fyllda med grejer till välgörenhet (säljs på Skopan i Väsby om lördagar).
Varje pinal vi plockar upp, varje bok, varje köksgrej vänder vi och vrider vi på och ställer oss frågan: Behöver vi det här. Inte sällan är svaret nej, oavsett affektionsvärde. Det här är oerhört effektivt märker vi.

Tröttheten var förlamande

Barnen informeras med bilder på mejl med frågan "ha, inte ha?".
Idag blev vi av med en byrå från mitt gamla hushåll och föräldrahem och en komod från Kristinas som hämtade av hennes son jämte en gustafsbergsservis vi ätit färdigt på och till förmån för en Figgjo med flata tallrikar, assietter och djupa tallrikar.

Tom i hyllorna natten till lördag sånär
som på ett 0-alkoholigt bubbel att fira med.

Nu har vi lagt lådvis med "fina grejer" till välgörenhet igen. Bakformar, gamla Bourgeatgrejer, hela köksäventyr som inte får plats och som gjort sitt hemma hos oss - nu får de göra tjänst hos några andra, jag menar, köper man kvalitetsgrejer blir man ju aldrig av med dem.
Snart är vi inne på boklådorna och vi har ett mer begränsat utrymme nu är tidigare. Det blir till att sovra igen. Nu är dt bara prima lektyr som sorteras ut. Lägger upp dem här och lite varstans till försäljning för den som det behagar och så småningom, no mercy! Har snart hivat 1000 volymer.
Sisa natten på Lugnet, när vi var väldigt slitna så låg vi i sängen och Kristina frågade mig: Varför odlar du?

Fanastisk känsla när allt står där packat och klart för flytt

Det var ingen anklagande fråga utan bara ställd rätt ut. Och jag låg där oförberedd och undrade själv, tyst, länge...ja varför i helvete? Jag kunde inte svara. Undrade själv. Kanske för att bevisa något, men i så fall för vem? Sen kom jag på: För att se om det är möjligt.
Kristina: Vad det möjligt då?
Jag: Visst var det möjligt. Så innihelvete möjligt!
Krisitna: Men då vet du!
Jag: Jaa då vet jag.
Så nu ryker alla odlingsgrejer också. Idag hämtades jordfräsen. Återstår en hel del trädgårdsverktyg.
Älskar vändningar i livet. Har blivit några sådana.

Mest oro för mitt älskade piano som jag haft i över 60 år.
Flyttat med mig överallt, tyvärr blev det chippat i lacken på ett ställe. Flyttreklamation på väg!

Ett fantastiskt minne dök upp

Som vi gräver i våra förflutna liv. Det blir så när man flyttar...tror jag, i alla fall för mig.

Hamnade i en gammal flyttbox och började sortera fotografier.
Under en mängd av år hade jag min Leica med i ateljén för att ta etâtbilder och även bilder av slutliga resultat.
Det är helt fantastiskt att sjunka ner i dessa målerier och teckningar. Jag tänker, nu när jag börjat "ateljéa" igen att jag stigit på samma station jag klev av vid. Samma problematik, samma eviga slit, samma kamp mot materialet och ytan, samma riva ner och bygga om nästan tills underlaget ger vika. Och så plötsligt uppstår balans och det är ett så lyckligt ögonblick.

Bland alla dessa hundratals bilder hittade jag några från en separatutställning jag hade i Norge, i Stavanger Konsthall med starkt bistånd från den gamle redaren Sig Bergesen och Morten Sig Bergesen. Vernissagekvällen var jag hembjuden till redarfamiljen på en minnesrik supé. Helt fantastiskt när jag tänker efter där jag sitter med några bilder från utställningen där jag visade måleri, pasteller, teckningar och neonskulpturer.
Minns också resan dit. Hade hyrt en stor folkalastbil med släp, packat noga i Stockholm och drog sedan iväg. Ner till Oslo gick det utmärkt, trots lätt vinterväglag. Övernattade där hos vänner från mina Osloår och fortsatte tidigt nästa morgon mot Stavanger. Där över fjället började helvetet med fruktansvärt snöfall och storm och konvojkörning och fastkörning . Jodå jag kom ner till Stavanger på kvällen och hängde sedan utställningen hela natten.