Gryningen med himlafenomen

Körde lång natt mot gryning. 

Soluppgången var magnifik när jag loggade ut.

Skrei till vardagsspis

Den har stångat sig fram genom de kallaste och vildaste vatten, flutit med och simmat mot golfströmmen ner från isranden i Bærends hav, efter finnmarkskusten och vikit in vid Røst för att leka i skydda av Væsterålen, Lofoten.
Där, ungefär så är års, pågår skreikampanjen, det stora lofotenfisket.
Torsken är lite större, mer lamellig, tydligare i smak.
Mest tas huvudet av och då är påpassliga ungar där och gör sig en extra hacka på att slita ur tungorna på torsken. Mjölad och stekt torsktunga är en delikatess liksom torskkinderna.

En och annan moped och cykel är bekostad med vinsten från torsktungerenset.
Så hittade skreien ända ner till min fiskbutik på OBS i Rotebro, en indoor butik med kvalifikationer. Filéad låg den där tillräckligt många dagar efter fiskafänget för att ha mognat till perfektion.
Så kokade jag en kanna vatten och hällde över fisken. Lät den stå fem, sex, minuter, sedan upp ur badet med hålslev. Fick rinna ut mot släng och sedan till tallrik.Serverades tillsammans med Augusts favorit, lättkokta romsäckar i skivor. Brynt smör som enda tillbehör.
En alldeles utmärkt spis en helt vanlig vardag i veckan som var.

Farsan och en utsökt Calvados

Han sa det i julas, farsgubben som sitter på ett hem för sin glömska, att "Calvados minns man".
En annan smak ur julen som han inte fick tillfredställd under det kollektiva avdelningsjulbordet på julafton var riktig kalvsylta med röda inlagda betor.

"Kan Du greja det", frågade han

-Calvados och kalvsylta, vilken kombo?

"Den är alldeles förbannat bra", svarade han.

Självgott i gastronomin namn - bland framgångar och publishingpris

Hämtade diplomet igår på Lilla Nygatan 21. Nyss är nyheten för övrigt släppt om den nya puben (älgen). Kände att det var verkligt, att ytterligare en av mina böcker nått framgång bland folk som begriper.

Vackrare diplom den här gången, med silverfoliering och ett trångt gyllene snitt som format.

Plockade fram mitt tidigare diplom, i självgodhetens namn åker de båda nu upp på väggen. Tre mat och måltidsböcker - två nomineringar till årets bästa och förstapris i respektive klass. Kanske det är det här jag ska ägna mig åt?

Har inte hämtat min lilla statyett för Svenska Publishingpriset än. Borde gjort det för länge sedan. Två gånger har jag varit indirekt vinnare genom essäer i Svenska Turistföreningens årsbok och en gång vinnare med ett större deltagande.

Godmorgon mitt herrskap här kommer en klassisk stjärngossegosse

Den trettonde hölls det lilla luciatåget på Montessoridagiset alldeles där vi bor och där August håller låda dagligen. Det är hans andra Lucia där och det sker aldrig hipp som happ utan är en välregisserad klassisk luciaföreställning...alltså så där med planerat innehåll och ungar som börjar sjunga när de ska, inte flamsar runt och är klädda stilenligt för luciatåg.

August hade en diktrad att läsa om den "andra advent och andra ljuset som är tänt". Följdaktligen fick han också gå fram och tända ett ljus jämte alla andra i åldersgruppen i tur och ordning.

Så har jag kommit i den åldern att jag lätt kan reflektera över mina egna barnsliga plågsamheter påmind av de egna barnens utsatthet.

Övertygas att August tycker det här är skitroligt. Att han utsätter sig för uppvisningen för att han själv vill, att han till och med tycker det är lustigt att ingå i konvenansen. Det tyckte nog aldrig jag själv. Jag tror mest jag ingick i sådana här upptåg för att tillfredsställa andras vilja. Jag gjorde som jag blev tillsagd. Det var aldrig lustfyllt och skitroligt alla dessa utklädningsevenemang, alla dessa utantilläsningsuppgifter - det blev bara yta, en smula smärtsamt och ångestladdat, något att göra för att man blev tillsagd att göra det och man gjorde det lydigt....aldrig för ens eget nöje utan blott för överhetens och om de ens brydde sig.

Stod han där och jag kände igen mig själv. Läste sin diktrad. Strök eld på stickan och tände ett ljus som omedelbart slocknade. Slängde ett ögonkast mot mig och log, strök eld på en ny sticka och och tände ljuset på nytt. Han gör det här för att det är roligt och han visade senare stolt upp både pepparkakor och lussebullar han, jämte kompisarna bakat och mens vi fikade surrade luften av alla föräldrarnas barnaprat (alltså prat om barn) och planer för jul med resmål och julmat...själv kör jag taxi julafton...kan man få en kopp kaffe? Tack!

Räksallad för söndagen

"Vi vill ha något lätt utan en massa kolhydrater"
Så skallade ropen bland ungarna hemma i eftermiddags. "Räksallad", lät det som och så fick det bli:

Ett Ingrid Marie skuret i mycket små kuber.
En halv grön gurka i samma skurna storlek som äpplet
15 små minitomater skurna rätt över
1/2 liter pillade räkor
1 litet isbergssalladshuvud
Tre mycket fint hackade vitlöksklyftor

Två hårdkokta ägg per person, delade på längden.
Lägg äggen i kastrull. Häll över kallt vatten så att det täcker. Koka upp till andra stora kokbubblan, täck med lock och stäng av plattan. Låt stå i exakt tio minuter. Häll av vatten, spola kallt och skala.

Majjo på en äggula

Lägg gulan i vispskål. Rör i en kapsyl sockerrörsvinäger, en tsk hemrullad kanonsenap, en nypa salt. Rör droppvis med smaklös olja (raps) och vispa hårdare och hårdare tills luftig majonäs.

Lägg upp äggen på tallrik. Blanda salladen i en skål och lägg upp gediget. Skeda över toppigt med majonäs.

Min kanonkula med gula senapsfrön. När krossade till grovt pulver tillsätts
en gnutta socker, en lika stor gnutta salt, en liten kapsyl
med sockerrörsvinäger, vatten. Låt svälla till smetigt. Senap på riktigt.

Årets julkort till alla våra vänner