Stekt strömming med stompat mos på potatis och morot

Det finns en, kanske två om man inbegriper bekvämlighet, anledningar till att jag återgår till OBS Rotebro efter att ha lagt stället i malpåse sedan den sista mars.

Rätt genom butiken längst in där den forna OBS restaurangen en gång huserade, där ligger Hillstedts fisk, vår närmaste och med ett brett utbud och en hel del kunskap om fisk.

Konstaterade häromdagen att ett kilo strömming på mig själv och tre barn är nada. Det blir till middag och så blir det till några kalla flundror som blir liggande till frukostmat, kalla med lite salt på smörgås. Skulle bara tänkt på att ha tagit ett och ett halvt och fått en del över till inläggning med lök.

Nu när jag handlat fisk och lite mjölk på OBS ( som egentligen heter Coop Extra Rotebro) passade jag på att ta ut återbäringen från kortet och köpa lite bröd trots bråddjupa erfarenheten och det sanslösa mötet veckorna innan jag ställde konsum i malbåse. Läs om det hela här!

Snus igen och igen och igen. Bästa snuset blev sjukdomshavererat.

Det är faktiskt det bästa snuset jag gjort. I hastigheten och förmodligen redan ganska sjuk blandade jag helt åt helskotta, men fick en genomfuktad bra tobaksmassa att fermentera. Fick dock av något anledning inte up värmen till 72 grader utan blott till 63 - tänkte what the shit och lämnade det hela. Reflekterade inte ens över dekokten där i hemmagjorda värmeugnen när jag åkte till KS akut.

Så kom det där över mig plötsligt och i ett försvagat ögonblick att, det är ingen idé att öppna snuset, allt är förödat. Ungefär så som jag tänker varje år när jag sår i landet att inget någonsin kommer upp av det jag sår för att även fröna misstror mig. (i år gick det åt det veritabla helvetet, men inte bara för mig utan för de flesta trädgårdsodlarna).

Vi sitter sedan och äter. Jag tror det är tidigt och vi har frukost och jag är hemma på permission. Beslutat att unna oss sådana där fraskuddar och cornflakes. Det förstnämnda jämte vårgårdaris var sällsynt hemma hos mig när jag var grabb. Däremot i måttlig mängd Kalaspuffar - vet inte hur morsan tänkte, men så var det.

POFFF! - följt av en eldlåga som smattrade under locket.

Folien som täckt snuset var perforerat med miljoner små hål . Lampan av förbjuden modell hade poppat ur fästet, smällt helt enkelt.

Nu återstod bara detta trånga faktum, upp till bevis att jag falerat, misslyckats, kastat alla djävla snuspengar i sjön.

Kände mig som en arkeolog när jag lyfte upp det täckta snuset. Tog bort den perforerade metallfolien. Doftade lite försiktigt. WOW, rena lyckan. Kände på det, en enorm bakbarhet med dofter från hästgödsel, blomstertobak, cigarr och det kanske bästa, tobaksburken på min pappas morfars sexkantiga beslagna rökbord i rummet längst in på andra våningen på Kyrkslätten i Skutskär. Fem ord räcker:

Ett djävla bra snus...alltså!

Men nu hänger snuset på gärsgårn, och jag har varit inne på det förr som här

Underbara människor kom med underbar svamp

Så kommer den vänliga favoritmänniskan och möter mig på FB (står för det sociala forumet Facebook) och skriver, när jag precis tagit hälften av de torkade svarta trumpetkantarellerna som jag fick senast av henne och hennes Bengt i fyllajämnaårpresent, att hon kommer förbi med några nävar färska nyss plockade.

Det är som att ge bort finaste tryffel. Frånsett den äkta svenska tryffeln är svart trumpet en värdig ersättare. Torkad och smulad över vad som helst ger den allt ett lyft utom inlagd sill.



Sedan är den svårtflirtad i den mening att man så sällan dyker på den, eller det gör man ganska ofta, bara att man inte ser den. MEN när man väl fått syn på en, så ser man alla andra och det är en stor sensation, ibland som hela svarta tuvor som fjorårets löv, men silvriga som mulen på en äldre häst.

Jag vill nog mena, att när jag fick dessa generösa nävar svart trumpet hemlevererade en helt vanlig dag blev jag med ens en gnutta friskare-

Alltid med stekt fläsk till.

Tack Christina och Bengt!

Nyheter som behag, som lust, som vilsamhet.

*

Jag har haft förmånen att få se en hel del på TV på sistone. Faktiskt i en aldrig tidigare skådad omfattning.

Min dotter Lovisa väckte mig med den godaste och bästa väckarklockan  som finns, nämligen kaffet. Alldeles nymalt och sedan helt nypressat med dubbel dos - makalös i en fransk mörkrostning, vem vaknar icke till en sådan morgonbjudning?

Lagom till att det är dags att stärka sig med en liten sovpaus, sedan barnen gått till skolan och August lämnats till dagis. Då precis i slummer  hör jag, med ett halvt öra,  Jihde  säga att han alltid varit så rädd för och bävat för att en dag  behöva intervjua Jan Guillou. Så zoomar kameran in en leende Guillou som bara man ser skulle kunna göra småsmulor av Jihde direkt, men gör det självfallet inte. Och ungefär på den nivån håller sig sedan intervjun, medan John Crispinsson någon tid senare ger sig i kast med Guillou i SVT Gomorron Sverige, idérikt, orädd, djuplodande, påläst och på lika nivå.

Jag är för mångfald, det har väl ingen behövt tvivla på som läst Tabberaset.se, men jag kan ta mig friheten att njuta av Gomorrons skyhöga mycket större kunnandet.

Allt visar sig också i de senaste tittarmätningarna.

*Bildet är från Attundahälsan idag, Attundahälsan som sköter provtagningarna åt Karolinska för min räkning. Idag alltså ytterligare prover.

Till vikingatiden vid Gunnes Gård, mest genom smaken idag

Jodå, jag får göra små utflykter för läkarna. "Gör det som du orkar!". Grejen är bara att jag inte orkar så mycket. Igår efter en kort sejour på Gunnes Gård med intressanta och givande möten och samtal åkte vi hem och jag sov sedan i 13 timmar.

I morgon en ny provtagardag med förhoppningen att en del ytterligare är på väg att normaliseras. Känner ju att bilirubinet inte minskar sådär våldsamt som man kan hoppas.

Men som vi brukar säga hemma om sådant vi inte vill höra, vara med eller diskutera vidare: Skit i det!

Vi gjorde en retur till Gunnes Gårds vikingamarknad idag och nu efteråt skulle jag kunna skriva spaltmeter om bröd i allmänhet och vikingatida sådant i synnerhet, men orken tryter så det får bli samlat i en bild i stället och understruket att vi åt detta ljuvligt goda varma kornbröd med nyss hemkärnat vikingatida smör och att det var en närmast himmelsk spis.

I ett annat stånd serverades hjärtknäcke (föga vikingatidiskt) med vanligt köpesmör och smörstekta strömmingsflundror, hur gott som helst. Och nu kommenterar snart vän av ordning att jag minsann inte ska äta fett över huvud när jag tillfrisknar långsamt från en levernedsättning och självfallet åt jag inte mängder utan mest för att få smak i munhålan av smöret.

Dessa strömmingar blev förrätt. Utanför själva marknadsområdet var sådana som inte var alls vikingatidiska hänvisade, scouterna bland annat, men också en viltkebab som blev vår huvudrätt. Vildsvinskött och lite hjortkött. Egentligen hör kebaben förmodligen mer till vikingatidens värld än knäckebrödet med tanke på den autostrada som upprättades under de tidiga Gunnesgårdsbornas samtid till nuvarande Turkiet.

Hemma avslutade vi söndagen med min nya favorit från sjukhuset, äppelsoppa från Kivik med vaniljglass. Helt slut!

Tack och lov, men ändå ett helvete.

Dagens prover visade en långsam, men dock förbättring och överläkaren som följt mig på resan mellan hopp och förtvivlan är nu säker på sin sak, leverutslagning av blandad kolestatisk-hepatocellulär typ med av vilket kan uttydes om jag förtått det hela rätt att det uppstått en slags strypning av gallgångarna så att bibrubin tagit fel väg och att leverfunktionen nedbrytningsfunktioner satts ur spel. Följden är att fett rinner rakt genom kroppen. Bilirubinen får huden att gulna, ögonvitorna att mörkna och förorsaker en extrem klåda. Tillhopa orsakar sjukdomen en förödande trötthet.

Hur fick jag nu då allt detta?

Och det är detta som läkaren nu är säker på efter uteslutningsmetoden som började med att utesluta cancer i bukspottskörteln. En penicillinkur jag fick i slutet av juli mot en infektion i armbågen.

På bipackssedeln står också uttryckligen att penicillinet kan ge exakt de symptom som kunnat redovisas hos mig. När jag tittar närmare och googlar på medicinen hittar jag just det här medlet bland de 20 farligaste.

Är nu lagom långtidssjukskriven med eget ansvar att lämna prover efter ett uppgjort schema tills alla nivåer bland körtlar och annat normaliserats.

"Firade" att orsaken till mitt taskiga allmäntillstånd hittats genom att gå och klippa av mig håret. Med tanke på att jag också gått ner nästan tio kilo blev det en lustig total makeover.

Vårrulle, palt, dumpling och kroppkaka

En vårrulle är en slags pirog liksom pitepalt, finsk kallikokko, kinesisk dumplings Jiaoze,  japanska degknyten, öländska kroppkakor, gotländsk ugnstrull och estniska brödpiroger.

Jag skulle änka mig...eller snarare vet att det är så, att dessa "färdiginpackade" rätter var ägnade att ta med till skogen och till fältet.

På min andra permis från Karolinska, och det har väl lite med längtan att göra, att man ligger där fjättrad vid en droppflaska och drömmer om det man verkligen vill äta, gick jag förbi och köpte ingredienser till lite vårrullar hipp som happ och med detta menas precis så jag vill ha dem.



Tyvärr hittade jag inte färsk shitaake vare sig på konsum eller willys. Nödlösningen som blev en lycklig smakförstärkare blev  Christina Frohms och Bengt Pernholms torkade svarta trumpetsvampar några stycken. Annat blev karamelliserad rödlök, hastigt stekt vårlök, köttfärs, glasnudlar och så alla kryddor med såser som lime, pojkesoja, svampsoja, worshestershiresås (uttalas wörstershirsås), vitpeppar.



Det blev ett häftigt kok med vackra vårrullar. Gjorde för länge sedan ett step by step på hur man viker och klistrar ihop vårrullar, det hittar du här. Ett grundrecept som inte skiljer så värst finns här.