Till vikingatiden vid Gunnes Gård, mest genom smaken idag

Jodå, jag får göra små utflykter för läkarna. "Gör det som du orkar!". Grejen är bara att jag inte orkar så mycket. Igår efter en kort sejour på Gunnes Gård med intressanta och givande möten och samtal åkte vi hem och jag sov sedan i 13 timmar.

I morgon en ny provtagardag med förhoppningen att en del ytterligare är på väg att normaliseras. Känner ju att bilirubinet inte minskar sådär våldsamt som man kan hoppas.

Men som vi brukar säga hemma om sådant vi inte vill höra, vara med eller diskutera vidare: Skit i det!

Vi gjorde en retur till Gunnes Gårds vikingamarknad idag och nu efteråt skulle jag kunna skriva spaltmeter om bröd i allmänhet och vikingatida sådant i synnerhet, men orken tryter så det får bli samlat i en bild i stället och understruket att vi åt detta ljuvligt goda varma kornbröd med nyss hemkärnat vikingatida smör och att det var en närmast himmelsk spis.

I ett annat stånd serverades hjärtknäcke (föga vikingatidiskt) med vanligt köpesmör och smörstekta strömmingsflundror, hur gott som helst. Och nu kommenterar snart vän av ordning att jag minsann inte ska äta fett över huvud när jag tillfrisknar långsamt från en levernedsättning och självfallet åt jag inte mängder utan mest för att få smak i munhålan av smöret.

Dessa strömmingar blev förrätt. Utanför själva marknadsområdet var sådana som inte var alls vikingatidiska hänvisade, scouterna bland annat, men också en viltkebab som blev vår huvudrätt. Vildsvinskött och lite hjortkött. Egentligen hör kebaben förmodligen mer till vikingatidens värld än knäckebrödet med tanke på den autostrada som upprättades under de tidiga Gunnesgårdsbornas samtid till nuvarande Turkiet.

Hemma avslutade vi söndagen med min nya favorit från sjukhuset, äppelsoppa från Kivik med vaniljglass. Helt slut!