Smultronbakelse med vispad grädde och rårörda hallon

Eftersom vi hushållar med kakor och andra kolhydratrika ingredienser gjorde vi gräddbakelse värda namnet.

I botten rårörda, övermogna, svartröda, hallon med en intensiv sötma (ja, jag vet fruktos är lika farligt det). Över skedade vi vispad fet grädda (jo, det heter "grädda" i gamla 1700-talsrecept).

Så toppade vi med dessa magiskt smakande smultron, ni vet en naturlig smak som överträffar den syntetiska som i sig är konstruerad så att överdriva smaken utan att egentligen ha släktskap med smultron och som bara är kemi.

Det är väl kul att något kan komma ur trädgården den usla odlingssommar.

Trädgården ett moras eller ett djungelhelvete

 Tre saker spelade in:

Kylan, regnet, tiden.

Trodde jag var alldeles i tid, men det var jag inte, jag var långt efter, längre efter än någonsin. Hade tydligen annat att göra. Det blir väl så ibland och så kom våren som var kall och konstig, det regnade och regnade, sniglarna väcktes till liv, vinbärssnäckor, åkersnigel (små illvilliga grönsaksätardjävlar i miljarder) och mördarsniglar. De kapade bönorna jäms med fotknölarna, bara bondbönorna klarade sig hyfsat, av två hundra andra blev det bara två plantor värdiga.

Rödbetorna stannade halvvägs.

Grönkålen växer sig riktigt fin, julen är räddad och julpotatisen åker i jorden denna vecka annars står sommarens potatis okupad, det har regnat så att lerjorden blir lervälling så fort man rör den - inte ens dillen och koriandern kom upp.

Tittade i kryddlandet och mina perenna kryddväster trängs så in i helvete att jag till hösten ska flytta om ordentligt. Ogräset tävlar om gunsten, men kommer att förlora - sådde salladskål bara för att djävlas. Jag gör om allt. Jag gör om alla odlingsbäddarna, rationellare - det kan nog bli vildvuxet ändå, för det är nog det vilda, tätvuxna jag varit ute efter tidigare, det där prunkande som gör att jag knappt kommer in själv. Kanske går att uppnå ändå

Gråärterna kryper efter jorden, har inte pinnat upp dem, har inte haft tid...eller kanske ens lust. Lusten förtas av det underliga odlingsvädret. Nu är det äntligen bra, jag hade älskat trädgården om fukten och värmen lagts på en bra inledning - då hade det varit perfekt.

Do not look back!

Finns egentligen ingen anledning för det finns inget som går att ändra. I höst om möjligt, gräver jag om, fixar till, gödslar, kalkar, jordförbättrar med ett lass finkornigt grus -djäkligt jobbigt, men hellre det jobbet än att ha det som nu för det är bara sorgligt. Måtte hösten komma befriande snart så man får börja.

Ibland undrar jag varför jag bryr mig så mycket om lågavkastande, känsliga gamla sorter av allehanda och varför jag inte bara skiter i det och odlar mindre präktigt med utsäde som är anpassat som salladsbönderna närmast mig (begriper inte hur de får i sig alla onyttiga blad och snart rostar säkert jorden så mycket järnpellets de lägger ut för att få ha salladsbladen ifred från sniglar.) Man kanske skulle bli "sån", normal alltså och inte bry sig om de linnéanska smultronen, Ahlströmers potatis, gråärtorna, bönorna med historia.

Benzpyrenenedsmutsade vägkantssmultron

Nu har jag så det räcker till årets smultronsylt och årets hallonsylt. De små plantorna som jag erövrade från Hammarby som i sin tur erövrat dem i original från Råshult där de vuxit sedan Linnés dagar, denna typ av smultron som på den tiden kallades jordgubbe långt innan man visste vad jordgubbar skulle bli. I alla fall har dessa smultron en osannolik sötma och en smultronsmak få förunnat att smaka - mycket bättre och mycket mer än benzpyrenenedsmutsade vägkantssmultron hur solvarma de än kan vara.

Soffa och två Karls Rüdigerfåtöljer (Mono) säljes förmånligt

Det är väl inte sådär comme il faut att annonsera på den egna bloggen, men jag gör ett undantag för att ge läsare chansen innan jag slänger ut det hela på blocket rent kommersiellt.

Jag säljer nu min soffgrupp signerad Karl Rüdiger, en av de bättre designerna på Bolia och känd för sin fåtölj Mono.

Fåtöljerna (2 st) har några år på nacken och soffan lite över två år. Tyget är röd ull och vad ska man säga...fåtöljtyget är lite slitet i kanterna eller snarare patinerat och soffan är inte helt fläckfri. Tittar man noga är soffan också lite hängig vid ena karmen i tyget. Medföljer tillverkarens egen ulltvätt för soffor och pedanter.

Nypriset vill jag minnas låg för hela gruppen, (den stora soffan och de två fåtöljerna) i häradet 18-20000 eller till och med mer.

Nu frågar sig vän av ordning om det är så illa att han, den där Tabberaset, tvingas sälja bohaget för att få det att gå ihop?

Nej så illa är det inte, men sedan morsan gick bort i våras och farsan flyttade till ett boende där han blir omskött och omhändertagen och har sällskap har det blivit en hel del grejer över från barndomshemmet. (Herregud jag flyttade hemifrån för exakt 44 år sedan!)

Dessa, alla nostalgikickar, ska in i mitt radhus i veckan och det är för att få förnyelse och luft som jag vill bli av med soffgruppen - kommer att sakna den röda färgklicken hemma något våldsamt.

Låt säga 2.500 för soffa och fåtöljer allt i ett vid snabb affär.
(Ändrade priset sedan jag tagit ut soffan i solen, den har en och annan skönhetsfläck.)

Maila mig på lager (alfakrull) tabberaset.se

(Och jag som en gång i tiden lovade mig själv att aldrig äga mer än att det gick in i en folkvagn)

Charmigt hett - jam vun zeen moo - sallad på fläsk, glasnudlar och chili

Grillningen igår gav två skivor härligt fet grisnacke över. 

Raskt kokades upp vatten och i det fick glasnudlar av lämplig mängd mjukna. Köttet skars i "remsor" och tossades med fisksås, lime och chili (hemgjord torkad hårt rostad och sedan krossad). De heta nudlarna över och så blanda med friska hjärtblad av selleri.

Varsågod, hetare en kärlek.

Grillning - grisnacke med grönsallad och BA

Ibland får man vara som folk är mest, åka pendeltåg och sådant där, eller att grilla till exempel.

Så var det det här med vädret. Därför var det lite av premiärkänsla först idag, mitt i sommaren, bara för att det var uppehåll.

Tvåtimmars marinad av olika skvättar: Grovt krossat vitpeppar, fint skuren rödlök, fisksås, pojkesoja, ostronsås, en skvätt rosévin och så rikligt med goda olivoljan.

Grillen het, vänd köttet ofta - det är en dödssynd med bränd gris.

Japanskt förtecken, inget annat - på årets sista rårörda rabarabersaft

Blev bara en sådan vackert röd färg. Nu har vi till sällsynt sköna njutningsstunder i vinter. Fryser in råsaften och sötar efter vart. Faktiskt så är råsaften alldeles utmärkt som en tuff alkoholfri apretif, sötad tävlar den outspädd med den mest aromatiska likör.

När jag nyligen fyllde några år hade jag fem liter outspädd och måttligt sötad rårörd rabarbersaft som alkoholfritt alternativ parallellt med en djäkla massa starkvaror.

Av brännvinet smuttades bara total några deciliter, av rabarbersaften blev det soprent.

Jag har skrivit så mycket tidigare om rabarbersaft att det är onödigt att upprepa, följ bara länken, men använd en deciliter mindre socker per avrunnen saft och fyll på plastburkar med lock och frys istället,

Broskben som gnagisar och len gratäng på blomkål med grädde, ägg och smör - Det mina vänner är LCHF!

LCHF-köret fortsätter. Man gör så GOTT man kan. Broskbenen brukar jag köpa i Hötorgshallen, men har hittat denna förbisedda styckningsdetalj med så mycket smak i på   City Gross Stinsen - en butik som jag egentligen givit upp hoppet sedan grönsaksavdelningen misshandlats å det grövsta (verkade vara bättre nu).

Delar broskbenen i "munsbitar" med vilket menas lätt hanterbara att gnaga. Kör sedan exakt tio minuter från första pyset i tryckkokare*. Blandar en marinad av mörk kinesisk soja, fisksås, pojkesoja, en doft av spiskummin, en hög med krossade vitlökar, nymortlad vitpeppar och en skvätt nypressad lime.

Ta ur broskbenen heta ur tryckkokaren och vältra runt i marinaden. Låt stå och dra tills svalnat. Hetta upp rejält med olja i stekpannan (tills en strid ström av bubblor flyter upp från en nedstucken ätpinne - då är det tillräckligt hett). Stek/fritera tills riktig färg. Lägg upp på papper att rinna av och servera med gratängen.

Jo just det, innan broskbenen kokas så får ett helt blomkålshuvud en duvning i tryckkokaren (exakt fem minuter från första pyset). Ta upp med hålslev och låt rinna av. Lägg i oljebestruken ugnssäker form och skär ner i småbitar. Ta tre deciliter grädde med två hela ägg och vispa samman, salta. Riv en rejäl bit god ost och rör ner i smeten. Häll över och gratinera tills det hela stannat, kanske 15 minuter 200 grader, mellersta ugnsnivån. *Koka sedan broskbenen i blomkålsspadet.

Servera med en nam prig bun