Squash i många olika former

Första gången jag satte squash hade jag fått frön av en bekant och jag såg framför mig rika skördar av gröna, gula och vita härliga sensommarfrukter - det blev inte så, jag hade fått frön till vintersquash, Blue Hubbard som mer påminner om pumpa och som sak mogna under varmkalla förhållanden. Det var riktigt läckra soppsquasher gärna tillsammans med just sopp (eg norska betydelsen av svamp) och helst då trattisar.

Igår gick vi runt med grannen och tittade på våra respektive odlingar. Så kom hon med en squash som lyste från långt håll, gul som en ost, lysande som en måne - en stor till mig, en liten till August.

Igår till middag skar vi den stora i kuber, kryddade med svartpepar, fräste i smör och kokade färdigt i lite grädde och serverade med knaperstekt rimmat fläsk.

Den runda stora squashen som frästes tärnad i smör och koktes i grädde med svartpeppar av bästa kvalitet.

Idag till frukost, saftigt kött skivat till korntunnbröd - jätteläcker squash som jag bestämmer mig direkt att ha till nästa år. Nu väntar jag på mina sent sådda tallrikssquash som förmodligen kommer att ge frukter först i sen augusti.

Slår fast att det är härliga tider just nu. Idag ska vi, om lusten och tiden finns, bärplocksmanickskörda våra svarta vinbär för sylt och saft.

Plocka vinbären med bärplockare, effektivisering av trädgårdsnjutningen

Det står ju "bärplockare" och vad är vinbär om inte ett bär. En odlargranne kom förbi på sin cykel häromdagen. På pakethållaren hade en en sådan där röd bärplockare i plast som bara kostar några tiotals kronor.

"Roland, skaru ut å plocka blåbär", ropade jag och han stannade och klev av cykeln.
"Jag har varit ute och spanat, det har varit så torrt att vare sig blåbären elller svampen svullnat", fortsatte jag.
"Nej", svarade Roland som spelar fiol i "Komp-i-slaget". "Jag ska harva av mina röda vinbär".
"Med den där", frågade jag förvånat.
"Det heter ju bärplockare då ska det väl gå att plocka även vinbär med den", svarade Roland.

Det blev sen hemgång. Halv elva var det skumt. Lovisa med en laddad bytta röda vinbär.

Jag gillar ju inte de där bärplocksmanickarna att använda i skogen - grundinställningen till blåbärs och lingonplockning är "Skittrist"! Med bärplockarmanick blir det dessutom svårrensat - det kommer med skräp och blad och stjälkar.


Alma med de vita vinbären

Nu gav jag dem en chans och dröm om min förvåning, vinbärsplockningen gick som en dans. Man skulle kunna tro att de svällande röda bären krossas av manicken och lämnar bara en sörja kvar, men så icke. bären hamnar färdigrensade i uppsamlingskärlet.

Så sent plockade vi vinbär att ljuset till slut knappt räckte till att fotografera med iPhonen, men det ser väl alla at det här är en Peace

Det är lustigt att det finns ett visst motstånd hos barn att odla trädgård - det som är så kul! - ändå är de med och de ser väl inte ut att lida alltför mycket?

Just i ögonblicket är det en angenäm vinbärssaftsdoft i det lagerska, annars inte så angenäma, hemmet. Igenkäning, barndom, vuxenliv, tradition, bevarande - saften går att etikettera med många olika ord.

Sprakande Krasse

Många föraktar gurkörten för att den tar sådan plats, men det har mer med aktsamhet att göra, att se till att den inte fröar av sig så "fröbannat". Så här års går jag i landet och tittar om den inte ska komma sig och troget var den där blommande idag - jag är nöjd, den har en sådan väldoft och är så vacker, dessutom god med gurka, gurkor som i den senaste fuktiga värmen satt fart ordentligt. blir det inte för kallt nu med regnet så ska det bli ordentliga gurkskördar opm några veckor - gurklisten är nämligen lagd i gamla melonlandet som är byggt på 30 centimeter skit från islandshästar.

Det fruktansvärda och obegripliga i Norge

Norge är mitt andra hemland. Även om det är åtskilliga år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige så har jag haft mina odiskutabelt viktigaste år där, en omtumlande och betydelsefull tid.

Natten har varit som en grusom mareritt. Jag har följt NRK direkt hela natten. Det som skett är ofattbart och man undrar hur steget mellan högerextremism och massaker ser ut.

Jag sörjer med det Norska folket, med de drabbade, med de närmaste till offren, de skadade, ungdomar i mina egna barns ålder.

Det är en ofattbar tragik. En fruktansvärd massaker. Ett helvete!

Mina gröna barn i grön slottsmiljö på Engsö

Mina gröna barn i slottets lövkoja

Just nu sitter vi på övervåningen i en av flyglarna till Engsö slott - för övrigt det slott i landet där spökjägare oftast fått napp - men skit i det, det riktigt dundrar 1700-tal och slottet krumbuktar sig i sin uppåtresliga fyrkantighet med Hårlemans påbyggnation med fjärde våningen - snacka om hus med karaktär!

"Vår" flygel är den gamla trädgårdsmästarbostaden, med nedervåningen på den tiden inredd som arbetsplats med utgång till ett orangeri. Det hade varit roligt att se huset så och se det i original med alla kakelugnar och förmodligen självcirkulerande värmesystem via ugnar till nedervåning och orangeri.

Per Vidlund på Ängsöfisk

Nu huserar Gunilla Söderholm i huset och driver bed and breakfast. Stort mottagande bland katter och en jättehund. Ett skickligt ordnat boende på övervåningen med TV-rum och ett rejält tilltagen sovrum för mig och barnen.

Från eftermiddagens besök hos Per Vidlund som den uppmärksamme förstått jag träffat i ett tidigare sammanhang fick vi en hel låda med rökt lax, rundrökt ål, flatrökt ål,rökta abborrar, rökt gös, rökt makrill och rökta räkor. Den dukade vi upp i frukostköket som tillika är Gunilla Söderholms privatkök och se där vilken härligt ordnad middag vi fick tillsammans med värdinnan.

Det svidande vackra Engsö Slott

Gunilla Söderholm är född på Engsö och har jobbat nära familjen Piper länge likt hennes mamma före henne, en mamma som först var barnflicka för prinsessbarnen på Koberg, senare hos von Rosens och så hos Pipers på Engsö. Pappa var skogvaktmästare på slottet.



Sa vi att det spökade? Jag gjorde visst det. I eftermiddags var vi vid en grav uppe vid kyrkan. I den vilar Anders Luxenburg som var gycklare hos Karl XII och som sägs varit den som sist såg konungen vid liv. Om det var Anders Luxenburg eller något annat av de många spöken som sägs husera platsen vi nu sitter på (...Jisses, i detta ögonblick slår klockan midnatt och spöktimmen inleds, håll i hatten,) och som noterats som de starkaste elektromagnetiska strömmar som uppmätts jämfört med alla testade eruropeiska slott, vet vi förstås inte. Undersökningen gjordes 1999 av den amerikanske spökforskaren Andrew Nichols.

Nu ska vi släcka ner och sitta alldeles still och titta upp mot slottet över slottsparken. Sedan ska jag berätta om kyrkan och platsens verkliga ande, historien och tiden.

August kommen ut ur lövträdssalarna till ackompanjemang av bland annat gräshoppssångare

Inflight - Aircraft spotting

Augusts hobby, man kan ha en sådan trots att man bara är fyra år gammal, är att åka till landningsbanan på Arlanda och stå vid inflight så att flygplanen rufsar håret. Här i sällskap av Jordan och Alma

Grillat med Nyströms i köksträdgården

Lovisa och Alma med de goda grillchampinjonerna hos Reisi, Martin, Michelle och Rickard.

Det har blivit att vi drar oss till köksträdgården om kvällningen och har med oss lite av vrt, en grisnacke, olika lammkorvar, champinjoner. Så förutsättningslös äter vi tillsammans och ungarna tar pauser och springer runt.

Ser hur befriande det är med trädgård och att närvara i den.



Champinjonernas stora hattar fyller ungarna med smältost med renkött eller vitlök och så lindar de in hattarna i bacon. Ett foliuepaket bevarar alla safter på ett ställe poch så ska de ha en ordentlig dusör på grillen. Det är en verklig väldoft att veckla ut paketeten, allrahelst om de kompletterats med örter som fått koka in, timjan, estragon, mynta, temynta, libbsticka, salvia.

Grisnacken är finsk och full med fett, så mycket att det smälter och antänder glödbädden. Fettet blir bubbligt brynt och får därmed extra smak.



Det är en sann glädje att grilla ihop och vi är kvar ända till skymningen då våra trädgårdar blir som vackrast. Tror aldrig förr jag haft så många blommor instuckna lite här och var.

OCH DE VACKRA HALLONEN
Jag hade en dröm en gång att slå mig ner med stor areal på Gotland och odla hallon. Om jag ser på kvaliteten och den svindlande smaken jag får fram i liten skala i köksträdgården så är jag fortfarande övertygad om att det skulle blivit en stor framgång. Hallon är extremt gott när de fått mogna på gren tills alldeles mörka och bara faller ner i handen vid plockning.

En torso med 900 år på nacken - Kristi sårad av tid och ådring

Jag är helt förförd av triumfkrucifix, det är en liten dold sida av mig, dessa kors med Kristus hängande snett mot betraktaren över öppningen till koret. Dessa är så påtagligt direkt satta på plats för att uppmärksamma litenheten hos människan. Där under, vid sidan om, sattes för inte länge sedan människor i skambänk, de som brutit lag och lydnad, moral och sätt att leva. Korset och Kristus är väldigt, det är i sanning triumf.
Ett sårat och sargat krucifix finns i Gamla Uppsala kyrka. Det är daterat från 1100-talet. Jag rörde vid det och det var som att snudda vid svetteduken, en blixtrande kontakt med konstnären och också en halv väg till Kristus. I 900 år har detta anlete blickat mot församlingen som en gång var ärkesbiskopssäte. Dess ansikte har varit det som tyglat människor, sett till att skammen och skulden växer hos dem som enligt moseböckerna gjort orätt. Men anletet är och har också varit befriande, tröstande, förhoppningsingivande. Så studerade jag Honom igår bara som hastigast. Min tid som en liten del i Hans