Kokbok ifrågasätter färskt och färskt, bedömer snarare bäst

Det här är Ike Jime på gös i Mälaren

Den kokbok som kommer ut i vår och som vi nu som bäst sitter och skriver blir en djupdykning i smak. Den ena missvisande traditionen efter den andra får stryka på foten, inte minst sådant vi ansett som självklarheter förr som till exempel att spöfiskat skulle leverera det bästa på tallriken pinfärskt från krog till gryta. Så i helskotta heller och djäklar så mycket klokare vi blivit på den här kokboksresan!

Tabberaset i Mälarfart, det är väl skönt somriga soliga dagar, men man tänker på vinterns isfiske och det hårda jobbet som ligger bakom fisken vi äter.


Vi har nagelfarit fångstmetoder, åldrande, mognad, avlivningsmetoder och i vår, när boken släpps, får vi en helt annan syn på det här med färsk fisk, garanterat och inte bara nytt tänk om fisk utan i stort sett allt vi stoppar i oss i allmänhet och det som lagas hos Frantzén Lindeberg i synnerhet.

Björn Frantzén på forskningsuppdrag md Tabberaset för kokboken som kommer i vår.

Ett exempel på omvärderingar är Mälargösen som yrksfiskaren Per Vidlund levererar Ike Jimebehandlad till f/l. Fisk som är avblodad och rensad genom att man direkt efter ett bedövande slag i huvudet skär upp ryggkanalerna och trär in en pianotråd och liksom sotar fisken som då får krampaktiga sammandragningar för att sedan bli helt "mör" i köttet. Japanska restauranger har ofta fiskar levande levererade för att kunna avliva och slakta Ike Jime. Det är fiskar som ska serveras råa. Innan rigor mortis gått ur kroppen på en fisk finns ingen anledning att tillaga den.

Kanske en av de viktigaste fisketurerna vi varit med om, värd är Per Vidlund yrkesfiskare på Ängsöfisk. Här med en nyfångad gös att göra Ike Jime på